Jourhemsplacera sitt eget barn
Psykisk ohälsa
  1. Anonym
    #1

    Jourhemsplacera sitt eget barn

    Det står jag i begrepp att göra. Har kämpat i 4½ år för att han ska få hjälp, den hjälp han erbjuds tackar han nej till (han är 14 blir 15 efter sommaren). Vill klara sig själv, lösa sina problem själv. Går inte till skolan, utan får skoluppgifter 2 gånger i veckan, den ena fungerar den andra gör han inte oavsett vad jag säger/gör.

    Sitter på sitt rum vid dator/tv och gör ingenting, har en handfull kompisar som han träffar 1-3 gånger i veckan beroende på hur han och dem mår. Har haft perioder av självskadande då han skurit sig i underarmen med rakblad.

    Som förälder känner mig tom, helt slutkörd, ständigt gråtfärdig, känner att vi testat ALLT. Har en lillebror på 11 snart 12 år som jag/vi måste ta hänsyn till med.

    Den stora frågan är om jag/vi (min make) orkar kämpa på vidare här hemma eller om vi är så slutkörda att vi inte orkar. Kan säga att vår socassistent först i förrgår fattade vad vi sagt i 1½ år snart. Och då kom jourhem upp som alternativ. Att min (vår) son kommer motsätta sig detta har vi redan räknat ut innan det ens tagits upp till diskution med honom.
    ser inte hur jag själv eller min man ska orka få ordning på allt kring sonen själva med det stöd vi får av kommunen som anser att vi ska till BUP med sonen, vilket sonen vägrar och då hänvisar BUP tillbaka till kommunen!!!

    Usch mår skit just nu!!!!
  2. 1
    Jourhemsplacera sitt eget barn Det står jag i begrepp att göra. Har kämpat i 4½ år för att han ska få hjälp, den hjälp han erbjuds tackar han nej till (han är 14 blir 15 efter sommaren). Vill klara sig själv, lösa sina problem själv. Går inte till skolan, utan får skoluppgifter 2 gånger i veckan, den ena fungerar den andra gör han inte oavsett vad jag säger/gör.

    Sitter på sitt rum vid dator/tv och gör ingenting, har en handfull kompisar som han träffar 1-3 gånger i veckan beroende på hur han och dem mår. Har haft perioder av självskadande då han skurit sig i underarmen med rakblad.

    Som förälder känner mig tom, helt slutkörd, ständigt gråtfärdig, känner att vi testat ALLT. Har en lillebror på 11 snart 12 år som jag/vi måste ta hänsyn till med.

    Den stora frågan är om jag/vi (min make) orkar kämpa på vidare här hemma eller om vi är så slutkörda att vi inte orkar. Kan säga att vår socassistent först i förrgår fattade vad vi sagt i 1½ år snart. Och då kom jourhem upp som alternativ. Att min (vår) son kommer motsätta sig detta har vi redan räknat ut innan det ens tagits upp till diskution med honom.
    ser inte hur jag själv eller min man ska orka få ordning på allt kring sonen själva med det stöd vi får av kommunen som anser att vi ska till BUP med sonen, vilket sonen vägrar och då hänvisar BUP tillbaka till kommunen!!!

    Usch mår skit just nu!!!!
  3. Medlem sedan
    Apr 2015
    #2
    Hoppas allt gått bra.
  4. 2
    Hoppas allt gått bra.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar