Jag känner mig desperat och ensam . Har en son på snart 18 år . Han har mått dåligt av och an men nu verkar han ha total livsleda. Skolan vill han inte fortsätta ,han har redan börjat om en gymnasielinje och nu orkar han inte det heller. Jättesynd för han verkar ha både vänner och läshuvud. Han klarar skolan fint när han väl är där men tyvärr har han för mkt frånvaro.Han kommer inte upp på morgonen , säger att han inte vaknar av klockan. vi har ställt flera klockor , jag har väckt honom men han somnar helt enkelt bara om ....har förskt ställa krav , bli förbannad och sagt att han måste fixa att gå upp . Hans tal om att inte vilja leva tar upp väldigt mkt tid , har sagt att vi måste söka hjälp även ringt psykakuten .då han började skära sig på handleden dock inte speciellt djupt .Han vill inte berätta vad det är. Lärarna säger att det är nog som tonåringar är mest men jag är verkligen orolig.Han har sagt att han kommer ta sitt liv före 18 årsdagen . .... är det bara tomma hot , hur vet man det han kanske verkligen kommer försöka. Vi pratar om framtiden men han ser ingen framtid varför ska man jobba livet är ingenting . ser liksom inte fram emot körkort eller ngt . Förra veckan verkade han glad , vi kollade på kläder köpte alldeles för dyra skor . Nu fick jag säga nej när han ville ha en jacka 3000kr som ensamstående finns inte det på kartan . men jag sa att han får köpa en för max 1500kr vilket tycker jag det finns många fina jackor för. DET vill han dock inte göra då kvittar det .....då går han hellre runt i sin sommarjacka . Ser iskallt ut och lärarna talade ngt om att han for illa ...men men vi har kanske 3 vinterjackor hemma som passar honom hemma . de är både hela och rena men men de är ju från förra året och året innan.....Han tycker jag kränker honom ......ex jag tycker han ska skärpa sig med skolan för studiebidraget åker , jag har ju inte råd att låta studibidraget försvinna å ändå ge honom 1200 kr i månaden + busskort gymkort och mobilkostnaderna . Igår tänkte jag helt sonika bara få tag på barnspyk och de får tvångsomhändreta honom. Han har tidigare hotat mig och syskonen mår inte bra heller av hans vredesutbrott .Han säger gång på gång att han kommer hämnas på mig ....jag kommer få se . Känns olustigt eftersom han leker med eld ibland, vi har en älskad hund också som helt plötsligt blev sjuk igår . Fick tanken att han förgiftat hunden ....känns hemskt att ens tro ngt om ens son. Han medelade lillebror 4 att tomten finns inte utan det är x som klär ut sig .... Det sistnämnda känns ju inte så farligt men alltihop känns fruktansvärt jobbigt . Vill ju att min son självvalt förljer med till läkaren och kollar om det finns någon hjälp . föreslagit vårdcentralen för att utesluta kroppsliga sjukdomar som kan ge trötthet och nedstämdhet. Hur ska jag agera .Han säger hela tiden att jag inte funnits för honom. Jag har ställt krav typ städa sitt rum , men mera behöver han inte göra hemma . Jag har även sagt att jag tycker inte om att slänger sina dyrbara kläder på golvet istället för att hänga in dem i garderoben ....den är tom allt ligger på golvet sen skäller han på mig för att jag inte tvättat .....kallar mig utvecklingstörd, psykisk sjuk mm jag försöker stå pall och tänka att det där säger han ju bara i vredesmod . Men hur länge orkar man. Saken är att jag dessutom har en sjukdom med dödlig utgång lever på lånad tid. Detta säger han gång på gång ska bli skönt att jag dör . Låångt inlägg men hoppas ni kan ge mej styrka, tålamod och råd hur jag ska hantera denna lynniga tonåringen som jag älskar över allt annat och vill ska gå väl för i framtiden.
1
Min son vill inte leva Jag känner mig desperat och ensam . Har en son på snart 18 år . Han har mått dåligt av och an men nu verkar han ha total livsleda. Skolan vill han inte fortsätta ,han har redan börjat om en gymnasielinje och nu orkar han inte det heller. Jättesynd för han verkar ha både vänner och läshuvud. Han klarar skolan fint när han väl är där men tyvärr har han för mkt frånvaro.Han kommer inte upp på morgonen , säger att han inte vaknar av klockan. vi har ställt flera klockor , jag har väckt honom men han somnar helt enkelt bara om ....har förskt ställa krav , bli förbannad och sagt att han måste fixa att gå upp . Hans tal om att inte vilja leva tar upp väldigt mkt tid , har sagt att vi måste söka hjälp även ringt psykakuten .då han började skära sig på handleden dock inte speciellt djupt .Han vill inte berätta vad det är. Lärarna säger att det är nog som tonåringar är mest men jag är verkligen orolig.Han har sagt att han kommer ta sitt liv före 18 årsdagen . .... är det bara tomma hot , hur vet man det han kanske verkligen kommer försöka. Vi pratar om framtiden men han ser ingen framtid varför ska man jobba livet är ingenting . ser liksom inte fram emot körkort eller ngt . Förra veckan verkade han glad , vi kollade på kläder köpte alldeles för dyra skor . Nu fick jag säga nej när han ville ha en jacka 3000kr som ensamstående finns inte det på kartan . men jag sa att han får köpa en för max 1500kr vilket tycker jag det finns många fina jackor för. DET vill han dock inte göra då kvittar det .....då går han hellre runt i sin sommarjacka . Ser iskallt ut och lärarna talade ngt om att han for illa ...men men vi har kanske 3 vinterjackor hemma som passar honom hemma . de är både hela och rena men men de är ju från förra året och året innan.....Han tycker jag kränker honom ......ex jag tycker han ska skärpa sig med skolan för studiebidraget åker , jag har ju inte råd att låta studibidraget försvinna å ändå ge honom 1200 kr i månaden + busskort gymkort och mobilkostnaderna . Igår tänkte jag helt sonika bara få tag på barnspyk och de får tvångsomhändreta honom. Han har tidigare hotat mig och syskonen mår inte bra heller av hans vredesutbrott .Han säger gång på gång att han kommer hämnas på mig ....jag kommer få se . Känns olustigt eftersom han leker med eld ibland, vi har en älskad hund också som helt plötsligt blev sjuk igår . Fick tanken att han förgiftat hunden ....känns hemskt att ens tro ngt om ens son. Han medelade lillebror 4 att tomten finns inte utan det är x som klär ut sig .... Det sistnämnda känns ju inte så farligt men alltihop känns fruktansvärt jobbigt . Vill ju att min son självvalt förljer med till läkaren och kollar om det finns någon hjälp . föreslagit vårdcentralen för att utesluta kroppsliga sjukdomar som kan ge trötthet och nedstämdhet. Hur ska jag agera .Han säger hela tiden att jag inte funnits för honom. Jag har ställt krav typ städa sitt rum , men mera behöver han inte göra hemma . Jag har även sagt att jag tycker inte om att slänger sina dyrbara kläder på golvet istället för att hänga in dem i garderoben ....den är tom allt ligger på golvet sen skäller han på mig för att jag inte tvättat .....kallar mig utvecklingstörd, psykisk sjuk mm jag försöker stå pall och tänka att det där säger han ju bara i vredesmod . Men hur länge orkar man. Saken är att jag dessutom har en sjukdom med dödlig utgång lever på lånad tid. Detta säger han gång på gång ska bli skönt att jag dör . Låångt inlägg men hoppas ni kan ge mej styrka, tålamod och råd hur jag ska hantera denna lynniga tonåringen som jag älskar över allt annat och vill ska gå väl för i framtiden.
Verkar som din son har en depression, jag har själv lidit av detta och min första fick jag när jag var 19, nu är jag vuxen och har egna barn. Typiskt är att man mår sämst på morgonen, orkar, kan inte komma upp. Man ser allt i svart nutid och framtid. Humöret kan skifta mellan sorg och ilska, att han skär sig är ett rop på hjälp. Jag skulle råda att ta kontakt med en psykriatrisk klinik där ni bor och få ett läkarbesök hos en psykriatriker. Jag fick medicin, om det blir så ska han ej se det som ett nederlag, det gjorde jag, känsligt när man är ung. Medicin är bättre än att inte vilja leva och att ha känslor av att inte vilja leva, detta kan ge livet tillbaka istället. Det finns också samtalskontakt. Ta ej åt dig av det hemska han säger till dig, han menar det inte innerst inne han mår ej bra och behöver hjälp. Oftast blir de närmaste, de man är närmast någon slags ventil för allt det hemska man känner inom sig, man tycker ingen förstår någonting. Tänker också att din sjukdom har en del i detta, han kan behöva bearbeta detta med en samtalskontakt. Det är ett hårt slag att en förälder är så sjuk. Hoppas det löser sig. Varm kram.
2
Verkar som din son har en depression, jag har själv lidit av detta och min första fick jag när jag var 19, nu är jag vuxen och har egna barn. Typiskt är att man mår sämst på morgonen, orkar, kan inte komma upp. Man ser allt i svart nutid och framtid. Humöret kan skifta mellan sorg och ilska, att han skär sig är ett rop på hjälp. Jag skulle råda att ta kontakt med en psykriatrisk klinik där ni bor och få ett läkarbesök hos en psykriatriker. Jag fick medicin, om det blir så ska han ej se det som ett nederlag, det gjorde jag, känsligt när man är ung. Medicin är bättre än att inte vilja leva och att ha känslor av att inte vilja leva, detta kan ge livet tillbaka istället. Det finns också samtalskontakt. Ta ej åt dig av det hemska han säger till dig, han menar det inte innerst inne han mår ej bra och behöver hjälp. Oftast blir de närmaste, de man är närmast någon slags ventil för allt det hemska man känner inom sig, man tycker ingen förstår någonting. Tänker också att din sjukdom har en del i detta, han kan behöva bearbeta detta med en samtalskontakt. Det är ett hårt slag att en förälder är så sjuk. Hoppas det löser sig. Varm kram.
när han väl fyller 18 är du helt rättslös... du kommer inte att få reda på ifall skolan missköts så till den grad att studiemedlet dras in men du drabbas i efterskott av återbetalningskrav på flerbarnstillägg och ev underhåll. OCH han behöver hjälp.. men han förstår det inte.
Bara måste...... allt....
3
Sök hjälp NU när han väl fyller 18 är du helt rättslös... du kommer inte att få reda på ifall skolan missköts så till den grad att studiemedlet dras in men du drabbas i efterskott av återbetalningskrav på flerbarnstillägg och ev underhåll. OCH han behöver hjälp.. men han förstår det inte.
Tack för råden , jag har förökt att komma fram på bups rådgivningtelefon men det var helt kört upptaget i 3 timmar .... man blir uppgiven ringde psykiatriska akuten men där sa de att han inte kan gå där förrens han är 18 .... alltså några veckor kvar detta är sjukt
4
Tack för råden , jag har förökt att komma fram på bups rådgivningtelefon men det var helt kört upptaget i 3 timmar .... man blir uppgiven ringde psykiatriska akuten men där sa de att han inte kan gå där förrens han är 18 .... alltså några veckor kvar detta är sjukt
Galet! Fortsätt att ligga på bup..förstår att du blir uppgiven, verkar som han hamnar lite mellan stolarna mellan bup och vuxenpsyk då han ej fyllt 18 ännu.
Ge inte upp, se dig som en lejoninna som kämpar för sina barn. Mina föräldrar fick hjälpa mig mycket när jag ej mådde bra, man orkar inte själv. [I]dag känns det som man måste vara frisk för att kunna vara sjuk, mycket byråkrati och inte alltid lätt i kontakt med vården.
lycka till jag håller tummarna.
5
Galet! Fortsätt att ligga på bup..förstår att du blir uppgiven, verkar som han hamnar lite mellan stolarna mellan bup och vuxenpsyk då han ej fyllt 18 ännu.
Ge inte upp, se dig som en lejoninna som kämpar för sina barn. Mina föräldrar fick hjälpa mig mycket när jag ej mådde bra, man orkar inte själv. [I]dag känns det som man måste vara frisk för att kunna vara sjuk, mycket byråkrati och inte alltid lätt i kontakt med vården.
lycka till jag håller tummarna.
Har fortsatt ringa till bup å fick till sist tag på dem , då säger de ring till vuxen psyk . Eftersom han snart är 18 på vuxen psyk sa de ring till barnpsyk eftersom han inte är 18 . jag förklarade att han fyller år om 3 veckor och det sannolikt inte blir nån tid innan dess . Problemet var ju att han inte planerar att bli 18 .....moment 22 alltså .ringde vårdcentralen hoppas han följer med dit och får hjälp den vägen
6
Har fortsatt ringa till bup å fick till sist tag på dem , då säger de ring till vuxen psyk . Eftersom han snart är 18 på vuxen psyk sa de ring till barnpsyk eftersom han inte är 18 . jag förklarade att han fyller år om 3 veckor och det sannolikt inte blir nån tid innan dess . Problemet var ju att han inte planerar att bli 18 .....moment 22 alltså .ringde vårdcentralen hoppas han följer med dit och får hjälp den vägen
Verkligen moment 22 och hur dumt som helst. bra att du kämpar på, gå vägen genom v-centralen och se vart det leder. All lycka till.
7
Verkligen moment 22 och hur dumt som helst. bra att du kämpar på, gå vägen genom v-centralen och se vart det leder. All lycka till.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
