Jag har varit tillsammans med en kille nu i 1 år och 9 månader. Mycket har varit osäkert och han har mer och mer börjat säga till mig att han finner det attraktivt och sexigt med självsäkra tjejer och att jag inte är det. Så fort jag undrar något, kan vara allt från känslor, varför han gjorde på ett visst sätt eller att jag känt mig osäker gällande arbetet, så har han varenda gång dragit upp om att jag inte visar självsäkerhet och det är så oattraktivt.
Nej, det är mycket som är underligt. Han vill inte flytta ihop, utan vi ska bo på varsitt håll.
Min magkänsla säger mig att han inte vet än om han ska satsa på mig fullt ut eller inte.
Han säger ofta hur fint det är med stora bröst och här sitter jag med en ynka B-kupa... Han har aldrig sagt till mig "vad fina bröst du har. Älskar hela dig"
Mina bröst är inte stora men de är fasta och hänger inte. De är fina, men aldrig något han sagt.
Han är framgångsrik och kanske känner att han har all möjlighet att finna någon med det lilla extra.
Men att han väntar tills hon kommer. Han har varit orolig att jag skall fortsätta arbeta inom vården och inte komma högre, inte få ett attraktivt yrke. Så för honom är karriär och framgång viktigt och attraherande.
Jag finner inte att vi kommit vidare i relationen utan vi kallpratar men jag bollar inte längre mina tankar med honom utan vi lever nog mer som två kollegor. Dvs vi berättar inte riktigt vad vi känner för varandra.
Jag känner bara att jag inte är den stora kärleken för honom och att han säkert inte letar aktivt efter någon annan men öppen för förslag.
Så allra bästa vore ju att han tog tag i detta o lämnar relationen i och med att jag inte klarar det, även om jag vet att det vore det bästa för oss båda.
Vi är alldeles för olika. Jag kommer från en "Svensson familj" och han kommer från en välbärgad. Han har vuxit upp med lyx och glamour liv medan jag har levt ett helt annorlunda liv.
I och med att han vill leva lyxigt och jag inte har den möjligheten nu, så känns det lite som att vi inte riktigt passar ihop.
Han vill ha det bästa ur alla perspektiv och jag kan inte ge honom det nu. Jag har inte möjlighet att boka lyxhotell och resa flera gånger per år. Möjligen och troligen kan jag det om ett par år, men inte just nu.
Och denna olikhet tär mycket och säkert även på honom, då han måste hela tiden tänka ekonomiskt, "vad har hon möjlighet att lägga ut?", "måste jag lägga ut mer igen?"
osv.
Så ur många aspekter så är vi väldigt olika, vad gäller hur våra liv ser ut och förutsättningar här och nu. Han är som sagt framgångsrik och jag har precis börjat mitt mål och min resa mot karriär och bättre yrke, men har något år kvar innan jag ens kan uttala mig om bra inkomst.
Pengar är förvisso inte allt, men han har alltid levt bra och kunnat köpa i princip det han velat. Jag får i min tur tänka om ett par gånger innan jag köper något, jag har inte möjlighet att spontant boka en resa imorgon på 15.000kr... Omöjligt! Och detta stressar mig och jag känner att jag inte når upp till den sortens tjej han vill ha.
Och även om jag inte ser mig som en svartsjuk person, så blir jag orolig att han kommer hitta en annan tjej och sedan lämna mig. Finna en kvinna med framgång, karriär och som är uppvuxen med välbärgad familj.
Jag känner mig ofta som Askungen "ah, vad är väl ändå en bal på slottet? Just ingenting alls..."
Jag har några år kvar till 40, känner att jag har livet framför mig. Ska jag stanna i detta? Kommer osäkerheten lägga sig?
Kommer han leta vidare... Många frågor jag önskade jag kunde se svaren på.
1
Stanna eller gå? Stanna eller gå...?
Jag har varit tillsammans med en kille nu i 1 år och 9 månader. Mycket har varit osäkert och han har mer och mer börjat säga till mig att han finner det attraktivt och sexigt med självsäkra tjejer och att jag inte är det. Så fort jag undrar något, kan vara allt från känslor, varför han gjorde på ett visst sätt eller att jag känt mig osäker gällande arbetet, så har han varenda gång dragit upp om att jag inte visar självsäkerhet och det är så oattraktivt.
Nej, det är mycket som är underligt. Han vill inte flytta ihop, utan vi ska bo på varsitt håll.
Min magkänsla säger mig att han inte vet än om han ska satsa på mig fullt ut eller inte.
Han säger ofta hur fint det är med stora bröst och här sitter jag med en ynka B-kupa... Han har aldrig sagt till mig "vad fina bröst du har. Älskar hela dig"
Mina bröst är inte stora men de är fasta och hänger inte. De är fina, men aldrig något han sagt.
Han är framgångsrik och kanske känner att han har all möjlighet att finna någon med det lilla extra.
Men att han väntar tills hon kommer. Han har varit orolig att jag skall fortsätta arbeta inom vården och inte komma högre, inte få ett attraktivt yrke. Så för honom är karriär och framgång viktigt och attraherande.
Jag finner inte att vi kommit vidare i relationen utan vi kallpratar men jag bollar inte längre mina tankar med honom utan vi lever nog mer som två kollegor. Dvs vi berättar inte riktigt vad vi känner för varandra.
Jag känner bara att jag inte är den stora kärleken för honom och att han säkert inte letar aktivt efter någon annan men öppen för förslag.
Så allra bästa vore ju att han tog tag i detta o lämnar relationen i och med att jag inte klarar det, även om jag vet att det vore det bästa för oss båda.
Vi är alldeles för olika. Jag kommer från en "Svensson familj" och han kommer från en välbärgad. Han har vuxit upp med lyx och glamour liv medan jag har levt ett helt annorlunda liv.
I och med att han vill leva lyxigt och jag inte har den möjligheten nu, så känns det lite som att vi inte riktigt passar ihop.
Han vill ha det bästa ur alla perspektiv och jag kan inte ge honom det nu. Jag har inte möjlighet att boka lyxhotell och resa flera gånger per år. Möjligen och troligen kan jag det om ett par år, men inte just nu.
Och denna olikhet tär mycket och säkert även på honom, då han måste hela tiden tänka ekonomiskt, "vad har hon möjlighet att lägga ut?", "måste jag lägga ut mer igen?"
osv.
Så ur många aspekter så är vi väldigt olika, vad gäller hur våra liv ser ut och förutsättningar här och nu. Han är som sagt framgångsrik och jag har precis börjat mitt mål och min resa mot karriär och bättre yrke, men har något år kvar innan jag ens kan uttala mig om bra inkomst.
Pengar är förvisso inte allt, men han har alltid levt bra och kunnat köpa i princip det han velat. Jag får i min tur tänka om ett par gånger innan jag köper något, jag har inte möjlighet att spontant boka en resa imorgon på 15.000kr... Omöjligt! Och detta stressar mig och jag känner att jag inte når upp till den sortens tjej han vill ha.
Och även om jag inte ser mig som en svartsjuk person, så blir jag orolig att han kommer hitta en annan tjej och sedan lämna mig. Finna en kvinna med framgång, karriär och som är uppvuxen med välbärgad familj.
Jag känner mig ofta som Askungen "ah, vad är väl ändå en bal på slottet? Just ingenting alls..."
Jag har några år kvar till 40, känner att jag har livet framför mig. Ska jag stanna i detta? Kommer osäkerheten lägga sig?
Kommer han leta vidare... Många frågor jag önskade jag kunde se svaren på.
Du skriver väldigt mycket om honom och vad han kanske känner eller tycker eller har för planer. Jag skulle vilja uppmana dig att istället börja tänka på vad du vill och vad du känner. Välj ditt liv själv. Häng inte upp dig på en man som inte ens du själv tycker att du passar ihop med.
Du skriver att du tycker att han ska ta ansvar för att göra slut på detta om han inte vill, men varför inte ta ansvar för dig själv istället och inte vänta på att han ska göra det åt er båda?
2
Du skriver väldigt mycket om honom och vad han kanske känner eller tycker eller har för planer. Jag skulle vilja uppmana dig att istället börja tänka på vad du vill och vad du känner. Välj ditt liv själv. Häng inte upp dig på en man som inte ens du själv tycker att du passar ihop med.
Du skriver att du tycker att han ska ta ansvar för att göra slut på detta om han inte vill, men varför inte ta ansvar för dig själv istället och inte vänta på att han ska göra det åt er båda?
Jag förstår hur du menar.
Att på enkelt och kortfattat sätt beskriva en situation kan vara enkel men ändå svår.
För det första, jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag vill inget hellre än att dela mitt liv med honom.
Vi har samma intressen, vi har samma humor och oftast samma tänk men våra bakgrunder skiljer sig åt oerhört.
Jag vet även att han värderar framgång och karriär högt, det är viktigt i hans liv.
Det är viktigt för honom att leva ekonomiskt bra, dvs att man kan bara köpa sig en ny bil imorgon för 200.000kr, att kunna boka en resa idag för 15.000kr, dvs inga bekymmer utan bara kunna leva.
Vad vill jag med ett förhållande? Jo, jag vill dela min tid med den jag älskar. Har jag träffat en person i 2 års tid, så vill jag leva ihop med den personen.
Att leva särbo är inte jag. Jag har levt ensam i ett par månader och jag vantrivdes något så fruktansvärt.
Visst, jag lever ju ensam nu också om man ser det så, men jag har ju ändå en partner.
Men just nu känns det väldigt ovisst, en osäkerhet som jag inte trivs med.
Han har sagt att han inte flyttar ihop förrän hans barn är utflyttade, dvs om 7 år.
Så i och med det, känns det som att han inte är säker på mig. Han säger ofta att han älskar mig och att jag inte ska tvivla, men för mig känns det konstigt.
Varför vill man inte dela hem med den man älskar?
Jag har börjat fundera på att söka mig till annan stad och låta allt vara, låta honom vara ifred och så får man se vart allt lutar. Jag har nämnt för honom att jag tänkt söka utbildning på Stockholms universitet men det gillade han inte, han vill inte att jag flyttar. Men där får jag inte ihop logiken.. Han vill inte att jag flyttar till annan stad och han vill inte att vi bor ihop.
Jag mår väldigt dåligt i att ha det så här och varenda gång jag åker hem till mig vill jag bara gråta. Jag trivs inte, jag känner mig inte hemma alls, sover knappt om nätterna..
Ska tillägga att jag flyttat till orten för något år sedan och vantrivs så det är hemskt. Har ingen familj eller vänner här och min särbo bor 4 mil ifrån mig.
Så jag känner att jag måste göra något åt detta och det snart.
3
Jag förstår hur du menar.
Att på enkelt och kortfattat sätt beskriva en situation kan vara enkel men ändå svår.
För det första, jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag vill inget hellre än att dela mitt liv med honom.
Vi har samma intressen, vi har samma humor och oftast samma tänk men våra bakgrunder skiljer sig åt oerhört.
Jag vet även att han värderar framgång och karriär högt, det är viktigt i hans liv.
Det är viktigt för honom att leva ekonomiskt bra, dvs att man kan bara köpa sig en ny bil imorgon för 200.000kr, att kunna boka en resa idag för 15.000kr, dvs inga bekymmer utan bara kunna leva.
Vad vill jag med ett förhållande? Jo, jag vill dela min tid med den jag älskar. Har jag träffat en person i 2 års tid, så vill jag leva ihop med den personen.
Att leva särbo är inte jag. Jag har levt ensam i ett par månader och jag vantrivdes något så fruktansvärt.
Visst, jag lever ju ensam nu också om man ser det så, men jag har ju ändå en partner.
Men just nu känns det väldigt ovisst, en osäkerhet som jag inte trivs med.
Han har sagt att han inte flyttar ihop förrän hans barn är utflyttade, dvs om 7 år.
Så i och med det, känns det som att han inte är säker på mig. Han säger ofta att han älskar mig och att jag inte ska tvivla, men för mig känns det konstigt.
Varför vill man inte dela hem med den man älskar?
Jag har börjat fundera på att söka mig till annan stad och låta allt vara, låta honom vara ifred och så får man se vart allt lutar. Jag har nämnt för honom att jag tänkt söka utbildning på Stockholms universitet men det gillade han inte, han vill inte att jag flyttar. Men där får jag inte ihop logiken.. Han vill inte att jag flyttar till annan stad och han vill inte att vi bor ihop.
Jag mår väldigt dåligt i att ha det så här och varenda gång jag åker hem till mig vill jag bara gråta. Jag trivs inte, jag känner mig inte hemma alls, sover knappt om nätterna..
Ska tillägga att jag flyttat till orten för något år sedan och vantrivs så det är hemskt. Har ingen familj eller vänner här och min särbo bor 4 mil ifrån mig.
Så jag känner att jag måste göra något åt detta och det snart.
Jag blir berörd av det du skriver "Anonyma" person. Har själv jobbat länge med att förstå varför jag reagerar som jag gör i olika situationer och varför det är så svårt att skapa en varaktig relation där båda parter trivs.
Jag skulle vilja rekommendera boken "Hemligheten" som tar upp olika typer av personligheter och hur de förhåller sig till relationer. Den baserar sig på anknytningsteorin och förklarar varför man reagerar som man gör, trots att man inte blir så bra behandlad av sin partner.
Vänligen, anonym man
4
Hej!
Jag blir berörd av det du skriver "Anonyma" person. Har själv jobbat länge med att förstå varför jag reagerar som jag gör i olika situationer och varför det är så svårt att skapa en varaktig relation där båda parter trivs.
Jag skulle vilja rekommendera boken "Hemligheten" som tar upp olika typer av personligheter och hur de förhåller sig till relationer. Den baserar sig på anknytningsteorin och förklarar varför man reagerar som man gör, trots att man inte blir så bra behandlad av sin partner.
Hej,
Du skriver att du älskar honom av hela ditt hjärta. Men det spelar ju ingen roll, om inte också han älskar dig av hela sitt hjärta. Om det inte är ömsesidigt, då är det inte kärlek.
Så jag tycker att du ska följa din magkänsla och lämna honom och bli tillsammans med någon som älskar dig, som du älskar, älskar varandra.
Lasse
5
Hej,
Du skriver att du älskar honom av hela ditt hjärta. Men det spelar ju ingen roll, om inte också han älskar dig av hela sitt hjärta. Om det inte är ömsesidigt, då är det inte kärlek.
Så jag tycker att du ska följa din magkänsla och lämna honom och bli tillsammans med någon som älskar dig, som du älskar, älskar varandra.
Lasse
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
