Jag behöver få respons på en situation som gör mig sjuk av oro.

Sonen går i åttan. Han gillar att spela dator och innebandy. Han är kortast i klassen och inte jättesmal. Han har inte självklart kommit in i puberteten vilket innebär att han inte gärna duschar i skolan och känner sig underlägsen eftersom han inte är lika välutvecklad som många klasskamrater. Han är social och har lätt att skapa kontakter.

Han har lätt för att lära, när vi pluggar hemma fastnar fakta väldigt lätt.

Han söker sällskap i skolan som inte har några ambitioner alls. Det gör att det år töntigt att visa att man kan nåt alls. Han slarvar bort sin skolgång. Han skulle kunna ligga på en hög nivå enligt vad jag sett hemma men viker ner SIF och söker sig till dom som inte har någon gränssättning alls hemma och det påverkar ju även hur och var dom umgås på fritiden.

Hur kan jag påverka detta på bästa sätt? Jag är SÅ orolig och besviken. Han kan och förtjänar så mkt bättre.

i skolan blir det så att han gör grupparbeten med dom här personerna helt utan mål och det lider han själv av. Han fattar ju själv att han kan bättre.

Vad ska jag göra ? Vad KAN jag göra?

Han är informativ och pratar om jag ber honom och om jag trycker på så är jag rädd att det ska tystna.

Snälla ge mig råd för jag mår verkligen inte bra av detta. Gymnasieval står för dörren och han har chans att kunna få betyg som ger valmöjligheter men sumpar den chansen totalt.

Om det är hans självkänsla som brister, vad gör jag då åt det. Vi är närvarande föräldrar och han har bra stöd hemma när det gäller skola och gränssättning vad gäller det mesta. ändå inte orimligt hårt alls.

Var kan jag vända mig för att få goda proffsiga råd?