Jag tror inte jag orkar...
Tonåringar
  1. Anonym
    #1

    Jag tror inte jag orkar...

    Mina barn är 15 och 12. 15-åringen är väldigt upptagen med att spela datorspel och där har vi ständigt en kamp om att han ska begränsa spelandet. Han slarvar med skolarbetet och vill helst av allt bara spela hela nätterna om han finge. Jag är hård , men han säger att de kompisar han spelar med får spela MYCKET mer vilket stämmer. Det gör att det alltid finns någon som väntar på att han ska gå online, vilket är en stress i sig.

    Jag får just nu tjata om allt. Läggningstider, när de ska gå upp, läxläsning, middagstider, dusch och renlighet, gympapåsar,att göra annat än att hänga med en skärm, tex träffa kompisar.
    Jag blir en person som bara tjatar hela tiden och jag hatar det.

    Jag tror snart att jag struntar i att ta mitt ansvar och skiter i allt. Nej det kan jag ju inte,men detta gör mig väldigt olycklig och jag får ont i kroppen och sover dåligt.

    Vad göra.
  2. 1
    Jag tror inte jag orkar... Mina barn är 15 och 12. 15-åringen är väldigt upptagen med att spela datorspel och där har vi ständigt en kamp om att han ska begränsa spelandet. Han slarvar med skolarbetet och vill helst av allt bara spela hela nätterna om han finge. Jag är hård , men han säger att de kompisar han spelar med får spela MYCKET mer vilket stämmer. Det gör att det alltid finns någon som väntar på att han ska gå online, vilket är en stress i sig.

    Jag får just nu tjata om allt. Läggningstider, när de ska gå upp, läxläsning, middagstider, dusch och renlighet, gympapåsar,att göra annat än att hänga med en skärm, tex träffa kompisar.
    Jag blir en person som bara tjatar hela tiden och jag hatar det.

    Jag tror snart att jag struntar i att ta mitt ansvar och skiter i allt. Nej det kan jag ju inte,men detta gör mig väldigt olycklig och jag får ont i kroppen och sover dåligt.

    Vad göra.
  3. Anonym2
    #2
    Kan bara instämma i att det är jättejobbigt. Får också tjata om allt, vet tyvärr inte vad man ska göra åt det. Fler svar får du om du lägger ditt inägg på Ordet är fritt, men där kan man inte vara anonym.
  4. 2
    Kan bara instämma i att det är jättejobbigt. Får också tjata om allt, vet tyvärr inte vad man ska göra åt det. Fler svar får du om du lägger ditt inägg på Ordet är fritt, men där kan man inte vara anonym.
  5. Medlem sedan
    jan 2009
    #3
    Jag förstår att det är jobbigt! En stor kram från mig!

    Min son spelar också mycket vilket stör mig ibland. Mitt bästa tips är dock att försöka locka bort honom från spelandet istället för att förbjuda.

    Försök att hitta något eget roligt för dig själv ibland så du går ork. På så vis kan du ibland orka vara den gulliga, roliga mamman som inte bara tjatar.
    Ha det gott!
  6. 3
    Jag förstår att det är jobbigt! En stor kram från mig!

    Min son spelar också mycket vilket stör mig ibland. Mitt bästa tips är dock att försöka locka bort honom från spelandet istället för att förbjuda.

    Försök att hitta något eget roligt för dig själv ibland så du går ork. På så vis kan du ibland orka vara den gulliga, roliga mamman som inte bara tjatar.
  7. Medlem sedan
    maj 2015
    #4
    Hejsan, Det är ingen lätt situation du sitter i just nu.

    Jag kan bara berätta om min egna erfarenhet.

    Som tonåring fick jag en dator vid ålder 13. Jag kom snabbt in på internet, chattar. Vande mig vid linguistiken där. Jag fattade snabbt tycker för Onlinespel. (Detta var nu på Modemtiden, då man använde telefonlinjen och det tuta upptaget om man ringde hem till oss.. )

    Jag bodde med min mor sin ensambarn.

    Det som hände var att en nära släktig dog och jag var hemma från skolan ett par dagar medelst min mors information till skolan. Så jag kunde lugna mig lite. Jag kände efter allt lagt sig.. " Detta funka ju bra... slippa skolan.. perfa ! Mer tid för spel och chat ! "

    Dagar blev veckor och jag skyllde på att jag var skoltrött. Vem FAN som får välja HELT FRITT som ungdom mellan lira vid datorn eller gå upp tidigt till skolan väljer det? Sovmorgon. Göra som man vill.

    När jag väl gick till skolan så sa läraren: hahahaha jasså DU har hittat hit igen.. ! Ironiskt. Så vände jag på klacken och gick hem igen.


    Nu har det hänt som så att jag har klarat mig ganska bra, p.g.a ett slumpmässigt bananskal rakt in i resturangbranchen. Så jag jobbar utan ubildning och har min framtid säkrad. MEN ... Det du ska tänka på.

    1: Skola kan man alltid ta igen
    2: Eran relation är viktigast. Kommunikation.
    3: Kommunikation.
    4: Spel är askul. MEN försök ge hen en inblick i framtiden. Det kommer inte vara kul att sitta arbetslös utan betyg i en 1:a på existensminimum.

    5: låt den ta del av ekonomin så hen förstår hur mycket en arbetande person tjänar per månad och hur mycket hen kommer få i bidrag och jämnför lite?

    Ja.. något sånt. Jag kan inte komma med så mycket mer. Baserar detta endast på min egna erfarenhet. Jag slarva bort hela min skolgång fr.o.m jag var 14. Först när jag var 21 efter lumpen fick jag jobb. Bodde hemma. Hade inte råd med ett smack med en ensamstående mamma med jobb inom landstinget.

    / R. (Registerade mig endast för att svara på detta. Hoppas det är till någon minsta nytta)
  8. 4
    Hejsan, Det är ingen lätt situation du sitter i just nu.

    Jag kan bara berätta om min egna erfarenhet.

    Som tonåring fick jag en dator vid ålder 13. Jag kom snabbt in på internet, chattar. Vande mig vid linguistiken där. Jag fattade snabbt tycker för Onlinespel. (Detta var nu på Modemtiden, då man använde telefonlinjen och det tuta upptaget om man ringde hem till oss.. )

    Jag bodde med min mor sin ensambarn.

    Det som hände var att en nära släktig dog och jag var hemma från skolan ett par dagar medelst min mors information till skolan. Så jag kunde lugna mig lite. Jag kände efter allt lagt sig.. " Detta funka ju bra... slippa skolan.. perfa ! Mer tid för spel och chat ! "

    Dagar blev veckor och jag skyllde på att jag var skoltrött. Vem FAN som får välja HELT FRITT som ungdom mellan lira vid datorn eller gå upp tidigt till skolan väljer det? Sovmorgon. Göra som man vill.

    När jag väl gick till skolan så sa läraren: hahahaha jasså DU har hittat hit igen.. ! Ironiskt. Så vände jag på klacken och gick hem igen.


    Nu har det hänt som så att jag har klarat mig ganska bra, p.g.a ett slumpmässigt bananskal rakt in i resturangbranchen. Så jag jobbar utan ubildning och har min framtid säkrad. MEN ... Det du ska tänka på.

    1: Skola kan man alltid ta igen
    2: Eran relation är viktigast. Kommunikation.
    3: Kommunikation.
    4: Spel är askul. MEN försök ge hen en inblick i framtiden. Det kommer inte vara kul att sitta arbetslös utan betyg i en 1:a på existensminimum.

    5: låt den ta del av ekonomin så hen förstår hur mycket en arbetande person tjänar per månad och hur mycket hen kommer få i bidrag och jämnför lite?

    Ja.. något sånt. Jag kan inte komma med så mycket mer. Baserar detta endast på min egna erfarenhet. Jag slarva bort hela min skolgång fr.o.m jag var 14. Först när jag var 21 efter lumpen fick jag jobb. Bodde hemma. Hade inte råd med ett smack med en ensamstående mamma med jobb inom landstinget.

    / R. (Registerade mig endast för att svara på detta. Hoppas det är till någon minsta nytta)
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar

Faktabank

Artiklar och nyttig information