Lång historia kort så har det varit lite svajigt här hemma i barnfabriken efter ett jobbigt missfall för snart ett år sedan och tvekan OM och när vi skulle försöka igen. Sista två-tre månaderna har vi börjat ha oskyddat sex men bestämt oss för att inte försöka "pricka in dagar" eller något sådant utan leva som vanligt -säger man ju- men tanken har hela tiden funnits med mig och eftersom jag haft rätt bra koll på min cykel har jag ändå vetat ungefär vilka dagar det var lite "riskabelt" s.a.s. att det skulle bli något av det. Trodde jag.
Föregående månader har jag varit försiktig och inte druckit alkohol och så direkt om jag misstänkt att vi kanske råkat "få till det". Utom denna månad då jag p.g.a bråk och skit här hemma lessnade och bara tänkte "nu slutar jag gå runt och tänka massa på detta, jag lever som vanligt och det som händer det händer". Dessutom hade vi bara haft sex en gång innan ägglossning och det kändes så tidigt efter mensen så jag tänkte inte mer på det. Fick en konstig känsla igår och hade ett gammalt gravtest hemma som jag av någon konstig anledning tog. Givetvis visade det ett sagt streck.....
Köpte ett digitalt idag och saken är därmed bekräftad. Gravid. Nu hör det till saken att jag har nästa BM om fyra dagar så det är väldigt tidigt, v3+3 eller i v4 beroende på hur man räknar, men ångesten kom som ett brev på posten. Jag har druckit vin, whisky, har varit sjuk och käkat ibuprofen (som man inte får ta) o.s.v. Allt man inte ska med andra ord eftersom jag slagit saken ur huvudet... Nu hoppas jag bara att det var så tidigt att jag inte gjort någon skada (sist jag drack alkohol måste varit snart 1v sen dessutom men medicin tog jag i förrgår 😞😞... Och att det går bättre denna gång... Suck.
1
Svajig start Lång historia kort så har det varit lite svajigt här hemma i barnfabriken efter ett jobbigt missfall för snart ett år sedan och tvekan OM och när vi skulle försöka igen. Sista två-tre månaderna har vi börjat ha oskyddat sex men bestämt oss för att inte försöka "pricka in dagar" eller något sådant utan leva som vanligt -säger man ju- men tanken har hela tiden funnits med mig och eftersom jag haft rätt bra koll på min cykel har jag ändå vetat ungefär vilka dagar det var lite "riskabelt" s.a.s. att det skulle bli något av det. Trodde jag.
Föregående månader har jag varit försiktig och inte druckit alkohol och så direkt om jag misstänkt att vi kanske råkat "få till det". Utom denna månad då jag p.g.a bråk och skit här hemma lessnade och bara tänkte "nu slutar jag gå runt och tänka massa på detta, jag lever som vanligt och det som händer det händer". Dessutom hade vi bara haft sex en gång innan ägglossning och det kändes så tidigt efter mensen så jag tänkte inte mer på det. Fick en konstig känsla igår och hade ett gammalt gravtest hemma som jag av någon konstig anledning tog. Givetvis visade det ett sagt streck.....
Köpte ett digitalt idag och saken är därmed bekräftad. Gravid. Nu hör det till saken att jag har nästa BM om fyra dagar så det är väldigt tidigt, v3+3 eller i v4 beroende på hur man räknar, men ångesten kom som ett brev på posten. Jag har druckit vin, whisky, har varit sjuk och käkat ibuprofen (som man inte får ta) o.s.v. Allt man inte ska med andra ord eftersom jag slagit saken ur huvudet... Nu hoppas jag bara att det var så tidigt att jag inte gjort någon skada (sist jag drack alkohol måste varit snart 1v sen dessutom men medicin tog jag i förrgår 😞😞... Och att det går bättre denna gång... Suck.
Inser när jag läser mitt inlögg att jag inte framstår så glad över att ha blivit gravid, det är jag verkligen -bara lite orolig just nu över hur jag levt innan jag plussade samt att man efter förra missfallet inte vågar hoppas riktigt än...
3
Inser när jag läser mitt inlögg att jag inte framstår så glad över att ha blivit gravid, det är jag verkligen -bara lite orolig just nu över hur jag levt innan jag plussade samt att man efter förra missfallet inte vågar hoppas riktigt än...
Lång historia kort så har det varit lite svajigt här hemma i barnfabriken efter ett jobbigt missfall för snart ett år sedan och tvekan OM och när vi skulle försöka igen. Sista två-tre månaderna har vi börjat ha oskyddat sex men bestämt oss för att inte försöka "pricka in dagar" eller något sådant utan leva som vanligt -säger man ju- men tanken har hela tiden funnits med mig och eftersom jag haft rätt bra koll på min cykel har jag ändå vetat ungefär vilka dagar det var lite "riskabelt" s.a.s. att det skulle bli något av det. Trodde jag.
Föregående månader har jag varit försiktig och inte druckit alkohol och så direkt om jag misstänkt att vi kanske råkat "få till det". Utom denna månad då jag p.g.a bråk och skit här hemma lessnade och bara tänkte "nu slutar jag gå runt och tänka massa på detta, jag lever som vanligt och det som händer det händer". Dessutom hade vi bara haft sex en gång innan ägglossning och det kändes så tidigt efter mensen så jag tänkte inte mer på det. Fick en konstig känsla igår och hade ett gammalt gravtest hemma som jag av någon konstig anledning tog. Givetvis visade det ett sagt streck.....
Köpte ett digitalt idag och saken är därmed bekräftad. Gravid. Nu hör det till saken att jag har nästa BM om fyra dagar så det är väldigt tidigt, v3+3 eller i v4 beroende på hur man räknar, men ångesten kom som ett brev på posten. Jag har druckit vin, whisky, har varit sjuk och käkat ibuprofen (som man inte får ta) o.s.v. Allt man inte ska med andra ord eftersom jag slagit saken ur huvudet... Nu hoppas jag bara att det var så tidigt att jag inte gjort någon skada (sist jag drack alkohol måste varit snart 1v sen dessutom men medicin tog jag i förrgår 😞😞... Och att det går bättre denna gång... Suck.
Hej.
Ja vi verkar vara några som är oroliga för missfall och att du ätit och druckigt det som är olämpligt är inget du ska lägga fokus på. Man kan inte sluta leva bara för att man försöker få barn. Jag tycker att det låter sunt att ni försökte släppa och ta dagen som den kom. Om det skulle bli något fel så skulle det bli det ändå för då är det blivande barnet inte starkt från början. Det ända vi kan lägga fokus på är hur vi gör när vi fått ett plus, då bör man tänka sig för.
4
Ursprungligen postat av rymdpingvinen
Lång historia kort så har det varit lite svajigt här hemma i barnfabriken efter ett jobbigt missfall för snart ett år sedan och tvekan OM och när vi skulle försöka igen. Sista två-tre månaderna har vi börjat ha oskyddat sex men bestämt oss för att inte försöka "pricka in dagar" eller något sådant utan leva som vanligt -säger man ju- men tanken har hela tiden funnits med mig och eftersom jag haft rätt bra koll på min cykel har jag ändå vetat ungefär vilka dagar det var lite "riskabelt" s.a.s. att det skulle bli något av det. Trodde jag.
Föregående månader har jag varit försiktig och inte druckit alkohol och så direkt om jag misstänkt att vi kanske råkat "få till det". Utom denna månad då jag p.g.a bråk och skit här hemma lessnade och bara tänkte "nu slutar jag gå runt och tänka massa på detta, jag lever som vanligt och det som händer det händer". Dessutom hade vi bara haft sex en gång innan ägglossning och det kändes så tidigt efter mensen så jag tänkte inte mer på det. Fick en konstig känsla igår och hade ett gammalt gravtest hemma som jag av någon konstig anledning tog. Givetvis visade det ett sagt streck.....
Köpte ett digitalt idag och saken är därmed bekräftad. Gravid. Nu hör det till saken att jag har nästa BM om fyra dagar så det är väldigt tidigt, v3+3 eller i v4 beroende på hur man räknar, men ångesten kom som ett brev på posten. Jag har druckit vin, whisky, har varit sjuk och käkat ibuprofen (som man inte får ta) o.s.v. Allt man inte ska med andra ord eftersom jag slagit saken ur huvudet... Nu hoppas jag bara att det var så tidigt att jag inte gjort någon skada (sist jag drack alkohol måste varit snart 1v sen dessutom men medicin tog jag i förrgår 😞😞... Och att det går bättre denna gång... Suck.
Hej.
Ja vi verkar vara några som är oroliga för missfall och att du ätit och druckigt det som är olämpligt är inget du ska lägga fokus på. Man kan inte sluta leva bara för att man försöker få barn. Jag tycker att det låter sunt att ni försökte släppa och ta dagen som den kom. Om det skulle bli något fel så skulle det bli det ändå för då är det blivande barnet inte starkt från början. Det ända vi kan lägga fokus på är hur vi gör när vi fått ett plus, då bör man tänka sig för.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
... Och att det går bättre denna gång... Suck.
Ursprungligen postat av rymdpingvinen
