Chock de lux
Missfall
  1. Anonym
    #1

    Chock de lux

    Fick vad jag trodde var mensen i söndags, efter 2 dagar med lite värre blödning och smärta än vanligt så öppnade sig plötsligt röda havet, det bara forsade ut en massa blod och klumpar (ursäkta men jag måste få skriva av mig), var så mycket så jag blev alldeles svimfärdig.
    Efter ett par timmar låg jag bara i soffan och kunde inte röra mig, spydde och var avsvimmad till och från så då ringde maken efter ambulans så jag fick åka in akut.
    Efter ett par timmar i helvetet trots morfin så visade det sig att delar av hinnor och foster satt fast i livmoderhalsen så dom var tvungna att skrapa för att få det att släppa, ännu mer blod och en lektion i att det var jätteviktigt att ta minipiller på EXAKT samma klockslag varje dag annars är dom inte säkra sen var det dags att ta taxi hem till familjen igen.
    Mår fysiskt ok nu, blöder lite grann och äter alvedon men känns konstigt, visste inte ens att jag var gravid och så helt plötsligt denna dramatik, måste ha varit i v 10 när jag fick MF efter en del räknande nu.
    Tomt, sorg, lättnad, saknad allt på en och samma gång och lite ilska över hur man i stort sett blir utkastad i kylan efteråt, inget snack om jag ville träffa någon att prata med, inget erbjudande om att sova kvar (klockan var ca 23) inga frågor om jag hade någon som kunde hämta mig utan jag fick själv gå ut och be om att få det som sjukresa annars hade jag fått ta bussen hem för taxi den sträckan har vi inte råd med.
    Jaja nu är det över nästan iaf och ska jag se något positivt i det hela så är det att mannen frågade OM jag vill ha fler barn och det vill jag ju och innan har han bara sagt blankt nej så det här blev kanske en liten ögonöppnare för honom också.
  2. 1
    Chock de lux Fick vad jag trodde var mensen i söndags, efter 2 dagar med lite värre blödning och smärta än vanligt så öppnade sig plötsligt röda havet, det bara forsade ut en massa blod och klumpar (ursäkta men jag måste få skriva av mig), var så mycket så jag blev alldeles svimfärdig.
    Efter ett par timmar låg jag bara i soffan och kunde inte röra mig, spydde och var avsvimmad till och från så då ringde maken efter ambulans så jag fick åka in akut.
    Efter ett par timmar i helvetet trots morfin så visade det sig att delar av hinnor och foster satt fast i livmoderhalsen så dom var tvungna att skrapa för att få det att släppa, ännu mer blod och en lektion i att det var jätteviktigt att ta minipiller på EXAKT samma klockslag varje dag annars är dom inte säkra sen var det dags att ta taxi hem till familjen igen.
    Mår fysiskt ok nu, blöder lite grann och äter alvedon men känns konstigt, visste inte ens att jag var gravid och så helt plötsligt denna dramatik, måste ha varit i v 10 när jag fick MF efter en del räknande nu.
    Tomt, sorg, lättnad, saknad allt på en och samma gång och lite ilska över hur man i stort sett blir utkastad i kylan efteråt, inget snack om jag ville träffa någon att prata med, inget erbjudande om att sova kvar (klockan var ca 23) inga frågor om jag hade någon som kunde hämta mig utan jag fick själv gå ut och be om att få det som sjukresa annars hade jag fått ta bussen hem för taxi den sträckan har vi inte råd med.
    Jaja nu är det över nästan iaf och ska jag se något positivt i det hela så är det att mannen frågade OM jag vill ha fler barn och det vill jag ju och innan har han bara sagt blankt nej så det här blev kanske en liten ögonöppnare för honom också.
  3. Medlem sedan
    Sep 2013
    Redax
    #2
    Styrkekram
  4. 2
    Styrkekram
  5. Medlem sedan
    Jan 2007
    #3
    Mycket märkligt att du inte ens fick frågan om att prata med någon. I mitt landsting är det praxis, man ska alltid få frågan om man vill prata med kurator eller ej.
    Solstrålen
  6. 3
    Mycket märkligt att du inte ens fick frågan om att prata med någon. I mitt landsting är det praxis, man ska alltid få frågan om man vill prata med kurator eller ej.
  7. Anonym
    #4
    Jag tyckte oxå att det var konstigt, ingen fråga alls om ur jag mådde eller om jag ville ha hjälp att ta mig hem eller någon att prata med, inte ens nåt om att jag borde kontakta min BM vilket jag iofs gjorde ändå. Väldigt kyligt och oproffsigt bemötande tycker jag oc nu så här långt efter blir jag nästan ännu argare när jag tänker på det.
  8. 4
    Jag tyckte oxå att det var konstigt, ingen fråga alls om ur jag mådde eller om jag ville ha hjälp att ta mig hem eller någon att prata med, inte ens nåt om att jag borde kontakta min BM vilket jag iofs gjorde ändå. Väldigt kyligt och oproffsigt bemötande tycker jag oc nu så här långt efter blir jag nästan ännu argare när jag tänker på det.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar