Godis-sug och oärlighet...
Stora barn
  1. Medlem sedan
    Nov 2003
    #1

    Godis-sug och oärlighet...

    Hej alla kloka...
    Vår tioåring har alltid varit en liten sockerråtta och vi har försökt vara tydliga med regler kring lördagsgodis, lagom mycket till fikat, hur mycket tar man på kalaset osv. Hon vill alltid ha marmelad på mackan, socker på pannkakan och lite mera glass.
    Jag tycker också att vi pratar mycket näringslära (på barns vis) om vad kroppen behöver för att växa och må bra och vad som händer i kroppen om den inte får det. Vi vuxna tränar en hel del och barnen två ggr per v utöver skolidrott och ingen har några viktproblem, barnen är riktiga spinkisar. Pigga och energiska spinkisar.

    Om vi har en stor godisskål på lördagarna kan hon ibland inte hejda sig vilket har resulterat i att båda barnen nu får välja tio godisar som de äter och vi försöker uppmana dom att äta dom "medvetet" och känna vad det smakar så de inte bara försvinner. Vill de efter en stund ha ytterligare några så är det ok. Det här har hon ofta kommenterat som bra, "nu mår jag inte sådär illa mamma" etc.
    Men.
    Nu har vi vid två tillfällen upptäckt att hon tagit godis från skåpet när vi inte varit hemma, och häromdagen när jag hjälpte henne att leta efter en grej i hennes rum så hittade vi flera halvätna klubbor och en hel del godispapper.
    Vi pratade lite om att godis inte får bli så viktigt att man börjar ta utan att fråga och börjar ljuga, men det var sent och inte läge för ett riktigt prat. Hon erkände att det kändes jättejobbigt att bli ertappad men att hon inte kan stå emot att "det är som att nån säger till mig att ta godiset".
    När jag bad henne slänga pappret och de halvätna klubborna så sa hon först att hon hade gjort det, men ändrade sig snabbt när jag frågade om jag skulle gå upp och se efter, oärlighet.
    Om man drar det till sin spets så oroar jag mig för två saker; sockerberoende, HUR viktigt kan godis bli??!!? Beroendeproblematik i framtiden, och; det omoraliska i att ta godis fast man inte får, det är ju inte uttalat "mitt" godis, utan familjens som blivit över nån gång etc.

    Jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt situationen, mina farhågor ovan är ju väldigt tillspetsade, såklart testar barn gränser, men det skrämmer mig ändå.

    Kom med lite kloka råd! (Min man är bortrest så jag har ingen att bolla med...)

    //A
    ~ Thea augusti -04 ~
    ~ Lovis april -08 ~

  2. 1
    Godis-sug och oärlighet... Hej alla kloka...
    Vår tioåring har alltid varit en liten sockerråtta och vi har försökt vara tydliga med regler kring lördagsgodis, lagom mycket till fikat, hur mycket tar man på kalaset osv. Hon vill alltid ha marmelad på mackan, socker på pannkakan och lite mera glass.
    Jag tycker också att vi pratar mycket näringslära (på barns vis) om vad kroppen behöver för att växa och må bra och vad som händer i kroppen om den inte får det. Vi vuxna tränar en hel del och barnen två ggr per v utöver skolidrott och ingen har några viktproblem, barnen är riktiga spinkisar. Pigga och energiska spinkisar.

    Om vi har en stor godisskål på lördagarna kan hon ibland inte hejda sig vilket har resulterat i att båda barnen nu får välja tio godisar som de äter och vi försöker uppmana dom att äta dom "medvetet" och känna vad det smakar så de inte bara försvinner. Vill de efter en stund ha ytterligare några så är det ok. Det här har hon ofta kommenterat som bra, "nu mår jag inte sådär illa mamma" etc.
    Men.
    Nu har vi vid två tillfällen upptäckt att hon tagit godis från skåpet när vi inte varit hemma, och häromdagen när jag hjälpte henne att leta efter en grej i hennes rum så hittade vi flera halvätna klubbor och en hel del godispapper.
    Vi pratade lite om att godis inte får bli så viktigt att man börjar ta utan att fråga och börjar ljuga, men det var sent och inte läge för ett riktigt prat. Hon erkände att det kändes jättejobbigt att bli ertappad men att hon inte kan stå emot att "det är som att nån säger till mig att ta godiset".
    När jag bad henne slänga pappret och de halvätna klubborna så sa hon först att hon hade gjort det, men ändrade sig snabbt när jag frågade om jag skulle gå upp och se efter, oärlighet.
    Om man drar det till sin spets så oroar jag mig för två saker; sockerberoende, HUR viktigt kan godis bli??!!? Beroendeproblematik i framtiden, och; det omoraliska i att ta godis fast man inte får, det är ju inte uttalat "mitt" godis, utan familjens som blivit över nån gång etc.

    Jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt situationen, mina farhågor ovan är ju väldigt tillspetsade, såklart testar barn gränser, men det skrämmer mig ändå.

    Kom med lite kloka råd! (Min man är bortrest så jag har ingen att bolla med...)

    //A
  3. Medlem sedan
    Aug 2006
    #2
    Ha inga sötsaker hemma. Punkt. Det är svårt att stå emot godis och sötsaker och ännu svårare för barn. Säg nej till marmelad på mackan och socker på pannkakan. Och som sagt, inget godis i skåpen. Köp en liten påse på helgen som hon får rå över själv men inget mer. Man behöver inte ha en stor godisskål som står framme. Annars gör ni helt rätt som pratar om det. Oärligheten tycker jag inte du behöver oroa dig för. Hon är 10 och väl medveten om att hon inte får ta så klart hon döljer det...
  4. 2
    Ha inga sötsaker hemma. Punkt. Det är svårt att stå emot godis och sötsaker och ännu svårare för barn. Säg nej till marmelad på mackan och socker på pannkakan. Och som sagt, inget godis i skåpen. Köp en liten påse på helgen som hon får rå över själv men inget mer. Man behöver inte ha en stor godisskål som står framme. Annars gör ni helt rätt som pratar om det. Oärligheten tycker jag inte du behöver oroa dig för. Hon är 10 och väl medveten om att hon inte får ta så klart hon döljer det...
  5. Medlem sedan
    Jan 2000
    #3
    Jag hade ju varit mer orolig över oärligheten än godiset...
    Sockerberoendet får du som förälder styra genom att sluta köpa hem de saker du inte okeja och sluta gömma undan när det finns kvar. Köp mindre och ät upp allt istället.

    Som barn (även vuxna!!!) ljuger man för att klara sig undan för pinsamma/dumma saker som man vet att man inte får göra. Gör ingen stor sak av det utan "syna" henne ibland om du känner att hon försöker ljuga igen. Förklara varje gång att du inte kan lita på henne när hon ljuger och att det är viktigt att hon talar sanning istället.

    Min sonhar haft perioder då han har ljugit och jag har varit väldigt tydlig med att det är viktigt att man pratar sanning och varför. Likaså har jag varit tydlig med att jag älskar honom men jag accepterar inte lögner. Jag kan än idag få "påminna" honom att innan han svarar vill jag att han fundera på vad han säger innan han svarar.

    Här är jag inte så extrem i sockerintaget som du är så några godislögner har det inte varit. Däremot har det varit om t.ex. tandborstningen.
  6. 3
    Jag hade ju varit mer orolig över oärligheten än godiset...
    Sockerberoendet får du som förälder styra genom att sluta köpa hem de saker du inte okeja och sluta gömma undan när det finns kvar. Köp mindre och ät upp allt istället.

    Som barn (även vuxna!!!) ljuger man för att klara sig undan för pinsamma/dumma saker som man vet att man inte får göra. Gör ingen stor sak av det utan "syna" henne ibland om du känner att hon försöker ljuga igen. Förklara varje gång att du inte kan lita på henne när hon ljuger och att det är viktigt att hon talar sanning istället.

    Min sonhar haft perioder då han har ljugit och jag har varit väldigt tydlig med att det är viktigt att man pratar sanning och varför. Likaså har jag varit tydlig med att jag älskar honom men jag accepterar inte lögner. Jag kan än idag få "påminna" honom att innan han svarar vill jag att han fundera på vad han säger innan han svarar.

    Här är jag inte så extrem i sockerintaget som du är så några godislögner har det inte varit. Däremot har det varit om t.ex. tandborstningen.
  7. Medlem sedan
    Nov 2003
    #4

    Ja, det är väl det enklaste...

    Och att kanske inte göra nån stor grej av det.
    Inte just nu i alla fall, men jag vill gärna ta pratet med henne om att bestämma sig och inte lyssna op sockersuget... Men det är svårt eftersom Jag inte är drabbad själv.
    Såg att Nyhetsmorgon hade ett inslag om barn och socker, det kan vi kanske se så får vi se vilka frågor det läcker.

    //A
    ~ Thea augusti -04 ~
    ~ Lovis april -08 ~

  8. 4
    Ja, det är väl det enklaste... Och att kanske inte göra nån stor grej av det.
    Inte just nu i alla fall, men jag vill gärna ta pratet med henne om att bestämma sig och inte lyssna op sockersuget... Men det är svårt eftersom Jag inte är drabbad själv.
    Såg att Nyhetsmorgon hade ett inslag om barn och socker, det kan vi kanske se så får vi se vilka frågor det läcker.

    //A
  9. Medlem sedan
    Nov 2003
    #5

    Ja, så är det nog.

    Sockersug känns lättare att prata om också. Men jag upplever att hon har lätt för att prata med oss om "allting" även om hon har lite duktig flicka-syndrom...
    Ska ta upp pratet om ärlighet tror jag, nu när de värsta skuldkänslorna lagt sig...

    Undrar också om din formulering"Här är jag inte så extrem i sockerintaget som du är"... Vet inte om du menar att jag är extremt känslig för att hon tagit godis utan lov, eller att JAG är extrem i sockerintaget, för det har jag inte skrivit nånstans. Jag har full kontroll över mitt ätande, sockersuget kommer helt tydligt från farmor och jag är helt övertygad om att det är genetiskt betingat om man triggar på socker och har svårt att sluta/avstå. Som tur är har hon även ärvt farmors slanka figur så det är bara det inre vi får se upp med.

    //A
    ~ Thea augusti -04 ~
    ~ Lovis april -08 ~

  10. 5
    Ja, så är det nog. Sockersug känns lättare att prata om också. Men jag upplever att hon har lätt för att prata med oss om "allting" även om hon har lite duktig flicka-syndrom...
    Ska ta upp pratet om ärlighet tror jag, nu när de värsta skuldkänslorna lagt sig...

    Undrar också om din formulering"Här är jag inte så extrem i sockerintaget som du är"... Vet inte om du menar att jag är extremt känslig för att hon tagit godis utan lov, eller att JAG är extrem i sockerintaget, för det har jag inte skrivit nånstans. Jag har full kontroll över mitt ätande, sockersuget kommer helt tydligt från farmor och jag är helt övertygad om att det är genetiskt betingat om man triggar på socker och har svårt att sluta/avstå. Som tur är har hon även ärvt farmors slanka figur så det är bara det inre vi får se upp med.

    //A
  11. Medlem sedan
    Jan 2000
    #6
    Jag menade helt enkelt att jag har inga begränsningar med antal bitar till mitt barn, som du har till dina barn.
  12. 6
    Jag menade helt enkelt att jag har inga begränsningar med antal bitar till mitt barn, som du har till dina barn.
  13. Medlem sedan
    Apr 2008
    #7
    Jag tycker själv det är svårt at låta bli att ta en chokladbit till, om det finns hemma. så jag skulle inte ha det i skåpen, köp inte mer än som är tillåtet att äta upp.

    Själv skule jaginte bli så upprörd över oärligheten heller. OK, det är inte bra, men eftersom du tar sockerätandet så alvarligt, så blir risken för att försöka undkomma "domen" från dej större, än om du inte brydde dej så mycket.

    Jag tror alltså inta "att det börjar med synål och slutar med silverskål" eller motsvarnade, att om man börjar ljuga lite smått för att komma undan, att man tappar gränser och börjar ljuga om allt möjligt. UTan jag tro att om man inte gör så stor sak av det, så kan man fortsätta prata om allt möjligt och fortsätta att ha förtroende för varandra.
  14. 7
    Jag tycker själv det är svårt at låta bli att ta en chokladbit till, om det finns hemma. så jag skulle inte ha det i skåpen, köp inte mer än som är tillåtet att äta upp.

    Själv skule jaginte bli så upprörd över oärligheten heller. OK, det är inte bra, men eftersom du tar sockerätandet så alvarligt, så blir risken för att försöka undkomma "domen" från dej större, än om du inte brydde dej så mycket.

    Jag tror alltså inta "att det börjar med synål och slutar med silverskål" eller motsvarnade, att om man börjar ljuga lite smått för att komma undan, att man tappar gränser och börjar ljuga om allt möjligt. UTan jag tro att om man inte gör så stor sak av det, så kan man fortsätta prata om allt möjligt och fortsätta att ha förtroende för varandra.
  15. Anonym
    #8
    När mina barn var små fick dom varsin plastmugg med godis. Det funkade jättebra på så sätt att de visste att de inte behövde tävla om godiset (som det gärna blir om alla ska äta ur samma stora skål) och dom kunde äta hur långsamt dom ville utan risk att det skulle ta slut innan nån annan hade ätit snabbare än dom själva.
    Detta fortsatte vi med väldigt länge. Det är först nu de senaste två åren som vi släppt på det och nu är barnen rätt stora.

    När det gäller sockersug ser jag det som att vi föräldrar har ett jättestort ansvar att hjälpa barnen. Jag var själv beroende och smååt och ljög om det när jag var i din dotter ålder.

    Mina råd är att kolla tex bröd och flingor som gärna innehåller dolt socker. Det triggar ju också hennes sug, inte bara socker på pannkakorna och marmeladen på mackan.

    Här kör vi alltid med att den första pannkakan ska ätas med ost och skinka emellan. Alla barnen tycker det är gott och då är man inte vrålhungrig när man ska äta resten av pannkakorna som då blir med socker eller sylt.

    Sen är väl marmeladen helt ok, men inte varje dag. Bestäm gemensamt en dag i veckan som är marmeladdag och gillar hon inga andra pålägg så är det bättre att äta utan än att äta med marmelad varje dag. Vi har Nutelladag på lördagar. En macka var. Det respekterar alla våra 4 tonåringar.

    Ha inget godis hemma under veckorna, det är ju ett tips du fått från fler. Inte kakor eller glass heller. Ju mer socker hon stoppar i sig, desto mer kommer hon vilja ha.

    Gör henne en tjänst och hjälp henne för hon kan inte förväntas styra det själv. Det är ett starkt beroende vi pratar om.

    Lycka till!
  16. 8
    När mina barn var små fick dom varsin plastmugg med godis. Det funkade jättebra på så sätt att de visste att de inte behövde tävla om godiset (som det gärna blir om alla ska äta ur samma stora skål) och dom kunde äta hur långsamt dom ville utan risk att det skulle ta slut innan nån annan hade ätit snabbare än dom själva.
    Detta fortsatte vi med väldigt länge. Det är först nu de senaste två åren som vi släppt på det och nu är barnen rätt stora.

    När det gäller sockersug ser jag det som att vi föräldrar har ett jättestort ansvar att hjälpa barnen. Jag var själv beroende och smååt och ljög om det när jag var i din dotter ålder.

    Mina råd är att kolla tex bröd och flingor som gärna innehåller dolt socker. Det triggar ju också hennes sug, inte bara socker på pannkakorna och marmeladen på mackan.

    Här kör vi alltid med att den första pannkakan ska ätas med ost och skinka emellan. Alla barnen tycker det är gott och då är man inte vrålhungrig när man ska äta resten av pannkakorna som då blir med socker eller sylt.

    Sen är väl marmeladen helt ok, men inte varje dag. Bestäm gemensamt en dag i veckan som är marmeladdag och gillar hon inga andra pålägg så är det bättre att äta utan än att äta med marmelad varje dag. Vi har Nutelladag på lördagar. En macka var. Det respekterar alla våra 4 tonåringar.

    Ha inget godis hemma under veckorna, det är ju ett tips du fått från fler. Inte kakor eller glass heller. Ju mer socker hon stoppar i sig, desto mer kommer hon vilja ha.

    Gör henne en tjänst och hjälp henne för hon kan inte förväntas styra det själv. Det är ett starkt beroende vi pratar om.

    Lycka till!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar