Problem med kommunikation
Styvfamiljer
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Problem med kommunikation

    Detta har hänt förut. Vi har två barn var, dom är mellan 11och 15 år.
    Jag tycker man kan föra in vissa saker som dom får vara ansvariga för som ett led i att lära sig vara människa. Jag ser det som en tjänst man gör dom, som en förberedelse för det verkliga livet. Det handlar om små saker, ställa in i diskmaskinen och sätta på den. Sätta på tvättmaskinen med smutsiga träningskläder. Hjälpa till att planera och laga kvällsmat nån gång ibland.

    Min sambo växte upp med en mamma som gjorde ALLT åt honom och systern. Han var förstås väldigt nöjd med det. Igår tog jag upp detta med matlagningen. Vi har båda börjat jobba längre dagar på slutet och vi stressar som galningar för att skynda hem och lagar mat till 4 tonåringar som sitter och slappar vid varsin skärm sen ett par timmar. Jag tycker det kunde vara bra och kanske tom kul för dom att ha varsin rätt som dom lagade nån gång ibland. Han säger ingenting när jag tog upp det igår. Han håller inte med. Han skyller på att han är trött och orkar inte diskutera det då. Men NÄR orkar du diskutera det då, undrar jag för detta handlar mer om att han innerst inne inte vill eller kan ställa krav på sina barn.

    Han säger då att det är väl jättebra att barnen får bli vana i köket, men hela hans kropp och signaler säger att han inte tycker det egentligen. Vi lämnar ämnet och en tystnad ligger över hemmet som en blöt filt hela kvällen....

    Jag får göra detta med mina barn och så får det skilja mellan hur vi gör med ungdomarna när det gäller detta. Så får det bli.

    Det som gör mig mest störd är att han bestämmer när han har lust eller ork att prata om saker som är känsliga för honom. Och han ger dubbla signaler om vad han egentligen tycker om det hela. Svårt att förhålla sig till och det gör mig osäker och arg.
  2. 1
    Problem med kommunikation Detta har hänt förut. Vi har två barn var, dom är mellan 11och 15 år.
    Jag tycker man kan föra in vissa saker som dom får vara ansvariga för som ett led i att lära sig vara människa. Jag ser det som en tjänst man gör dom, som en förberedelse för det verkliga livet. Det handlar om små saker, ställa in i diskmaskinen och sätta på den. Sätta på tvättmaskinen med smutsiga träningskläder. Hjälpa till att planera och laga kvällsmat nån gång ibland.

    Min sambo växte upp med en mamma som gjorde ALLT åt honom och systern. Han var förstås väldigt nöjd med det. Igår tog jag upp detta med matlagningen. Vi har båda börjat jobba längre dagar på slutet och vi stressar som galningar för att skynda hem och lagar mat till 4 tonåringar som sitter och slappar vid varsin skärm sen ett par timmar. Jag tycker det kunde vara bra och kanske tom kul för dom att ha varsin rätt som dom lagade nån gång ibland. Han säger ingenting när jag tog upp det igår. Han håller inte med. Han skyller på att han är trött och orkar inte diskutera det då. Men NÄR orkar du diskutera det då, undrar jag för detta handlar mer om att han innerst inne inte vill eller kan ställa krav på sina barn.

    Han säger då att det är väl jättebra att barnen får bli vana i köket, men hela hans kropp och signaler säger att han inte tycker det egentligen. Vi lämnar ämnet och en tystnad ligger över hemmet som en blöt filt hela kvällen....

    Jag får göra detta med mina barn och så får det skilja mellan hur vi gör med ungdomarna när det gäller detta. Så får det bli.

    Det som gör mig mest störd är att han bestämmer när han har lust eller ork att prata om saker som är känsliga för honom. Och han ger dubbla signaler om vad han egentligen tycker om det hela. Svårt att förhålla sig till och det gör mig osäker och arg.
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #2
    Det finns en enkel lösning. Du och din sambo fördelar arbetsuppgifterna sinsemellan. Om han sedan vill göra dessa själv eller med sina barn är upp till honom och du kan involvera dina barn i den omfattningen som du vill.
    Jag vet inte hur det är med "slöandet" framför datorn. Men jag vet att under högstadiet och numera gymnasiet så har sonen hemma längre arbetsdagar än vad vi vuxna har, inklusive vårt hemarbete. Fast jag måste nog erkänna, att jag är ganska bekväm av mig, så jag är inte en som gnor hela dagarna utan städar när lusten faller på
  4. 2
    Det finns en enkel lösning. Du och din sambo fördelar arbetsuppgifterna sinsemellan. Om han sedan vill göra dessa själv eller med sina barn är upp till honom och du kan involvera dina barn i den omfattningen som du vill.
    Jag vet inte hur det är med "slöandet" framför datorn. Men jag vet att under högstadiet och numera gymnasiet så har sonen hemma längre arbetsdagar än vad vi vuxna har, inklusive vårt hemarbete. Fast jag måste nog erkänna, att jag är ganska bekväm av mig, så jag är inte en som gnor hela dagarna utan städar när lusten faller på
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar