Vill inte leva
Psykisk ohälsa
  1. Anonym
    #1

    Vill inte leva

    I 12 år har jag nu kämpat med depressioner, ångest, utmattningssyndrom o.s.v. Vissa perioder klarar jag mig ganska bra, lyckas jobba en tid kanske till och med heltid, men sen kommer alltid kraschen igen. Jag har tagit ut mig (inte på vilje så klart), svår ångest kommer och jag blir sjukskriven igen.

    Nu är det ett sådant tillfällle igen och min man är vansinnig. Han säger att han inte vet hur länge han ska orka leva med detta, hur många år till ska jag vara sjuk?, han är urless på att vara ensam inkomstinbringare i alla fall en stabil sådan. Vi har det inte jättebra ekonomiskt trots att han har en bra lön, men vi bor för dyrt och det är så klart också mitt fel för jag sa att jag trodde att jag skulle orka jobba och att jag tyckte att vi skulle flytta.
    Men ni vet jag ingenting. Det känns som han hatar mig, allt jag säger är fel, han skyller allt på mig och orkar inte höra ett enda ord till om hur jag mår. Jag väntar bara på att han ska säga att han vill lämna mig, men han går som katten kring het gröt. Han säger bara saker som att nu står jag inte ut mer, jag vill inte leva så här o.s.v. Varför kan han inte bara säga som det är då?

    Jag själv är ju mitt i mitt värsta mående just nu, med förtvivlan, oro för barnen (7 och 10 år), massa ångest, och allvarliga tankar på att göra slut på allt lidande. Jag orkar inte heller att må dåligt hela livet, jag har ju försökt med allt, mediciner, terapi, you name it, men efter 12 år är jag fortfarande i samma jävliga situation. Jag vill verkligen inte leva, men sedan har jag ju barnen. Jag kommer ju att skada dem så mycket med om jag förvinner för alltid. Men jag orkar heller inte med ett liv där jag alltid ska må dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra?
    Ska jag flytta iväg i några dar till en kompis i närheten eller vad ska jag ta mig till? Jag kan bara inte stå ut att gå här som två robotar hur länge som helst och sen bråka på kvällarna. Jag ser inte lösning Och hur skjutton skulle jag få till en lägenhet snabbt utan någon inkomst. HJÄLP! Jag orkar inte det här mer, inte på någon punkt. Har jag inte ens uppbackning av mannen då faller ju allt.

    Så ledsen, desperat och uttröttad av allt. Vill att allt blev svart, utan att mina barn fick ta den krisen.

    Tack för ni läste.
  2. 1
    Vill inte leva I 12 år har jag nu kämpat med depressioner, ångest, utmattningssyndrom o.s.v. Vissa perioder klarar jag mig ganska bra, lyckas jobba en tid kanske till och med heltid, men sen kommer alltid kraschen igen. Jag har tagit ut mig (inte på vilje så klart), svår ångest kommer och jag blir sjukskriven igen.

    Nu är det ett sådant tillfällle igen och min man är vansinnig. Han säger att han inte vet hur länge han ska orka leva med detta, hur många år till ska jag vara sjuk?, han är urless på att vara ensam inkomstinbringare i alla fall en stabil sådan. Vi har det inte jättebra ekonomiskt trots att han har en bra lön, men vi bor för dyrt och det är så klart också mitt fel för jag sa att jag trodde att jag skulle orka jobba och att jag tyckte att vi skulle flytta.
    Men ni vet jag ingenting. Det känns som han hatar mig, allt jag säger är fel, han skyller allt på mig och orkar inte höra ett enda ord till om hur jag mår. Jag väntar bara på att han ska säga att han vill lämna mig, men han går som katten kring het gröt. Han säger bara saker som att nu står jag inte ut mer, jag vill inte leva så här o.s.v. Varför kan han inte bara säga som det är då?

    Jag själv är ju mitt i mitt värsta mående just nu, med förtvivlan, oro för barnen (7 och 10 år), massa ångest, och allvarliga tankar på att göra slut på allt lidande. Jag orkar inte heller att må dåligt hela livet, jag har ju försökt med allt, mediciner, terapi, you name it, men efter 12 år är jag fortfarande i samma jävliga situation. Jag vill verkligen inte leva, men sedan har jag ju barnen. Jag kommer ju att skada dem så mycket med om jag förvinner för alltid. Men jag orkar heller inte med ett liv där jag alltid ska må dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra?
    Ska jag flytta iväg i några dar till en kompis i närheten eller vad ska jag ta mig till? Jag kan bara inte stå ut att gå här som två robotar hur länge som helst och sen bråka på kvällarna. Jag ser inte lösning Och hur skjutton skulle jag få till en lägenhet snabbt utan någon inkomst. HJÄLP! Jag orkar inte det här mer, inte på någon punkt. Har jag inte ens uppbackning av mannen då faller ju allt.

    Så ledsen, desperat och uttröttad av allt. Vill att allt blev svart, utan att mina barn fick ta den krisen.

    Tack för ni läste.
  3. Medlem sedan
    Jan 2013
    #2
    Jag har också mått dåligt långa perioder med depressioner/ångest och är just nu inne i en svacka. Försöker just nu få ordning på min medicin. Förstår att du har det tufft, det är viktigt med stöd från de närmaste i ditt fall din man. Vi kanske kan höras och stötta varanndra.
  4. 2
    Jag har också mått dåligt långa perioder med depressioner/ångest och är just nu inne i en svacka. Försöker just nu få ordning på min medicin. Förstår att du har det tufft, det är viktigt med stöd från de närmaste i ditt fall din man. Vi kanske kan höras och stötta varanndra.
  5. Medlem sedan
    Jan 2014
    #3
    Hej, ser din rubrik och tänker direkt: sök akut hjälp! Jag har precis tagit mig ur samma känsla och du ska inte behöva känna så här. Där jag bor finns ett akut mobilteam som tillhör psykiatriska sektorn och de har hjälpt mig så. Det finns också stödlinjer som du kan ringa när du mår som sämst. Jag vet hur geggigt det är nere på botten där du verkar befinna dig MEN DET FINNS HJÄLP ATT FÅ: Bara att jag fick veta att jag inte var ensam om att må så dåligt hjälpte mig. Du är inte ensam. Jag förstår att det känns omöjligt nu att få en hållbar situation men det går. Du skriver att du gått i terapi länge och ätit mediciner. Jag tänker: Kanske fel sort terapi och mediciner som inte hjälper dig?
    Jag tänker inte ge mig in på att skriva om behandlingar eftersom jag inte är läkare men det finns ju en mängd möjligheter och alla passar inte alla för att vi rent biologiskt är olika. Jag har fått en bra medicin nu som verkar hjälpa, detta efter en basutredning via psykiatrin, har du gjort en sådan?
    Jag skäms absolut inte över detta då det är så mycket vanligare än man tror och jag bloggar ju även om detta. Vi måste bli bättre på att prata m psykisk ohälsa för att det ska vara lättare att leva med det.
    Nu blev det långt men jag hoppas du förstår att du inte ska känna att du inte vill leva. Stor varm kram och svara gärna om du orkar.
  6. 3
    Hej, ser din rubrik och tänker direkt: sök akut hjälp! Jag har precis tagit mig ur samma känsla och du ska inte behöva känna så här. Där jag bor finns ett akut mobilteam som tillhör psykiatriska sektorn och de har hjälpt mig så. Det finns också stödlinjer som du kan ringa när du mår som sämst. Jag vet hur geggigt det är nere på botten där du verkar befinna dig MEN DET FINNS HJÄLP ATT FÅ: Bara att jag fick veta att jag inte var ensam om att må så dåligt hjälpte mig. Du är inte ensam. Jag förstår att det känns omöjligt nu att få en hållbar situation men det går. Du skriver att du gått i terapi länge och ätit mediciner. Jag tänker: Kanske fel sort terapi och mediciner som inte hjälper dig?
    Jag tänker inte ge mig in på att skriva om behandlingar eftersom jag inte är läkare men det finns ju en mängd möjligheter och alla passar inte alla för att vi rent biologiskt är olika. Jag har fått en bra medicin nu som verkar hjälpa, detta efter en basutredning via psykiatrin, har du gjort en sådan?
    Jag skäms absolut inte över detta då det är så mycket vanligare än man tror och jag bloggar ju även om detta. Vi måste bli bättre på att prata m psykisk ohälsa för att det ska vara lättare att leva med det.
    Nu blev det långt men jag hoppas du förstår att du inte ska känna att du inte vill leva. Stor varm kram och svara gärna om du orkar.
  7. Medlem sedan
    Apr 2015
    #4
    Har du stöd av läkare och terapeut? Du nämner saker som ert dyra boende som en press och där har du nåt praktiskt som du kan direkt göra nåt åt för att lätta bördan för dig och din man. Det låter som att din man är trött och behöver emotionell påfyllning från någonstans. Försök att göra något, om än så litet för att det blir lite bättre.
  8. 4
    Har du stöd av läkare och terapeut? Du nämner saker som ert dyra boende som en press och där har du nåt praktiskt som du kan direkt göra nåt åt för att lätta bördan för dig och din man. Det låter som att din man är trött och behöver emotionell påfyllning från någonstans. Försök att göra något, om än så litet för att det blir lite bättre.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar