1-års trots?
_1207 Julibarn
  1. Anonym
    #1

    1-års trots?

    Fler som känner att era 1-åring testar alla era gränser?

    Den här lilla skrutten testar tålamodet till tusen och lite till. Får han inte som han vill så blir det krokodiltårar, skrik, slag och sparkar i marken. Han har börjat krångla med maten, kastar och spottar ut om det inte passar. Skulle han få bestämma skulle han endast äta sempers "Djungeldessert" och russin.

    Jag fattar ju också att de ska trotsa, testa gränser och lära sig att sätta gränser. Men som förälder, hur gör ni? Vi försöker att inte göra en big deal av allt, inte säga nej, nej osv. Istället avleda. Men ibland funkar det inte för då har han verkligen bestämt sig. Äta sand - fine, smaka då (känner jag), men när det kommer till helt galna grejer som kan vara farligt... Det känns ju som att man gör något fel när han blir så himla arg och ledsen.
  2. 1
    1-års trots? Fler som känner att era 1-åring testar alla era gränser?

    Den här lilla skrutten testar tålamodet till tusen och lite till. Får han inte som han vill så blir det krokodiltårar, skrik, slag och sparkar i marken. Han har börjat krångla med maten, kastar och spottar ut om det inte passar. Skulle han få bestämma skulle han endast äta sempers "Djungeldessert" och russin.

    Jag fattar ju också att de ska trotsa, testa gränser och lära sig att sätta gränser. Men som förälder, hur gör ni? Vi försöker att inte göra en big deal av allt, inte säga nej, nej osv. Istället avleda. Men ibland funkar det inte för då har han verkligen bestämt sig. Äta sand - fine, smaka då (känner jag), men när det kommer till helt galna grejer som kan vara farligt... Det känns ju som att man gör något fel när han blir så himla arg och ledsen.
  3. Medlem sedan
    Jul 2009
    #2
    Henry har börjat skrika tills han blir blå och kippar efter andan när han blir arg/ledsen...inte så kul... Märks att han verkligen börjar bli en egen person med en egen vilja! Han klättrar på allt och gör saker som han vet är förbjudet, med ett busigt leende. Maten kastas hit och dit men han får i sig en hel del ändå...

    Vi plockar bort honom från farliga saker och försöker ha koll när han klättrar, annars låter vi det oftast vara... Man får välja sina strider...

    Storebror är just nu inne i sin treårs-utvecklingsfas, så lillebrors ettårsfasoner känns som en liten vindpust i jämförelse. Tur att man vänjer sig gradvis och inte får med sig en tonåring hem direkt från BB ;-)
  4. 2
    Henry har börjat skrika tills han blir blå och kippar efter andan när han blir arg/ledsen...inte så kul... Märks att han verkligen börjar bli en egen person med en egen vilja! Han klättrar på allt och gör saker som han vet är förbjudet, med ett busigt leende. Maten kastas hit och dit men han får i sig en hel del ändå...

    Vi plockar bort honom från farliga saker och försöker ha koll när han klättrar, annars låter vi det oftast vara... Man får välja sina strider...

    Storebror är just nu inne i sin treårs-utvecklingsfas, så lillebrors ettårsfasoner känns som en liten vindpust i jämförelse. Tur att man vänjer sig gradvis och inte får med sig en tonåring hem direkt från BB ;-)
  5. Medlem sedan
    Oct 2008
    #3

    japp

    Här är det likadant, med ett leende på läpparna häller han ut vattnet, bara för att...
    Klättrar upp ett par steg i trappan och sätter sig och kikar på mig för att se om jag har upptäckt honom, tittar jag då på honom tjuter han av skratt och klättrar snabbt uppför trappan..
    Maten flyger all världens väg till hundens stora glädje...
    Pillar på allt han vet är aj aj...

    Blir han arg så kastar han sig omkull, sparkas och slåss och skriker. Blir han arg när han är i famnen så bits han och rivs och drar i håret...

    Jag brukar inte heller göra så stor affär av det hela, avleder så mycket det går och ser till att de farliga sakerna är på säkert avstånd.
    Trappan har vi valt att inte ha nån grind i, vi har inte haft det till de andra barnen heller utan anser att det är bättre att se lär sig att gå i trappan på rätt sätt.
  6. 3
    japp Här är det likadant, med ett leende på läpparna häller han ut vattnet, bara för att...
    Klättrar upp ett par steg i trappan och sätter sig och kikar på mig för att se om jag har upptäckt honom, tittar jag då på honom tjuter han av skratt och klättrar snabbt uppför trappan..
    Maten flyger all världens väg till hundens stora glädje...
    Pillar på allt han vet är aj aj...

    Blir han arg så kastar han sig omkull, sparkas och slåss och skriker. Blir han arg när han är i famnen så bits han och rivs och drar i håret...

    Jag brukar inte heller göra så stor affär av det hela, avleder så mycket det går och ser till att de farliga sakerna är på säkert avstånd.
    Trappan har vi valt att inte ha nån grind i, vi har inte haft det till de andra barnen heller utan anser att det är bättre att se lär sig att gå i trappan på rätt sätt.
  7. Medlem sedan
    Nov 2011
    #4
    Nä, inget trots här. Däremot har vi gått igenom ett utvecklingssprång strax innan ettårsdagen när han började bestämma mer själv samtidigt som han blev medveten igen om hur sårbar han är. Han kunde få ett stort sammanbrott när katten gick ut genom kattluckan. INGEN får lämna rummet han befinner sig ut (utom han själv då), för då skyddar ingen honom. Vi har plockat upp och burit och burit och burit oss igenom denna fasen, och nu har vi en trygg och glad unge igen som tog sina första stapplande steg idag. Han gillar inte att bli avbruten när han upptäcker saker. Då blir det stora gråtiga protester, och han glömmer inte i en hast vad han höll på med, så avledning funkar apdåligt. Vi låter honom därför öppna och stänga skåpluckan 119 gånger om det inte innebär farligheter, risk för tappade våffeljärn på tårna e.d. Isåfall försöker vi hitta alternativ som utmanar samma sorts upptäckande (annan skåpslucka/dörr/grej att fläppa med).

    Testar gränser gör han mest mot sig själv tycker jag. Tränar på att hålla sig lite till trots att han erbjuds en potta och borde vara kissnödig t.ex. Söka uppmärksamhet med "bus" brukar betyda att vi har varit lite väl busy med att glo på våra ifånar ett tag. Vi följer minsta motståndets lag här och skapar inga onödiga konflikter, aka väljer våra strider.

    Sen brukar jag låta honom "känna färdigt" när han blir ledsen, arg, besviken, upprörd innan jag börjar trösta (håller honom tyst om han slagit sej, men börjar inte prata med honom förrän han börjar lugna ner sig) och avleda. Svärmor avleder direkt vid minsta gnöl på ren reflex märker jag, vilket ger många snopna miner från bebisen (och kanske är anledningen till en ganska "känslotyst" make, som gärna stänger in allt). Alla känslor är OK med mig. Han behöver lära sig att själv hantera att han blir arg eller upprörd och vad han ska göra åt det. Sen finns vi där som stöd om han behöver hjälp vidare. Så tänker jag.
  8. 4
    Nä, inget trots här. Däremot har vi gått igenom ett utvecklingssprång strax innan ettårsdagen när han började bestämma mer själv samtidigt som han blev medveten igen om hur sårbar han är. Han kunde få ett stort sammanbrott när katten gick ut genom kattluckan. INGEN får lämna rummet han befinner sig ut (utom han själv då), för då skyddar ingen honom. Vi har plockat upp och burit och burit och burit oss igenom denna fasen, och nu har vi en trygg och glad unge igen som tog sina första stapplande steg idag. Han gillar inte att bli avbruten när han upptäcker saker. Då blir det stora gråtiga protester, och han glömmer inte i en hast vad han höll på med, så avledning funkar apdåligt. Vi låter honom därför öppna och stänga skåpluckan 119 gånger om det inte innebär farligheter, risk för tappade våffeljärn på tårna e.d. Isåfall försöker vi hitta alternativ som utmanar samma sorts upptäckande (annan skåpslucka/dörr/grej att fläppa med).

    Testar gränser gör han mest mot sig själv tycker jag. Tränar på att hålla sig lite till trots att han erbjuds en potta och borde vara kissnödig t.ex. Söka uppmärksamhet med "bus" brukar betyda att vi har varit lite väl busy med att glo på våra ifånar ett tag. Vi följer minsta motståndets lag här och skapar inga onödiga konflikter, aka väljer våra strider.

    Sen brukar jag låta honom "känna färdigt" när han blir ledsen, arg, besviken, upprörd innan jag börjar trösta (håller honom tyst om han slagit sej, men börjar inte prata med honom förrän han börjar lugna ner sig) och avleda. Svärmor avleder direkt vid minsta gnöl på ren reflex märker jag, vilket ger många snopna miner från bebisen (och kanske är anledningen till en ganska "känslotyst" make, som gärna stänger in allt). Alla känslor är OK med mig. Han behöver lära sig att själv hantera att han blir arg eller upprörd och vad han ska göra åt det. Sen finns vi där som stöd om han behöver hjälp vidare. Så tänker jag.
  9. Medlem sedan
    Oct 2010
    #5
    Minns min 6-åring som blev så arg att han slog sig i skallen ganska hårt om det inte blev som han ville. Det är skitjobbigt när ilskan är så total och det inte går att nå barnet när man säger "stopp".

    Hedda är en liten "drama queen". Hon blir otroligt ledsen och ser sig om efter en sak som ska kastas framför mamma. Det fantastiska är att hon faktiskt gör som jag säger - ex. låter bli att gå fram till minipoolen. Hon blir bara förbannad.
  10. 5
    Minns min 6-åring som blev så arg att han slog sig i skallen ganska hårt om det inte blev som han ville. Det är skitjobbigt när ilskan är så total och det inte går att nå barnet när man säger "stopp".

    Hedda är en liten "drama queen". Hon blir otroligt ledsen och ser sig om efter en sak som ska kastas framför mamma. Det fantastiska är att hon faktiskt gör som jag säger - ex. låter bli att gå fram till minipoolen. Hon blir bara förbannad.
  11. Medlem sedan
    Nov 2011
    #6
    Nästan varje vaken sekund består i att avleda och att roa lillkillen med saker han får ha. Jag tror däremot på att säga nej. hur ska han annars lära sig vad som är fel? Jag tror också på att visa honom vad som är rätt. Sen att han oftast väljer det som är fel är ju lite tjatigt....det blir mycket ligga på golvet och skrika just nu. Försöker hela tiden tänka "det är så här det ska vara nu, han behöver gå igenom den här fasen".
    Han får även uppleva sin arga mamma - får genast dåligt samvete, samtidigt som jag tror att det är bra att han får veta hur en arg mamma är. Sen om det hjälper att bli arg kan ju diskuteras Tacka vet jag grindar. Ibland när jag lagar mat och han inte kan låta bli saker i köket som han inte får ha så får han snällt vara på andra sidan grinden. Inte populärt, men säkert. Ingen arg mamma och inga farliga kontakter som han kan peta i. (våra kontakter i lägenheten är så gamla att inte ens petskydd fungerar i dom...)

    Så till alla oss därute som har våra underbara ettåringar som testar våra gränser - håll ut!! vi klarar det För vi älskar ju dom överallt annat <3 <3 <3
  12. 6
    Nästan varje vaken sekund består i att avleda och att roa lillkillen med saker han får ha. Jag tror däremot på att säga nej. hur ska han annars lära sig vad som är fel? Jag tror också på att visa honom vad som är rätt. Sen att han oftast väljer det som är fel är ju lite tjatigt....det blir mycket ligga på golvet och skrika just nu. Försöker hela tiden tänka "det är så här det ska vara nu, han behöver gå igenom den här fasen".
    Han får även uppleva sin arga mamma - får genast dåligt samvete, samtidigt som jag tror att det är bra att han får veta hur en arg mamma är. Sen om det hjälper att bli arg kan ju diskuteras Tacka vet jag grindar. Ibland när jag lagar mat och han inte kan låta bli saker i köket som han inte får ha så får han snällt vara på andra sidan grinden. Inte populärt, men säkert. Ingen arg mamma och inga farliga kontakter som han kan peta i. (våra kontakter i lägenheten är så gamla att inte ens petskydd fungerar i dom...)

    Så till alla oss därute som har våra underbara ettåringar som testar våra gränser - håll ut!! vi klarar det För vi älskar ju dom överallt annat <3 <3 <3
  13. Medlem sedan
    Sep 2013
    #7
    Tror bara det är helt sunt att försiktigt sätta gränser och även visa känslor. :-)
  14. 7
    Tror bara det är helt sunt att försiktigt sätta gränser och även visa känslor. :-)
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar