Jag vet inte hur jag ska komma vidare...
Separerade i början av juni. Vi var gifta, har en dotter (född 2012) gemensamt, hade hus och två bilar. Vi tog beslutet gemensamt i början av maj, jag hade då ingen inkomst men skulle börja sommarjobb i juni.
Han sa att han gärna ville ha huset och att det var ju ingen idé att jag hade en bil för det skulle kosta mig för mycket. Jag gick med på allt... (dum som jag var) Jag skrev under papper på att huset skulle bli helt hans, vi sålde "min" bil och efter mycket om och men fick jag pengarna för den.
Han lovade att jag kunde bo kvar tills jag hitta en lägenhet, vilket inte var lätt då det råder bostadsbrist. Han lovade att ställa upp så mycket som möjligt för att göra det enkelt för mig och vår dotter. Pga att han jobbar som lastbilschaffis och ligger borta då och då tyckte han att bästa upplägget var gemensam vårdnad men han endast har dottern varannan helg och eventuellt mer om tid ges.
Efter 2 v ringer han hem och säger att det vore bra om jag flytta så fort som möjligt, "för bådas skull".
1 juni flyttade jag och dottern in hos min mamma för jag hade ännu ingen lägenhet. Jag fick sova i min systers säng och dottern sov inne hos mamma/mormor. Tack vare mitt sommarjobb och att jag sökt till universitetet fick jag en lägenhet som jag flyttade till den 15 juli.
Han som skulle stötta och hjälpa oss så mycket som möjligt har istället krånglat från dag 1. Han vägra betala underhåll då han ansåg att jag blev skyldig honom pengar för den sista månaden jag bodde i huset och inte kunde betala mina räkningar/del av hushållet. Han har flyttat runt på sina helger, ändrat planer i sista minuten... och jag har låtit honom göra det. Jag är konflikträdd och har väldigt dåligt självförtroende av olika skäl, men nu efter mer än 6 mån av krångel, besvikelser, smutskastning orkar jag inte mer.
Jag ändrade på mig själv för hans skull, för att han inte skulle lämna mig, vilket gjort att jag har ingen aning om vem jag är. Ännu mindre nu som singel och ensamstående mamma. Fram tills nu har jag gjort allt för min dotter, för att jag känner mig skyldig som gett henne detta liv med en pappa som anser att hans liv är viktigare än hans barns.
Har ingen i min närhet som sitter i samma sits så har ingen att ventilera detta med... men hur kommer jag vidare? Hur får jag bort känslan av att vara misslyckad?
1
Hur kommer jag vidare? Jag vet inte hur jag ska komma vidare...
Separerade i början av juni. Vi var gifta, har en dotter (född 2012) gemensamt, hade hus och två bilar. Vi tog beslutet gemensamt i början av maj, jag hade då ingen inkomst men skulle börja sommarjobb i juni.
Han sa att han gärna ville ha huset och att det var ju ingen idé att jag hade en bil för det skulle kosta mig för mycket. Jag gick med på allt... (dum som jag var) Jag skrev under papper på att huset skulle bli helt hans, vi sålde "min" bil och efter mycket om och men fick jag pengarna för den.
Han lovade att jag kunde bo kvar tills jag hitta en lägenhet, vilket inte var lätt då det råder bostadsbrist. Han lovade att ställa upp så mycket som möjligt för att göra det enkelt för mig och vår dotter. Pga att han jobbar som lastbilschaffis och ligger borta då och då tyckte han att bästa upplägget var gemensam vårdnad men han endast har dottern varannan helg och eventuellt mer om tid ges.
Efter 2 v ringer han hem och säger att det vore bra om jag flytta så fort som möjligt, "för bådas skull".
1 juni flyttade jag och dottern in hos min mamma för jag hade ännu ingen lägenhet. Jag fick sova i min systers säng och dottern sov inne hos mamma/mormor. Tack vare mitt sommarjobb och att jag sökt till universitetet fick jag en lägenhet som jag flyttade till den 15 juli.
Han som skulle stötta och hjälpa oss så mycket som möjligt har istället krånglat från dag 1. Han vägra betala underhåll då han ansåg att jag blev skyldig honom pengar för den sista månaden jag bodde i huset och inte kunde betala mina räkningar/del av hushållet. Han har flyttat runt på sina helger, ändrat planer i sista minuten... och jag har låtit honom göra det. Jag är konflikträdd och har väldigt dåligt självförtroende av olika skäl, men nu efter mer än 6 mån av krångel, besvikelser, smutskastning orkar jag inte mer.
Jag ändrade på mig själv för hans skull, för att han inte skulle lämna mig, vilket gjort att jag har ingen aning om vem jag är. Ännu mindre nu som singel och ensamstående mamma. Fram tills nu har jag gjort allt för min dotter, för att jag känner mig skyldig som gett henne detta liv med en pappa som anser att hans liv är viktigare än hans barns.
Har ingen i min närhet som sitter i samma sits så har ingen att ventilera detta med... men hur kommer jag vidare? Hur får jag bort känslan av att vara misslyckad?
Ni var gifta men har ni gjort en riktig bodelning egentligen!? Huset är inte hans hur mycket han än vill det, han får ju köpa din andel. Det låter inte riktigt som om han har gjort det, eller?
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
2
Inte säker på att jag förstår Ni var gifta men har ni gjort en riktig bodelning egentligen!? Huset är inte hans hur mycket han än vill det, han får ju köpa din andel. Det låter inte riktigt som om han har gjort det, eller?
Nej vi gjorde ingen ordentlig bodelning, för han intalade mig att det var ingen idé. Att vi båda skulle gå förlorande ut ur det hela då, så jag gick med på att han skulle få hela huset... för jag var alldeles för dum för att förstå att jag blev blåst. Nu har ju skilsmässan gått igenom så finns inget jag kan göra.
Nu är det mest känslomässigt hur jag ska komma ifrån hans manipulativa sätt, hur jag ska få honom att förstå att han måste ta sitt ansvar som pappa, att jag inte orkar leva efter hans liv... kan inte planera något själv, för hans planer går först.
3
Nej vi gjorde ingen ordentlig bodelning, för han intalade mig att det var ingen idé. Att vi båda skulle gå förlorande ut ur det hela då, så jag gick med på att han skulle få hela huset... för jag var alldeles för dum för att förstå att jag blev blåst. Nu har ju skilsmässan gått igenom så finns inget jag kan göra.
Nu är det mest känslomässigt hur jag ska komma ifrån hans manipulativa sätt, hur jag ska få honom att förstå att han måste ta sitt ansvar som pappa, att jag inte orkar leva efter hans liv... kan inte planera något själv, för hans planer går först.
Att skilsmässan har gått igenom (har den verkligen hunnit göra det? ni måste ju haft 6 månaders betänketid) är inget hinder för att göra en bodelning. Har du skrivit på någonting? Eller är det bara muntliga överenskommelser? Jag tänker att du behöver sätta ner foten kring det ekonomiska, precis som i allt annat. Du säger att du har ändrat dig för hans skull och att du inte längre vet vem du är. Det kan ta lång tid innan du kommer på det fullt ut, men börja med att tänka på hur du vill ha det just nu, och hur det blir bra för dig. Skriv ner det, så att du inte glömmer bort det. Se till att börja agera så att det blir som du vill ha det. Naturligtvis ska er dotter få det så bra som möjligt, med tillgång till båda sina föräldrar, men just nu känns det som om det bara blir som han vill ha det. Han verkar manipulativ, men även om han inte var det, så kan ju ingen hjälpa dig att få det som du vill ha det, om du inte själv vet vad det är. Förstår du vad jag menar?
4
Att skilsmässan har gått igenom (har den verkligen hunnit göra det? ni måste ju haft 6 månaders betänketid) är inget hinder för att göra en bodelning. Har du skrivit på någonting? Eller är det bara muntliga överenskommelser? Jag tänker att du behöver sätta ner foten kring det ekonomiska, precis som i allt annat. Du säger att du har ändrat dig för hans skull och att du inte längre vet vem du är. Det kan ta lång tid innan du kommer på det fullt ut, men börja med att tänka på hur du vill ha det just nu, och hur det blir bra för dig. Skriv ner det, så att du inte glömmer bort det. Se till att börja agera så att det blir som du vill ha det. Naturligtvis ska er dotter få det så bra som möjligt, med tillgång till båda sina föräldrar, men just nu känns det som om det bara blir som han vill ha det. Han verkar manipulativ, men även om han inte var det, så kan ju ingen hjälpa dig att få det som du vill ha det, om du inte själv vet vad det är. Förstår du vad jag menar?
Jag tror att man kan genomföra en bodelning även efter att skilsmässan har gått igenom i och med att ni inte har gjort någon sådan ännu. Jag är inte helt säker dock, men kolla med en advokat. Det kan gälla stora summor för dig om det är hus inblandade så du skall absolut INTE bara släppa det!
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
5
Det bör du kolla! Jag tror att man kan genomföra en bodelning även efter att skilsmässan har gått igenom i och med att ni inte har gjort någon sådan ännu. Jag är inte helt säker dock, men kolla med en advokat. Det kan gälla stora summor för dig om det är hus inblandade så du skall absolut INTE bara släppa det!
Kontakta en jurist snarast! Många har 15 min gratis rådgivning för att få en första indikation på hur du kan gå vidare. Ett alternativ är http://www.familjensjurist.se
Eftersom bi var gifta har du rätt till halva huset oavsett vem som betalat det OM ni inte skrivit något annat sedan innan skilsmässan.
6
Kontakta jurist Kontakta en jurist snarast! Många har 15 min gratis rådgivning för att få en första indikation på hur du kan gå vidare. Ett alternativ är http://www.familjensjurist.se
Eftersom bi var gifta har du rätt till halva huset oavsett vem som betalat det OM ni inte skrivit något annat sedan innan skilsmässan.
Föreslår precis som "alacs" att du kontaktar en jurist. Börja med det. Dels handlar det här om ekonomi och dels handlar detta om er lilla dotter. Sannolikt kan du få rättshjälp för detta.
Den andra delen är också tuff, alltså den psykologiska. Dock är jag övertygad om, att när du fått ordning på de andra bitarna, så kommer det att kännas bättre och du kommer att känna dig starkare. Inte så att det är hela lösningen, men det är en rejäl start.
7
Föreslår precis som "alacs" att du kontaktar en jurist. Börja med det. Dels handlar det här om ekonomi och dels handlar detta om er lilla dotter. Sannolikt kan du få rättshjälp för detta.
Den andra delen är också tuff, alltså den psykologiska. Dock är jag övertygad om, att när du fått ordning på de andra bitarna, så kommer det att kännas bättre och du kommer att känna dig starkare. Inte så att det är hela lösningen, men det är en rejäl start.
Jag är i en liknande sits
Jag har varit snäll o gott honom till mötes i allt, huset osv
Nu kräver han boendet o han har fått det pga att han bor kvar i vårt hus!!!
Han har utsatt mig för fysisk o psykisk misshandel o nu gör han det mot vår dotter. Hon talar inte till mig längre något vi alltid gjort förut.
Jag är så olycklig, hur ska man gå vidare???
När ingen tror på en??
8
Hej Maruzkkaka o alla där ute
Jag är i en liknande sits
Jag har varit snäll o gott honom till mötes i allt, huset osv
Nu kräver han boendet o han har fått det pga att han bor kvar i vårt hus!!!
Han har utsatt mig för fysisk o psykisk misshandel o nu gör han det mot vår dotter. Hon talar inte till mig längre något vi alltid gjort förut.
Jag är så olycklig, hur ska man gå vidare???
När ingen tror på en??
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
