Hej!

I fredags när jag såg mina tjejer igen efter en pappa-vecka såg jag ett stort plåster på 13-åringens arm och frågade vad hon gjort?
Hon pillade upp plåstret och sa dessa exakta ord till mig: " mamma, du vet ju att jag inte mår bra."

Under plåstret fanns ett gäng skärsår tätt tätt, men inte så djupa.

Jag höll andan medan hjärtat gick sönder, och sa ok, då vet jag. Nu måste vi få dig på banan igen, vad behöver du, vad ska jag göra?

Efter att ha bollat dessa frågor i helgen så kom hon fram till att hon behövde få bor hos mig ett dag, då hon inte kan prata med hennes pappa om sånt här, han ser heller inte hur hon mår, för hon låter honom inte se det. Jag har i vart fall fixat detta utan bekymmer.

Kuratorn är påkopplad, det fick hon inte välja själv.....

Nu behöver jag lite hjälp för här tar mina begränsningar vid.

Vad mer ska man göra i sådana här situationer?
Ska jag lägga mig i hennes förhållande med sin pappa som knakar?
Hur hanterar jag en lillasyster i detta?
Hur ser man till att man är stark och orkar när man känner sig som en disktrasa med känslorna utanpå?

Jag skulle vara oerhört tacksam om jag fick era tankar och er erfarenhet, för just nu så känner jag mig otillräcklig fast jag vet att jag förmodligen inte kan göra mer.