Om man brukar drabbas av höstdepression i lite varierande omfattning, så kan jag bara konstatera att efter runt 200 dagar med halsbränna, illamående och trötthet så blir det inget undantag bara för att man "borde" vara så himla lycklig och förväntansfull.
"Det är ju en fantastisk tid på året med julmyset o ljusen man kan tända överallt! Tänk att få en liten då, o gå hemma.."
Ja absolut! För alla de som alltid längtar efter och älskar julen. Och som inte precis genomlidit en höst, som de helst sluppit..
Det känns ju inte så bra att man känner så här när man vilken dag som helst kan stå med ännu ett barn i famnen. Men nu är det så, och jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Igår t.ex var jag sängliggande hela dagen. Grät och hade mer eller mindre ångest över vad som väntar.
Tänk om jag inte kommer tycka om barnet?! Inte kommer orka med det?

Egentligen vill jag inte vara gravid en sekund till. För det är jobbigt på alla sätt. Hämmad i alla lägen.
Samtidigt är jag precis livrädd för den dagen jag ska få träffa den nya lilla vilda människan som härjar runt i min mage..

Ja.. precis såhär kul kan det vara att vänta barn.. hoppas ni andra har en bättre upplevelse.