Rörelser?
Junibarn 2015
  1. Medlem sedan
    May 2010
    #1

    Rörelser?

    Känner ni att det rör på dig i magen? Jag är i v. 17 snart 18 och har fortfarande inte känt nått... Inget som det kändes vid första barnet i alla fall. Lite oroad men vet att det kan ta tid att känna men hur är det för er? När kände ni första gången att krabaten rörde sig eller har ni inte heller känt nått än?
  2. 1
    Rörelser? Känner ni att det rör på dig i magen? Jag är i v. 17 snart 18 och har fortfarande inte känt nått... Inget som det kändes vid första barnet i alla fall. Lite oroad men vet att det kan ta tid att känna men hur är det för er? När kände ni första gången att krabaten rörde sig eller har ni inte heller känt nått än?
  3. Medlem sedan
    Mar 2002
    #2
    Jag känner, sedan vecka 13. Har gått 14 fulla veckor imorgon.
    Men förra graviditeten lände jag betydligt senare, trots att det var femte barnet. Den gången låg moderkakan fram och då fungerar den ju som en stötdämpare.

    Hoppas du snart får känna små buffar!
  4. 2
    Jag känner, sedan vecka 13. Har gått 14 fulla veckor imorgon.
    Men förra graviditeten lände jag betydligt senare, trots att det var femte barnet. Den gången låg moderkakan fram och då fungerar den ju som en stötdämpare.

    Hoppas du snart får känna små buffar!
  5. Medlem sedan
    Jan 2011
    #3

    Rörelser?

    Jag är i vecka 18 och har känt lite små antydningar till rörelser sen nån vecka tillbaka. Förra gången kände jag på riktigt i v 18 men nu har jag moderkakan i framvägg så jag antar att det kommer dröja ett tag till innan det blir tydliga sparkar

    För ett par dagar sen kände jag däremot en ordentlig kullerbytta i magen när jag låg på rygg i sängen och försökte somna. Det var verkligen som att bebisen rullade runt och lade sig långt ner och tryckte ut ryggen mot min mage. Det blev helt stenhårt precis där och hade inte mannen redan somnat så lovar jag att han hade känt det också! Det var rätt häftigt
  6. 3
    Rörelser? Jag är i vecka 18 och har känt lite små antydningar till rörelser sen nån vecka tillbaka. Förra gången kände jag på riktigt i v 18 men nu har jag moderkakan i framvägg så jag antar att det kommer dröja ett tag till innan det blir tydliga sparkar

    För ett par dagar sen kände jag däremot en ordentlig kullerbytta i magen när jag låg på rygg i sängen och försökte somna. Det var verkligen som att bebisen rullade runt och lade sig långt ner och tryckte ut ryggen mot min mage. Det blev helt stenhårt precis där och hade inte mannen redan somnat så lovar jag att han hade känt det också! Det var rätt häftigt
  7. Medlem sedan
    Jun 1999
    #4
    Hej ! den senaste veckan har jag kännt lite fladder, jag tror att det är rörelser. minns inte när jag kände med nr1 och nr 2, men jag har lagt på mig nästa 3o kg, tror att det dämpar en del.
    Jag har varit trött och dragit på en förkylning som inte vill ge sig helt, lite halsbränna. Magen är dock lustig, jag är tjockare över det som var midjan än under! allt har tryckts upp och det ser lustigt ut! men jag är så glad att det är en frisk liten parvel där inne, även om sambon fortfarande inte alls är med. Borde ställa honom mot väggen, speciellt efter helgens hotellrörelse men på något sätt väntar jag på att han ska ge sitt medgivande. Har ibland lust att ta mina saker och dra, men jag vill inte lämna mitt hem, definitivt inte barnen och djuren. Det blir han som får gå i så fall.
  8. 4
    Hej ! den senaste veckan har jag kännt lite fladder, jag tror att det är rörelser. minns inte när jag kände med nr1 och nr 2, men jag har lagt på mig nästa 3o kg, tror att det dämpar en del.
    Jag har varit trött och dragit på en förkylning som inte vill ge sig helt, lite halsbränna. Magen är dock lustig, jag är tjockare över det som var midjan än under! allt har tryckts upp och det ser lustigt ut! men jag är så glad att det är en frisk liten parvel där inne, även om sambon fortfarande inte alls är med. Borde ställa honom mot väggen, speciellt efter helgens hotellrörelse men på något sätt väntar jag på att han ska ge sitt medgivande. Har ibland lust att ta mina saker och dra, men jag vill inte lämna mitt hem, definitivt inte barnen och djuren. Det blir han som får gå i så fall.
  9. Medlem sedan
    Dec 2014
    #5
    Hej hopp!!
    mitt första inlägg här, spännande
    jag är i vecka 13 och har känt lite fladder, var på UL i början av förra veckan och då nämnde jag detta för bm eftersom jag tyckte det var lite väl tidigt.
    hon sa att eftersom detta är tredje barnet så är det inte omöjligt att känna litegrann och kommer de inget kurrande ljud från magen så kan man vara ganska säker på att de är bebis som rör sig
  10. 5
    Hej hopp!!
    mitt första inlägg här, spännande
    jag är i vecka 13 och har känt lite fladder, var på UL i början av förra veckan och då nämnde jag detta för bm eftersom jag tyckte det var lite väl tidigt.
    hon sa att eftersom detta är tredje barnet så är det inte omöjligt att känna litegrann och kommer de inget kurrande ljud från magen så kan man vara ganska säker på att de är bebis som rör sig
  11. Medlem sedan
    May 2010
    #6
    Moderkakan fram, är det då magen brukar bli mindre? Menar om den växer åt andra hållet liksom? En vännina till mig fick nästan ingen mage alls och hade svårt att känna sparkar´. Helt ofarligt men lite lustigt för hon såg ju nästan inte gravid ut ens i slutet... Jag väntar än på de små buffarna
  12. 6
    Moderkakan fram, är det då magen brukar bli mindre? Menar om den växer åt andra hållet liksom? En vännina till mig fick nästan ingen mage alls och hade svårt att känna sparkar´. Helt ofarligt men lite lustigt för hon såg ju nästan inte gravid ut ens i slutet... Jag väntar än på de små buffarna
  13. Medlem sedan
    May 2010
    #7
    Ja du inget fladder här än o nu är jag i v.18 men det kommer väl. Har inte gått upp pga av illamåendet o kräkandet men nu börjar kräket ge med sig så nu kommer vikten snart.

    Förstår att det blir svår sits med sambon. Har lite svårt att förstå honom... visst att man inte vill ha fler barn men när de väl kommer är de ju en lycka oavsett vad. Har inga riktigt bra tips till dig men spontant tänker jag att om han ändå inte kan glädja sig helt är det så du vill ha livet då? och hur blir det för lilla krabbaten när hen kommer till världen? Kanske bättre att ha lyckan med de som stödjer dig? Du verkar ju ha goa barn som är med på resan. Kanske inte ställa mot väggen men berätta vad du känner. Krav, ultimatum eller skäll gillar ju ingen av oss o ger sällande det vi vill ha men jag skulle nog tala om hur jag kände. Du vill ju faktiskt rätt o väl... ha med honom på resan o låta lilla krabaten få en glad pappa. Kanske ger bättre utgångsläge för att veta vad du vill sen, med ev. flytt eller annat eller ge det en chans till. Kramar o håll ut, han inser förhoppningsvis vilken skatt du bär på.
  14. 7
    Ja du inget fladder här än o nu är jag i v.18 men det kommer väl. Har inte gått upp pga av illamåendet o kräkandet men nu börjar kräket ge med sig så nu kommer vikten snart.

    Förstår att det blir svår sits med sambon. Har lite svårt att förstå honom... visst att man inte vill ha fler barn men när de väl kommer är de ju en lycka oavsett vad. Har inga riktigt bra tips till dig men spontant tänker jag att om han ändå inte kan glädja sig helt är det så du vill ha livet då? och hur blir det för lilla krabbaten när hen kommer till världen? Kanske bättre att ha lyckan med de som stödjer dig? Du verkar ju ha goa barn som är med på resan. Kanske inte ställa mot väggen men berätta vad du känner. Krav, ultimatum eller skäll gillar ju ingen av oss o ger sällande det vi vill ha men jag skulle nog tala om hur jag kände. Du vill ju faktiskt rätt o väl... ha med honom på resan o låta lilla krabaten få en glad pappa. Kanske ger bättre utgångsläge för att veta vad du vill sen, med ev. flytt eller annat eller ge det en chans till. Kramar o håll ut, han inser förhoppningsvis vilken skatt du bär på.
  15. Medlem sedan
    Mar 2002
    #8
    Nja, det vet jag inte. Jag blev inte direkt mindre den gången :P
    Är nog mer individuellt det där!
  16. 8
    Nja, det vet jag inte. Jag blev inte direkt mindre den gången :P
    Är nog mer individuellt det där!
  17. Medlem sedan
    Jun 1999
    #9
    Hej! Mina härliga ungar, ja! Sambon kommer ge med sig, önskar att han tog tag i sitt mående. Han har varit nedstämd ett tag vilket påverkar alla, men som man vägrar han ta emot hjälp eller söka hjälp. Magen känns och syns men med kläder på ser jag bara tjock ut. Ligger - 2 kg sedan inskrivningen. Det skulle vara underbart om han var delaktig, om vi kunde prata öppet hemma om förväntan och planera. Lyckan av att se 10-åring se sin lillebror på skärmen gjorde mig så varm! Han har alltid velat bli storebror och nu är han så stor att han kan göra så mycket. Jag är äldst av 4 syskon varav den yngsta föddes när jag var 16. Det är en av det bästa och största upplevelser jag haft! De två mellansyskonen kom så tätt efter mig att jag inte minns. Men lillsyrran, från hon var ett par timmar tills nu har vi haft en härlig relation, så jag vet hur häftigt, underbart och mysigt det kan vara. Jag hoppas att mina barn får samma relation!
    Gott nytt år!
  18. 9
    Hej! Mina härliga ungar, ja! Sambon kommer ge med sig, önskar att han tog tag i sitt mående. Han har varit nedstämd ett tag vilket påverkar alla, men som man vägrar han ta emot hjälp eller söka hjälp. Magen känns och syns men med kläder på ser jag bara tjock ut. Ligger - 2 kg sedan inskrivningen. Det skulle vara underbart om han var delaktig, om vi kunde prata öppet hemma om förväntan och planera. Lyckan av att se 10-åring se sin lillebror på skärmen gjorde mig så varm! Han har alltid velat bli storebror och nu är han så stor att han kan göra så mycket. Jag är äldst av 4 syskon varav den yngsta föddes när jag var 16. Det är en av det bästa och största upplevelser jag haft! De två mellansyskonen kom så tätt efter mig att jag inte minns. Men lillsyrran, från hon var ett par timmar tills nu har vi haft en härlig relation, så jag vet hur häftigt, underbart och mysigt det kan vara. Jag hoppas att mina barn får samma relation!
    Gott nytt år!
  19. Medlem sedan
    Dec 2014
    #10
    Gott Nytt År tillbaks! Hoppas våra sambos ger med sig snart. Om jag behåller hoppas jag kunna ta med mig killarna på ett UT. ..
  20. 10
    Gott Nytt År tillbaks! Hoppas våra sambos ger med sig snart. Om jag behåller hoppas jag kunna ta med mig killarna på ett UT. ..
  21. Anonym
    #11
    Har du inte bestämt dig än? Vilken vecka är du i nu?
  22. 11
    Har du inte bestämt dig än? Vilken vecka är du i nu?
  23. Medlem sedan
    Dec 2014
    #12
    Väntar på ett fvp prov. Hade dåliga värden för Trisomi 13. Jag är i vecka 17. Har inte kunnat göra en abort, trots att det är det min man vill. Vill inte riskera familjen men att ta bort detta liv är svårt. Känner mig som ett pucko, men nu griper jag efter halmstrån. Får vi dåligt svar på provet så kommer jag att ta bort barnet. Då får jag mitt halmstrå...

    Ångest hela tiden...
  24. 12
    Väntar på ett fvp prov. Hade dåliga värden för Trisomi 13. Jag är i vecka 17. Har inte kunnat göra en abort, trots att det är det min man vill. Vill inte riskera familjen men att ta bort detta liv är svårt. Känner mig som ett pucko, men nu griper jag efter halmstrån. Får vi dåligt svar på provet så kommer jag att ta bort barnet. Då får jag mitt halmstrå...

    Ångest hela tiden...
  25. Medlem sedan
    Jun 1999
    #13
    Hej! Jag väntade ut mina provsvar, fast jag vet inte hur jag hade ställt mig. Tanken var väl att avbryta, för min del kändes det helt fel men jag tänkte på sambon och barnen. Har du gjort testet? Vad fick du på kub? Är i v 18, så vi ligger nära! Eller 17 + 1 på bvc språk!
  26. 13
    Hej! Jag väntade ut mina provsvar, fast jag vet inte hur jag hade ställt mig. Tanken var väl att avbryta, för min del kändes det helt fel men jag tänkte på sambon och barnen. Har du gjort testet? Vad fick du på kub? Är i v 18, så vi ligger nära! Eller 17 + 1 på bvc språk!
  27. Medlem sedan
    Dec 2014
    #14
    Nu idag fick jag svaret.. Allt var okej. Inga konstiga avvikelser. Jag vet att jag borde bli lättad, men nu blir det svårt att avbryta. Jag vill inte men han vill... Jag måste gå emot hans vilja. Jag vill bara få vara glad för detta lilla liv! Han bara svarade okej med ett ryck på axlarna när jag berättade att svaret kommit.... Hur är det hemma för dig nu? Hur funkar vardagen? Jag är i 17+3 nu tror jag. Har inte riktigt orkat tänkt på sånt.
  28. 14
    Nu idag fick jag svaret.. Allt var okej. Inga konstiga avvikelser. Jag vet att jag borde bli lättad, men nu blir det svårt att avbryta. Jag vill inte men han vill... Jag måste gå emot hans vilja. Jag vill bara få vara glad för detta lilla liv! Han bara svarade okej med ett ryck på axlarna när jag berättade att svaret kommit.... Hur är det hemma för dig nu? Hur funkar vardagen? Jag är i 17+3 nu tror jag. Har inte riktigt orkat tänkt på sånt.
  29. Medlem sedan
    Jun 1999
    #15
    Hej! Jag är så glad för din skull! Hur länge är missfallsrisken högre efter fp? Vid moderkaksprov 3 v, men främst 4-5 dagar efter.
    Sambon har inte sagt ett ord sedan jag sa att det var en frisk pojke och att jag inte tar bort honom. Inga pussar eller kramar, dock sex har svårt att säga emot eftersom att jag vill ha mer än vanligt. Han sitter mest och spelar när han är hemma. Jag har dock valt bort att besöka hans släkt nu i jul. Det känns som en sjuk charad, magen börjar synas men han ignorerar det. Verkar dock som att tanken på att separera pga av lillen inte finns i hans värld. Men i min, om det skulle bli så. Vi har levt ihop så länge, inte perfekt men bra, ibland riktigt bra, ibland sämre. Men livet är så. Om det skulle vara så fruktansvärt med ett barn till, Hur kan han vara så normal? Jag tänker njuta av den här sista graviditeten, dela den med barnen
  30. 15
    Hej! Jag är så glad för din skull! Hur länge är missfallsrisken högre efter fp? Vid moderkaksprov 3 v, men främst 4-5 dagar efter.
    Sambon har inte sagt ett ord sedan jag sa att det var en frisk pojke och att jag inte tar bort honom. Inga pussar eller kramar, dock sex har svårt att säga emot eftersom att jag vill ha mer än vanligt. Han sitter mest och spelar när han är hemma. Jag har dock valt bort att besöka hans släkt nu i jul. Det känns som en sjuk charad, magen börjar synas men han ignorerar det. Verkar dock som att tanken på att separera pga av lillen inte finns i hans värld. Men i min, om det skulle bli så. Vi har levt ihop så länge, inte perfekt men bra, ibland riktigt bra, ibland sämre. Men livet är så. Om det skulle vara så fruktansvärt med ett barn till, Hur kan han vara så normal? Jag tänker njuta av den här sista graviditeten, dela den med barnen
  31. Medlem sedan
    Dec 2014
    #16
    Risken ska enligt uppgift ligga inom en vecka från provet så det ska vara över. Skönt!! Är väldigt glad att jag gjorde det.

    Han säger inte mkt här heller men jag vet att jag får äta upp detta. Som han säger, nu går vi tillbaka 15 år och vår egentid förstörs. Är nog rätt att umgås med dem som står på vår sida, och hur i hela världen ska jag kläcka denna nyhet på bästa sätt!? Killarna först.. uhjuhj... Men, om en vecka tänker jag börja planera framåt och positivt. Då vet jag att inget kan göras.... Tack för att du finns och bolla dessa tankar!
  32. 16
    Risken ska enligt uppgift ligga inom en vecka från provet så det ska vara över. Skönt!! Är väldigt glad att jag gjorde det.

    Han säger inte mkt här heller men jag vet att jag får äta upp detta. Som han säger, nu går vi tillbaka 15 år och vår egentid förstörs. Är nog rätt att umgås med dem som står på vår sida, och hur i hela världen ska jag kläcka denna nyhet på bästa sätt!? Killarna först.. uhjuhj... Men, om en vecka tänker jag börja planera framåt och positivt. Då vet jag att inget kan göras.... Tack för att du finns och bolla dessa tankar!
  33. Medlem sedan
    Jun 1999
    #17
    Hej! Egen tid, ja eftersom att nr 1 kom snabbt så har vi aldrig haft egentid. Sedan kom nr 2 och insjuknade som treåring i typ 1 diabetes. Diabetesen har varit mitt tredje barn i snart 7 år. Jag räknar med många år till som diabetesmamma så en liten gör ingen stor skillnad. Egentid är inget jag värdesätter, tid med barnen en sovmorgon ibland, det är bäst! Det är så kort tid vi har våra barn, tänk om karlarna kunde se det!
    Det låter som han inte slår helt bakut, det verkar positivt! Äta upp våra val, det får vi nog göra! Men det är ett liv! Jag har flera bekanta som kämpat för att få barn, vilken ynnest det är att bara få! Men vilken omställning... Tack själv, hoppas så att allt går bra!
  34. 17
    Hej! Egen tid, ja eftersom att nr 1 kom snabbt så har vi aldrig haft egentid. Sedan kom nr 2 och insjuknade som treåring i typ 1 diabetes. Diabetesen har varit mitt tredje barn i snart 7 år. Jag räknar med många år till som diabetesmamma så en liten gör ingen stor skillnad. Egentid är inget jag värdesätter, tid med barnen en sovmorgon ibland, det är bäst! Det är så kort tid vi har våra barn, tänk om karlarna kunde se det!
    Det låter som han inte slår helt bakut, det verkar positivt! Äta upp våra val, det får vi nog göra! Men det är ett liv! Jag har flera bekanta som kämpat för att få barn, vilken ynnest det är att bara få! Men vilken omställning... Tack själv, hoppas så att allt går bra!
  35. Anonym
    #18
    Hade aldrig någonsin en övervägt en så sen abort pga min man.
    Hur skulle relationen er emellan se ut efteråt? Förmodligen skulle den gå åt skogen. Hur skulle du kunna leva med att ha tagit det beslutet?

    Känns så kallt av honom att vilja ta bort ett friskt barn, hans eget kött och blod. För nu är det ju verkligen ett barn, som hör, ser, känner etc.
    Jag hoppas han ändrar inställning snarast. Men om inte förr så bör han ju ta till sig barnet när det är fött. Annars klarar ni er förmodligen tusen gånger bättre utan honom.
  36. 18
    Hade aldrig någonsin en övervägt en så sen abort pga min man.
    Hur skulle relationen er emellan se ut efteråt? Förmodligen skulle den gå åt skogen. Hur skulle du kunna leva med att ha tagit det beslutet?

    Känns så kallt av honom att vilja ta bort ett friskt barn, hans eget kött och blod. För nu är det ju verkligen ett barn, som hör, ser, känner etc.
    Jag hoppas han ändrar inställning snarast. Men om inte förr så bör han ju ta till sig barnet när det är fött. Annars klarar ni er förmodligen tusen gånger bättre utan honom.
  37. Medlem sedan
    Dec 2014
    #19
    Hej, Nej jag förstår hur du tänker. Tror dock det är svårt att sätta sig in i andra familjers liv och jag tror även att man aldrig ska säga aldrig... Jag trodde heller aldrig att jag skulle hamna i en liknande situation & aldrig att jag skulle vara så splittrad. Mina vänner anser mig mig som en stark person och hade ngn frågat mig för 3 år sedan så hade jag nog sagt som du. Om jag inte hade påmints om mina väl använda ord. Säg aldrig aldrig för då står du där... Har sett många otäcka inlägg på föräldraskapet där det kastas mycket elaka ord och ingen hjälp och vill man stötta i valet tror jag det är bättre man påminner om de positiva sakerna. Mitt val är ju antagligen att behålla eftersom det gått så lång tid, men jag har också haft tvivel då jag önskar att detta lilla liv ska vara lika hett önskat som mina andra. Man vill att lyckan ska vara total. Att det gått så här långt är också att jag inte fått snabbare svar på fvp och annat. Livet är inte svart eller vitt utan väldigt färgglatt och jag vill gärna att färgerna skapar ngt vackert!
  38. 19
    Hej, Nej jag förstår hur du tänker. Tror dock det är svårt att sätta sig in i andra familjers liv och jag tror även att man aldrig ska säga aldrig... Jag trodde heller aldrig att jag skulle hamna i en liknande situation & aldrig att jag skulle vara så splittrad. Mina vänner anser mig mig som en stark person och hade ngn frågat mig för 3 år sedan så hade jag nog sagt som du. Om jag inte hade påmints om mina väl använda ord. Säg aldrig aldrig för då står du där... Har sett många otäcka inlägg på föräldraskapet där det kastas mycket elaka ord och ingen hjälp och vill man stötta i valet tror jag det är bättre man påminner om de positiva sakerna. Mitt val är ju antagligen att behålla eftersom det gått så lång tid, men jag har också haft tvivel då jag önskar att detta lilla liv ska vara lika hett önskat som mina andra. Man vill att lyckan ska vara total. Att det gått så här långt är också att jag inte fått snabbare svar på fvp och annat. Livet är inte svart eller vitt utan väldigt färgglatt och jag vill gärna att färgerna skapar ngt vackert!
  39. Medlem sedan
    Dec 2014
    #20
    Ett tillägg till det är också att många skulle ALDRIG(!) skaffa barn så sent.... stackars barn med så gamla föräldrar... hur ska jag tänka då? Fast, där är min åsikt inte heller densamme men visst har det vägt in.
  40. 20
    Ett tillägg till det är också att många skulle ALDRIG(!) skaffa barn så sent.... stackars barn med så gamla föräldrar... hur ska jag tänka då? Fast, där är min åsikt inte heller densamme men visst har det vägt in.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar