Har min dotter adhd/add ... dåligt humör

[Anonym]

Jag har en dotter på nio år som alltid har haft ett rasande dåligt humör. Det är väldigt jobbigt för oss föräldrar och vi kämpar dagligen med att hitta sätt att hantera det. I skolan eller när vi är borta märks inget. Där är hon ganska försiktig och tyst. Hon trivs i skolan och har kompisar men hon är reserverad och tar inte så mycket kontakter själv. Hon är också långsam och lättstörd i skolan.

Men problemet är alltså i hemmljö. Vi försöker att hon ska ha korta skol- och fritidsdagar för om hon går länge så är hon som ett monster när hon kommer hem. Hon gapar och skriker för allt och inget. Lyssnar inte när man säger till. Viker sig inte, går aldrig undan och kan till och med rivas och slåss. Ett utbrott kan gå över lika fort som det kommit och då är hon sitt vanliga gulliga jag igen. Tidigare kunde ett utbrott vara i en timme, nu går det över fortare. Hon får utbrott flera gånger om dagen. Bäst humör har hon på morgonen när hon är utvilad.

Någon som har några tankar kring detta?

[Katrina00]

Det är extremt ovanligt att felet ligger på barnets sida.

Det är viktigt att som förälder inse att man inte vet hur man ska handla i alla situationer. Det är aldrig fel att fråga om hjälp. Bara detta faktum, att du skriver här är ett steg i rätt riktning.

Fråga er själva, hur ofta klagar ni på barnet och hur ofta belönar ni det? Proportionerna bör vara 3 belöningar, 1 straff.

Brukar ni ha långa, djupa konversationer? Då menar jag inte, "hur var det i skolan?". Ofta 'r det så, att mycket av frustrationen kommer från att barnet känner sig ensamt, även om föräldern har en annorlunda åsikt.

Du skriver att hon är reserverad och tyst.

Försök också att hjälpa henne bli av med frustrationen, typ något liknande redskap när hon är ilsken.

Skriv gärna, om du har flera frågor. Vill ni hjälpa henne, behövs mycket energi, offring och tid. Hon behöver er.

[Anonym]

Tack för ditt initierade och respektfulla svar!

Hon har mycket tid med båda sina föräldrar, mer än någon annan jag känner. Min man jobbar mindre och har alltid kunnat hämta tidigt. Jag prioriterar henne. Hon får mkt beröm. Säkert 1 på 10. Hon är mkt känslig för kritik

Vi pratar ofta och hon har stort förtroende för mig. Hon är inte reserverad och tyst hemma (tvärtom!) och inte med sina kompisar.

Vi fokuserar på att hon ska slippa stress, att hon ska sova bra och få mat i tid. Annars blir det fler utbrott.

Hon är också mkt känslig för kläder, hur de sitter och kan inte ha klocka för det är oskönt.

Efter ett utbrott mår hon bra även om hon kan vara ångerfull. Det är som om hon får energi av utbrotten.

Att få ork och tid till läxor är en kamp och när något är svårt blir hon arg.

Jag vill hitta sätt att få henne att varva ner efter skolan/fritids. Massage eller högläsning kan funka. Jag funderar även på att börja på familjeyoga för att lära oss yoga.

Ibland orkar jag dock inte anpassa allt efter att försöka slippa hennes utbrott ... det blir som att vi måste tassa kring henne på ett sätt som inte alltid känns rätt eller bra heller. Man får väl välja striderna...

Hon har en liten bror som är 6 mån. Hon är världens gulligaste och bästa storasyster och utbrotten har inte blivit värre sen han kom.

[Anonyma anna]

Det låter som att du beskriver min dotter. Hon fick senare diagnosen ADHD (vid 10-årsålder, vi hade då frågat efter hjälp sedan hon var 6 år, men fått svar att vi hade relationsstörningar) och nu vid drygt 20 år har hon också fått diagnosen högfungerande autism (något vi efterfrågat sedan hon var ca 15 och som hon också utreddes för en gång, men då var de autistiska dragen för få för att sätta diagnos (enligt utredarna)).

Kontakta BUP är mitt råd.

[En annan Anonym]

Och även jag känner igen min son i beskrivningen. Han har ADHD och Aspergers.

Bland annat att vara känslig för sensoriska intryck är väldigt vanligt förekommande hos dessa personer. Saker som inte känns bra mot huden, ljud som stör, svårt med olika smaker etc.
Stress påverkar mycket negativt, plötsliga oväntade förändringar likaså. Det är svårt att hantera nya situationer och om all energi går åt i skolan så är det inte så konstigt att humöret inte är på topp hemmavid.

Även jag rekommenderar kontakt med BUP, om så bara för att få stöd och hjälp i ert föräldraskap och redskap och metoder för att hantera utbrotten. Ni ska fungera som en familj under en lång tid framöver, om ni alltid lever i en situation där ni tassar runt henne så finns risken att ni tar slut i förtid. Se till att få hjälp medan ni orkar ta till er den...

[Anonyma Anna]

Det handlar om uppbyggd stress under dagen. Stress är när det är rörigt, många ljud- och ljusintryck på en gång, och framförallt många situationer dr man inte riktigt vet hur man ska bete sig, det är därför många av dessa barn verkar blyga i en annan miljö än hemma, de ligger helt enkelt lågt och känner in, eller liksom stänger av lite som en strategi för att klara av tillvaron.

Det är inte för att er hemmiljö skulle vara extra dålig eller så som hon får utbrott, hon klarar inte av att hålla ihop sig mer, helt enkelt. Gör vad ni kan för att sopa banan lite, man vet ju efter ett tag ungefär vad det är som triggar igång utbrotten. Min dotter är likadan, och jag vet att vissa dagar är högriskdagar i skolan, då gör vi inget ansträngande på kvällen, åker ingenstans och tar inte hem kompisar etc. Anpassa aktiviteterna och kraven efter dagsform.

[Anonyma anna]

Hej.
Vill bara påpeka att "Anonyma Anna" med stort A i Anna inte är samma som jag som skriver med litet a i anna. Svaret som är skrivet 2/9 kl 22:52 är alltså inte från samma person som skrivit högre upp i tråden (26(6 kl 08:32).

[andrea_n]

Jag har en dotter, som fick diagnos först som 16-åring. Hon är ganska exakt så som du beskriver din dotter. Det borde dock märkas något i skolan. Men du skriver ju att hon är långsam och lättstörd i skolan. Det passar ju in också.
Det kan vara så att hon skärper sig mer i skolan, eftersom hon inte vill göra bort sig där. Tjejer tänker mer på sånt än killar.

Förutom ADHD finns ju också något annat som egentligen passar. Bipolaritet. Men det är ganska svårt att säga, det märks ju ofta först tydligt som tonåring/vuxen. Jag misstänker det ibland hos min dotter också. Men jag har träffat flera bipolära ungdomar och det är svårt att se en skillnad där. Och det hjälper ju inte er nu. Det kan i alla fall vara svårt att få en utredning om inte skolan tycker att det är något ovanligt.

[Tweedy]

Har ni kollat hennes värden. Det kanske handlar om blodsockret när hon tappar humöret så mycket. Red ut det först!

Hur ser d ut med ADHD-problematik i familjen? Släkten? Viss ärftlighet förekommer så finns det så kan det finnas skäl för oro.

Men först...Blodsockret!

[metatek]

Prova Metamorfos-tekniken, ett slagt fotmassage får man väl kalla det.
Har en 'arbetsbeskrivning' som jag kan dela med mig av till dig.