Skrivet: 2014-03-26, 23:35
#1
Vill inte leva
I 12 år har jag nu kämpat med depressioner, ångest, utmattningssyndrom o.s.v. Vissa perioder klarar jag mig ganska bra, lyckas jobba en tid kanske till och med heltid, men sen kommer alltid kraschen igen. Jag har tagit ut mig (inte på vilje så klart), svår ångest kommer och jag blir sjukskriven igen.
Nu är det ett sådant tillfällle igen och min man är vansinnig. Han säger att han inte vet hur länge han ska orka leva med detta, hur många år till ska jag vara sjuk?, han är urless på att vara ensam inkomstinbringare i alla fall en stabil sådan. Vi har det inte jättebra ekonomiskt trots att han har en bra lön, men vi bor för dyrt och det är så klart också mitt fel för jag sa att jag trodde att jag skulle orka jobba och att jag tyckte att vi skulle flytta.
Men ni vet jag ingenting. Det känns som han hatar mig, allt jag säger är fel, han skyller allt på mig och orkar inte höra ett enda ord till om hur jag mår. Jag väntar bara på att han ska säga att han vill lämna mig, men han går som katten kring het gröt. Han säger bara saker som att nu står jag inte ut mer, jag vill inte leva så här o.s.v. Varför kan han inte bara säga som det är då?
Jag själv är ju mitt i mitt värsta mående just nu, med förtvivlan, oro för barnen (7 och 10 år), massa ångest, och allvarliga tankar på att göra slut på allt lidande. Jag orkar inte heller att må dåligt hela livet, jag har ju försökt med allt, mediciner, terapi, you name it, men efter 12 år är jag fortfarande i samma jävliga situation. Jag vill verkligen inte leva, men sedan har jag ju barnen. Jag kommer ju att skada dem så mycket med om jag förvinner för alltid. Men jag orkar heller inte med ett liv där jag alltid ska må dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra?
Ska jag flytta iväg i några dar till en kompis i närheten eller vad ska jag ta mig till? Jag kan bara inte stå ut att gå här som två robotar hur länge som helst och sen bråka på kvällarna. Jag ser inte lösning Och hur skjutton skulle jag få till en lägenhet snabbt utan någon inkomst. HJÄLP! Jag orkar inte det här mer, inte på någon punkt. Har jag inte ens uppbackning av mannen då faller ju allt.
Så ledsen, desperat och uttröttad av allt. Vill att allt blev svart, utan att mina barn fick ta den krisen.
Tack för ni läste.