ADHD - symptom på en tjej?
Psykisk ohälsa
  1. Medlem sedan
    Mar 2015
    #1

    ADHD - symptom på en tjej?

    Jag undrar lite över hur ADHD yttrar sig på en tjej. MIn bonusdotter är 18 år och vi misstänker att hon har nån form av bokstavskombination. Hon är väldigt introvert, knappt några kompisar, osocial, har svårt att kommunicera med folk mm mm.

    Ni som harerfenhet får gärna berätta!
  2. 1
    ADHD - symptom på en tjej? Jag undrar lite över hur ADHD yttrar sig på en tjej. MIn bonusdotter är 18 år och vi misstänker att hon har nån form av bokstavskombination. Hon är väldigt introvert, knappt några kompisar, osocial, har svårt att kommunicera med folk mm mm.

    Ni som harerfenhet får gärna berätta!
  3. Anonym
    #2
    Det kan vara så att din bonusdotter har en diagnos. Men en del personer lider av svår blyghet eller har varit svårt mobbade, under längre perioder. Om ni upplever det som ett problem, får ni hjälpa henne till en utredning.

    Har hon alltid varit sådan eller är det först nu ni har märkt det? Hurdan var hon som barn? Problem eller svårigheter i skolan, förutom det du tar upp här? Vad säger de biologiska föräldrarna? Har de stöttat henne eller är du ensam om att ha dina funderingar? Jag menar det har i så fall gått väldigt lång tid, utan att någon har försökt göra något...
  4. 2
    Det kan vara så att din bonusdotter har en diagnos. Men en del personer lider av svår blyghet eller har varit svårt mobbade, under längre perioder. Om ni upplever det som ett problem, får ni hjälpa henne till en utredning.

    Har hon alltid varit sådan eller är det först nu ni har märkt det? Hurdan var hon som barn? Problem eller svårigheter i skolan, förutom det du tar upp här? Vad säger de biologiska föräldrarna? Har de stöttat henne eller är du ensam om att ha dina funderingar? Jag menar det har i så fall gått väldigt lång tid, utan att någon har försökt göra något...
  5. Medlem sedan
    Mar 2015
    #3
    Tack för ditt svar! Jag vet egentligen inte hur hon varit som barn, men enl min sambo har hon alltid haft svårt att få kompisar, varit mkt för sig själv och utanför i skolan. Jag märkte ju ganska omgående att det var nåt som inte stämde med henne då jag och min sambo blev ihop för två år sedan. Men jag tänkte att det kanske "bara" är tonårstiden. Är ovan vid tonårstjejer då jag har tre killar själv.
    Men hon har tydligen själv tagit kontakt med psykolog i skolan och gått och pratat under en längre tid (något som inte hennes föräldrar visste om) eftersom hon känt sig annorlunda och haft koncentrationssvårigheter och svårt att knyta an och öppna sig, stora humörsvängningar mm mm. För ett tag sen fick hennes mamma och pappa 4 sidor långt brev från läraren/skolpsykologen med beskrivning av henne och hennes "problem". Mamman hade vetat om det ett tag men inte sagt något till min sambo (deras kommunikation är under all kritik, de kör strutsmetoden och har tydligen alltid gjort i deras familj. Pratar man inte om problemen så finns de inte...). Så det har kommit remiss till BUP och det ska snart sättas igång.
    Det som oroar mig mest är att tjejen ska åka som utbytesstudent till USA i sommar och jag befarar att detta kommer att sluta med katastrof. Helt ensam där borta och med massa nya människor, rutiner, krav och press.
    Hon vill själv åka...men det känns som hon vill fly härifrån istället för att komma till nåt nytt... Mamman och min sambo ser det bara som att hon kommer att komma hem som en ny människa. Det är det enda de säger.
    Men jag menar på att som det är nu är hon bara förvirrad och har inte verktyg till att hantera allt nytt däröver. Dessutom ska hon byta familj tre gånger på det året och det undrar jag är bra för henne...
    Det är så känsligt när det inte är ens biologiska barn. Jag vill ju bara hjälpa till, men jag vet inte hur jag ska vara mot henne heller, då hon är svår att nå.
  6. 3
    Tack för ditt svar! Jag vet egentligen inte hur hon varit som barn, men enl min sambo har hon alltid haft svårt att få kompisar, varit mkt för sig själv och utanför i skolan. Jag märkte ju ganska omgående att det var nåt som inte stämde med henne då jag och min sambo blev ihop för två år sedan. Men jag tänkte att det kanske "bara" är tonårstiden. Är ovan vid tonårstjejer då jag har tre killar själv.
    Men hon har tydligen själv tagit kontakt med psykolog i skolan och gått och pratat under en längre tid (något som inte hennes föräldrar visste om) eftersom hon känt sig annorlunda och haft koncentrationssvårigheter och svårt att knyta an och öppna sig, stora humörsvängningar mm mm. För ett tag sen fick hennes mamma och pappa 4 sidor långt brev från läraren/skolpsykologen med beskrivning av henne och hennes "problem". Mamman hade vetat om det ett tag men inte sagt något till min sambo (deras kommunikation är under all kritik, de kör strutsmetoden och har tydligen alltid gjort i deras familj. Pratar man inte om problemen så finns de inte...). Så det har kommit remiss till BUP och det ska snart sättas igång.
    Det som oroar mig mest är att tjejen ska åka som utbytesstudent till USA i sommar och jag befarar att detta kommer att sluta med katastrof. Helt ensam där borta och med massa nya människor, rutiner, krav och press.
    Hon vill själv åka...men det känns som hon vill fly härifrån istället för att komma till nåt nytt... Mamman och min sambo ser det bara som att hon kommer att komma hem som en ny människa. Det är det enda de säger.
    Men jag menar på att som det är nu är hon bara förvirrad och har inte verktyg till att hantera allt nytt däröver. Dessutom ska hon byta familj tre gånger på det året och det undrar jag är bra för henne...
    Det är så känsligt när det inte är ens biologiska barn. Jag vill ju bara hjälpa till, men jag vet inte hur jag ska vara mot henne heller, då hon är svår att nå.
  7. Medlem sedan
    Apr 2015
    #4
    Att vara osocial är inte ett särdrag vid adhd, de med adhd är ofta livliga och utåtrikade. Flickan låter lite mer som deprimerad eller nåt.
  8. 4
    Att vara osocial är inte ett särdrag vid adhd, de med adhd är ofta livliga och utåtrikade. Flickan låter lite mer som deprimerad eller nåt.
  9. Medlem sedan
    Sep 2016
    #5
    Introvert eller inåtvänd?
    HSP?

    Föräldrar som tycker om att gömma huvudet i sanden kan själva vara orsaken till problemet.


    Citat Ursprungligen postat av Betty P Visa inlägg
    Att vara osocial är inte ett särdrag vid adhd, de med adhd är ofta livliga och utåtrikade. Flickan låter lite mer som deprimerad eller nåt.
    Tjejer med ADHD blir mer introvert, om föräldrarna sticker huvudet i sanden blir det svårt att hantera det, kan bli svårt att få kompisar.
  10. 5
    Introvert eller inåtvänd?
    HSP?

    Föräldrar som tycker om att gömma huvudet i sanden kan själva vara orsaken till problemet.


    Citat Ursprungligen postat av Betty P Visa inlägg
    Att vara osocial är inte ett särdrag vid adhd, de med adhd är ofta livliga och utåtrikade. Flickan låter lite mer som deprimerad eller nåt.
    Tjejer med ADHD blir mer introvert, om föräldrarna sticker huvudet i sanden blir det svårt att hantera det, kan bli svårt att få kompisar.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar