Att aldrig hitta rätt
Mammasnack
  1. An o ny m
    #1

    Att aldrig hitta rätt

    Jag har letat, jag har väntat, jag har hoppats på att en dag finna rätt. Men kan man finna den rätta/rätte eller är det bara något man tror?
    Hur känns det? Kan man känna det? Känner man glädje varje dag? Känner man sig älskad? Känner man sig trygg och säker?

    Jag har utseende med mig, jag behöver inte sitta ensam men ändå faller jag för killar som på något sätt verkar ha mig som någon sorts brygga till nästa något bättre kommer.
    Jag trodde i och med min nya att jag funnit den rätte, men det verkar inte så. Jag är omtänksam och go, jag vill dela vardag som ledighet med den jag älskar, medans min nye påstår att jag kräver för mycket. Jag ifrågasätter aldrig vad han gör och det kan komma helt oförberedda resor hipp som happ för honom och även om det så är en helg av få han är ledig så kan han åka ensam iväg.

    Han har talat om för mig att helgerna betyder inte så mycket för honom och att han inte tycker att man behöver vara med varandra då och spelade heller ingen roll om jag skulle befinna mig 120 mil ifrån honom.
    Det kändes inte alls trevligt att höra. Jag svarade inte på det utan tog en promenad och grät i min ensamhet.

    Han jämför och tar ibland upp om sitt ex hur bra dem hade och hur sällan de var osams. Min magkänsla säger mig att han älskar henne än.
    Han blev lämnad och det känns som att de båda känner något för varandra än.

    Jag kan inte berätta hur jag känner för honom, han är inte min bästa vän.. Om jag rådfrågar honom om vad det än kan gälla, allt från jobb till barn så blir han irriterad och tycker att jag inte har självförtroende och att det är oattraktivt i hans ögon.
    Jag låter bli att fråga honom mer och pratar med andra istället. Det känns inte alls bra det här.
    Den man lever med ska man väl kunna dela tankar med, känna att det känns skönt att komma hem till denne efter att arbetsdagen är över, att känna sig älskad, känna trygghet och glädje.. Ska man inte känna så?

    Han åker snart iväg på semester, jag stannar hemma och han ska umgås med sitt ex och deras gemensamma vänner.
    Åter igen ligger jag vaken, gråter i tystnaden medans han ligger brevid och sover. Jag frågar mig själv om det här är rätt, ska man gråta och ligga sömnlös om man är lycklig, om man känner sig älskad?
    Det spelar ingen roll hur mycket jag ger av mig själv för om han älskade mig, skulle han aldrig göra som han gör och absolut inte säga det han säger.

    Jag känner att min kärlek som jag ger och ger av börjar ta slut, jag orkar inte leva så här, att varje dag fundera på vad man säger, om han ber mig gå eller vad som skall ske. Känns otryggt och inte alls bra.
    Vi lever dessutom under helt olika förutsättningar både vad gäller karriär och ekonomiskt och jag når inte till hans levnadsstil och hur han vill ha det i ett förhållande.

    Jag vet inte om jag ska låta detta vara, låta honom finna den kvinna han egentligen vill ha och jag kan äntligen få trygghet igen, sova igen, slippa ligga gråtandes i tystnad.. Kanske en vacker dag, finner jag någon som vill lyssna på mig, som står vid min sida, som bryr sig om mig.. Någon som älskar mig över allt annat och som ler när han ser mig.

    Att min nuvarande skulle vara denna jag önskar mug kommer aldrig ske, för hur han än bedyrar sin kärlek och hur många gånger han än säger sig älska mig, så är jag inte den rätta för honom, jag är inte den han drömmer om, det känns inte så....
  2. 1
    Att aldrig hitta rätt Jag har letat, jag har väntat, jag har hoppats på att en dag finna rätt. Men kan man finna den rätta/rätte eller är det bara något man tror?
    Hur känns det? Kan man känna det? Känner man glädje varje dag? Känner man sig älskad? Känner man sig trygg och säker?

    Jag har utseende med mig, jag behöver inte sitta ensam men ändå faller jag för killar som på något sätt verkar ha mig som någon sorts brygga till nästa något bättre kommer.
    Jag trodde i och med min nya att jag funnit den rätte, men det verkar inte så. Jag är omtänksam och go, jag vill dela vardag som ledighet med den jag älskar, medans min nye påstår att jag kräver för mycket. Jag ifrågasätter aldrig vad han gör och det kan komma helt oförberedda resor hipp som happ för honom och även om det så är en helg av få han är ledig så kan han åka ensam iväg.

    Han har talat om för mig att helgerna betyder inte så mycket för honom och att han inte tycker att man behöver vara med varandra då och spelade heller ingen roll om jag skulle befinna mig 120 mil ifrån honom.
    Det kändes inte alls trevligt att höra. Jag svarade inte på det utan tog en promenad och grät i min ensamhet.

    Han jämför och tar ibland upp om sitt ex hur bra dem hade och hur sällan de var osams. Min magkänsla säger mig att han älskar henne än.
    Han blev lämnad och det känns som att de båda känner något för varandra än.

    Jag kan inte berätta hur jag känner för honom, han är inte min bästa vän.. Om jag rådfrågar honom om vad det än kan gälla, allt från jobb till barn så blir han irriterad och tycker att jag inte har självförtroende och att det är oattraktivt i hans ögon.
    Jag låter bli att fråga honom mer och pratar med andra istället. Det känns inte alls bra det här.
    Den man lever med ska man väl kunna dela tankar med, känna att det känns skönt att komma hem till denne efter att arbetsdagen är över, att känna sig älskad, känna trygghet och glädje.. Ska man inte känna så?

    Han åker snart iväg på semester, jag stannar hemma och han ska umgås med sitt ex och deras gemensamma vänner.
    Åter igen ligger jag vaken, gråter i tystnaden medans han ligger brevid och sover. Jag frågar mig själv om det här är rätt, ska man gråta och ligga sömnlös om man är lycklig, om man känner sig älskad?
    Det spelar ingen roll hur mycket jag ger av mig själv för om han älskade mig, skulle han aldrig göra som han gör och absolut inte säga det han säger.

    Jag känner att min kärlek som jag ger och ger av börjar ta slut, jag orkar inte leva så här, att varje dag fundera på vad man säger, om han ber mig gå eller vad som skall ske. Känns otryggt och inte alls bra.
    Vi lever dessutom under helt olika förutsättningar både vad gäller karriär och ekonomiskt och jag når inte till hans levnadsstil och hur han vill ha det i ett förhållande.

    Jag vet inte om jag ska låta detta vara, låta honom finna den kvinna han egentligen vill ha och jag kan äntligen få trygghet igen, sova igen, slippa ligga gråtandes i tystnad.. Kanske en vacker dag, finner jag någon som vill lyssna på mig, som står vid min sida, som bryr sig om mig.. Någon som älskar mig över allt annat och som ler när han ser mig.

    Att min nuvarande skulle vara denna jag önskar mug kommer aldrig ske, för hur han än bedyrar sin kärlek och hur många gånger han än säger sig älska mig, så är jag inte den rätta för honom, jag är inte den han drömmer om, det känns inte så....
  3. Medlem sedan
    Jan 2009
    #2
    När jag läser vad du skriver så tänker jag att du inte älskar dig själv tillräckligt. Du kommer aldrig bli lycklig om du låter killarna trampa på dig så här. Jag skulle aldrig vara seriös med en man som åker på semester med sitt ex om jag inte hade samtyckt till resan. Egentligen spelar det ingen roll om han är kär i henne eller inte. Det som spelar roll är att du mår dåligt. Så kan du inte ha det. Gör slut istället.

    Jag tror också att du har orealistiska förväntningar på kärleken. Att älska någon som älskar en tillbaka är fantastiskt ibland och ganska jobbigt ibland. Men lycklig det blir man nog bara i sig själv med eller utan partner. Det du ska kräva är att han respekterar dig och inte gör dig medvetet ledsen.
    Ha det gott!
  4. 2
    När jag läser vad du skriver så tänker jag att du inte älskar dig själv tillräckligt. Du kommer aldrig bli lycklig om du låter killarna trampa på dig så här. Jag skulle aldrig vara seriös med en man som åker på semester med sitt ex om jag inte hade samtyckt till resan. Egentligen spelar det ingen roll om han är kär i henne eller inte. Det som spelar roll är att du mår dåligt. Så kan du inte ha det. Gör slut istället.

    Jag tror också att du har orealistiska förväntningar på kärleken. Att älska någon som älskar en tillbaka är fantastiskt ibland och ganska jobbigt ibland. Men lycklig det blir man nog bara i sig själv med eller utan partner. Det du ska kräva är att han respekterar dig och inte gör dig medvetet ledsen.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Du ställer några frågor som det är lite lockande att svara fel på så att säga, för att du kanske ska inse att svaren är givna. Exempelvis att svara ja på detta:

    "Jag frågar mig själv om det här är rätt, ska man gråta och ligga sömnlös om man är lycklig, om man känner sig älskad?"

    Men jag antar att dina frågor är retoriska. Dock verkar du stå och trampa vatten med dessa frågor som du egentligen vet svaret på, men kanske inser att svaren kräver att du tar tag i situationen. Det tycker jag också att du ska göra. Det gamla uttrycket "hellre ensam än i dåligt sällskap" kan ju komma till heders här. Du menar att du ger och ger och aldrig får något tillbaka. Det är slöseri med dig själv.

    Det jag tror att du måste göra är att inse att du själv väljer hur du vill leva och att du själv är ansvarig för att göra det du kan för att leva så. Häng inte upp dig på att hitta kärlek från någon annan. Någon annan kan inte skapa ett liv åt dig. En relation är att leva sina liv tillsammans, inte att leva den andres. Precis som "erikastockholm" skriver så behöver du börja med att respektera och älska dig själv. Ett första steg är att lämna sådant som inte får dig att må bra eller ger dig det du önskar i livet. En sak kan vara att bestämma dig för att inte engagera dig i män som redan är upptagna eller nyligen har separerat därför att det är vanligt att det inte funkar så bra.

    Självklart finns kärleken. Ganska ofta finns den där man inte tror, kanske för att man inte söker där och inte ens har ögonen öppna åt det hållet.
  6. 3
    Du ställer några frågor som det är lite lockande att svara fel på så att säga, för att du kanske ska inse att svaren är givna. Exempelvis att svara ja på detta:

    "Jag frågar mig själv om det här är rätt, ska man gråta och ligga sömnlös om man är lycklig, om man känner sig älskad?"

    Men jag antar att dina frågor är retoriska. Dock verkar du stå och trampa vatten med dessa frågor som du egentligen vet svaret på, men kanske inser att svaren kräver att du tar tag i situationen. Det tycker jag också att du ska göra. Det gamla uttrycket "hellre ensam än i dåligt sällskap" kan ju komma till heders här. Du menar att du ger och ger och aldrig får något tillbaka. Det är slöseri med dig själv.

    Det jag tror att du måste göra är att inse att du själv väljer hur du vill leva och att du själv är ansvarig för att göra det du kan för att leva så. Häng inte upp dig på att hitta kärlek från någon annan. Någon annan kan inte skapa ett liv åt dig. En relation är att leva sina liv tillsammans, inte att leva den andres. Precis som "erikastockholm" skriver så behöver du börja med att respektera och älska dig själv. Ett första steg är att lämna sådant som inte får dig att må bra eller ger dig det du önskar i livet. En sak kan vara att bestämma dig för att inte engagera dig i män som redan är upptagna eller nyligen har separerat därför att det är vanligt att det inte funkar så bra.

    Självklart finns kärleken. Ganska ofta finns den där man inte tror, kanske för att man inte söker där och inte ens har ögonen öppna åt det hållet.
  7. Medlem sedan
    Apr 2012
    #4
    Det här kanske bara känns som ett jobbigt svar, och det hade jag också tyckt själv "förr". Men jag var nog som du förut. Lyckades alltid välja fel man, d v s sådana som inte älskade mig egentligen, så som jag förtjänar att älskas. Jag hade alltid på känn att det var fel, och den siste jag träffade innan jag träffade rätt blev jag huvudstupa jättekär i och han var verkligen heldum och dum mot mig. Det var ganska nyligen och när jag nu, i ljuset av det jag tror är riktig kärlek, ser jag hur mycket knas jag låtit mig utsätta mig för känns det som något av en uppenbarelse. För riktig kärlek, det är som det jag upplever nu: det är uppriktig omtanke och omsorg; att han alltid vill vara med mig när han har möjlighet; att han i stort sett alltid prioriterar mig; att han låter mig veta hur han känner för att han vill tala om det och för att jag ska känna mig trygg; att han månar om att jag ska må bra och själv mår bra om jag gör det. Att jag kan känna mig fullständigt trygg i att han kommer att tycka om mig även om jag berättar om mindre snygga sidor.

    Jag förstår först nu, i ljuset av allt detta, vad verklig kärlek är. Och den är inte som du beskriver. Och till mig kom den först när jag lärt mig att tycka om mig själv och veta vad jag förtjänar.
  8. 4
    Det här kanske bara känns som ett jobbigt svar, och det hade jag också tyckt själv "förr". Men jag var nog som du förut. Lyckades alltid välja fel man, d v s sådana som inte älskade mig egentligen, så som jag förtjänar att älskas. Jag hade alltid på känn att det var fel, och den siste jag träffade innan jag träffade rätt blev jag huvudstupa jättekär i och han var verkligen heldum och dum mot mig. Det var ganska nyligen och när jag nu, i ljuset av det jag tror är riktig kärlek, ser jag hur mycket knas jag låtit mig utsätta mig för känns det som något av en uppenbarelse. För riktig kärlek, det är som det jag upplever nu: det är uppriktig omtanke och omsorg; att han alltid vill vara med mig när han har möjlighet; att han i stort sett alltid prioriterar mig; att han låter mig veta hur han känner för att han vill tala om det och för att jag ska känna mig trygg; att han månar om att jag ska må bra och själv mår bra om jag gör det. Att jag kan känna mig fullständigt trygg i att han kommer att tycka om mig även om jag berättar om mindre snygga sidor.

    Jag förstår först nu, i ljuset av allt detta, vad verklig kärlek är. Och den är inte som du beskriver. Och till mig kom den först när jag lärt mig att tycka om mig själv och veta vad jag förtjänar.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar