Vän med ex..
Styvfamiljer
  1. Anonym
    #1

    Vän med ex..

    Jag vet inte hur jag ska börja detta, är en lång historia. Men för att försöka göra den kort...

    Vi har varit ett par i snart 2år. Han blev olyckligt lämnad av sin stora kärlek och vi träffades 5 månader efter deras separation.
    Det var trassligt i början och han sa att jag var den han sökte men plötsligt avslutade han allt med mig efter kort tids dejtande. Då var jag inte den han sökte..

    Sedan ändrade han sig, av någon anledning.
    Vi fortsatte efter det och jag var rädd att han skulle göra om samma procedur igen. Jag är emellanåt än orolig över det.

    Hans ex hade svårt med att han hade en ny och det blev mycket trassel mellan oss pga det. Han ville ha kvar henne som bästa vän och jag kunde inte ta den platsen och inte komma emellan.
    Jag backade rejält. Men så kom tankarna.. Älskar han henne än? Är det möjligen det som är orsaken till att han vill ha henne så pass mycket i sitt liv?
    Han kan åka hem till henne flera gånger i veckan och menar på att det är för deras barns skull.
    De ringer varandra flera gånger varje dag. De pratar mer och oftare än vad jag och han talar.

    När jag frågat honom om han möjligen känner något för henne så blir han arg. Han anser att jag måste acceptera att de har ett barn tillsammans.
    Absolut accepterar jag det men ibland förstår jag inte deras relation.
    När vi är på semester så kan han hjälpa henne med allt från datakrångel till bilproblem. Känns ibland som att hon betyder mer för honom än vad jag gör.

    Jag har aldrig sagt något om deras relation, endast frågat om de har känslor kvar. Jag vet att han blev oerhört sårad när hon lämnade honom, hon var hans allt, de skulle leva för evigt tillsammans.

    De är och må vara bästa vänner men om de vore bästa vänner så skulle väl hon inte avskytt situationen med att han träffat en ny..?
    Är jag känslig i detta eller är jag helt galet för snäll?
  2. 1
    Vän med ex.. Jag vet inte hur jag ska börja detta, är en lång historia. Men för att försöka göra den kort...

    Vi har varit ett par i snart 2år. Han blev olyckligt lämnad av sin stora kärlek och vi träffades 5 månader efter deras separation.
    Det var trassligt i början och han sa att jag var den han sökte men plötsligt avslutade han allt med mig efter kort tids dejtande. Då var jag inte den han sökte..

    Sedan ändrade han sig, av någon anledning.
    Vi fortsatte efter det och jag var rädd att han skulle göra om samma procedur igen. Jag är emellanåt än orolig över det.

    Hans ex hade svårt med att han hade en ny och det blev mycket trassel mellan oss pga det. Han ville ha kvar henne som bästa vän och jag kunde inte ta den platsen och inte komma emellan.
    Jag backade rejält. Men så kom tankarna.. Älskar han henne än? Är det möjligen det som är orsaken till att han vill ha henne så pass mycket i sitt liv?
    Han kan åka hem till henne flera gånger i veckan och menar på att det är för deras barns skull.
    De ringer varandra flera gånger varje dag. De pratar mer och oftare än vad jag och han talar.

    När jag frågat honom om han möjligen känner något för henne så blir han arg. Han anser att jag måste acceptera att de har ett barn tillsammans.
    Absolut accepterar jag det men ibland förstår jag inte deras relation.
    När vi är på semester så kan han hjälpa henne med allt från datakrångel till bilproblem. Känns ibland som att hon betyder mer för honom än vad jag gör.

    Jag har aldrig sagt något om deras relation, endast frågat om de har känslor kvar. Jag vet att han blev oerhört sårad när hon lämnade honom, hon var hans allt, de skulle leva för evigt tillsammans.

    De är och må vara bästa vänner men om de vore bästa vänner så skulle väl hon inte avskytt situationen med att han träffat en ny..?
    Är jag känslig i detta eller är jag helt galet för snäll?
  3. Snäckan #1
    #2
    Nej, du är inte känslig.

    Jag är övertygad om att det fortfarande finns känslor mellan dem, och de kommer nog inte försvinna i första taget.
    Min känsla är att eftersom han blev lämnad, så OM hans ex kommer och vill prova igen, då lämnar han dig och blir ihop med henne.

    Detta baserar jag på att man behöver inte ha kontakt femtioelva gånger per dag för att man har barn.
    Han har ingen som helst anledning till att hjälpa henne så mycket som han gör. Det var hon som lämnade honom och bör skaffa sig ett eget liv.
    Man måste inte umgås flera gånger i veckan bara för att man har barn.

    Känslan är att ha letar ursäkter för att ringa, för att umgås, och ursäkten är just barnen för det vågar ingen ifrågasätta.

    Nu tycker säkert flera här inne att det är bra om barns föräldrar fortsätter umgås och visst det kan man, men deras alla telefonsamtal och umgänge säger annat.

    Lita på din magkänsla! Oftast är den rätt...
  4. 2
    Nej, du är inte känslig.

    Jag är övertygad om att det fortfarande finns känslor mellan dem, och de kommer nog inte försvinna i första taget.
    Min känsla är att eftersom han blev lämnad, så OM hans ex kommer och vill prova igen, då lämnar han dig och blir ihop med henne.

    Detta baserar jag på att man behöver inte ha kontakt femtioelva gånger per dag för att man har barn.
    Han har ingen som helst anledning till att hjälpa henne så mycket som han gör. Det var hon som lämnade honom och bör skaffa sig ett eget liv.
    Man måste inte umgås flera gånger i veckan bara för att man har barn.

    Känslan är att ha letar ursäkter för att ringa, för att umgås, och ursäkten är just barnen för det vågar ingen ifrågasätta.

    Nu tycker säkert flera här inne att det är bra om barns föräldrar fortsätter umgås och visst det kan man, men deras alla telefonsamtal och umgänge säger annat.

    Lita på din magkänsla! Oftast är den rätt...
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Håller med här.
  6. 3
    Håller med här.
  7. Medlem sedan
    Aug 2016
    #4
    Hej! Det var längesen du skrev här, men tänkte svara ändå och höra hur allt har gått för er. Jag var med om exakt samma sak och i början kan man acceptera denna kontakt dom har, men det fortsatte när vi flyttade ihop och då sa jag faktiskt ifrån. Det spelar ingen roll om man har barn ihop så behöver inte männen vara där och fixa saker. min make kunde låna ut ciggaretter eller andra saker och det har väl ändå inte med barnen att göra. Barnen far ju bara illa då dom kanske tror att mamma och pappa ska flytta ihop igen. Nä, det där går jag faktiskt inte på! Vi gifte oss och kontakten blev bättre, men inte bra. Det tog hela 3 år innan det blev riktigt bra! Och självklart har det skadat vårt förhållande också.

    Stå på dig och låt inte han springa dit och allt det där. Det är ju du och han som lever ihop nu, annars kan väl han gå tillbaka till henne.
  8. 4
    Hej! Det var längesen du skrev här, men tänkte svara ändå och höra hur allt har gått för er. Jag var med om exakt samma sak och i början kan man acceptera denna kontakt dom har, men det fortsatte när vi flyttade ihop och då sa jag faktiskt ifrån. Det spelar ingen roll om man har barn ihop så behöver inte männen vara där och fixa saker. min make kunde låna ut ciggaretter eller andra saker och det har väl ändå inte med barnen att göra. Barnen far ju bara illa då dom kanske tror att mamma och pappa ska flytta ihop igen. Nä, det där går jag faktiskt inte på! Vi gifte oss och kontakten blev bättre, men inte bra. Det tog hela 3 år innan det blev riktigt bra! Och självklart har det skadat vårt förhållande också.

    Stå på dig och låt inte han springa dit och allt det där. Det är ju du och han som lever ihop nu, annars kan väl han gå tillbaka till henne.
  9. Anonym
    #5
    Hoppas du läser detta trots att det var ett tag sedan du skrev inlägget.

    NEJ du är inte känslig och verkligen inte galen! Känner igen din situation allt för väl och kan på rak arm säga -Det är dom som beter sig både illa och orättvist!

    Det här tycker jag. Acceptera inte att han fortsätter som han gör. En bästa vän behöver vi alla men vår bästa vän är i princip aldrig vårat EX och det är enligt min mening tyvärr inte ok att umgås med ett ex i den utsträckningen vare sig man har barn eller inte. Kan inte minnas ett ex som jag känner ett behov av att umgås med eller ens tänka på. Och det här med att bli arg, defensiv och lägga det på att "förstå att vi har barn ihop" Den bortförklaringen, den ska du såga direkt! Finns ingen som helst anledning för någon att springa hos sitt ex och leka mamma pappa barn. Vid en separation behöver man stabilitet och det gäller alla parterna, därför lär det inte gynna någon att inte vara konsekvent. Antingen har vi gått isär eller så har vi det inte, det går inte att bolla fram och tillbaka.

    Jag gick på den ett litet tag i början oxå, för vem är jag att våga säga något när det kommer till hans barn?! Men jag insåg inte just då att det är ju inte det jag gör, jag värnar bara om min egen tillvaro och den blev totalt ohållbar i det här scenariot. Jag tror starkt att man blir oförsiktig behandlad om man inte kräver det motsatta. Inte att det är ditt fel på något sätt nu! Det menar jag inte, utan snarare råder jag dig att kräva att inte bara han utan exet oxå ska respektera dig och din plats i situationen. Du kommer först när det kommer till honom och inte exet. Exet är inte hans barn och inte heller hans familj så NEJ du ska inte köpa att dom får dig att känna dig som tredje hjulet, HON är isf det tredje hjulet.
    Huruvida det finns känslor kvar kan jag inte svara på men något finns kvar eller är svårt att släppa. Tycker dock att det är märkligt att inte "gilla" eller acceptera hans nya relation det talar iaf för att hon har något kvar men det behöver inte vara kärlek. Vet inte om jag fick med allt men du gör inget fel och att kräva att mannen du delar ditt liv med ska respektera hur du känner är inte orimligt. Sätt ner foten rejält och köp inte att han vänder det emot dig och gör dig till The badguy. Antingen så värnar han ert förhållande högst eller så värnar han deras högst, svårare än så är det inte. Svårare än så ska det inte vara! Och kan han inte det, då betyder "ni" inte tillräckligt mycket och då är/var han inte värd eran förhållande. Du måste först och främst värna om hur du mår, det gör ju uppenbarligen inte dom två!? Värna om dig och kan inte han oxå göra det, hejdå 👋 adiós!
    Tro mig! Ingen är värd att må som jag vet att du mår och det är så fruktansvärt själviskt av någon att förvänta sig att en annan ska leva med det.

    Lycka till!
  10. 5
    Hoppas du läser detta trots att det var ett tag sedan du skrev inlägget.

    NEJ du är inte känslig och verkligen inte galen! Känner igen din situation allt för väl och kan på rak arm säga -Det är dom som beter sig både illa och orättvist!

    Det här tycker jag. Acceptera inte att han fortsätter som han gör. En bästa vän behöver vi alla men vår bästa vän är i princip aldrig vårat EX och det är enligt min mening tyvärr inte ok att umgås med ett ex i den utsträckningen vare sig man har barn eller inte. Kan inte minnas ett ex som jag känner ett behov av att umgås med eller ens tänka på. Och det här med att bli arg, defensiv och lägga det på att "förstå att vi har barn ihop" Den bortförklaringen, den ska du såga direkt! Finns ingen som helst anledning för någon att springa hos sitt ex och leka mamma pappa barn. Vid en separation behöver man stabilitet och det gäller alla parterna, därför lär det inte gynna någon att inte vara konsekvent. Antingen har vi gått isär eller så har vi det inte, det går inte att bolla fram och tillbaka.

    Jag gick på den ett litet tag i början oxå, för vem är jag att våga säga något när det kommer till hans barn?! Men jag insåg inte just då att det är ju inte det jag gör, jag värnar bara om min egen tillvaro och den blev totalt ohållbar i det här scenariot. Jag tror starkt att man blir oförsiktig behandlad om man inte kräver det motsatta. Inte att det är ditt fel på något sätt nu! Det menar jag inte, utan snarare råder jag dig att kräva att inte bara han utan exet oxå ska respektera dig och din plats i situationen. Du kommer först när det kommer till honom och inte exet. Exet är inte hans barn och inte heller hans familj så NEJ du ska inte köpa att dom får dig att känna dig som tredje hjulet, HON är isf det tredje hjulet.
    Huruvida det finns känslor kvar kan jag inte svara på men något finns kvar eller är svårt att släppa. Tycker dock att det är märkligt att inte "gilla" eller acceptera hans nya relation det talar iaf för att hon har något kvar men det behöver inte vara kärlek. Vet inte om jag fick med allt men du gör inget fel och att kräva att mannen du delar ditt liv med ska respektera hur du känner är inte orimligt. Sätt ner foten rejält och köp inte att han vänder det emot dig och gör dig till The badguy. Antingen så värnar han ert förhållande högst eller så värnar han deras högst, svårare än så är det inte. Svårare än så ska det inte vara! Och kan han inte det, då betyder "ni" inte tillräckligt mycket och då är/var han inte värd eran förhållande. Du måste först och främst värna om hur du mår, det gör ju uppenbarligen inte dom två!? Värna om dig och kan inte han oxå göra det, hejdå 👋 adiós!
    Tro mig! Ingen är värd att må som jag vet att du mår och det är så fruktansvärt själviskt av någon att förvänta sig att en annan ska leva med det.

    Lycka till!
  11. Medlem sedan
    Sep 2016
    #6
    Att ha kvar någon som bästa vän när känslorna är kvar kan funka om man har väldigt lite kontakt, vänner behöver inte ha regelbunden kontakt för att inte glida isär som kompisar brukar göra.

    De som har känslor och har svårt att släppa taget vill gärna umgås med sina ex men har man någon slags självbevarelsedrift plågar man inte sej självgenom att umgås ofta och känslorna svalnar inte direkt snabbt så länge man gör det.

    Jag skulle inte lita på någon som vill ha sitt ex som bästa vän, passar upp exet flera gånger i veckan och blir sur ifall någon ifrågasätter. Med regelbunden kontakt har de 2.5 år senare relativt nyss gjort slut eftersom de fortfarande inte kommit till "vi kan inte umgås på flera månader"
    Något som TS sambo verkar ha svårt att respektera.
  12. 6
    Att ha kvar någon som bästa vän när känslorna är kvar kan funka om man har väldigt lite kontakt, vänner behöver inte ha regelbunden kontakt för att inte glida isär som kompisar brukar göra.

    De som har känslor och har svårt att släppa taget vill gärna umgås med sina ex men har man någon slags självbevarelsedrift plågar man inte sej självgenom att umgås ofta och känslorna svalnar inte direkt snabbt så länge man gör det.

    Jag skulle inte lita på någon som vill ha sitt ex som bästa vän, passar upp exet flera gånger i veckan och blir sur ifall någon ifrågasätter. Med regelbunden kontakt har de 2.5 år senare relativt nyss gjort slut eftersom de fortfarande inte kommit till "vi kan inte umgås på flera månader"
    Något som TS sambo verkar ha svårt att respektera.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar