MA - hade det på känn
Missfall
  1. Medlem sedan
    Nov 2010
    #1

    MA - hade det på känn

    I fredags hade jag bokat in ett vul på en privat klinik. Redan från första plusset har jag känt att något inte stått rätt till, det har inte alls känts som när jag väntade dottern.
    I v6 började jag blöda mycket mycket lite, endast en droppe när jag var på toa. Men det oroade mig ändå. Senare på dagen var det som det sa "poff" och jag blödde igenom byxor och trosor. Med sedan slutade det helt. Vi åkte in till akuten, där fick vi se hjätat slå v 6+0. Vi hade fått en tid 1,5 v fram och jag tänkte att bättre en gång för mycket än för lite, v 7+2 sa läkaren då, och den levde. Men ändå kunde jag inte släppa att det var något som inte kändes rätt. Det var en obehaglig känsla i magen.
    Jag bokade ännu ett vul på en privat klinik, skulle vara i v9+4 om det stämde med senaste vul. Tänkte att är allt bra nu kan jag slappna av, då är det bara mitt huvud som spökar. Barnmorskan började att göra ultraljudet på magen, men sa att hon inte kunde se tydligt, så det fick bli vaginalt. Då reagerade min sambo, bör man inte kunna se det från magen? Det var som att vi direkt förstod. Direkt när hon fick upp fostret på skärmen så jag det, eller rättare sagt såg det inte, där var inget tickande hjärta. Jag letade, men förstod innan hon sa det "jag är ledsen, men jag kan inte se någon aktivitet". Den hade dött ca v7+5, alltså ca 3 dagar efter senaste vul. Men kroppen var gravid, hade inte fattat. Inte blött något mer. Bara gått rundor med det döda embryot som det kallas så tidigt, utan att ana.

    Jag har fått tabletter, tog dem i fredags, Det mesta har redan kommit ut och jag blöder mindre. Hade inte speciellt ont. Ska tillbaka för ultraljud om 10 dagar för att se att allt kommit ut. Jag har nog lyckats smälta det nu, ställt om. Glad för att att jag har min älskade dotter.

    Jag trodde inte jag skulle vara med om ett missfall. Förstod inte hur det var innan jag själv var här. Styrkekramar till alla som får gå igenom detta. Stärker mig med att jag kommer att få träffa detta barn, bara i en annan kropp, en kropp som är perfekt just för den. Vi kommer fortsätta så fort kroppen återhämtat sig.
  2. 1
    MA - hade det på känn I fredags hade jag bokat in ett vul på en privat klinik. Redan från första plusset har jag känt att något inte stått rätt till, det har inte alls känts som när jag väntade dottern.
    I v6 började jag blöda mycket mycket lite, endast en droppe när jag var på toa. Men det oroade mig ändå. Senare på dagen var det som det sa "poff" och jag blödde igenom byxor och trosor. Med sedan slutade det helt. Vi åkte in till akuten, där fick vi se hjätat slå v 6+0. Vi hade fått en tid 1,5 v fram och jag tänkte att bättre en gång för mycket än för lite, v 7+2 sa läkaren då, och den levde. Men ändå kunde jag inte släppa att det var något som inte kändes rätt. Det var en obehaglig känsla i magen.
    Jag bokade ännu ett vul på en privat klinik, skulle vara i v9+4 om det stämde med senaste vul. Tänkte att är allt bra nu kan jag slappna av, då är det bara mitt huvud som spökar. Barnmorskan började att göra ultraljudet på magen, men sa att hon inte kunde se tydligt, så det fick bli vaginalt. Då reagerade min sambo, bör man inte kunna se det från magen? Det var som att vi direkt förstod. Direkt när hon fick upp fostret på skärmen så jag det, eller rättare sagt såg det inte, där var inget tickande hjärta. Jag letade, men förstod innan hon sa det "jag är ledsen, men jag kan inte se någon aktivitet". Den hade dött ca v7+5, alltså ca 3 dagar efter senaste vul. Men kroppen var gravid, hade inte fattat. Inte blött något mer. Bara gått rundor med det döda embryot som det kallas så tidigt, utan att ana.

    Jag har fått tabletter, tog dem i fredags, Det mesta har redan kommit ut och jag blöder mindre. Hade inte speciellt ont. Ska tillbaka för ultraljud om 10 dagar för att se att allt kommit ut. Jag har nog lyckats smälta det nu, ställt om. Glad för att att jag har min älskade dotter.

    Jag trodde inte jag skulle vara med om ett missfall. Förstod inte hur det var innan jag själv var här. Styrkekramar till alla som får gå igenom detta. Stärker mig med att jag kommer att få träffa detta barn, bara i en annan kropp, en kropp som är perfekt just för den. Vi kommer fortsätta så fort kroppen återhämtat sig.
  3. Medlem sedan
    Apr 2015
    #2
    Känner igen den där känslan av att något är fel men som är svår att förklara för någon annan när man väl är "inne i det". Hoppas det börjar kännas bättre för er nu och att din kropp är på banan igen.

    Styrkekramar till dig!
  4. 2
    Känner igen den där känslan av att något är fel men som är svår att förklara för någon annan när man väl är "inne i det". Hoppas det börjar kännas bättre för er nu och att din kropp är på banan igen.

    Styrkekramar till dig!
  5. Medlem sedan
    May 2015
    #3
    Hejsan!

    Jag väntar mitt första barn i oktober och jag bloggar också öppenhjärtligt och ärligt om allt i min graviditet. Hur vårt Pyret blev till, hur jag mår och mycket om känslor som inte alltid är positiva.

    läs gärna den http://frutiensuurytz.vimedbarn.se/
  6. 3
    Hejsan!

    Jag väntar mitt första barn i oktober och jag bloggar också öppenhjärtligt och ärligt om allt i min graviditet. Hur vårt Pyret blev till, hur jag mår och mycket om känslor som inte alltid är positiva.

    läs gärna den http://frutiensuurytz.vimedbarn.se/
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar