Ett annorlunda inlägg misstänker jag, men jag har ingen att ventilera mina tankar med så jag gör ett försök här.

Saken är den att jag har låtit mitt barn göra antagningsprovet till Adolf Fredriks musikklasser, trots att jag egentligen inte vill att han ska gå där. Pappan och jag är separerade sedan flera år och HAN vill att barnet ska gå på Adolf Fredrik. Som jag uppfattar det handlar det mycket om att pappan vill förverkliga sina egna drömmar genom barnet i detta avseende. Barnet gillar musik, mest att spela piano och är inte mer intresserad än vilket barn som helst av sång. Han älskar sport och det är DET han brinner för. Jag uppfattar det som att pappan har övertalat barnet till att söka AF och jag får ingen känsla av att barnet har en egen genuin lust att göra detta. Pappan kan konsten att tjata, om vi säjer så... Det känns mer som att barnet passivt har accepterat detta. Pappan tjatade mycket på mig om AF och i ett svagt ögonblick sa jag att vi kan låta honom söka och så tar vi diskussionen om barnet kommer in. Jag vet ju att söktrycket är hårt och jag har länge tänkt att det löser sig av sig själv ifall vi får ett negativt antagningsbesked. Men i går pratade jag med en bekant som påstod att det är mycket lättare för pojkar än flickor att komma in på AF eftersom det är färre pojkar som söker och att AF behöver få in pojkar. Vem som helst hade väl blivit lycklig över att höra detta, men istället har jag legat sömnlös i natt och googlat på AF. Det finns ju BARA positivt skrivet om AF så jag vet inte varför jag är så orolig. Eftersom skolan verkar vara så bra, eftersom den är kreativ och eftersom det är svårt att komma in kommer det ju inte bli lätt att tacka nej till en plats, om det blir aktuellt. Och pappan kommer att utöva påtryckningar av allehanda slag, det vet jag. Både mot mig och mot barnet.

Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg... Kanske få höra att jag är blåst som tänker och känner som jag gör och att alla gynnas av att gå på AF. Kanske hoppas jag på försäkrande ord om att han INTE kommer att komma in... :-/ Kanske tankar om hur ni själva skulle ha resonerat om ni var i min situation. Jag kan tillägga att barnet går i en jättebra skola i en närförort just nu och att min önskan är att han fick gå kvar där ett par år till.

Tack för att ni läste ända hit!