Ekonomin
Pappasnack
  1. Anonym
    #1

    Ekonomin

    Hej alla pappor.

    Som så många andra, så har vi nu hamnat i en ekonomisk känslig punkt. Vi har varit ett par i närmare 2år och varit mer eller mindre sammanboendes i 1år.
    Det ser ut enligt följande:

    Vi bor inte fullt ut ihop, utan har varsitt boende men är mer än 3/4 av månaden boendes ihop, hos honom.
    Jag har en inkomst på cirkus 13.500kr efter skatt. Jag har min bostad på runt 4.500kr per månad.
    Han har sin bostad för runt 4000kr-5000kr per månad samt vatten/el på dryga 1500kr per månad.
    Samt fritidsbostad för runt 2500kr per månad.
    Hans inkomst vet jag inte än men ungefär 27.000kr efter skatt plus diverse bonusar flera ggr per år.

    Av någon anledning så har det blivit så att jag handlar mat och div som behövs hem, vilket kostat 6500kr-7000kr varje månad. Har kollat mitt bankkonto och staplar för matinköp.
    Detta innebär att jag har 2000kr ungefär att röra mig på men då har jag även fackavgift, mobil och försäkring att betala. Så max 1000kr har jag till övrigt, oftast bara 500kr

    Jag är absolut ingen som vill bli försörjd eller ens skulle välja det. Jag förstår ju att han helst skulle vilja att vi delar rakt av på boendet och el/vatten för att det blir mest jämlikt. Och förvisso, så är väl det mest korrekt.
    Men som min ekonomi ser ut nu, så fungerar det inte.
    Visst, jag kan känna som så att jag får skylla mig själv som tjänar så illa och ska jag ska vara med honom så får jag se till att lösa inkomsten.
    Han har en väldigt dyr levnadsstil och det får han ha i och med att han har karriär och kämpat för att nå dit han är idag.
    Men pga av just detta med att jag tjänar dåligt och han har det bra, så vet jag inte hur vi ska lösa det. Tanken har slagit mig att jag möjligen bor i mitt hem tills jag har en bra inkomst och så får vi se hur vi står till varandra sedan.
    För han ska inte heller behöva betala mer bara för att jag är låginkomsttagare utan han ska ju leva det liv han vill och kämpat för.
    Att jag inte kan shoppa som honom, förstår jag och accepterar.
    Men hur vi ska lösa det hela vet jag inte just nu, därför jag hoppas någon/några av er kan ge råd o tips.
  2. 1
    Ekonomin Hej alla pappor.

    Som så många andra, så har vi nu hamnat i en ekonomisk känslig punkt. Vi har varit ett par i närmare 2år och varit mer eller mindre sammanboendes i 1år.
    Det ser ut enligt följande:

    Vi bor inte fullt ut ihop, utan har varsitt boende men är mer än 3/4 av månaden boendes ihop, hos honom.
    Jag har en inkomst på cirkus 13.500kr efter skatt. Jag har min bostad på runt 4.500kr per månad.
    Han har sin bostad för runt 4000kr-5000kr per månad samt vatten/el på dryga 1500kr per månad.
    Samt fritidsbostad för runt 2500kr per månad.
    Hans inkomst vet jag inte än men ungefär 27.000kr efter skatt plus diverse bonusar flera ggr per år.

    Av någon anledning så har det blivit så att jag handlar mat och div som behövs hem, vilket kostat 6500kr-7000kr varje månad. Har kollat mitt bankkonto och staplar för matinköp.
    Detta innebär att jag har 2000kr ungefär att röra mig på men då har jag även fackavgift, mobil och försäkring att betala. Så max 1000kr har jag till övrigt, oftast bara 500kr

    Jag är absolut ingen som vill bli försörjd eller ens skulle välja det. Jag förstår ju att han helst skulle vilja att vi delar rakt av på boendet och el/vatten för att det blir mest jämlikt. Och förvisso, så är väl det mest korrekt.
    Men som min ekonomi ser ut nu, så fungerar det inte.
    Visst, jag kan känna som så att jag får skylla mig själv som tjänar så illa och ska jag ska vara med honom så får jag se till att lösa inkomsten.
    Han har en väldigt dyr levnadsstil och det får han ha i och med att han har karriär och kämpat för att nå dit han är idag.
    Men pga av just detta med att jag tjänar dåligt och han har det bra, så vet jag inte hur vi ska lösa det. Tanken har slagit mig att jag möjligen bor i mitt hem tills jag har en bra inkomst och så får vi se hur vi står till varandra sedan.
    För han ska inte heller behöva betala mer bara för att jag är låginkomsttagare utan han ska ju leva det liv han vill och kämpat för.
    Att jag inte kan shoppa som honom, förstår jag och accepterar.
    Men hur vi ska lösa det hela vet jag inte just nu, därför jag hoppas någon/några av er kan ge råd o tips.
  3. Anonym
    #2
    Det jag glömde nämna är att det finns barn varannan vecka också. Hans döttrar (8 och 11 år) varannan vecka (7 dagar) och min son och dotter (båda 10 år) varannan helg.
  4. 2
    Det jag glömde nämna är att det finns barn varannan vecka också. Hans döttrar (8 och 11 år) varannan vecka (7 dagar) och min son och dotter (båda 10 år) varannan helg.
  5. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #3

    En idé

    Vad ni behöver bestämma er för är väl om ni verkligen skall vara ett par eller inte. På den tid jag var gift hade vi olika stora löner och hanterade det med en kombination av gemensam och privat ekonomi som jag tyckte fungerade väldigt väl.

    Vi lade helt enkelt ihop vad som var gemensamma utgifter och betalade dem genom att automatiskt överföra pengar till ett konto för detta, inklusive mat, på ett sådant sätt att vi fick lika mycket pengar kvar på våra privata konton. De pengarna disponerade vi helt efter eget huvud så om hon köpte nya skor var det inget jag behövde bry mig om lika litet som hon kunde klaga på om jag köpte mina favoritprylar. Eftersom jag hade högre lön betalade jag klart mycket mer av det gemensamma.

    Nu var vi i och för sig gifta då så vi hade stora skäl till att ha exakt lika mycket kvar efter fasta utgifter. Ni kan ju komma överens om att ha olika mycket kvar att spendera själva men kan tillämpa principen ändå. Mat betalas från ICA- eller Coopkortet dit ni bägge för över pengar automatiskt varje månad. Här kan man ju möjligen argumentera för att det går åt litet mer mat till hans barn och du har väl troligen underhåll att betala så du får säkert justera summor hit och dit men jag tror att det vore något att tänka på.

    Börja med att kolla alla utgifter för dagligvaror och se till att ni betalar det från ett gemensamt konto så att inte du står för det hela tiden, det måste i alla fall vara fel!

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  6. 3
    En idé Vad ni behöver bestämma er för är väl om ni verkligen skall vara ett par eller inte. På den tid jag var gift hade vi olika stora löner och hanterade det med en kombination av gemensam och privat ekonomi som jag tyckte fungerade väldigt väl.

    Vi lade helt enkelt ihop vad som var gemensamma utgifter och betalade dem genom att automatiskt överföra pengar till ett konto för detta, inklusive mat, på ett sådant sätt att vi fick lika mycket pengar kvar på våra privata konton. De pengarna disponerade vi helt efter eget huvud så om hon köpte nya skor var det inget jag behövde bry mig om lika litet som hon kunde klaga på om jag köpte mina favoritprylar. Eftersom jag hade högre lön betalade jag klart mycket mer av det gemensamma.

    Nu var vi i och för sig gifta då så vi hade stora skäl till att ha exakt lika mycket kvar efter fasta utgifter. Ni kan ju komma överens om att ha olika mycket kvar att spendera själva men kan tillämpa principen ändå. Mat betalas från ICA- eller Coopkortet dit ni bägge för över pengar automatiskt varje månad. Här kan man ju möjligen argumentera för att det går åt litet mer mat till hans barn och du har väl troligen underhåll att betala så du får säkert justera summor hit och dit men jag tror att det vore något att tänka på.

    Börja med att kolla alla utgifter för dagligvaror och se till att ni betalar det från ett gemensamt konto så att inte du står för det hela tiden, det måste i alla fall vara fel!
  7. Anonym
    #4
    Nej, när jag har mina barn så är jag hemma hos mig, förutom helgen, den spenderar vi oftast tillsammans.
    Så egentligen är jag varannan vecka hos honom men eftersom vi är helgerna ihop så blir det mycket mer tid. Så enda dagarna vi inte bor ihop är 8 dagar per månad. Med andra ord bor vi "ihop" 3/4 av månaden.
    Min matkostnad när jag är själv, är inte mer än 500-600kr, vi gör storkok och äter ekonomiskt.
  8. 4
    Nej, när jag har mina barn så är jag hemma hos mig, förutom helgen, den spenderar vi oftast tillsammans.
    Så egentligen är jag varannan vecka hos honom men eftersom vi är helgerna ihop så blir det mycket mer tid. Så enda dagarna vi inte bor ihop är 8 dagar per månad. Med andra ord bor vi "ihop" 3/4 av månaden.
    Min matkostnad när jag är själv, är inte mer än 500-600kr, vi gör storkok och äter ekonomiskt.
  9. Anonym
    #5
    Det allra enklaste hade ju varit att dela allt, dvs att jag betalar hälften på hus, el, vatten o sopor. Sedan får man dela matinköpen men att jag tar den mesta matkostnaden varannan helg då mina barn är hos mig/oss/honom.

    Det hade blivit runt 8.000kr och det är väl det mest rättvisa och enklaste för oss.
    Nu har ju jag min bostad kvar och det är väl egentligen inget han ska ha i åtanke för hade jag varit inneboendes någonstans så hade även det kostat, dvs det är ju lite upp till mig om jag väljer att ha två bostäder.

    Så söker jag annat yrke så inkomsten blir högre men just nu är det ju jämt upp, som jag skrev innan, max 1000kr över när allt är betalat.

    Så detta är väldigt känsligt och svårt, eftersom att vi inte bor ihop.
  10. 5
    Det allra enklaste hade ju varit att dela allt, dvs att jag betalar hälften på hus, el, vatten o sopor. Sedan får man dela matinköpen men att jag tar den mesta matkostnaden varannan helg då mina barn är hos mig/oss/honom.

    Det hade blivit runt 8.000kr och det är väl det mest rättvisa och enklaste för oss.
    Nu har ju jag min bostad kvar och det är väl egentligen inget han ska ha i åtanke för hade jag varit inneboendes någonstans så hade även det kostat, dvs det är ju lite upp till mig om jag väljer att ha två bostäder.

    Så söker jag annat yrke så inkomsten blir högre men just nu är det ju jämt upp, som jag skrev innan, max 1000kr över när allt är betalat.

    Så detta är väldigt känsligt och svårt, eftersom att vi inte bor ihop.
  11. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #6

    Tja, jag tycker inte att det är enklare

    Jag utgick som sagt från det andra perspektivet: Att bägge i ett par skall ha lika mycket att röra sig med även om de har olika löner, åtminstone om man menar allvar med att man är ett par. Men det är kanske där skon klämmer för honom? Att ni har var sitt boende komplicerar ju också saken, det är inte billigt, men jag förstår mycket väl att du vill ha det kvar om du inte är helt säker på förhållandet.

    Mitt förslag kvarstår dock: Börja med ICA-kortet (eller vilken kedja ni nu normalt sett handlar på) och se till att ni sätter in olika mycket på det, just för att du skall kunna ha råd att vara med honom på saker han tycker om (om han nu inte kan tänka sig att ta notan på restaurangen självmant, vilket för mig vore naturligt om jag har klart högre lön...). Han tycker nog också att det vore trevligt om du är med honom på olika resor och om du inte har råd med det pga dagliga utgifter så har han ju ställt till det för sig själv, eller hur?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  12. 6
    Tja, jag tycker inte att det är enklare Jag utgick som sagt från det andra perspektivet: Att bägge i ett par skall ha lika mycket att röra sig med även om de har olika löner, åtminstone om man menar allvar med att man är ett par. Men det är kanske där skon klämmer för honom? Att ni har var sitt boende komplicerar ju också saken, det är inte billigt, men jag förstår mycket väl att du vill ha det kvar om du inte är helt säker på förhållandet.

    Mitt förslag kvarstår dock: Börja med ICA-kortet (eller vilken kedja ni nu normalt sett handlar på) och se till att ni sätter in olika mycket på det, just för att du skall kunna ha råd att vara med honom på saker han tycker om (om han nu inte kan tänka sig att ta notan på restaurangen självmant, vilket för mig vore naturligt om jag har klart högre lön...). Han tycker nog också att det vore trevligt om du är med honom på olika resor och om du inte har råd med det pga dagliga utgifter så har han ju ställt till det för sig själv, eller hur?
  13. Anonym
    #7
    Det är han som vill att jag har bostaden kvar. Jag hade egentligen behövt ett lite större boende och till det svarade han att jag lär ta i och med att mina barn börjar bli äldre och inte kan dela på ett rum.
    Så han förespråkar att jag tar ett större boende för mig och mina barn. Men att jag kan bo varannan vecka ändå hos honom.
  14. 7
    Det är han som vill att jag har bostaden kvar. Jag hade egentligen behövt ett lite större boende och till det svarade han att jag lär ta i och med att mina barn börjar bli äldre och inte kan dela på ett rum.
    Så han förespråkar att jag tar ett större boende för mig och mina barn. Men att jag kan bo varannan vecka ändå hos honom.
  15. Anonym
    #8
    Jag håller med dig Christoffer, men vi har delat lika på restaurangnotor, dvs varannan gång principen.
    Detta har jag fått ta av sparade pengar till för att inte han ska behöva betala mer.

    Jag skulle tro också att det är just ekonomiska biten som ställer till det mycket i förhållandet. Att han vill vänta och se om det blir ändringar i min ekonomi och att jag får högre inkomst innan han ens tänker tanken att bo ihop.

    För mig är det väldigt svårt att säga, för jag har aldrig haft mer än 18000kr i nettoinkomst per månad. Hade jag varit höginkomsttagare, haft inkomst på runt 35.000kr netto, haft möjlighet att köpa dyra kapitalvaror och så då mitt i allt blivit kär i en kille som har inkomst på 13.000kr netto.. Jag kan inte svara riktigt, men visst hade jag säkert blivit oroad och varit försiktig med det förhållandet. Är jag van med att kunna slösa uppemot 10.000kr på vad jag vill per månad utan att min ekonomi störs, så hade säkert jag tänkt likadant, dvs inte velat bo ihop förrän jag ser en potential och vilja hos min partner att få högre inkomst, just för att kunna resa, köpa vad man vill osv.
    Dvs att båda har den möjligheten utan att den ena ska behöva lägga ut mer av sin ekonomi.
  16. 8
    Jag håller med dig Christoffer, men vi har delat lika på restaurangnotor, dvs varannan gång principen.
    Detta har jag fått ta av sparade pengar till för att inte han ska behöva betala mer.

    Jag skulle tro också att det är just ekonomiska biten som ställer till det mycket i förhållandet. Att han vill vänta och se om det blir ändringar i min ekonomi och att jag får högre inkomst innan han ens tänker tanken att bo ihop.

    För mig är det väldigt svårt att säga, för jag har aldrig haft mer än 18000kr i nettoinkomst per månad. Hade jag varit höginkomsttagare, haft inkomst på runt 35.000kr netto, haft möjlighet att köpa dyra kapitalvaror och så då mitt i allt blivit kär i en kille som har inkomst på 13.000kr netto.. Jag kan inte svara riktigt, men visst hade jag säkert blivit oroad och varit försiktig med det förhållandet. Är jag van med att kunna slösa uppemot 10.000kr på vad jag vill per månad utan att min ekonomi störs, så hade säkert jag tänkt likadant, dvs inte velat bo ihop förrän jag ser en potential och vilja hos min partner att få högre inkomst, just för att kunna resa, köpa vad man vill osv.
    Dvs att båda har den möjligheten utan att den ena ska behöva lägga ut mer av sin ekonomi.
  17. Anonym
    #9
    Nu skrev jag helt utifrån spekulation om jag hade karriär, haft ordnat allt, hus, fritidsboende, div olika motorfordon osv.
    Då kanske man inte vill ge sig i lag hur som helst.

    Så egentligen är kanske min tanke inte helt fel, dvs att jag bor hos mig tills jag har högre inkomst och har möjlighet att resa, köpa det man vill ha osv

    När vi talat om ekonomin när vi träffades, så sa han att ett förhållande för honom inte skulle kunna hålla om det inte finns resurser till resor mm, om båda inte kan bidra till det, utan då skulle förhållandet ta slut.
    Och det ska han ha "credit" för, då han faktiskt var så pass ärlig och talade om att ekonomin är oerhört viktig.
  18. 9
    Nu skrev jag helt utifrån spekulation om jag hade karriär, haft ordnat allt, hus, fritidsboende, div olika motorfordon osv.
    Då kanske man inte vill ge sig i lag hur som helst.

    Så egentligen är kanske min tanke inte helt fel, dvs att jag bor hos mig tills jag har högre inkomst och har möjlighet att resa, köpa det man vill ha osv

    När vi talat om ekonomin när vi träffades, så sa han att ett förhållande för honom inte skulle kunna hålla om det inte finns resurser till resor mm, om båda inte kan bidra till det, utan då skulle förhållandet ta slut.
    Och det ska han ha "credit" för, då han faktiskt var så pass ärlig och talade om att ekonomin är oerhört viktig.
  19. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #10

    Känns som dålig prognos här

    Det du beskriver låter som att han har som villkor för att leva med någon att hon skall ha samma inkomst som han själv har och att han inte verkar vilja ändra på den principen, inte självmant i alla fall. Är det verkligen så du vill ha det? Ja, jo, du hade gärna haft samma inkomst...

    Om du ser framför dig att dina förhållanden kommer att ändras inom ett par år och din inkomst kan förväntas stiga rejält så för all del. Om inte känns det inte bra. Ett förhållande där man lever enligt helt olika förutsättningar, kan det verkligen hålla? Jag är tveksam till det. Du också gissningsvis, eftersom du ställt frågan.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  20. 10
    Känns som dålig prognos här Det du beskriver låter som att han har som villkor för att leva med någon att hon skall ha samma inkomst som han själv har och att han inte verkar vilja ändra på den principen, inte självmant i alla fall. Är det verkligen så du vill ha det? Ja, jo, du hade gärna haft samma inkomst...

    Om du ser framför dig att dina förhållanden kommer att ändras inom ett par år och din inkomst kan förväntas stiga rejält så för all del. Om inte känns det inte bra. Ett förhållande där man lever enligt helt olika förutsättningar, kan det verkligen hålla? Jag är tveksam till det. Du också gissningsvis, eftersom du ställt frågan.
  21. Anonym
    #11
    Kan ni inte dela gemensamma utgifter procentuellt? Att han som tjänar mer betalar något mer för maten ex 75% och du 25%, tills ni har bestämt om och när ni ska skaffa gemensamt boende. För ni kan ju inte räkna in kostnader för varandras boenden i gemensamma utgifter... Du ska väl inte behöva vara med och betala för hans levnadsstandard... Trots att du delvis bor hos honom, så har du ju din bostad att betala för ändå, samt att du har lägre inkomst. För han hade ju fått betala alla sina kostnader själv som singel. Dessutom är det han som vill att du har din bostad kvar... Personligen tycker jag att det känns orättvist, för som det är nu så tjänar ju han på dig, samtidigt som du har fått det sämre plus att han har högre lön än du... Kanske är det bättre att ni bor var för sig och träffas växelvis hemma hos varandra? Tills ni har bestämt hur framtiden ska bli er emellan...
  22. 11
    Kan ni inte dela gemensamma utgifter procentuellt? Att han som tjänar mer betalar något mer för maten ex 75% och du 25%, tills ni har bestämt om och när ni ska skaffa gemensamt boende. För ni kan ju inte räkna in kostnader för varandras boenden i gemensamma utgifter... Du ska väl inte behöva vara med och betala för hans levnadsstandard... Trots att du delvis bor hos honom, så har du ju din bostad att betala för ändå, samt att du har lägre inkomst. För han hade ju fått betala alla sina kostnader själv som singel. Dessutom är det han som vill att du har din bostad kvar... Personligen tycker jag att det känns orättvist, för som det är nu så tjänar ju han på dig, samtidigt som du har fått det sämre plus att han har högre lön än du... Kanske är det bättre att ni bor var för sig och träffas växelvis hemma hos varandra? Tills ni har bestämt hur framtiden ska bli er emellan...
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar