Bli gravid efter MA
Missfall
  1. Medlem sedan
    Apr 2015
    #1

    Bli gravid efter MA

    Hej därute!

    Tänkte kolla om det finns någon där ute som jag dela mina tankar och funderingar med eftersom jag inte blir klok på min kropp efter MA:t jag fick i nov-2014.

    Bakgrund
    Tog ut min hormonspiral maj-2014 (haft den inne 2 år exakt) och började försöka direkt att bli gravida. Fjärde cykel tog det sig och vi plussade i början av sep-2014. Mådde fruktansvärt illa men kräktes inget, mina bröst växte och jag hade konstant molverk. I slutet av vecka 9 kräktes jag för första gången men efter det försvann alla tidigare symptom och jag började fundera. Hade ingen blödning under graviditeten alls. På runtinultraljudet i vecka 13+3 hade fostret dött någon gång i vecka 10 utan att något missfall hade påbörjats. Jag blev förkrossad och min värld vändes upp och ner. Min fästman stod för allt stöd under den kommande veckan. Jag fick komma in dagen efter på ett VUL för att bekräfta MA vilket gjordes. Två dagar senare lades jag in på kvinnokliniken för att påbörja abort. Fick cytotec och det tog 14 timmar innan jag började blöda. Fick ligga kvar över natten då jag blödde som mest. Fick nya tabletter var 4:e timme eftersom själva embryot/fostret inte kommit ut än. Någonstans efter 36 timmar efter första tabletterna kom riktiga värkar och "klumpen" kom ut. Jag är glad att vi fick gå igenom det här på sjukhuset med bedövning och sjuksköterskor som passade upp på oss. Ni som klarar det på hemmaplan måste vara urstarka!
    Hur som helst fick jag ligga kvar den natten också i väntan på VUL för att se om allt kommit ut. Det hade det inte och vi fick vänta på tid för skrapning. Efter 52 timmar utan mat och dryck (fick dropp) fick jag genomgå en skrapning för att efter det åka hem. Blödde knappt något (bara bruna flytningar i ca 1 vecka efter skrapningen) och så var det över. Graviditet borta.
    Gick hos en kurator på kvinnokliniken 1gång/veckan i 3 månader vilket var välbehövligt.

    Nu, 5 månader senare försöker vi ordentligt (vilket vi gjort sedan efter MA:t egentligen). Men min cykel har bara blivit längre och längre. Innan grav var den 32 dagar och jag hade mycket kraftig mensvärk varje gång. Den senaste cykeln var på 40 (!!!) dagar och jag blödde 1 dag och hade ingen mensvärk. Cykeln innan det: kraftig blödning 1 vecka efter mens (konstaterat ej MF). Jag förstår inte vad som händer med min kropp och jag vill egentligen bara se hur det varit för andra som genomgått ett MA som sin första graviditet. Finns det någon som varit med om ungefär samma sak?

    Tacksam för svar. Börjar krypa på väggarna här!
  2. 1
    Bli gravid efter MA Hej därute!

    Tänkte kolla om det finns någon där ute som jag dela mina tankar och funderingar med eftersom jag inte blir klok på min kropp efter MA:t jag fick i nov-2014.

    Bakgrund
    Tog ut min hormonspiral maj-2014 (haft den inne 2 år exakt) och började försöka direkt att bli gravida. Fjärde cykel tog det sig och vi plussade i början av sep-2014. Mådde fruktansvärt illa men kräktes inget, mina bröst växte och jag hade konstant molverk. I slutet av vecka 9 kräktes jag för första gången men efter det försvann alla tidigare symptom och jag började fundera. Hade ingen blödning under graviditeten alls. På runtinultraljudet i vecka 13+3 hade fostret dött någon gång i vecka 10 utan att något missfall hade påbörjats. Jag blev förkrossad och min värld vändes upp och ner. Min fästman stod för allt stöd under den kommande veckan. Jag fick komma in dagen efter på ett VUL för att bekräfta MA vilket gjordes. Två dagar senare lades jag in på kvinnokliniken för att påbörja abort. Fick cytotec och det tog 14 timmar innan jag började blöda. Fick ligga kvar över natten då jag blödde som mest. Fick nya tabletter var 4:e timme eftersom själva embryot/fostret inte kommit ut än. Någonstans efter 36 timmar efter första tabletterna kom riktiga värkar och "klumpen" kom ut. Jag är glad att vi fick gå igenom det här på sjukhuset med bedövning och sjuksköterskor som passade upp på oss. Ni som klarar det på hemmaplan måste vara urstarka!
    Hur som helst fick jag ligga kvar den natten också i väntan på VUL för att se om allt kommit ut. Det hade det inte och vi fick vänta på tid för skrapning. Efter 52 timmar utan mat och dryck (fick dropp) fick jag genomgå en skrapning för att efter det åka hem. Blödde knappt något (bara bruna flytningar i ca 1 vecka efter skrapningen) och så var det över. Graviditet borta.
    Gick hos en kurator på kvinnokliniken 1gång/veckan i 3 månader vilket var välbehövligt.

    Nu, 5 månader senare försöker vi ordentligt (vilket vi gjort sedan efter MA:t egentligen). Men min cykel har bara blivit längre och längre. Innan grav var den 32 dagar och jag hade mycket kraftig mensvärk varje gång. Den senaste cykeln var på 40 (!!!) dagar och jag blödde 1 dag och hade ingen mensvärk. Cykeln innan det: kraftig blödning 1 vecka efter mens (konstaterat ej MF). Jag förstår inte vad som händer med min kropp och jag vill egentligen bara se hur det varit för andra som genomgått ett MA som sin första graviditet. Finns det någon som varit med om ungefär samma sak?

    Tacksam för svar. Börjar krypa på väggarna här!
  3. Medlem sedan
    Jan 2015
    #2
    Jag är inne på andra cykeln efter mitt MA i februari, blödde 4 veckor och fick mens bara några dagar efter sista blödningen.. Om det nu var mens, det kändes då som att jag hade ägglossning efteråt och vi hade sex då men ingen bebis denna gång.. Gick bara 24 dagar mellan cyklerna så jag blev sjukt lessen när mensen kom förra veckan, dessutom har jag nu haft mens i 9 dagar till och från, så kroppen kanske håller på ställa in sig eller nånting...


    Kan tillägga att vi blev gravida på första försöket efter att jag slutat med p-piller i november, så jag har ju inte haft en p-piller fri cykel på 15 år (men hann ha mens ca 5 år innan jag började med p-piller och den kom aldrig såhär tätt då)..


    Vi har iaf valt att börja med ägglossningstest nu, jag vill ha koll på vad som händer i kroppen och faktiskt maximera chanserna att bli gravid.. Sex varannan dag funkar inte för oss, speciellt när vi inte är riktigt säker på när ägglossningen är just nu..


    //Mia
  4. 2
    Jag är inne på andra cykeln efter mitt MA i februari, blödde 4 veckor och fick mens bara några dagar efter sista blödningen.. Om det nu var mens, det kändes då som att jag hade ägglossning efteråt och vi hade sex då men ingen bebis denna gång.. Gick bara 24 dagar mellan cyklerna så jag blev sjukt lessen när mensen kom förra veckan, dessutom har jag nu haft mens i 9 dagar till och från, så kroppen kanske håller på ställa in sig eller nånting...


    Kan tillägga att vi blev gravida på första försöket efter att jag slutat med p-piller i november, så jag har ju inte haft en p-piller fri cykel på 15 år (men hann ha mens ca 5 år innan jag började med p-piller och den kom aldrig såhär tätt då)..


    Vi har iaf valt att börja med ägglossningstest nu, jag vill ha koll på vad som händer i kroppen och faktiskt maximera chanserna att bli gravid.. Sex varannan dag funkar inte för oss, speciellt när vi inte är riktigt säker på när ägglossningen är just nu..


    //Mia
  5. Medlem sedan
    Apr 2015
    #3
    Åh vad skönt med ett svar!

    Vad hemskt att ni fick gå igenom ett MA och att du blödde så länge efteråt! Skrapades du eller fick du "bara" tabletter? Jag blödde som sagt ingenting och mensen kom 32 dagar efter skrapningen.

    Hoppas verkligen att ägglossningstester hjälper er på traven. Det gjorde det för oss då när vi blev gravida. De tre första försöken struntade vi i det eftersom vi resonerade så att vi ändå har ser nästan varje dag, men den fjärde månaden köpte jag ändå Clearblue digital och det hjälpte eftersom vi blev gravida..

    Nu är det däremot något annat. Den här månaden har jag använt likadana tester. Detta för att jag idag på dag IMORSE! Den borde ju inte dyka upp förrän tidigast i nästa om jag har en längre cykel. Så det kanske är så att den är kortare den här gången, men vem vet...

    Men brukar det inte vara så att kroppen inte riktigt vet hur lång cykel den ska ha om man har gått på preventivmedel så länge? Jag hade ju min spiral i 2 år och p-piller i 7 år innan det. Min barnmorska som tog ut spiralen sa att det kunde ta minst ett halvår innan kroppen ställde in sig på att vara fri från hormoner och att man inte skulle lite så mycket på cykellängden till en början. Och ditt MA borde ju ha rört om massor i hormonerna vilket borde vara en förklaring på din korta cykel.

    Sedan är vi ju så olika. Håller verkligen tummarna för att det går bra för er och att ägglossningstester fungerar. Jag finns här om du vill diskutera tankar och funderingar!

    /Moa
  6. 3
    Åh vad skönt med ett svar!

    Vad hemskt att ni fick gå igenom ett MA och att du blödde så länge efteråt! Skrapades du eller fick du "bara" tabletter? Jag blödde som sagt ingenting och mensen kom 32 dagar efter skrapningen.

    Hoppas verkligen att ägglossningstester hjälper er på traven. Det gjorde det för oss då när vi blev gravida. De tre första försöken struntade vi i det eftersom vi resonerade så att vi ändå har ser nästan varje dag, men den fjärde månaden köpte jag ändå Clearblue digital och det hjälpte eftersom vi blev gravida..

    Nu är det däremot något annat. Den här månaden har jag använt likadana tester. Detta för att jag idag på dag IMORSE! Den borde ju inte dyka upp förrän tidigast i nästa om jag har en längre cykel. Så det kanske är så att den är kortare den här gången, men vem vet...

    Men brukar det inte vara så att kroppen inte riktigt vet hur lång cykel den ska ha om man har gått på preventivmedel så länge? Jag hade ju min spiral i 2 år och p-piller i 7 år innan det. Min barnmorska som tog ut spiralen sa att det kunde ta minst ett halvår innan kroppen ställde in sig på att vara fri från hormoner och att man inte skulle lite så mycket på cykellängden till en början. Och ditt MA borde ju ha rört om massor i hormonerna vilket borde vara en förklaring på din korta cykel.

    Sedan är vi ju så olika. Håller verkligen tummarna för att det går bra för er och att ägglossningstester fungerar. Jag finns här om du vill diskutera tankar och funderingar!

    /Moa
  7. Medlem sedan
    Jan 2015
    #4
    Jag fick tabletter och här gör dom inte vul för att se att allting kommit ut, utan man får komma tillbaka 4 veckor senare och göra ett gravtest så det var sjukt jobbigt vänta och se..

    Borde ha ägglossning i dagarna om cykeln är på 24 dagar, dock kan det ju diffa på 4 dagar (har jag läst) utan att det är onormalt och de räknas ändå som en regelbunden cykel, jag hoppas verkligen att testerna kommer visa att jag alls har ägglossning, denna vecka kör vi väl ändå varannan dag för säkerhets skull, testerna är mer för att se om kroppen ens är "igång" igen.. Sen med hur kroppen ställer om sig är ju så individuellt och allt är normalt om man frågar dom som vet..

    En del säger ju att det kan vara lättare bli gravid direkt efter p-piller och även att det är lättare direkt efter missfall.. Och många säger att vi inte ska stressa, men jag vill ju så klart maximera chanserna för graviditet nu när man varit så inställd på det!

    Jobbigt med så lång cykel, och att den verkar hoppa sådär! Men du har alltså använt ägglossningstester? Har dom visat nånting? Vilka använder du?

    //Mia
  8. 4
    Jag fick tabletter och här gör dom inte vul för att se att allting kommit ut, utan man får komma tillbaka 4 veckor senare och göra ett gravtest så det var sjukt jobbigt vänta och se..

    Borde ha ägglossning i dagarna om cykeln är på 24 dagar, dock kan det ju diffa på 4 dagar (har jag läst) utan att det är onormalt och de räknas ändå som en regelbunden cykel, jag hoppas verkligen att testerna kommer visa att jag alls har ägglossning, denna vecka kör vi väl ändå varannan dag för säkerhets skull, testerna är mer för att se om kroppen ens är "igång" igen.. Sen med hur kroppen ställer om sig är ju så individuellt och allt är normalt om man frågar dom som vet..

    En del säger ju att det kan vara lättare bli gravid direkt efter p-piller och även att det är lättare direkt efter missfall.. Och många säger att vi inte ska stressa, men jag vill ju så klart maximera chanserna för graviditet nu när man varit så inställd på det!

    Jobbigt med så lång cykel, och att den verkar hoppa sådär! Men du har alltså använt ägglossningstester? Har dom visat nånting? Vilka använder du?

    //Mia
  9. Medlem sedan
    Apr 2015
    #5
    Men gud vad jobbigt att vänta. Här var det rutin och man låg inne - om man genomgick MA:t hemma fick man dock ta ett gravtest efter två veckor. För mig var alla hormoner borta i blodet en vecka efter skrapningen, så det gick fort för mig iaf att bli av med graviditeten hällt och hållet...

    Ägglossningstesterna fungerar bra. Fungerade som sagt utmärkt första gången jag använde dem när vi blev gravida och de visade glad gubbe igår också. Använder mig av Clearblue digitalt (gillar dock INTE den med dubbel hormonindikator). De är förvisso ganska dyra, men man slipper avgöra om strecken är tillräckligt starka osv. Ja det är jobbigt att inte veta när jag kan förvänta mensen eftersom jag inte har en aning om hur lång cykeln är (har inte testat med ÄL-tester förrän denna månad efter MA:t). Men fick lägga lite extra pengar och köpa 20 tester (10-pack på billigatester.se). Men den här månaden behövdes ju bara ett test eftersom det visade glad gubbe igår redan, vilket jag ju som sagt inte hade räknat med...

    Ja gud vad många sa att "nu blir det lättare", men helvete vad arg jag blev. Jag gick helt och hållet in i väggen och fick sömntabletter för att kunna sova. Kunde inte plugga eller jobba de första två veckorna efter att vi fick veta att fostret dött. Och efter det gick jag hos kurator på kk i fyra månader. Har du funderat att gå och prata med någon? Det hjälpte mig massor att få berätta om stressen från alla andra att man skulle vänta. För mig blev det mer stressigt.

    /Moa
  10. 5
    Men gud vad jobbigt att vänta. Här var det rutin och man låg inne - om man genomgick MA:t hemma fick man dock ta ett gravtest efter två veckor. För mig var alla hormoner borta i blodet en vecka efter skrapningen, så det gick fort för mig iaf att bli av med graviditeten hällt och hållet...

    Ägglossningstesterna fungerar bra. Fungerade som sagt utmärkt första gången jag använde dem när vi blev gravida och de visade glad gubbe igår också. Använder mig av Clearblue digitalt (gillar dock INTE den med dubbel hormonindikator). De är förvisso ganska dyra, men man slipper avgöra om strecken är tillräckligt starka osv. Ja det är jobbigt att inte veta när jag kan förvänta mensen eftersom jag inte har en aning om hur lång cykeln är (har inte testat med ÄL-tester förrän denna månad efter MA:t). Men fick lägga lite extra pengar och köpa 20 tester (10-pack på billigatester.se). Men den här månaden behövdes ju bara ett test eftersom det visade glad gubbe igår redan, vilket jag ju som sagt inte hade räknat med...

    Ja gud vad många sa att "nu blir det lättare", men helvete vad arg jag blev. Jag gick helt och hållet in i väggen och fick sömntabletter för att kunna sova. Kunde inte plugga eller jobba de första två veckorna efter att vi fick veta att fostret dött. Och efter det gick jag hos kurator på kk i fyra månader. Har du funderat att gå och prata med någon? Det hjälpte mig massor att få berätta om stressen från alla andra att man skulle vänta. För mig blev det mer stressigt.

    /Moa
  11. Medlem sedan
    Jan 2015
    #6
    Jag fick ligga på patienthotellet, vette fan hur jag hade klarat det annars. Där har dom ändå personal som kan ge en smärtstillande och sånt, bad om alvedon och fick morfin liksom.. Men det gjorde då det hela lättare att vara i nåt slags drogrus. Bad om att få utskrivet sömntabletter men jag har svårt med hur man känner sig i huvudet, så jag lyssnade ljudbok för att lindra ångesten på kvällarna och tränade på förmiddagen.. Har en adhd diagnos så har ätit ganska mkt mediciner ett tag och ville inte tillbaka till dom, med en ångestproblematik i grunden så blir man ganska bra på att hitta genvägar..

    Hoppas då att det tar sig denna månad och att ni får ett knyte snart! Jag har köpt apotekets men ska testa clearblue nästa gång (hoppas dock att det inte ska behövas), verkar som att dom är lättare!

    Jag funderade på att gå prata med nån, men det blev som aldrig av och nu känner jag att jag klarar det själv, även om jag fortfarande blir lessen och har riktigt dåliga dagar, som idag är en sån dag.. Kan tillägga att jag fick missfall precis en vecka innan vårt bröllop vilket inte gjorde livet lättare, och samtidigt hade jag massor i skolan (läser sista året på universitetsutbildning), så veckan efter missfallet hade jag en uppgift som skulle in samtidigt som jag hade bröllopsförberedelser att ta itu med.. Jag vet fortfarande inte vad som står i den uppgiften men jag fick godkänt!

    Så jag kämpar på, igår hade vi sex bara för skojs skull och det var ett tag sen så det känns som att jag börjar komma tillbaka.. Har ju dock inte varit speciellt många blödningsfria veckor sen missfallet, så är väl inte så konstigt om sexlivet inte varit som vanligt!

    //Mia
  12. 6
    Jag fick ligga på patienthotellet, vette fan hur jag hade klarat det annars. Där har dom ändå personal som kan ge en smärtstillande och sånt, bad om alvedon och fick morfin liksom.. Men det gjorde då det hela lättare att vara i nåt slags drogrus. Bad om att få utskrivet sömntabletter men jag har svårt med hur man känner sig i huvudet, så jag lyssnade ljudbok för att lindra ångesten på kvällarna och tränade på förmiddagen.. Har en adhd diagnos så har ätit ganska mkt mediciner ett tag och ville inte tillbaka till dom, med en ångestproblematik i grunden så blir man ganska bra på att hitta genvägar..

    Hoppas då att det tar sig denna månad och att ni får ett knyte snart! Jag har köpt apotekets men ska testa clearblue nästa gång (hoppas dock att det inte ska behövas), verkar som att dom är lättare!

    Jag funderade på att gå prata med nån, men det blev som aldrig av och nu känner jag att jag klarar det själv, även om jag fortfarande blir lessen och har riktigt dåliga dagar, som idag är en sån dag.. Kan tillägga att jag fick missfall precis en vecka innan vårt bröllop vilket inte gjorde livet lättare, och samtidigt hade jag massor i skolan (läser sista året på universitetsutbildning), så veckan efter missfallet hade jag en uppgift som skulle in samtidigt som jag hade bröllopsförberedelser att ta itu med.. Jag vet fortfarande inte vad som står i den uppgiften men jag fick godkänt!

    Så jag kämpar på, igår hade vi sex bara för skojs skull och det var ett tag sen så det känns som att jag börjar komma tillbaka.. Har ju dock inte varit speciellt många blödningsfria veckor sen missfallet, så är väl inte så konstigt om sexlivet inte varit som vanligt!

    //Mia
  13. Medlem sedan
    Apr 2015
    #7
    Jag håller med om det där med att det hjälpte att vara borta, även om det låter hemskt att droger hjälpte till att komma bort från världen ett tag. Men så var det! Var helt fnissig och hade skitkul den första dagen på KK, men sedan var jag så jävla hungrig efter 24 timmar utan mat så blev så nöjd när jag skulle få nyponsoppa. Men det tog dem ur min hand illa kvickt när de kom fram till att jag var tvungen och skrapas vilket ju inte skedde förrän 24 timmar efter det. Trodde jag skulle äta upp sjuksköterskan som kom in och förberedde mig för operation, haha. Fick du morfin i tablettform eller intravenöst? Jag har aldrig ätit något starkare än alvedon tidigare så jag blev superglad av de där diklofenak och allt var det var. När "klumpen" skulle ut fick jag tre sprutor morfin intravenöst och det kändes som jag satt upp-och-ner. Men kände aldrig när det kom ut, vilket jag är så glad för!

    Åh jag hoppas så mycket på en liten så det sliter i mig när jag tänker att jag skulle vaggat omkring här hemma nu om det gått som det var tänkt. Men något fel var det ju och det var väl bra att det tog slut ändå..

    Det är nog väldigt olika om man behöver prata med någon eller inte. Jag är ett så oerhört stort kontrollfreak och mår så dåligt när det händer något som jag inte kan kontrollera själv. Så jag var tvungen att lära mig kontrollera mina känslor och säga STOPP inte nu när jag fick ångestattacker eller lära mig hantera sorgen när det var okej att gråta ut.

    Känner du själv att din diagnos kan vara en extra bov i sorgen kring missfallet eller har den ingen påverkan på sorgen? Sjukt svår fråga men blir så imponerad av människor som har det "värre" än mig och klarar allt så mycket bättre.

    Men visst är det jobbigt att livet fortsätter trots att ens eget liv faller i bitar!? Själv var jag ute på praktik (pluggar också på universitet) och tänkte "nu är det kört, nu får jag inte godkänt", men jag pratade med min handledare i efterhand och allt gick bra!

    MEN NAE! Vi planerar vårt bröllop nu i sommar (1 augusti känns såååå långt bort) och det är mycket (om än bara roliga förberedelser!) som måste göras. Hur klarade ni att fokusera på bröllopet? Eller det kanske mer bara blev en tröst att ni har varandra och att inget kan ta ifrån er det? Vi började på allvar planera bröllopet efter missfallet och det är så underbart att ha kontroll!!

    /Moa
  14. 7
    Jag håller med om det där med att det hjälpte att vara borta, även om det låter hemskt att droger hjälpte till att komma bort från världen ett tag. Men så var det! Var helt fnissig och hade skitkul den första dagen på KK, men sedan var jag så jävla hungrig efter 24 timmar utan mat så blev så nöjd när jag skulle få nyponsoppa. Men det tog dem ur min hand illa kvickt när de kom fram till att jag var tvungen och skrapas vilket ju inte skedde förrän 24 timmar efter det. Trodde jag skulle äta upp sjuksköterskan som kom in och förberedde mig för operation, haha. Fick du morfin i tablettform eller intravenöst? Jag har aldrig ätit något starkare än alvedon tidigare så jag blev superglad av de där diklofenak och allt var det var. När "klumpen" skulle ut fick jag tre sprutor morfin intravenöst och det kändes som jag satt upp-och-ner. Men kände aldrig när det kom ut, vilket jag är så glad för!

    Åh jag hoppas så mycket på en liten så det sliter i mig när jag tänker att jag skulle vaggat omkring här hemma nu om det gått som det var tänkt. Men något fel var det ju och det var väl bra att det tog slut ändå..

    Det är nog väldigt olika om man behöver prata med någon eller inte. Jag är ett så oerhört stort kontrollfreak och mår så dåligt när det händer något som jag inte kan kontrollera själv. Så jag var tvungen att lära mig kontrollera mina känslor och säga STOPP inte nu när jag fick ångestattacker eller lära mig hantera sorgen när det var okej att gråta ut.

    Känner du själv att din diagnos kan vara en extra bov i sorgen kring missfallet eller har den ingen påverkan på sorgen? Sjukt svår fråga men blir så imponerad av människor som har det "värre" än mig och klarar allt så mycket bättre.

    Men visst är det jobbigt att livet fortsätter trots att ens eget liv faller i bitar!? Själv var jag ute på praktik (pluggar också på universitet) och tänkte "nu är det kört, nu får jag inte godkänt", men jag pratade med min handledare i efterhand och allt gick bra!

    MEN NAE! Vi planerar vårt bröllop nu i sommar (1 augusti känns såååå långt bort) och det är mycket (om än bara roliga förberedelser!) som måste göras. Hur klarade ni att fokusera på bröllopet? Eller det kanske mer bara blev en tröst att ni har varandra och att inget kan ta ifrån er det? Vi började på allvar planera bröllopet efter missfallet och det är så underbart att ha kontroll!!

    /Moa
  15. Medlem sedan
    Jan 2015
    #8
    Grattis till bröllopet! Det är en fantastisk upplevelse, så var det även för oss.. För mig hjälpte det att ha det att fokusera på, det kändes ännu viktigare att få fira vår kärlek och bli "ett" när allting annars var så tungt..

    Jag fick morfin i en spruta i benet, ville som sagt ha alvedon men dom var jäkligt snål med det!! Är väl olika vilka restriktioner dom har, sen låg jag ju inte på en vanlig avdelning så sköterskan var hela tiden tvungen ringa kolla vad hon kunde ge mig, missfallet upptäcktes på em och jag stannade över natten, sen skulle jag med våld hem!!

    Det där med att det var något fel stämmer ju absolut, dock tyckte jag det var dumt att nåt skulle vara fel från början, men jag var nog mest arg över att det tog så länge innan kroppen fattade, jag var i vecka 12 och hade precis börjat tro att det var säkert, berättat för de närmsta vännerna och så.. Och så hade knytet dött i vecka 8, kände mig så lurad!!

    Haha, kontrollfreak är jag också så det finns inte.. Och nej, jag tror inte att min diagnos gav mig mer sorg eller att det gjorde det tyngre, inte så långt jag kommit nu.. Jag äter inte längre mediciner, varken för adhd eller medföljande depression och ångest. Gick länge i samtal efter diagnosen (fick den först i början av 20 års åldern är 29 nu) och jag tror snarare att det var en styrka för mig att jag känner mig själv så pass bra efter alla år med försök att kontrollera mitt mående, det gav mig verktyg även i det genomjävligaste liksom.. Om du förstår vad jag menar.. Jag kan tala om att jag är lika imponerad som du över dom som har det "värre", men för den sakens skull blir ju inte ens egen sorg mindre, nånting jag bestämde mig tidigt för. Jag ska vara lessen tills lessenheten är slut och det är helt okej!

    Sen kan jag helt ärligt säga att jag fattar inte att jag orkat och även om idag är en lessen dag så är den inte så lessen att jag lägger mig ner och vägrar stiga upp, jag gör det jag måste och de flesta dagar är jag faktiskt glad.. Men just idag så är jag dessutom stressad över skolan, är liksom sista rycket nu och försöker skriva en c-uppsats.. Och så ska man söka jobb och blablabla.. Jag hade ju tänkt vara ledig med min gravidmage över sommaren liksom..

    //Mia
  16. 8
    Grattis till bröllopet! Det är en fantastisk upplevelse, så var det även för oss.. För mig hjälpte det att ha det att fokusera på, det kändes ännu viktigare att få fira vår kärlek och bli "ett" när allting annars var så tungt..

    Jag fick morfin i en spruta i benet, ville som sagt ha alvedon men dom var jäkligt snål med det!! Är väl olika vilka restriktioner dom har, sen låg jag ju inte på en vanlig avdelning så sköterskan var hela tiden tvungen ringa kolla vad hon kunde ge mig, missfallet upptäcktes på em och jag stannade över natten, sen skulle jag med våld hem!!

    Det där med att det var något fel stämmer ju absolut, dock tyckte jag det var dumt att nåt skulle vara fel från början, men jag var nog mest arg över att det tog så länge innan kroppen fattade, jag var i vecka 12 och hade precis börjat tro att det var säkert, berättat för de närmsta vännerna och så.. Och så hade knytet dött i vecka 8, kände mig så lurad!!

    Haha, kontrollfreak är jag också så det finns inte.. Och nej, jag tror inte att min diagnos gav mig mer sorg eller att det gjorde det tyngre, inte så långt jag kommit nu.. Jag äter inte längre mediciner, varken för adhd eller medföljande depression och ångest. Gick länge i samtal efter diagnosen (fick den först i början av 20 års åldern är 29 nu) och jag tror snarare att det var en styrka för mig att jag känner mig själv så pass bra efter alla år med försök att kontrollera mitt mående, det gav mig verktyg även i det genomjävligaste liksom.. Om du förstår vad jag menar.. Jag kan tala om att jag är lika imponerad som du över dom som har det "värre", men för den sakens skull blir ju inte ens egen sorg mindre, nånting jag bestämde mig tidigt för. Jag ska vara lessen tills lessenheten är slut och det är helt okej!

    Sen kan jag helt ärligt säga att jag fattar inte att jag orkat och även om idag är en lessen dag så är den inte så lessen att jag lägger mig ner och vägrar stiga upp, jag gör det jag måste och de flesta dagar är jag faktiskt glad.. Men just idag så är jag dessutom stressad över skolan, är liksom sista rycket nu och försöker skriva en c-uppsats.. Och så ska man söka jobb och blablabla.. Jag hade ju tänkt vara ledig med min gravidmage över sommaren liksom..

    //Mia
  17. Medlem sedan
    Apr 2015
    #9
    Tack så mycket! Det känns helt fantastiskt att ha något positivt att fokusera på som vi har kontroll över och som också är baserat på kärleken vi har för varandra.

    I benet!? Jag låg ju på avdelningen och hade ju kateter i armen hela tiden så fick ju dropp eftersom jag inte fick äta/dricka något. Så fort det gjorde ont tryckte jag på en knapp så kom det en sköterska springande och gav mig det jag bad om. Var riktiga änglar som arbetade där och det var liksom inget knussel eller "det är så synd om dig". Fick bara känslan av att alla ville vårt bästa i den hemska situationen och gjorde vad de kunde, vilket var att ge mig medicin. Jag vägrade också kolla i "pottan" som de satte fast i toaletten. Ville INTE se vad det var som kom ut och det gjorde jag klart för dem direkt när vi kom in på morgonen och när de nya sköterskorna gick på passet hade all information förts vidare utan att jag behövde säga något alls. Fattar inte hur det stod ut med mig, haha.

    Det sjuka var att jag kände när vattnet gick. Det är den enda känslan jag hade "där nere" förutom värkarna. Kände du något sånt? Det kändes som ett "plopp" för mig och så började det rinna och jag trodde det var blod men det blev en blöt pöl i sängen bara. (Förlåt för den högst intima informationen, men känns som att du är härdad...)

    Samma här. Vi hade också känt oss säkra eftersom vi ändå gått in i vecka 13, men ert foster var ju dött längre. Varför fattar inte kroppen att det ska ut. Hade det börjat synats något på dig att du var gravid? Jag är ganska smal och hade en liten bula faktiskt. Trivdes inte alls med min kropp efteråt... Har gått ner en hel del i vikt efteråt också. Kände du något sånt - att kroppen inte var din längre?

    Det är absolut helt okej att vara ledsen och det är ju i det här fallet bara ett bevis på att man var säker på att man var redo! Vill strypa varenda jävel som säger "de finns ju dem som förlorar sina barn mycket senare i graviditeten". Det är verkligen hemskt, men det gör ju inte att min sorg blir mindre. Min kurator påpekade att det inte är något annat utifrån som kan bestämma hur mycket sorg det är okej att känna, utan att det bara är att inse att alla lever efter olika förutsättningar och att alla har rätt till att vara ledsna.

    Jag hatade även att höra "det blir bättre med tiden" av sådana som inte själva varit med om något liknande. Nu vet jag att det stämmer, även om jag helt plötsligt kan brista ut i gråt och bara vilja försvinna även om det nu är 5 månader sedan...

    Du är sjukt stark som lyckas skriva en C-uppsats mitt i allt - jag skrev en tenta idag på 4hp och kände mig som en jävla superhjälte, haha.

    Känner du något när du ser andra gravida i dagsläget? Jag blev så fruktansvärt sotis och ledsen när folk vandrade runt med sina fina magar när jag kommit lika långt som dig efter missfallet. Kände mig stressad och värdelös... Nu är det lättare, men det svider lite i mig, och här blir folk gravida till höger och vänster...

    Lycka till med studerandet!

    /Moa
  18. 9
    Tack så mycket! Det känns helt fantastiskt att ha något positivt att fokusera på som vi har kontroll över och som också är baserat på kärleken vi har för varandra.

    I benet!? Jag låg ju på avdelningen och hade ju kateter i armen hela tiden så fick ju dropp eftersom jag inte fick äta/dricka något. Så fort det gjorde ont tryckte jag på en knapp så kom det en sköterska springande och gav mig det jag bad om. Var riktiga änglar som arbetade där och det var liksom inget knussel eller "det är så synd om dig". Fick bara känslan av att alla ville vårt bästa i den hemska situationen och gjorde vad de kunde, vilket var att ge mig medicin. Jag vägrade också kolla i "pottan" som de satte fast i toaletten. Ville INTE se vad det var som kom ut och det gjorde jag klart för dem direkt när vi kom in på morgonen och när de nya sköterskorna gick på passet hade all information förts vidare utan att jag behövde säga något alls. Fattar inte hur det stod ut med mig, haha.

    Det sjuka var att jag kände när vattnet gick. Det är den enda känslan jag hade "där nere" förutom värkarna. Kände du något sånt? Det kändes som ett "plopp" för mig och så började det rinna och jag trodde det var blod men det blev en blöt pöl i sängen bara. (Förlåt för den högst intima informationen, men känns som att du är härdad...)

    Samma här. Vi hade också känt oss säkra eftersom vi ändå gått in i vecka 13, men ert foster var ju dött längre. Varför fattar inte kroppen att det ska ut. Hade det börjat synats något på dig att du var gravid? Jag är ganska smal och hade en liten bula faktiskt. Trivdes inte alls med min kropp efteråt... Har gått ner en hel del i vikt efteråt också. Kände du något sånt - att kroppen inte var din längre?

    Det är absolut helt okej att vara ledsen och det är ju i det här fallet bara ett bevis på att man var säker på att man var redo! Vill strypa varenda jävel som säger "de finns ju dem som förlorar sina barn mycket senare i graviditeten". Det är verkligen hemskt, men det gör ju inte att min sorg blir mindre. Min kurator påpekade att det inte är något annat utifrån som kan bestämma hur mycket sorg det är okej att känna, utan att det bara är att inse att alla lever efter olika förutsättningar och att alla har rätt till att vara ledsna.

    Jag hatade även att höra "det blir bättre med tiden" av sådana som inte själva varit med om något liknande. Nu vet jag att det stämmer, även om jag helt plötsligt kan brista ut i gråt och bara vilja försvinna även om det nu är 5 månader sedan...

    Du är sjukt stark som lyckas skriva en C-uppsats mitt i allt - jag skrev en tenta idag på 4hp och kände mig som en jävla superhjälte, haha.

    Känner du något när du ser andra gravida i dagsläget? Jag blev så fruktansvärt sotis och ledsen när folk vandrade runt med sina fina magar när jag kommit lika långt som dig efter missfallet. Kände mig stressad och värdelös... Nu är det lättare, men det svider lite i mig, och här blir folk gravida till höger och vänster...

    Lycka till med studerandet!

    /Moa
  19. Medlem sedan
    Jan 2015
    #10
    Jupp, en spruta i låret och sen var det in i dimmorna! Galet hur olika dom gör i olika landsting, för mig var det ju ingen som kollade att allting kommit ut, jag satt bara på toaletten när jag blödde som mest och det bara rann ur mig.. Började blöda som mest efter första sprutan morfin så det är ganska dimmigt..

    Den största klumpen kom dock hemma på kvällen efter att vi kommit hem, hade så fruktansvärt ont i magen och hade inte fått med mig nåt smärtlindrande hem, hade jag vetat hade jag ju köpt diklofenak (finns receptfritt och använder det nu för ont i ryggen), fick rådet att ta en alvedon och en panodil och sen var det heeeeeeelt normalt att det kom ut sådär senare.. Det är nåt av det värsta jag varit med om, att liksom känna hur nånting glider ur en och ner i toaletten, det var fruktansvärt!

    Jag är ganska rund så det syntes ingenting, gick upp lite i vikt men det kan ha varit julmaten också, haha.. Jag var sjukt arg på min kropp, första veckan jag kunde träna var jag som en galning på gymmet och bara hatade mig själv på alla sätt, men tog iaf ut det på gymmet och inte med andra mindre bra saker..

    Har du tankar om att "förra gången jag gjorde det här så var jag gravid" eller tänker du mycket på var du hade varit nu om det inte hade blivit som det blev?? Jag försöker att inte tänka på det, men det är väl mest dom tankarna som kommer när jag ser dom som är gravida, speciellt dom som var det innan jag fick missfall, har många bekanta som ska få ungefär samtidigt som jag skulle ha fått.. Men det börjar bli bättre... Avundsjuk är jag dock..

    Så svårt för många att förstå hur man känner, min man bland annat, han tar det mer lugnt med allting och tänker att allt ordnar sig, han tror också att det kommer gå lätt och snabbt att bli gravid igen, jag är inte lika säker men försöker att inte vara negativ gentemot honom, är ju jätteskönt om han kan tänka positivt liksom. Fortfarande ingen ägglossning, men ingen panik än, har testet inte visat till på fredag blir jag dock fundersam..

    //Mia
  20. 10
    Jupp, en spruta i låret och sen var det in i dimmorna! Galet hur olika dom gör i olika landsting, för mig var det ju ingen som kollade att allting kommit ut, jag satt bara på toaletten när jag blödde som mest och det bara rann ur mig.. Började blöda som mest efter första sprutan morfin så det är ganska dimmigt..

    Den största klumpen kom dock hemma på kvällen efter att vi kommit hem, hade så fruktansvärt ont i magen och hade inte fått med mig nåt smärtlindrande hem, hade jag vetat hade jag ju köpt diklofenak (finns receptfritt och använder det nu för ont i ryggen), fick rådet att ta en alvedon och en panodil och sen var det heeeeeeelt normalt att det kom ut sådär senare.. Det är nåt av det värsta jag varit med om, att liksom känna hur nånting glider ur en och ner i toaletten, det var fruktansvärt!

    Jag är ganska rund så det syntes ingenting, gick upp lite i vikt men det kan ha varit julmaten också, haha.. Jag var sjukt arg på min kropp, första veckan jag kunde träna var jag som en galning på gymmet och bara hatade mig själv på alla sätt, men tog iaf ut det på gymmet och inte med andra mindre bra saker..

    Har du tankar om att "förra gången jag gjorde det här så var jag gravid" eller tänker du mycket på var du hade varit nu om det inte hade blivit som det blev?? Jag försöker att inte tänka på det, men det är väl mest dom tankarna som kommer när jag ser dom som är gravida, speciellt dom som var det innan jag fick missfall, har många bekanta som ska få ungefär samtidigt som jag skulle ha fått.. Men det börjar bli bättre... Avundsjuk är jag dock..

    Så svårt för många att förstå hur man känner, min man bland annat, han tar det mer lugnt med allting och tänker att allt ordnar sig, han tror också att det kommer gå lätt och snabbt att bli gravid igen, jag är inte lika säker men försöker att inte vara negativ gentemot honom, är ju jätteskönt om han kan tänka positivt liksom. Fortfarande ingen ägglossning, men ingen panik än, har testet inte visat till på fredag blir jag dock fundersam..

    //Mia
  21. Medlem sedan
    Apr 2015
    #11
    Det verkar som att det är olika beroende på var man är någonstans i landet... Jag lider verkligen med dig som fick uppleva allt på hemmaplan och inte fick en ordentlig och snabb uppföljning!

    Jag fick med Diklofenak + något annat (kan det heta Oxynorm?) hem, men behövde aldrig använda något eftersom smärtan var så gott som borta efter skrapningen.

    PRECIS SÅ ÄR DET! Jag tänker hela tiden på hur vi "gjorde" innan graviditeten - vad jag åt, hur ofta vi hade myspys, använde vi glidmedel eller inte, hur kändes det den månaden jag blev gravid osv. Och jag misstänker att jag - när jag blir gravid igen - kommer jämföra den nya graviditeten med den förra. Det värsta är att jag bara visste att jag var gravid förra gången. Inget var sig likt - brösten, flytningarna, humöret, ja allt var nytt. Så det blev ingen direkt överraskning för min del när testet visade "gravid 2-3 veckor”. Det är nog svårt att inte jämföra, även om i princip alla som varit gravida säger att det inte går att jämföra sina graviditeter. Men h*lvete vad jag längtar till att krama toaletten!!

    Jag ifrågasatte när alla graviditetssymptom försvann och gick omkring och frågade min fästman om det kunde vara något fel, men han sa bara "det är nog helt normalt". Och det är ju säkert möjligt att det är så, men jag bara visste att det var något fel, men kunde ju liksom inte förmedla känslan jag hade i kroppen. Min fästman var också lugn. Hamnade först i chock precis när vi fick veta det, men det släppte i bilen och han brast i gråt och var helt otröstlig. Sedan hände något i mig och det ledsna gick över till panik och jag blev så jävla äcklad över att jag satt där i vår bil och figurerade som någon slags kyrkogård. Blev så fruktansvärd äcklad över kroppen som jag satt fast i och över klumpen som var kvar där inne. Satt och skrek i bilen på väg till mina svärföräldrar. Skrek att klumpen inte fick vara kvar och att den var äcklig. Att jag ville ha tillbaka min kropp. Blir helt gråtfärdig nu när jag tänker tillbaka på de 15 minuterna när jag kände så. Usch, det är pinsamt att jag kände så. Känslan att jag inte fick ha min kropp ifred och att den samtidigt hade svikit mig...

    Hoppas du får utslag snart! Annars är det nog ingen fara. När på dagen testar du? Med morgonurin? Vissa har ju också så kort stigning att den inte syns om man testar en dag. Visserligen var det inte så för mig men har läst om andra som missat sin stegring helt. Och det kan ju vara så att din cykel är något längre nu. Håller en tumme för att det går bra hur eller hur!

    Hur gick det till när ni fick veta om MA:t? Och hur tog du respektive din man emot de dåliga nyheterna?

    /Moa
  22. 11
    Det verkar som att det är olika beroende på var man är någonstans i landet... Jag lider verkligen med dig som fick uppleva allt på hemmaplan och inte fick en ordentlig och snabb uppföljning!

    Jag fick med Diklofenak + något annat (kan det heta Oxynorm?) hem, men behövde aldrig använda något eftersom smärtan var så gott som borta efter skrapningen.

    PRECIS SÅ ÄR DET! Jag tänker hela tiden på hur vi "gjorde" innan graviditeten - vad jag åt, hur ofta vi hade myspys, använde vi glidmedel eller inte, hur kändes det den månaden jag blev gravid osv. Och jag misstänker att jag - när jag blir gravid igen - kommer jämföra den nya graviditeten med den förra. Det värsta är att jag bara visste att jag var gravid förra gången. Inget var sig likt - brösten, flytningarna, humöret, ja allt var nytt. Så det blev ingen direkt överraskning för min del när testet visade "gravid 2-3 veckor”. Det är nog svårt att inte jämföra, även om i princip alla som varit gravida säger att det inte går att jämföra sina graviditeter. Men h*lvete vad jag längtar till att krama toaletten!!

    Jag ifrågasatte när alla graviditetssymptom försvann och gick omkring och frågade min fästman om det kunde vara något fel, men han sa bara "det är nog helt normalt". Och det är ju säkert möjligt att det är så, men jag bara visste att det var något fel, men kunde ju liksom inte förmedla känslan jag hade i kroppen. Min fästman var också lugn. Hamnade först i chock precis när vi fick veta det, men det släppte i bilen och han brast i gråt och var helt otröstlig. Sedan hände något i mig och det ledsna gick över till panik och jag blev så jävla äcklad över att jag satt där i vår bil och figurerade som någon slags kyrkogård. Blev så fruktansvärd äcklad över kroppen som jag satt fast i och över klumpen som var kvar där inne. Satt och skrek i bilen på väg till mina svärföräldrar. Skrek att klumpen inte fick vara kvar och att den var äcklig. Att jag ville ha tillbaka min kropp. Blir helt gråtfärdig nu när jag tänker tillbaka på de 15 minuterna när jag kände så. Usch, det är pinsamt att jag kände så. Känslan att jag inte fick ha min kropp ifred och att den samtidigt hade svikit mig...

    Hoppas du får utslag snart! Annars är det nog ingen fara. När på dagen testar du? Med morgonurin? Vissa har ju också så kort stigning att den inte syns om man testar en dag. Visserligen var det inte så för mig men har läst om andra som missat sin stegring helt. Och det kan ju vara så att din cykel är något längre nu. Håller en tumme för att det går bra hur eller hur!

    Hur gick det till när ni fick veta om MA:t? Och hur tog du respektive din man emot de dåliga nyheterna?

    /Moa
  23. Medlem sedan
    Jan 2015
    #12
    Jag kände precis likadant när alla gravsymtom försvann och jag mådde riktigt dåligt ett par veckor innan konstaterat MA, sov knappt nånting.. Men allt är ju så jäkla normalt vid en graviditet så man får ju inte oroa sig för nånting samtidigt som man oroar sig för allt! Du ska absolut inte skämmas för nånting du kände, jag förstår dig..

    Jag hade som sagt mått dåligt ett par veckor och en fredag efter gym och när jag försökt städa så satt jag bara i soffan trött och deprimerad, då kände jag liiiite lätt mensvärkskramp i magen, till saken hör att jag under första 2 månaderna haft "växtvärk" i livmodern men kände direkt att det här var nånting annat, så jag gick på toa och upptäckte att jag blödde lite.. Förstod genast hur det stod till och ringde en kompis som skjutsade mig till sjukhuset där jag fick göra vul.. Eftersom jag blödde så lite så bedömde dom att jag skulle få medicin för att få ut det, jag ringde min man på jobbet och åkte hem för att hämta lite grejer och sen tillbaka till sjukhuset.. Är glad att jag slapp gå omkring med det flera dagar, jag ville bara få det gjort!! Jag grät, han var nog mest i chock och sa inte så mycket.. Men som sagt så har han tagit det här lättare än mig och tror inte att det ska vara omöjligt få en bebis.. Sen blev ju allting så blandat för oss med både glädje och sorg.. För mig var det extremt jobbigt att jag blödde så länge, att i 4 veckor varenda dag flera ggr om dagen när jag gick på toaletten bli påmind om missfallet!

    Jag har testat med morgonurin, och vid två tillfällen på em för att vara säker. Igår gjorde jag så och då var strecket mycket starkare på kvällen, det var även mycket starkare på idag på morgonen än tidigare men jag måste hålla med om att det hade varit lättare med clearblues glada gubbe istället för att tolka dom här strecken!! För dom är ju starkare än hela förra veckan men så stirrar jag på dom och undrar om dom verkligt är lika starka som teststrecket.. Vi tolkade det iaf som att jag har ägglossning på gång vilket stämmer om man ser till en normal cykel på 28-30 dagar, dessutom har jag haft lite känningar av ägglossning.. Tar det sig inte den här månaden så ska jag beställa clearblue när jag får mens!

    Nu ska jag säga som det är och det är så att jag orkar inte gräva ner mig i MA:t längre, det har varit jättefint skriva med dig och få ur sig lite skit som belamrat huvudet och faktiskt prata med nån som verkligen förstår!! Nu vill jag försöka blicka framåt, kanske du har lust att skriva/prata om hur det går med bebisverkstan istället? Jag menar inte att MA:t är förbjudet område men jag fokuserar så mycket hellre på försök att få en bebis! När har du bim?? Fast det kanske är svårt räkna ut för dig om cykeln varit onormal, så när borde du kunna testa dig om ni prickade in din ägglossning?? Borde väl bli med bara en veckas mellanrum eller så för oss??

    Kram!
    //Mia
  24. 12
    Jag kände precis likadant när alla gravsymtom försvann och jag mådde riktigt dåligt ett par veckor innan konstaterat MA, sov knappt nånting.. Men allt är ju så jäkla normalt vid en graviditet så man får ju inte oroa sig för nånting samtidigt som man oroar sig för allt! Du ska absolut inte skämmas för nånting du kände, jag förstår dig..

    Jag hade som sagt mått dåligt ett par veckor och en fredag efter gym och när jag försökt städa så satt jag bara i soffan trött och deprimerad, då kände jag liiiite lätt mensvärkskramp i magen, till saken hör att jag under första 2 månaderna haft "växtvärk" i livmodern men kände direkt att det här var nånting annat, så jag gick på toa och upptäckte att jag blödde lite.. Förstod genast hur det stod till och ringde en kompis som skjutsade mig till sjukhuset där jag fick göra vul.. Eftersom jag blödde så lite så bedömde dom att jag skulle få medicin för att få ut det, jag ringde min man på jobbet och åkte hem för att hämta lite grejer och sen tillbaka till sjukhuset.. Är glad att jag slapp gå omkring med det flera dagar, jag ville bara få det gjort!! Jag grät, han var nog mest i chock och sa inte så mycket.. Men som sagt så har han tagit det här lättare än mig och tror inte att det ska vara omöjligt få en bebis.. Sen blev ju allting så blandat för oss med både glädje och sorg.. För mig var det extremt jobbigt att jag blödde så länge, att i 4 veckor varenda dag flera ggr om dagen när jag gick på toaletten bli påmind om missfallet!

    Jag har testat med morgonurin, och vid två tillfällen på em för att vara säker. Igår gjorde jag så och då var strecket mycket starkare på kvällen, det var även mycket starkare på idag på morgonen än tidigare men jag måste hålla med om att det hade varit lättare med clearblues glada gubbe istället för att tolka dom här strecken!! För dom är ju starkare än hela förra veckan men så stirrar jag på dom och undrar om dom verkligt är lika starka som teststrecket.. Vi tolkade det iaf som att jag har ägglossning på gång vilket stämmer om man ser till en normal cykel på 28-30 dagar, dessutom har jag haft lite känningar av ägglossning.. Tar det sig inte den här månaden så ska jag beställa clearblue när jag får mens!

    Nu ska jag säga som det är och det är så att jag orkar inte gräva ner mig i MA:t längre, det har varit jättefint skriva med dig och få ur sig lite skit som belamrat huvudet och faktiskt prata med nån som verkligen förstår!! Nu vill jag försöka blicka framåt, kanske du har lust att skriva/prata om hur det går med bebisverkstan istället? Jag menar inte att MA:t är förbjudet område men jag fokuserar så mycket hellre på försök att få en bebis! När har du bim?? Fast det kanske är svårt räkna ut för dig om cykeln varit onormal, så när borde du kunna testa dig om ni prickade in din ägglossning?? Borde väl bli med bara en veckas mellanrum eller så för oss??

    Kram!
    //Mia
  25. Medlem sedan
    Apr 2015
    #13
    Det har varit superskönt att ha någon att prata med lite, även om det är över 5 månader det hände för mig. Har sett allt från ett annat håll och fått ett perspektiv på höstens händelser! Nu var det ju egentligen inte det som den här tråden var till för även om det har varit givande, så jag tycker som du att vi kan fokusera på det vi vill ska hända inom en snar framtid!

    Precis, jag är ju lite vilsen eftersom jag inte riktigt vet om den här cykeln är lång eller inte. Men om det stämde att jag hade ägglossning förra veckan så är det ju möjligt att jag är tillbaka på en 30-dagarscykel igen, vilket jag hade innan MA:t. Hade ganska mycket molvärk förra veckan och emellanåt tycker jag mig känna av som en lättare mensvärk, men jag vet inte vad jag ska lita på. Kan mycket väl vara saker som min hjärna hittar på bara för att jag vill att det ska vara något, haha. Min luteafas verkar vara 14-15 dagar baserat på tidigare månader och isf bör BIM vara i början av nästa vecka.

    Förstår att det är svårtolkat - slet mitt hår många gånger med dem där dumma testerna! Har du täkt fortsätta ta tester nu eller slutar du med det för den här cykeln?

    //Kram Moa
  26. 13
    Det har varit superskönt att ha någon att prata med lite, även om det är över 5 månader det hände för mig. Har sett allt från ett annat håll och fått ett perspektiv på höstens händelser! Nu var det ju egentligen inte det som den här tråden var till för även om det har varit givande, så jag tycker som du att vi kan fokusera på det vi vill ska hända inom en snar framtid!

    Precis, jag är ju lite vilsen eftersom jag inte riktigt vet om den här cykeln är lång eller inte. Men om det stämde att jag hade ägglossning förra veckan så är det ju möjligt att jag är tillbaka på en 30-dagarscykel igen, vilket jag hade innan MA:t. Hade ganska mycket molvärk förra veckan och emellanåt tycker jag mig känna av som en lättare mensvärk, men jag vet inte vad jag ska lita på. Kan mycket väl vara saker som min hjärna hittar på bara för att jag vill att det ska vara något, haha. Min luteafas verkar vara 14-15 dagar baserat på tidigare månader och isf bör BIM vara i början av nästa vecka.

    Förstår att det är svårtolkat - slet mitt hår många gånger med dem där dumma testerna! Har du täkt fortsätta ta tester nu eller slutar du med det för den här cykeln?

    //Kram Moa
  27. Medlem sedan
    Jan 2015
    #14
    Vad spännande det ska bli få ta del av hur det går för dig!! Ber om ursäkt för sent svar men har varit en helt galen vecka.. Jag fick alltså väldigt starka streck söndag kväll och valde att fortsätta tills stickorna var slut, strecket var starkt även måndag morgon men på kvällen och tisdag morgon var det svagt igen.. Så även om det aldrig blev riktigt lika starkt eller starkare än kontrollstrecket så tolkar jag det som positivt.. Min stackars sambo som blev sjuk ställde ändå upp på sex tisdag kväll så vi inte skulle missa ägglossningen, beundrar hans inställning, vette fan om jag orkat snorig och jävlig Jag får vänta på svar tills tidigast nästa helg om jag inte får mens så klart.. Men så kort cykel borde jag inte ha!

    Hur lever du nu medan ni försöker? Jag röker och äter salami, ostar osv och tänker sluta när jag plussar.. Alkohol håller jag mig däremot borta från, drack lite helgen jag fick mens men annars får det vara.. Jag tänker som så att jag nog skulle bli galen leva som att jag är gravid hela tiden!

    Kram //Mia
  28. 14
    Vad spännande det ska bli få ta del av hur det går för dig!! Ber om ursäkt för sent svar men har varit en helt galen vecka.. Jag fick alltså väldigt starka streck söndag kväll och valde att fortsätta tills stickorna var slut, strecket var starkt även måndag morgon men på kvällen och tisdag morgon var det svagt igen.. Så även om det aldrig blev riktigt lika starkt eller starkare än kontrollstrecket så tolkar jag det som positivt.. Min stackars sambo som blev sjuk ställde ändå upp på sex tisdag kväll så vi inte skulle missa ägglossningen, beundrar hans inställning, vette fan om jag orkat snorig och jävlig Jag får vänta på svar tills tidigast nästa helg om jag inte får mens så klart.. Men så kort cykel borde jag inte ha!

    Hur lever du nu medan ni försöker? Jag röker och äter salami, ostar osv och tänker sluta när jag plussar.. Alkohol håller jag mig däremot borta från, drack lite helgen jag fick mens men annars får det vara.. Jag tänker som så att jag nog skulle bli galen leva som att jag är gravid hela tiden!

    Kram //Mia
  29. Medlem sedan
    Apr 2015
    #15
    Hej igen! Är det mycket med plugget? Här är det både plugg och bröllopsplanering som tar tid, vilket är mycket roligt!

    Om det skulle vara så tråkigt att det inte tar sig för er den här månaden gör du verkligen rätt i att köpa smiley-testen - det är SÅÅÅ mycket lättare. Jag nämnde att du kan köpa dem som billigast i 10-pack på billigatester.se, eller hur? Och det är sjukligt snabb leverans, vilket är bra eftersom man då inte behöver beställa "för tidigt" så att säga. Tar seriöst 48 timmar att beställa till att ha dem i handen!På tal om den där sidan finns det bra gravtest som är billiga där också, rekommenderar samma där med digitala tester, men det kanske du har koll på!

    Men gud vilken man du har som orkar mysa! Min fästman är som ett kolli när han är sjuk, haha. Tummen upp för hans målmedvetenhet!

    Jag varken röker/snusar och har aldrig gjort det så det är inget "problem" för mig. Vad gäller alkohol så har jag tagit någon enstaka öl sedan jag tog ut spiralen. Men det beror nog mer på att jag har druckit färdigt för min del och inte känner det där suget efter "fredags-ölen" eller "en lördag med ett par glas vitt". Jag tror inte man kan gå och tänka att man är gravid när man planerar att bli det. Sedan kanske man inte ska häva i sig om man vet att man har ägglossning men när du vet att du inte är gravid tycker jag det är fritt fram att njuta av lite vuxendricka Jag är heller ingen kaffedrickare utan dricker bara några koppar te om dagen så då undviker jag också koffeinet.

    Låter som ett jäkla duktig MVG-barn! Låt mig få påpeka att jag äter sjukt onyttigt och absolut inte enligt tallriksmodellen och jag tränar heller INGENTING. Jag äter mina folsyretabetter dagligen och det är det jag gör som är annorlunda från min vardag där jag inte försöker bli gravid.

    DU gör på DITT sätt så att DU mår bra!!

    Du har inte blivit smittad med förkylningen från din man?

    /Kramar Moa
  30. 15
    Hej igen! Är det mycket med plugget? Här är det både plugg och bröllopsplanering som tar tid, vilket är mycket roligt!

    Om det skulle vara så tråkigt att det inte tar sig för er den här månaden gör du verkligen rätt i att köpa smiley-testen - det är SÅÅÅ mycket lättare. Jag nämnde att du kan köpa dem som billigast i 10-pack på billigatester.se, eller hur? Och det är sjukligt snabb leverans, vilket är bra eftersom man då inte behöver beställa "för tidigt" så att säga. Tar seriöst 48 timmar att beställa till att ha dem i handen!På tal om den där sidan finns det bra gravtest som är billiga där också, rekommenderar samma där med digitala tester, men det kanske du har koll på!

    Men gud vilken man du har som orkar mysa! Min fästman är som ett kolli när han är sjuk, haha. Tummen upp för hans målmedvetenhet!

    Jag varken röker/snusar och har aldrig gjort det så det är inget "problem" för mig. Vad gäller alkohol så har jag tagit någon enstaka öl sedan jag tog ut spiralen. Men det beror nog mer på att jag har druckit färdigt för min del och inte känner det där suget efter "fredags-ölen" eller "en lördag med ett par glas vitt". Jag tror inte man kan gå och tänka att man är gravid när man planerar att bli det. Sedan kanske man inte ska häva i sig om man vet att man har ägglossning men när du vet att du inte är gravid tycker jag det är fritt fram att njuta av lite vuxendricka Jag är heller ingen kaffedrickare utan dricker bara några koppar te om dagen så då undviker jag också koffeinet.

    Låter som ett jäkla duktig MVG-barn! Låt mig få påpeka att jag äter sjukt onyttigt och absolut inte enligt tallriksmodellen och jag tränar heller INGENTING. Jag äter mina folsyretabetter dagligen och det är det jag gör som är annorlunda från min vardag där jag inte försöker bli gravid.

    DU gör på DITT sätt så att DU mår bra!!

    Du har inte blivit smittad med förkylningen från din man?

    /Kramar Moa
  31. Medlem sedan
    Jan 2015
    #16
    Men jaaa!! Håller på bli knäpp av examensarbetet som ska vara inne om 3 veckor, och så vill ju handledaren ha det helst idag så hon kan läsa det, är inte alls där jag vill vara med skrivandet.. Och så söker jag ju jobb samtidigt och det blir väl en stress i sig, jag har sommarvikariat i vården till sommaren men är ju inte det jag vill jobba med sen..

    Vad bra att veta, tänkte på det att om det inte tar sig så.. Man vill ju inte beställa mer tester innan mensen kommer, känns som bortkastade pengar! Men då vet jag ju att det är lugnt om jag inte beställer förrän då

    Jag kan tala om att jag blev förvånad över att han orkade, men jag tror också det beror på att han vet hur mycket jag längtar efter bebis..

    Kaffe dricker jag inte, kan bli nån enstaka energidryck efter gymmet ibland men försöker undvika dom också.. Mår inte bra av mycket koffein! Jag äter också folsyra, och magnesium och omega-3, men omega-3 beror mest på att vi äter så himla lite fisk! När jag blir gravid igen så kommer det dock bli ändring på det, jag tycker om fisk är bara det att jag gärna lagar storkok och då är en köttgryta så mycket lättare och godare att göra, speciellt eftersom jag har en crockpot och bara snör i allting

    Jag tränar styrketräning ett par ggr i veckan och har tagit upp löpträningen igen, och övriga dagar tar jag en promenad eller cykeltur så är ganska aktiv av mig.. Äter massa grönsaker och "bra" mat.. Dock älskar jag godis och sötsaker och har länge "självmedicinerat" med det mot ångest osv.. Så jag dras med en övervikt på ca 15 kg, vilket ju kan försvåra möjligheterna att få barn, det gör ju även rökningen..

    Så min plan är att om det inte tar sig denna gång så slutar jag röka och ska lägga om kosten ganska mycket (då är examensarbetet också klart), för att öka möjligheterna men också för att må bättre när jag blir gravid.. Finns ju inga nackdelar liksom (alkohol har jag inte tid med just nu ändå när jag skriver hela tiden, har så svårt sova ens efter ett par glas vin).. Ingen förkylning för mig, men som jag lever borde jag ha ett grymt immunförsvar

    Kommer det bli ett stort bröllop och blir det kyrkligt?? Och vad ska ni har för mat?? Åhhhhhh vad roligt det kommer att bli för er!!

    //Mia
  32. 16
    Men jaaa!! Håller på bli knäpp av examensarbetet som ska vara inne om 3 veckor, och så vill ju handledaren ha det helst idag så hon kan läsa det, är inte alls där jag vill vara med skrivandet.. Och så söker jag ju jobb samtidigt och det blir väl en stress i sig, jag har sommarvikariat i vården till sommaren men är ju inte det jag vill jobba med sen..

    Vad bra att veta, tänkte på det att om det inte tar sig så.. Man vill ju inte beställa mer tester innan mensen kommer, känns som bortkastade pengar! Men då vet jag ju att det är lugnt om jag inte beställer förrän då

    Jag kan tala om att jag blev förvånad över att han orkade, men jag tror också det beror på att han vet hur mycket jag längtar efter bebis..

    Kaffe dricker jag inte, kan bli nån enstaka energidryck efter gymmet ibland men försöker undvika dom också.. Mår inte bra av mycket koffein! Jag äter också folsyra, och magnesium och omega-3, men omega-3 beror mest på att vi äter så himla lite fisk! När jag blir gravid igen så kommer det dock bli ändring på det, jag tycker om fisk är bara det att jag gärna lagar storkok och då är en köttgryta så mycket lättare och godare att göra, speciellt eftersom jag har en crockpot och bara snör i allting

    Jag tränar styrketräning ett par ggr i veckan och har tagit upp löpträningen igen, och övriga dagar tar jag en promenad eller cykeltur så är ganska aktiv av mig.. Äter massa grönsaker och "bra" mat.. Dock älskar jag godis och sötsaker och har länge "självmedicinerat" med det mot ångest osv.. Så jag dras med en övervikt på ca 15 kg, vilket ju kan försvåra möjligheterna att få barn, det gör ju även rökningen..

    Så min plan är att om det inte tar sig denna gång så slutar jag röka och ska lägga om kosten ganska mycket (då är examensarbetet också klart), för att öka möjligheterna men också för att må bättre när jag blir gravid.. Finns ju inga nackdelar liksom (alkohol har jag inte tid med just nu ändå när jag skriver hela tiden, har så svårt sova ens efter ett par glas vin).. Ingen förkylning för mig, men som jag lever borde jag ha ett grymt immunförsvar

    Kommer det bli ett stort bröllop och blir det kyrkligt?? Och vad ska ni har för mat?? Åhhhhhh vad roligt det kommer att bli för er!!

    //Mia
  33. Medlem sedan
    Apr 2015
    #17
    Försök ta en sak i taget och fokusera på examensarbetet till att börja med! Lätt för mig att säga som alltid försöker ha flera bollar i luften samtidigt...

    Den är verkligen att rekommendera! Tror man får ett gravtest på köpet när man köper där också, och det kan det ju också vara värt!

    Här har du en som inte ätit fisk på 10 år för att jag tycker fisk är äckliga djur, haha!! Frågade under den tidigare graviditeten om jag behövde ta omega-3, men hon sa att jag var tvungen att lära mig äta fisk. Tur att min fästman är duktig på mat och gjorde god fisk så att jag lärde mig äta det. Nu har vi fisk minst 1 gång i veckan och jag älskar det! Men håller med om att det är svårt för dem maträtterna att överleva i frysen, och man skulle ju gå i konkurs om man inte kunde göra storkok!

    Gud vad bra att du tränar! Jag var så duktig på det förut. Tränade jämt. Hade två hästar. Spelade fotboll. Och så träffade jag min fästman och "hade inte tid". Vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte går upp eller det minsta i vikt när jag inte tränar något. Får liksom ingen motivation till träning när jag inte SER en skillnad på kroppen, även om man mår mycket bättre inuti. Jag är en riktig småätare och äter mycket mellan måltiderna. Försöker verkligen bli bättre på det men det är svårt att inte bli sugen om man sitter hemma och pluggar...

    En kollega till min mamma fick rekommendationen att gå ner i vikt innan hon försökte bli med barn. Och då var hon inte sådär jättestor, men lite "mullig" eller vad man säger. Tror hon menade mer att graviditeten i sig kunde bli jobbigare om man är överviktig från början, men är det alltså svårare att också bli gravid om man väger lite extra?

    Det låter väl som en jättebra plan! Det känns som att det kan bli mycket på en gång nu när du skriver examensarbetet också - var sak har sin tid! Och sedan kan det väl finnas både för och nackdelar med att sluta röka och samtidigt lägga om kosten. Men där är det väl egentligen bara se till vilket som är bäst för din hälsa. När du har klarat att t.ex. sluta röka kommer det vara hur lätt som helst att gå ner några kilo, eller tvärtom!

    Hur mår din man nu då, har han blivit frisk? Myspys ska tydligen sänka immunförsvaret hos män

    Åhh jaaaaa det är så kul så det riktigt pirrar i magen så fort man pratar om det Det kommer bli ett kyrkligt bröllop och vi har bjudit ca 65 personen (vilket jag förstår är ganska litet??), men sedan kommer det säkerligen komma 40 till som inte är bjudna men som vill vara med i kyrkan! Vi har anlitat en cateringfirma som fixar en buffé. Kommer finnas lite av varje som kycklingspett, fläsfilé, pastasallad mm. Min fästman är just nu påväg hem från tyskland och alkohol-inhandling till festen! (Sitter som på nålar, gillar inte när han kör så långt över en dag). Det känns å ena sidan som att det är jättelångt bort, men sedan när man börjar pilla i allt så är det en hel del som ska göras. Smakade faktiskt tårtan igår

    Lycka till med examensarbetet nu! Håller en tumme!!

    Kram Moa
  34. 17
    Försök ta en sak i taget och fokusera på examensarbetet till att börja med! Lätt för mig att säga som alltid försöker ha flera bollar i luften samtidigt...

    Den är verkligen att rekommendera! Tror man får ett gravtest på köpet när man köper där också, och det kan det ju också vara värt!

    Här har du en som inte ätit fisk på 10 år för att jag tycker fisk är äckliga djur, haha!! Frågade under den tidigare graviditeten om jag behövde ta omega-3, men hon sa att jag var tvungen att lära mig äta fisk. Tur att min fästman är duktig på mat och gjorde god fisk så att jag lärde mig äta det. Nu har vi fisk minst 1 gång i veckan och jag älskar det! Men håller med om att det är svårt för dem maträtterna att överleva i frysen, och man skulle ju gå i konkurs om man inte kunde göra storkok!

    Gud vad bra att du tränar! Jag var så duktig på det förut. Tränade jämt. Hade två hästar. Spelade fotboll. Och så träffade jag min fästman och "hade inte tid". Vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte går upp eller det minsta i vikt när jag inte tränar något. Får liksom ingen motivation till träning när jag inte SER en skillnad på kroppen, även om man mår mycket bättre inuti. Jag är en riktig småätare och äter mycket mellan måltiderna. Försöker verkligen bli bättre på det men det är svårt att inte bli sugen om man sitter hemma och pluggar...

    En kollega till min mamma fick rekommendationen att gå ner i vikt innan hon försökte bli med barn. Och då var hon inte sådär jättestor, men lite "mullig" eller vad man säger. Tror hon menade mer att graviditeten i sig kunde bli jobbigare om man är överviktig från början, men är det alltså svårare att också bli gravid om man väger lite extra?

    Det låter väl som en jättebra plan! Det känns som att det kan bli mycket på en gång nu när du skriver examensarbetet också - var sak har sin tid! Och sedan kan det väl finnas både för och nackdelar med att sluta röka och samtidigt lägga om kosten. Men där är det väl egentligen bara se till vilket som är bäst för din hälsa. När du har klarat att t.ex. sluta röka kommer det vara hur lätt som helst att gå ner några kilo, eller tvärtom!

    Hur mår din man nu då, har han blivit frisk? Myspys ska tydligen sänka immunförsvaret hos män

    Åhh jaaaaa det är så kul så det riktigt pirrar i magen så fort man pratar om det Det kommer bli ett kyrkligt bröllop och vi har bjudit ca 65 personen (vilket jag förstår är ganska litet??), men sedan kommer det säkerligen komma 40 till som inte är bjudna men som vill vara med i kyrkan! Vi har anlitat en cateringfirma som fixar en buffé. Kommer finnas lite av varje som kycklingspett, fläsfilé, pastasallad mm. Min fästman är just nu påväg hem från tyskland och alkohol-inhandling till festen! (Sitter som på nålar, gillar inte när han kör så långt över en dag). Det känns å ena sidan som att det är jättelångt bort, men sedan när man börjar pilla i allt så är det en hel del som ska göras. Smakade faktiskt tårtan igår

    Lycka till med examensarbetet nu! Håller en tumme!!

    Kram Moa
  35. Medlem sedan
    Jan 2015
    #18
    Halloj, mycket som händer i livet just nu men jag har tänkt på dig i veckan (kanske knäppt när vi inte ens känner varandra), har du gjort något gravtest? Fått mens? Jag är helt hopplös och testar alldeles för tidigt, borde vara förbjudet köpa gravtest i förväg, imorrn ska jag testa på riktigt då mensen borde komma lördag! Ha en fin valborgsmässoafton!
    Kram
  36. 18
    Halloj, mycket som händer i livet just nu men jag har tänkt på dig i veckan (kanske knäppt när vi inte ens känner varandra), har du gjort något gravtest? Fått mens? Jag är helt hopplös och testar alldeles för tidigt, borde vara förbjudet köpa gravtest i förväg, imorrn ska jag testa på riktigt då mensen borde komma lördag! Ha en fin valborgsmässoafton!
    Kram
  37. Medlem sedan
    Jan 2015
    #19
    Jag fick ett plus på stickan idag! Hoppas allt är väl med dig!

    //Mia
  38. 19
    Jag fick ett plus på stickan idag! Hoppas allt är väl med dig!

    //Mia
  39. Medlem sedan
    Apr 2015
    #20
    VAD GLAD JAG BLIR FÖR DIN SKULL!! Precis som du skriver så är dt lustigt att man tänker på varandra fast man inte vet vem den andre är!

    Jag mår bra, är så fruktansvärt lycklig med min fästman - var och pratade med prästen idag och nu börjar det kännas att det är på riktigt! Är så fruktansvärt spänd på vårt liv ihop!

    Vad gäller mensen så kom den som en klocka på dag 29 - var ingen överraskningen direkt. Hade mensvärk från helvetet just den dag - sedan hade jag mens i ytterligare två dagar men ingen mensvärk. Mår hur bra som helst nu och jag går som på rosa moln. Jag är så lycklig så det känns nästan inte okej eftersom det inte blev någon bebis den här månaden heller, men det händer när det händer!

    Är superglad för din och din mans skull! Hur mår du, känner du av något än?!

    Många kramar Moa
  40. 20
    VAD GLAD JAG BLIR FÖR DIN SKULL!! Precis som du skriver så är dt lustigt att man tänker på varandra fast man inte vet vem den andre är!

    Jag mår bra, är så fruktansvärt lycklig med min fästman - var och pratade med prästen idag och nu börjar det kännas att det är på riktigt! Är så fruktansvärt spänd på vårt liv ihop!

    Vad gäller mensen så kom den som en klocka på dag 29 - var ingen överraskningen direkt. Hade mensvärk från helvetet just den dag - sedan hade jag mens i ytterligare två dagar men ingen mensvärk. Mår hur bra som helst nu och jag går som på rosa moln. Jag är så lycklig så det känns nästan inte okej eftersom det inte blev någon bebis den här månaden heller, men det händer när det händer!

    Är superglad för din och din mans skull! Hur mår du, känner du av något än?!

    Många kramar Moa
Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar