Aldrig mer en abort!
Abort
  1. Medlem sedan
    Nov 2013
    #1

    Aldrig mer en abort!

    I somras så fick jag veta att jag var gravid i vecka 4. Det var inget "lyckligt besked", skulle göra en Gastric Bypass i September 2013 (detta var i början av Maj 2013). Jag kände ändå att jag ville behålla, ringde och bokade tid till Barnmorskan. Min make och jag pratade vilt om detta, han insåg väl tidigare än mig att detta inte var rätt läge/tillfälle/tid för ett fjärde barn. Jag hade väntat så länge på denna operationen och jag hade väldiga problem och var sjuk i mina sköldkörtelsjukdomar. Jag ville dock inte inse vad han sa åt mig. Utan jag tyckte mer "har man skapat något får man stå för det och ta konsekvenserna". Så har jag sagt, ALDRIG att jag gör en abort. Men efter många sömnlösa nätter, tårar och diskussioner med maken så kom vi fram till att vi skulle åka och prata med en läkare på "abortmottagningen". Efter det samtalet och någon vecka så bestämde vi oss för en abort, hemskt, jag vet! Men min kropp (132 kilo) skulle inte orka, mina organ skulle inte orka med en graviditet, JAG skulle inte orka (både fysiskt och psykiskt). Tyvärr!

    Fick komma tillbaka och ta ett piller (blev alltså medicinskt abort) sedan tillbaka ett par dagar efter och få "igång aborten". Låg där i ett rum tillsammans med min mamma. Det gjorde ont, riktigt ont när det satte igång. Ni som fött barn, tänk er värkar! Samma känsla, men detta får man inte ut något fint utav...

    Två dagar senare fyllde jag år, jag låg i sängen för det mesta för jag hade så vansinnigt ont! Blödde ganska så rejält i några dagar också, men lugnade sig sen. Hade som efter värkar (hemska!) ganska länge också. Sa till mig själv.. "var detta rätt beslut?" Kändes inte så just då.. men nu såhär i efter hand (skulle haft BF nu i veckan som kommer) så var det rätt beslut. Jag ångrar mig alltså inte, MEN jag kommer aldrig någonsin mer att genomgå en abort.

    Vi kan tyvärr inte använda något preventivmedel av olika medicinska och hälso skäl. Både barnmorska och läkare som sagt det så.

    Någon mer som genomgått en abort, hur mår ni nu isåfall?
    Kram
    Erika Enroth

    Bloggen som berör!
    http://blogg.alltforforaldrar.se/enroths/
  2. 1
    Aldrig mer en abort! I somras så fick jag veta att jag var gravid i vecka 4. Det var inget "lyckligt besked", skulle göra en Gastric Bypass i September 2013 (detta var i början av Maj 2013). Jag kände ändå att jag ville behålla, ringde och bokade tid till Barnmorskan. Min make och jag pratade vilt om detta, han insåg väl tidigare än mig att detta inte var rätt läge/tillfälle/tid för ett fjärde barn. Jag hade väntat så länge på denna operationen och jag hade väldiga problem och var sjuk i mina sköldkörtelsjukdomar. Jag ville dock inte inse vad han sa åt mig. Utan jag tyckte mer "har man skapat något får man stå för det och ta konsekvenserna". Så har jag sagt, ALDRIG att jag gör en abort. Men efter många sömnlösa nätter, tårar och diskussioner med maken så kom vi fram till att vi skulle åka och prata med en läkare på "abortmottagningen". Efter det samtalet och någon vecka så bestämde vi oss för en abort, hemskt, jag vet! Men min kropp (132 kilo) skulle inte orka, mina organ skulle inte orka med en graviditet, JAG skulle inte orka (både fysiskt och psykiskt). Tyvärr!

    Fick komma tillbaka och ta ett piller (blev alltså medicinskt abort) sedan tillbaka ett par dagar efter och få "igång aborten". Låg där i ett rum tillsammans med min mamma. Det gjorde ont, riktigt ont när det satte igång. Ni som fött barn, tänk er värkar! Samma känsla, men detta får man inte ut något fint utav...

    Två dagar senare fyllde jag år, jag låg i sängen för det mesta för jag hade så vansinnigt ont! Blödde ganska så rejält i några dagar också, men lugnade sig sen. Hade som efter värkar (hemska!) ganska länge också. Sa till mig själv.. "var detta rätt beslut?" Kändes inte så just då.. men nu såhär i efter hand (skulle haft BF nu i veckan som kommer) så var det rätt beslut. Jag ångrar mig alltså inte, MEN jag kommer aldrig någonsin mer att genomgå en abort.

    Vi kan tyvärr inte använda något preventivmedel av olika medicinska och hälso skäl. Både barnmorska och läkare som sagt det så.

    Någon mer som genomgått en abort, hur mår ni nu isåfall?
  3. Medlem sedan
    May 2009
    #2
    Hej Erika!

    Tack för att du delar med dig. Beklagar din förlust och sorg, jag vet att det är kämpigt. Det är något man får lära sig att leva med tyvärr

    Till din fråga:
    Ja, jag gjorde en abort när jag var 20 år , jag hade varit tillsmamans med min nuvarfande man i endast 2-3 mån då jag ble gravid. Jag visste inte om det. iom att jag var så smal, började folk påpeka min mage, men jag avfärdade dettta då jag fick min mens hela tiden.
    Men efter några veckor började jag själv SE att magen var stor, inte av fett..men utav en graviditet..jag tog ett clearblue test och det visade sig negativt..ahapp tänkte jag... ytterligare veckor gick och magen blev större! Har bilder på detta nu i efterhand.
    Bestämde mig för att gå til ungdomsmottagningen. Där visade urintestet att jag var gravid!! i v.11!
    jag låg och grät och hyperventilerade, barnmorskan började genast ringa runt sjukhus för en abort, hon frågade mig om jag ville behålla, men jag var ju så chokad, så jag sa jag vet inte.
    Träffade min man en timme efter besked och han sa att vi är för unga, haan var inte redo att bli pappa än.

    Jag ville verkligen behålla barnet, men det ska vara ömsesidigt tänkte jag då, vi hade ingen ekonomi..ingenting, ingen grund! Så lite motvilligt i v.13 gjord ejag en abort

    Det var en skrapning. Jag fick ta tabletter hemma dagen innan, som skulle sättta igång ett missfall, dagen efter åkte jag in, ble nedsövd och 10 min efter vaknade jag och hade inte längre ett barn i magen.
    jag ångrar mig så fruktansvärt mycket då det var ett barn, med händer , armar, ben ...men det visste jag inte då.. Det var en otroligt stor sorg som tyngde mig i flera år, tills det ömsesediga beslutet kom om att bli med barn, När jag fick mitt första barn försvann allt, men jag minns alltid aborten och när jag tänker på det så gör det ont i hela själen.
    Det värsta jag gjort i hela mitt liv.
    Isabelle, Mamma till Elysia & Adrian

    Bloggar på:
    http://blogg.alltforforaldrar.se/eladria/

    Ambassadör för Alltförföräldrar.se !
  4. 2
    Hej Erika!

    Tack för att du delar med dig. Beklagar din förlust och sorg, jag vet att det är kämpigt. Det är något man får lära sig att leva med tyvärr

    Till din fråga:
    Ja, jag gjorde en abort när jag var 20 år , jag hade varit tillsmamans med min nuvarfande man i endast 2-3 mån då jag ble gravid. Jag visste inte om det. iom att jag var så smal, började folk påpeka min mage, men jag avfärdade dettta då jag fick min mens hela tiden.
    Men efter några veckor började jag själv SE att magen var stor, inte av fett..men utav en graviditet..jag tog ett clearblue test och det visade sig negativt..ahapp tänkte jag... ytterligare veckor gick och magen blev större! Har bilder på detta nu i efterhand.
    Bestämde mig för att gå til ungdomsmottagningen. Där visade urintestet att jag var gravid!! i v.11!
    jag låg och grät och hyperventilerade, barnmorskan började genast ringa runt sjukhus för en abort, hon frågade mig om jag ville behålla, men jag var ju så chokad, så jag sa jag vet inte.
    Träffade min man en timme efter besked och han sa att vi är för unga, haan var inte redo att bli pappa än.

    Jag ville verkligen behålla barnet, men det ska vara ömsesidigt tänkte jag då, vi hade ingen ekonomi..ingenting, ingen grund! Så lite motvilligt i v.13 gjord ejag en abort

    Det var en skrapning. Jag fick ta tabletter hemma dagen innan, som skulle sättta igång ett missfall, dagen efter åkte jag in, ble nedsövd och 10 min efter vaknade jag och hade inte längre ett barn i magen.
    jag ångrar mig så fruktansvärt mycket då det var ett barn, med händer , armar, ben ...men det visste jag inte då.. Det var en otroligt stor sorg som tyngde mig i flera år, tills det ömsesediga beslutet kom om att bli med barn, När jag fick mitt första barn försvann allt, men jag minns alltid aborten och när jag tänker på det så gör det ont i hela själen.
    Det värsta jag gjort i hela mitt liv.
  5. Medlem sedan
    Nov 2013
    #3
    Hej!

    Ja jag har lärt mig att leva med det, men klart man får flashbacks ibland, fullt normalt tror jag.

    Men fuy vilken resa du gjort! Kramar om dig. Du är stark som attan ju!

    Kramar i massor
  6. 3
    Hej!

    Ja jag har lärt mig att leva med det, men klart man får flashbacks ibland, fullt normalt tror jag.

    Men fuy vilken resa du gjort! Kramar om dig. Du är stark som attan ju!

    Kramar i massor
  7. miniminmini
    #4
    Hej!

    Otroligt tråkigt att höra och starkt av dig att dela med dig av dina erfarenheter.

    När jag såg ditt inlägg och läste att du inte kan använda något medicinskt preventivmedel så kom jag och tänka på ett annat preventivmedel du skulle kunna testa. Har du hört talas om P-dator? Det är en metod man kan använda sig av om man inte kan ta hormonella piller eller dylikt.
    Den mäter den basala temperaturen i kroppen och följer din menscykel. Underbar!

    //Miniminmini
  8. 4
    Hej!

    Otroligt tråkigt att höra och starkt av dig att dela med dig av dina erfarenheter.

    När jag såg ditt inlägg och läste att du inte kan använda något medicinskt preventivmedel så kom jag och tänka på ett annat preventivmedel du skulle kunna testa. Har du hört talas om P-dator? Det är en metod man kan använda sig av om man inte kan ta hormonella piller eller dylikt.
    Den mäter den basala temperaturen i kroppen och följer din menscykel. Underbar!

    //Miniminmini
  9. Medlem sedan
    Apr 2017
    #5
    ...
  10. 5
    ...
  11. Medlem sedan
    Apr 2017
    #6
    ........
  12. 6
    ........
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar