mitt i graviditeten
Septemberbarn 2014
  1. Medlem sedan
    Jun 2011
    #1

    mitt i graviditeten

    Hej såhär mitt i !!
    Har inte hunnit berätta för alla vänner än. Gillar inte att ta sådant på telefon. Och många som inte bor i samma stad. Men som tur är har det råkat vara två reunion tidigare i vår vilket avverkade de flesta. Men hur ska jag göra med de som är kvar?! Skicka brev? med något lurigt meddelande?

    Jag väntar andra barnet, är i v21 och mår fint. Känner mig om vartannat liten och stor, sitter nog mest i huvudet, för tror inte magen blåser upp sig. Har gått upp en 8-10kg (ska till bm först om en månad). Kommer nog landa på minst +20kg denna gång också.
    Glömmer bort att jag är gravid ibland, en väldigt konstig känsla när jag lägger ner boken/stickorna efter kvällspausen och -AHA!. Tycker att det är ganska så mysigt, och sparkarna/buffarna gör mig lycklig. Jag har inte tröttnat än, men längtar tills bebisen är ute och jag får träffa hen! Längtar inte precis till förlossningen, men ser fram emot den och känner mig väldigt stark.

    Hur mår ni? Njuter ni av era magar? Känns det som en evighet tills september?
  2. 1
    mitt i graviditeten Hej såhär mitt i !!
    Har inte hunnit berätta för alla vänner än. Gillar inte att ta sådant på telefon. Och många som inte bor i samma stad. Men som tur är har det råkat vara två reunion tidigare i vår vilket avverkade de flesta. Men hur ska jag göra med de som är kvar?! Skicka brev? med något lurigt meddelande?

    Jag väntar andra barnet, är i v21 och mår fint. Känner mig om vartannat liten och stor, sitter nog mest i huvudet, för tror inte magen blåser upp sig. Har gått upp en 8-10kg (ska till bm först om en månad). Kommer nog landa på minst +20kg denna gång också.
    Glömmer bort att jag är gravid ibland, en väldigt konstig känsla när jag lägger ner boken/stickorna efter kvällspausen och -AHA!. Tycker att det är ganska så mysigt, och sparkarna/buffarna gör mig lycklig. Jag har inte tröttnat än, men längtar tills bebisen är ute och jag får träffa hen! Längtar inte precis till förlossningen, men ser fram emot den och känner mig väldigt stark.

    Hur mår ni? Njuter ni av era magar? Känns det som en evighet tills september?
  3. Medlem sedan
    Sep 2008
    #2
    Hej!
    Ungefär samma för mig! Har inte berättat för mina vänner på annan ort, har inte gått ut "officiellt" på Facebook, även om det inte är hemligt.

    Det här är min tredje, så det känns liksom inte lika mycket nu. Inte så "viktigt", folk får reda på det när de får reda på det liksom.

    Jag är nu 22+3 och mår väl ok. Jag gillar inte att vara gravid och jag ser inte fram emot den här sommaren, vill bara att den ska vara över så lillebror får komma ut.

    September är en evighet bort, ska se om jag kan klämma ut honom i augusti kanske.
  4. 2
    Hej!
    Ungefär samma för mig! Har inte berättat för mina vänner på annan ort, har inte gått ut "officiellt" på Facebook, även om det inte är hemligt.

    Det här är min tredje, så det känns liksom inte lika mycket nu. Inte så "viktigt", folk får reda på det när de får reda på det liksom.

    Jag är nu 22+3 och mår väl ok. Jag gillar inte att vara gravid och jag ser inte fram emot den här sommaren, vill bara att den ska vara över så lillebror får komma ut.

    September är en evighet bort, ska se om jag kan klämma ut honom i augusti kanske.
  5. Anonym
    #3
    Jag vet inte varför, men jag tycker det där berättandet är jobbigt. De jag träffar och verkligen tycker om vet sen länge, och de berättar jag för med glädje. Men med många tycker jag bara det är svårt att säga, finns liksom sällan någon naturligt tillfälle. Nu tycker jag det är uppenbart att jag är gravid (23 fulla veckor idag), men en kollega blev jätteförvånad över att jag skulle vara föräldraledig i höst. Så uppenbarligen är det inte så tydligt...

    Jag gillar inte att prata om graviditeten. Inte med någon. Tycker det är jättejobbigt när kollegor ska kommentera att magen växer och sånt.

    I övrigt mår jag fantastiskt bra. Jag verkar ha lyckan att ha en enkel och trivsam graviditet även denna gång. Väldigt tacksam över det! Och på onsdag ska jag till bm och få lyssna på hjärtljuden!
  6. 3
    Jag vet inte varför, men jag tycker det där berättandet är jobbigt. De jag träffar och verkligen tycker om vet sen länge, och de berättar jag för med glädje. Men med många tycker jag bara det är svårt att säga, finns liksom sällan någon naturligt tillfälle. Nu tycker jag det är uppenbart att jag är gravid (23 fulla veckor idag), men en kollega blev jätteförvånad över att jag skulle vara föräldraledig i höst. Så uppenbarligen är det inte så tydligt...

    Jag gillar inte att prata om graviditeten. Inte med någon. Tycker det är jättejobbigt när kollegor ska kommentera att magen växer och sånt.

    I övrigt mår jag fantastiskt bra. Jag verkar ha lyckan att ha en enkel och trivsam graviditet även denna gång. Väldigt tacksam över det! Och på onsdag ska jag till bm och få lyssna på hjärtljuden!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar