Råd, stöd snyft snyft
Mammasnack
  1. Anonym
    #1

    Råd, stöd snyft snyft

    Nu har vi än en gång haft en "pratstund". Sist gick det inte så bra. Sambon blev så sur och arg. Han skulle ta disken, städa toaletterna, laga all middag. Jag fick ta hand om tvätten. Barnen skulle hjälpa till. Det var för 3 månader sedan. Vad har hänt? Jo inget.
    Idag tog jag upp saker och la fram det så att jag tycker att vi ska hjälpa till mer hemma. Det var inte rättvist att han fick ta hand om så mkt själv. Han hinner ju inte med.
    Jag trodde att sambon skulle bli lättnad över att inte få så mkt att ha hand om. Men istället blir han förbannad. Jag har ett sådant jävla kontrollbehov. Vi ska inte behöva något jävla schema.
    Varför ska vi ha det?
    Ja, sa jag. För att vi ska hjälpas åt och utan att behöva tjata om vad som ska göras. Lika att barnen ser vad som ska göras.
    Men det blev inte så. Med mitt jävla kontrollbehov.
    Jag känner att jag gjort så mycket under min studietid. Jag har skjutsat barnen till skolan, lagat lunch, packat idrottssaker, packat kläder för nästa dag. Pluggat kl 20-23 nästan varje dag. Sambon har oftast lagt sig kl 21. Men nu förnekar han att han lagt sig kl 21. Han säger att jag aldrig gjort något hemma. "bara suttit vid datorn" hela kvällarna.

    Jag sa att när någon av oss lagar mat så kan vi laga till matdosan till oss båda?
    (han gjorde inte så i förrgår, då skulle han själv inte ha lunch utan struntade i att laga mat).
    Jag fick ta nudlar, barnen fick koka makaroner.
    Men detta förnekar han att han gjorde.

    I förrgår fick sambon betala räkningar (han har gjort det ca 5 ggr de senaste 3 åren). Nu insåg han plötsligt att nästan hela hans lön går åt till räkningar vilket var för jävligt. Varför hade inte jag mer pengar? Jag sa att så har det sett ut de senaste 3 åren. Nu är han hel förbannad.

    Han sa att ska jag ha ett sådant kontrollbehov så vet han inte hur han ska göra ( det verkar som han vill att jag eller han flyttar).
    Ibland känns det som om jag har 4 barn hemma.
    Sambon har inte pratat trevligt eller med mig på ca 3 år. ( så länge jag pluggat). Han bara säger det nödvändigaste och han pratar mer med barnen & andra än med mig. Det märker jag när vi träffar andra. Då berättar han massor. Jag har försökt att prata och gett honom mer ansvar för vissa saker hemma. Han fick ta ansvar för att ta ut medicin till dottern. Nu efter 4 veckor ingen medicin beställd (jag fick göra det), idag skulle han på apoteket ( han har inte åkt), Jag har bett honom att uppsöka läkare för sin glömskhet, snarkning, irritation. Men det har gått 2 år och han säger bara "det finns ingen tid".
    Fått ansvar för städning av toaletter/badrum (de blev inte städade på 5 veckor då gjorde jag det).
    Nu idag jobbar vi båda.
    Sambon 7,00-16,00 (åker 6,30 hemma 16,30) (restid 30 minuter morgon & kväll)
    Jag 6,45-15,15 (åker 6,20 hemma 15,30) (restid 5-10 minuter)

    Han blir arg när han får ta minsta dottern ( 8 år) till fritids på morgonen.
    Men jag anser att vi måste hjälpas åt.

    Snyft, snyft.
  2. 1
    Råd, stöd snyft snyft Nu har vi än en gång haft en "pratstund". Sist gick det inte så bra. Sambon blev så sur och arg. Han skulle ta disken, städa toaletterna, laga all middag. Jag fick ta hand om tvätten. Barnen skulle hjälpa till. Det var för 3 månader sedan. Vad har hänt? Jo inget.
    Idag tog jag upp saker och la fram det så att jag tycker att vi ska hjälpa till mer hemma. Det var inte rättvist att han fick ta hand om så mkt själv. Han hinner ju inte med.
    Jag trodde att sambon skulle bli lättnad över att inte få så mkt att ha hand om. Men istället blir han förbannad. Jag har ett sådant jävla kontrollbehov. Vi ska inte behöva något jävla schema.
    Varför ska vi ha det?
    Ja, sa jag. För att vi ska hjälpas åt och utan att behöva tjata om vad som ska göras. Lika att barnen ser vad som ska göras.
    Men det blev inte så. Med mitt jävla kontrollbehov.
    Jag känner att jag gjort så mycket under min studietid. Jag har skjutsat barnen till skolan, lagat lunch, packat idrottssaker, packat kläder för nästa dag. Pluggat kl 20-23 nästan varje dag. Sambon har oftast lagt sig kl 21. Men nu förnekar han att han lagt sig kl 21. Han säger att jag aldrig gjort något hemma. "bara suttit vid datorn" hela kvällarna.

    Jag sa att när någon av oss lagar mat så kan vi laga till matdosan till oss båda?
    (han gjorde inte så i förrgår, då skulle han själv inte ha lunch utan struntade i att laga mat).
    Jag fick ta nudlar, barnen fick koka makaroner.
    Men detta förnekar han att han gjorde.

    I förrgår fick sambon betala räkningar (han har gjort det ca 5 ggr de senaste 3 åren). Nu insåg han plötsligt att nästan hela hans lön går åt till räkningar vilket var för jävligt. Varför hade inte jag mer pengar? Jag sa att så har det sett ut de senaste 3 åren. Nu är han hel förbannad.

    Han sa att ska jag ha ett sådant kontrollbehov så vet han inte hur han ska göra ( det verkar som han vill att jag eller han flyttar).
    Ibland känns det som om jag har 4 barn hemma.
    Sambon har inte pratat trevligt eller med mig på ca 3 år. ( så länge jag pluggat). Han bara säger det nödvändigaste och han pratar mer med barnen & andra än med mig. Det märker jag när vi träffar andra. Då berättar han massor. Jag har försökt att prata och gett honom mer ansvar för vissa saker hemma. Han fick ta ansvar för att ta ut medicin till dottern. Nu efter 4 veckor ingen medicin beställd (jag fick göra det), idag skulle han på apoteket ( han har inte åkt), Jag har bett honom att uppsöka läkare för sin glömskhet, snarkning, irritation. Men det har gått 2 år och han säger bara "det finns ingen tid".
    Fått ansvar för städning av toaletter/badrum (de blev inte städade på 5 veckor då gjorde jag det).
    Nu idag jobbar vi båda.
    Sambon 7,00-16,00 (åker 6,30 hemma 16,30) (restid 30 minuter morgon & kväll)
    Jag 6,45-15,15 (åker 6,20 hemma 15,30) (restid 5-10 minuter)

    Han blir arg när han får ta minsta dottern ( 8 år) till fritids på morgonen.
    Men jag anser att vi måste hjälpas åt.

    Snyft, snyft.
  3. Anonym
    #2
    Om du älskar honom fortfarande, så kanske ni ska pröva familjeterapi? Det verkar lite som att ni har svårt att nå fram till varandra... Om du inte älskar honom längre så tycker jag att du ska lägga in om skilsmässa...
  4. 2
    Om du älskar honom fortfarande, så kanske ni ska pröva familjeterapi? Det verkar lite som att ni har svårt att nå fram till varandra... Om du inte älskar honom längre så tycker jag att du ska lägga in om skilsmässa...
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar