Behöver lite peptalk......
_1309 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Jun 2013
    #1

    Behöver lite peptalk......

    Fredag 6/9 (på BF).
    Går och lägger mig för en eftermiddagslur vid 16.00, då jag är supertrött efter en dålig natts sömn. Väl i sängen börjar förvärkarna komma oftare än vanligt, och vid 17.00 börjar jag klocka värkarna. De kommer med 3-5 minuters mellanrum och jag andas mig igenom topparna av dem. De känns dock inte allt för onda men jag är trött och att sova emellan går inte alls.

    Vid 18.00 kommer de regelbundet med 2-3 minuters mellanrum och är strax över en minut långa. Pauserna emellan känns korta och jag blir matad med små bitar mat medans jag sitter i duschen för att få bort den värsta smärtan. Värkarna blir intensivare och strålar ut i sidor, ryggen och ner i benen. Under den här tiden får jag en teckningsblödning och känner att ja, nu är det nog verkligen på gång! Jag byter position ofta, står och rullar höfterna, står på knä i sängen lutad mot kuddar, sitter i duschen och bullar upp med kyddar och täcken mot köksbord och grenslar en stol. Sambon värmer ryggen och magen med vetevärmare.

    Jag ringer in och får rådet att ta 2 alvedon och jobba på hemma så länge det går, och än så länge känns det uthärdligt så länge jag koncentrerar mig på varje värk. Jag känner mig duktig, jag gör allt det där jag tänkt ut i förväg! Några timmar till hemma, sen ringer vi igen säger jag till sambon. Klockan är 19.30 och vi ställer siktet på runt midnatt.

    Timmarna går och värkarna blir intensivare hela tiden, det enda som till slut funkar är att sitta i duschen men även där får jag svårt att hålla andningen, jag börjar dessutom bli rejält trött och spänner mig mycket. När värkarna är så svåra att hantera att jag bara gnyr igenom dem utan ett dugg koll på andningen ringer vi in igen, klockan är då 00.30 och vi är välkomna in för kontroll. Just då känner jag att jag verkligen inte orkar mer.

    I taxin börjar värkarna kännas snällare och kommer med 5 minuters mellanrum. Då börjar jag känna mig missmodig och säker på att vi ska bli hemskickade, trots att vi jobbat på så bra hemma.. CTG sätts och värkarna syns ordentligt på kurvan. Det är nästan ohanterbart att sitta "fastspänd" när värkarna kommer, det gör riktigt ont. Dags för undersökning.......... ja, såklart 1 cm kvar av tappen och öppen bara några millimeter. Nu var det nära till tårarna kan jag säga.

    Fick sovdos (bricanyl, 2 citodon och sömntablett) och åka hem, det kändes okej för jag var så trött, men hur fan ska jag klara resten av förlossningen? Värkarna avtog vid 3-tiden och jag fick somna och sova till 7, och nu kl. 9 har de börjat kännas svagt igen. Har tappat all powerkvinna-känsla och känner mig helt misslyckad när jag tänker på alla som kommer in till förlossningen och är "såå duktiga" för att de minsann är öppna 6 cm eller liknande.

    Jag trodde att när tappen utplånades och de första öppningscentimetrarna skulle vara med värkar som kom regelbundet typ var 8e till 15e minut, inte var 2-3 och med värkpauser på runt minuten. Sova under latensfasen, jo tjena,...


    Sorry för massa gnäll, men om någon haft liknande eller har något peppande att säga så skriv gärna!
  2. 1
    Behöver lite peptalk...... Fredag 6/9 (på BF).
    Går och lägger mig för en eftermiddagslur vid 16.00, då jag är supertrött efter en dålig natts sömn. Väl i sängen börjar förvärkarna komma oftare än vanligt, och vid 17.00 börjar jag klocka värkarna. De kommer med 3-5 minuters mellanrum och jag andas mig igenom topparna av dem. De känns dock inte allt för onda men jag är trött och att sova emellan går inte alls.

    Vid 18.00 kommer de regelbundet med 2-3 minuters mellanrum och är strax över en minut långa. Pauserna emellan känns korta och jag blir matad med små bitar mat medans jag sitter i duschen för att få bort den värsta smärtan. Värkarna blir intensivare och strålar ut i sidor, ryggen och ner i benen. Under den här tiden får jag en teckningsblödning och känner att ja, nu är det nog verkligen på gång! Jag byter position ofta, står och rullar höfterna, står på knä i sängen lutad mot kuddar, sitter i duschen och bullar upp med kyddar och täcken mot köksbord och grenslar en stol. Sambon värmer ryggen och magen med vetevärmare.

    Jag ringer in och får rådet att ta 2 alvedon och jobba på hemma så länge det går, och än så länge känns det uthärdligt så länge jag koncentrerar mig på varje värk. Jag känner mig duktig, jag gör allt det där jag tänkt ut i förväg! Några timmar till hemma, sen ringer vi igen säger jag till sambon. Klockan är 19.30 och vi ställer siktet på runt midnatt.

    Timmarna går och värkarna blir intensivare hela tiden, det enda som till slut funkar är att sitta i duschen men även där får jag svårt att hålla andningen, jag börjar dessutom bli rejält trött och spänner mig mycket. När värkarna är så svåra att hantera att jag bara gnyr igenom dem utan ett dugg koll på andningen ringer vi in igen, klockan är då 00.30 och vi är välkomna in för kontroll. Just då känner jag att jag verkligen inte orkar mer.

    I taxin börjar värkarna kännas snällare och kommer med 5 minuters mellanrum. Då börjar jag känna mig missmodig och säker på att vi ska bli hemskickade, trots att vi jobbat på så bra hemma.. CTG sätts och värkarna syns ordentligt på kurvan. Det är nästan ohanterbart att sitta "fastspänd" när värkarna kommer, det gör riktigt ont. Dags för undersökning.......... ja, såklart 1 cm kvar av tappen och öppen bara några millimeter. Nu var det nära till tårarna kan jag säga.

    Fick sovdos (bricanyl, 2 citodon och sömntablett) och åka hem, det kändes okej för jag var så trött, men hur fan ska jag klara resten av förlossningen? Värkarna avtog vid 3-tiden och jag fick somna och sova till 7, och nu kl. 9 har de börjat kännas svagt igen. Har tappat all powerkvinna-känsla och känner mig helt misslyckad när jag tänker på alla som kommer in till förlossningen och är "såå duktiga" för att de minsann är öppna 6 cm eller liknande.

    Jag trodde att när tappen utplånades och de första öppningscentimetrarna skulle vara med värkar som kom regelbundet typ var 8e till 15e minut, inte var 2-3 och med värkpauser på runt minuten. Sova under latensfasen, jo tjena,...


    Sorry för massa gnäll, men om någon haft liknande eller har något peppande att säga så skriv gärna!
  3. Medlem sedan
    Nov 2006
    #2
    Heja heja heja!
    Det tar tid för vissa, förhoppningsvis börjar du öppna dig ordentligt nu när det drar igång igen.
    Jag håller tummarna för att det inte ska bli allt för långdraget och ska sända dig goda tankar under dagen!
  4. 2
    Heja heja heja!
    Det tar tid för vissa, förhoppningsvis börjar du öppna dig ordentligt nu när det drar igång igen.
    Jag håller tummarna för att det inte ska bli allt för långdraget och ska sända dig goda tankar under dagen!
  5. Medlem sedan
    Jun 2005
    #3
    Men du har ju gjort ett jätte bra jobb!! Kämpa på!!! Snart har du din bebis i famnen!!!
    *Akta dig för halvsanningar, du kanske får tag på fel halva*
  6. 3
    Men du har ju gjort ett jätte bra jobb!! Kämpa på!!! Snart har du din bebis i famnen!!!
  7. Medlem sedan
    Jul 2013
    #4
    Du gör ett jättebra jobb!! Nu läser jag detta lite sent och kanske du redan har bebisen i famnen. Annars vill jag bara säga att jag känner igen mig från min första förlossning och att jag valde epidural när det blev för tufft. Och det var underbart!! Mina andra förlossningar har jag klarar med lustgas men de har inte varit så långdragna. Man orkar inte kämpa hur länge som helst utan hjälp. Kram
  8. 4
    Du gör ett jättebra jobb!! Nu läser jag detta lite sent och kanske du redan har bebisen i famnen. Annars vill jag bara säga att jag känner igen mig från min första förlossning och att jag valde epidural när det blev för tufft. Och det var underbart!! Mina andra förlossningar har jag klarar med lustgas men de har inte varit så långdragna. Man orkar inte kämpa hur länge som helst utan hjälp. Kram
  9. Medlem sedan
    Mar 2013
    #5
    Heja heja! Snart (om inte nu) har du din bebis i famnen!
  10. 5
    Heja heja! Snart (om inte nu) har du din bebis i famnen!
  11. Medlem sedan
    Jun 2013
    #6
    Stort tack alla för era fina ord!
    Ingen bebis har kikat ut än.

    På morgonen igår började värkarna komma tilöbaka så smått, först med 15 minuters mellanrum ungefär och inte allt för smärtsamma. Jobbade på under dagen och framåt 18.00 kom de var 4-6e minut och började bli rintigt jobbiha. Ställde siktet på midnatt igen, och förlossningen tyckte jag skulle komma in igen när jag hade 3 värkar på 10 minuter. Jag körde på hemma, andning, duach, massage och allt det där så länge jag bara orkade, och när jag haft minst 3 värkar per 10 minuter under 2-3 timmar åkte vi in. Klockan var närmare 2 på natten.

    Kom in, vanliga proceduren - tappen hade en liten kant kvar och jag var öppen för "en fingerblomma", knappt en . Det började nästan kännas komiskt, igen var jag utmattad efter allt jobb och värkarna var riktigt jävliga, särskilt fastspänd i sängen med ctg-dosorna..
    Barnmorskan gav lite peppande ord och gav mig en ny sovdos. Sov mellan 4 och 6.30.

    Jag är tröööött och vill ha min bebis!
    Känner mig helt skakig i benen, armarna och helt yr i huvudet, ramlade nästan nyss rätt i golvet. En mix av trötthet och bricanyl-biverkningar känns det som.

    Enda positiva var att nästa gång jag kommer in kommer jag garanterat att få stanna. Hoppas på att sova lite till så att jag kan åka in pigg och med lite mer powerspirit.

    Igen TACK för alla värmande ord, det är skönt att höra... <3
  12. 6
    Stort tack alla för era fina ord!
    Ingen bebis har kikat ut än.

    På morgonen igår började värkarna komma tilöbaka så smått, först med 15 minuters mellanrum ungefär och inte allt för smärtsamma. Jobbade på under dagen och framåt 18.00 kom de var 4-6e minut och började bli rintigt jobbiha. Ställde siktet på midnatt igen, och förlossningen tyckte jag skulle komma in igen när jag hade 3 värkar på 10 minuter. Jag körde på hemma, andning, duach, massage och allt det där så länge jag bara orkade, och när jag haft minst 3 värkar per 10 minuter under 2-3 timmar åkte vi in. Klockan var närmare 2 på natten.

    Kom in, vanliga proceduren - tappen hade en liten kant kvar och jag var öppen för "en fingerblomma", knappt en . Det började nästan kännas komiskt, igen var jag utmattad efter allt jobb och värkarna var riktigt jävliga, särskilt fastspänd i sängen med ctg-dosorna..
    Barnmorskan gav lite peppande ord och gav mig en ny sovdos. Sov mellan 4 och 6.30.

    Jag är tröööött och vill ha min bebis!
    Känner mig helt skakig i benen, armarna och helt yr i huvudet, ramlade nästan nyss rätt i golvet. En mix av trötthet och bricanyl-biverkningar känns det som.

    Enda positiva var att nästa gång jag kommer in kommer jag garanterat att få stanna. Hoppas på att sova lite till så att jag kan åka in pigg och med lite mer powerspirit.

    Igen TACK för alla värmande ord, det är skönt att höra... <3
  13. Medlem sedan
    Jun 2005
    #7
    Vad jobbigt du har det!!! Jag hoppas verkligen att personalen förstår hur trött du är. Kämpa på, snart är allt det jobbiga bortglömt när du ligger med bebis i famnen. Glöm inte att uppdatera oss
    *Akta dig för halvsanningar, du kanske får tag på fel halva*
  14. 7
    Vad jobbigt du har det!!! Jag hoppas verkligen att personalen förstår hur trött du är. Kämpa på, snart är allt det jobbiga bortglömt när du ligger med bebis i famnen. Glöm inte att uppdatera oss
  15. Medlem sedan
    Nov 2006
    #8
    Åh vad du kämpar, superbra jobbat!
    Även om det inte känns så för varje värk dig ett steg närmare bebis, snart snart är du mamma! Heja!
  16. 8
    Åh vad du kämpar, superbra jobbat!
    Även om det inte känns så för varje värk dig ett steg närmare bebis, snart snart är du mamma! Heja!
  17. Medlem sedan
    Jul 2013
    #9
    Vilken supermamma du är! Kämpa på, snart är det klart!
  18. 9
    Vilken supermamma du är! Kämpa på, snart är det klart!
  19. Medlem sedan
    Jun 2013
    #10
    Nu har jag min prins här
    Ska skriva mer om hur det gick när vi landat lite, men jag kan säga så mycket att han kom i söndags kväll och att boven i dramat var en stram stram kant. Var öppen 1 cm när jag kom in kl. 15.00 på söndagen, 48 timmar efter värkarna börjat regelbundet. En ordentlig hinnsvepning satte fart på karusellen och 8 timmar senare fick jag träffa min lilla klump. Så bedårande söt. Allt gick bra. Fick gå hem med orden "nästa gång kommer det nog gå fort för dig" så det var ju lite otippat.

    Tack igen för alla peppande ord <3
  20. 10
    Nu har jag min prins här
    Ska skriva mer om hur det gick när vi landat lite, men jag kan säga så mycket att han kom i söndags kväll och att boven i dramat var en stram stram kant. Var öppen 1 cm när jag kom in kl. 15.00 på söndagen, 48 timmar efter värkarna börjat regelbundet. En ordentlig hinnsvepning satte fart på karusellen och 8 timmar senare fick jag träffa min lilla klump. Så bedårande söt. Allt gick bra. Fick gå hem med orden "nästa gång kommer det nog gå fort för dig" så det var ju lite otippat.

    Tack igen för alla peppande ord <3
  21. Medlem sedan
    Mar 2013
    #11
    Grattis! Har väntat med spänning på denna uppdatering. Njut nu! <3
  22. 11
    Grattis! Har väntat med spänning på denna uppdatering. Njut nu! <3
  23. Medlem sedan
    Nov 2006
    #12
    Åh vad härligt att han äntligen är här!
    Starkt jobbat!
  24. 12
    Åh vad härligt att han äntligen är här!
    Starkt jobbat!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar