Besviken på min nya
Styvfamiljer
  1. Medlem sedan
    Jul 1999
    #1

    Besviken på min nya

    Hej!
    Jag träffade en man i samband med min separation för drygt 18 månader sedan och vi blev väldigt kära. Det har varit väldigt passionerat men nu börjar jag tycka att det är jobbigt att han är ointresserad av mina barn.

    När jag ska ha min vecka med barnen försvinner han till sitt liv, känns det som. Han har inga barn och när han är ledig träffar han vänner på krogen, tittar på tv-serier, ja lever ett sorglöst ungkarlsliv igen.

    Barnen (11 och 14 år nu) och han har träffats några gånger men han är sällsynt inkompetent på att prata med barn faktiskt och verkar mycket obekväm i situationen. Jag börjar tvivla på vår framtid. Det är inte det att jag är redo att flytta ihop men jag tycker att det är trist att han inte är delaktig och visst, barnen kommer att flytta ut till sist men fram till dess kommer jag nog att känna jag mig väldigt ensam. Har ni varit med om liknande eller har något råd, svara gärna.
  2. 1
    Besviken på min nya Hej!
    Jag träffade en man i samband med min separation för drygt 18 månader sedan och vi blev väldigt kära. Det har varit väldigt passionerat men nu börjar jag tycka att det är jobbigt att han är ointresserad av mina barn.

    När jag ska ha min vecka med barnen försvinner han till sitt liv, känns det som. Han har inga barn och när han är ledig träffar han vänner på krogen, tittar på tv-serier, ja lever ett sorglöst ungkarlsliv igen.

    Barnen (11 och 14 år nu) och han har träffats några gånger men han är sällsynt inkompetent på att prata med barn faktiskt och verkar mycket obekväm i situationen. Jag börjar tvivla på vår framtid. Det är inte det att jag är redo att flytta ihop men jag tycker att det är trist att han inte är delaktig och visst, barnen kommer att flytta ut till sist men fram till dess kommer jag nog att känna jag mig väldigt ensam. Har ni varit med om liknande eller har något råd, svara gärna.
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    #2
    Jag hade ärligt talat svårt att ens kunna dejta en man som inte bryr sig om min son. Det är ju ett "paket" som killen får och duger inte det, då skulle han inte duga till mig.

    Min son kommer alltid i första hand och den man som inte fixar det eller visar ointresse...han hivas fortare än kvickt
  4. 2
    Jag hade ärligt talat svårt att ens kunna dejta en man som inte bryr sig om min son. Det är ju ett "paket" som killen får och duger inte det, då skulle han inte duga till mig.

    Min son kommer alltid i första hand och den man som inte fixar det eller visar ointresse...han hivas fortare än kvickt
  5. Anonym
    #3
    Ta ett ingående snack med honom. Kanske är det så att han bara är ovan vid barn? Kanske det hjälper om du tar med alla på någon aktivitet, ibland? Så att alla får lära känna varandra lite mjukt. Spela något sällskapsspel, kanske kan vara något? Alla är inte så sociala av sig. Det blir lätt krystat, särskilt när det gäller barn och bonusföräldrar som i sin tur inte har egna barn. Jag säger inte att det är så, men tanken slog mig. För jag minns själv en situation, när jag som ung dejtade en man som hade barn sedan tidigare. Barnet var blygt och jag ville gå lite försiktigt fram, av rädsla för att inte skrämma barnet. Kanske han känner så också, trots att dina barn inte är så små?

    Sedan kan det ju vara så att han eller barnen är svartsjuka och att det ställer till det... Försök luska hos barnen också, vad de tycker om honom. Kan det vara så att någon av barnen tydligt har signalerat, att hen inte gillar din nya? Men inte visat det, inför dig. Vet man inte hur barn fungerar, så har man säkert svårt att veta hur man ska bemöta sånt.

    Det här var bara några tankar från mig, du vet säkert bäst själv. Hoppas allt löser sig.
  6. 3
    Ta ett ingående snack med honom. Kanske är det så att han bara är ovan vid barn? Kanske det hjälper om du tar med alla på någon aktivitet, ibland? Så att alla får lära känna varandra lite mjukt. Spela något sällskapsspel, kanske kan vara något? Alla är inte så sociala av sig. Det blir lätt krystat, särskilt när det gäller barn och bonusföräldrar som i sin tur inte har egna barn. Jag säger inte att det är så, men tanken slog mig. För jag minns själv en situation, när jag som ung dejtade en man som hade barn sedan tidigare. Barnet var blygt och jag ville gå lite försiktigt fram, av rädsla för att inte skrämma barnet. Kanske han känner så också, trots att dina barn inte är så små?

    Sedan kan det ju vara så att han eller barnen är svartsjuka och att det ställer till det... Försök luska hos barnen också, vad de tycker om honom. Kan det vara så att någon av barnen tydligt har signalerat, att hen inte gillar din nya? Men inte visat det, inför dig. Vet man inte hur barn fungerar, så har man säkert svårt att veta hur man ska bemöta sånt.

    Det här var bara några tankar från mig, du vet säkert bäst själv. Hoppas allt löser sig.
  7. Medlem sedan
    Apr 2015
    #4
    Prata med honom.

    Berätta din målbild av hur du vill att ert förhållande ska se ut, hur er familj ska se ut. Sen att han berättar hur han vill att ert förhållande ska vara/innehålla.
    Har ni samma målbild?
    Om ej - Hur når ni dit? Vill han/vill du?
    Vad behöver du för att känna dig älskad och bekräftad?

    Vad behöver han? osv.
    Stäm av och utgå ifrån att ingen har fel, men ni bör vilja lika.

    Sen kan det vara så att han känner sig obekväm/rädd för att göra bort sig med dina barn och att det känns lättare för honom att dra sig undan.
    Jag är bonusmamma till två killar och det är jättesvårt ibland med vad vi ska prata om, göra osv.. och då har jag har två egna barn, de flesta ungar tycker jag är cool osv.. men ändå är det svårt med killarna.. jag vill ju inte göra bort sig/blir osäker/vill göra rätt osv..Så det kanske är jättesvårt för honom? Prata.

    Men var tydlig med att barnen kommer FÖRST, snälla välj aldrig en man över dina barn. Min mamma gjorde det och jag och min syster kommer aldrig förlåta, och det har följt vår relation hela våra liv.

    Lycka tll


  8. 4
    Prata med honom.

    Berätta din målbild av hur du vill att ert förhållande ska se ut, hur er familj ska se ut. Sen att han berättar hur han vill att ert förhållande ska vara/innehålla.
    Har ni samma målbild?
    Om ej - Hur når ni dit? Vill han/vill du?
    Vad behöver du för att känna dig älskad och bekräftad?

    Vad behöver han? osv.
    Stäm av och utgå ifrån att ingen har fel, men ni bör vilja lika.

    Sen kan det vara så att han känner sig obekväm/rädd för att göra bort sig med dina barn och att det känns lättare för honom att dra sig undan.
    Jag är bonusmamma till två killar och det är jättesvårt ibland med vad vi ska prata om, göra osv.. och då har jag har två egna barn, de flesta ungar tycker jag är cool osv.. men ändå är det svårt med killarna.. jag vill ju inte göra bort sig/blir osäker/vill göra rätt osv..Så det kanske är jättesvårt för honom? Prata.

    Men var tydlig med att barnen kommer FÖRST, snälla välj aldrig en man över dina barn. Min mamma gjorde det och jag och min syster kommer aldrig förlåta, och det har följt vår relation hela våra liv.

    Lycka tll


Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar