Separation pågång behöver råd
Separation
  1. Anonym
    #1

    Separation pågång behöver råd

    Efter ca 4 års av att må dåligt lämnade jag ett ultimatum till sambon. Flytta eller hjälp till. Han flyttade för att tänka. Under 4 år har jag mått dåligt pga sambon. Han Han hjälper inte till i hemmet. Jobbar heltid och hinner inte mer. Skjutsar visserligen barnen på aktiviteter men gör inget annat om inte jag säger till. Jag har studerat heltid (distans) och jobbat extra. Skjutsar barnen ibland. Men oftast varit hemma och städat, tvättat, plockat ihop mm. Nu när jag blev klar med studierna och började jobba heltid fick jag mer fritid. Nu villa jag också skjutsa barnen på aktiviteter och då kunde han städa när han var hemma. Sambon blev sur och irriterad. Nu när jag jobbar hinner jag inte med lika mycket hemma som förut. Tycker att han får ta mer ansvar. Sambon har också slutat prata med mig. Han pratar mer med barnen än med mig. Skickar sms till barnen en inte mig. Vi har varit på samtal flera gånger och han blir bara arg. Säger att han jobbat lika i alla år och ser inte problemet med städning mm. Jag svarar att förut har jag varit hemma heltid, halvtid med barnen. Nu senaste 4 åren haft 100% studier och extra jobb. Det är förändringen. Han säger också att jag har kotrollbehov. Men jag vill bara planera veckan med hans jobb, mitt jobb, barnens aktiviteter. Så att det inte blir stress när vi ska iväg och så att vi själva vet vem som ska skjutsa. Han blir bara sur. Nu för 2 veckor sedan sa jag att det verkar som han tröttnat på allt, att bo här, att hjälpa till, att prata med mig, vilket han svarade jag på. Jag sa att ska vi bo tillsammans måste vi prata och hjälpa s åt. Han fick då säga hur det skulle kunna ändras och vad jag/han skulle göra. Han kom inte på något. Då fick han flytta för att tänka över allt. I början på veckan hade han spärrat sitt konto för mig. Jag såg det igår och ringde och frågade varför. JO, han ville ha kontroll över sin lön. Vi har i 15 år haft gemensam ekonomi. Men nu vill han ha egen. Då ska vi dela alla räkningar lika och alla inköp om han flyttar tillbaka. ? Han har fortfarande inte kommit på åtgärder hur vi ska göra. Han har sagt några saker men det är samma som jag sagt om honom och sedan vänder han det till att jag också gör så, tex. Inte pratar och talar om vad som händer. Vilket jag gör men hans svar är : Jaha eller så är han tyst.
    Träffar vi andra så berättar han mycket. Han kan prata i timmar. Med mig tystnad. (Han säger själv att han inte förstår vad jag menar). Han har fått ta mer ansvar och då glömmer han allt och mycket, barnens ledighet, barnens aktiviteter (kommer försent), glömmer läkartider, glömmer de jag bett om och när jag påminner blir han sur. Jag får inte veta vart han ska när han åker iväg med jobbet. Tex. Ska ut och äta med jobbet. Min fråga: Va kul, vart ska ni och vilka är med? När han kommer hem: Hur var det? hade ni kul?
    Sådana frågor får jag inte fråga = kontrollbehov.

    Jag blir ledsen när jag tänker på hur han behandlar mig. Det känns som jag har 4 barn hemma och inte sambo och 3 barn. Nu nästa vecka ska han komma hit och prata har jag sagt. Det ska fram vad han vill förändra.

    OM han väljer att bo själv. Hur gör vi med underhåll? Ska han betala mig? Han tjänar 30000:- jag 22000:-
    Barnen bor just nu hos mig. Han har en 2:a. Han sa igår surt att jag har ju barnbidraget.( vilket jag har). Men det räcker inte långt. Ska han betala underhåll?
  2. 1
    Separation pågång behöver råd Efter ca 4 års av att må dåligt lämnade jag ett ultimatum till sambon. Flytta eller hjälp till. Han flyttade för att tänka. Under 4 år har jag mått dåligt pga sambon. Han Han hjälper inte till i hemmet. Jobbar heltid och hinner inte mer. Skjutsar visserligen barnen på aktiviteter men gör inget annat om inte jag säger till. Jag har studerat heltid (distans) och jobbat extra. Skjutsar barnen ibland. Men oftast varit hemma och städat, tvättat, plockat ihop mm. Nu när jag blev klar med studierna och började jobba heltid fick jag mer fritid. Nu villa jag också skjutsa barnen på aktiviteter och då kunde han städa när han var hemma. Sambon blev sur och irriterad. Nu när jag jobbar hinner jag inte med lika mycket hemma som förut. Tycker att han får ta mer ansvar. Sambon har också slutat prata med mig. Han pratar mer med barnen än med mig. Skickar sms till barnen en inte mig. Vi har varit på samtal flera gånger och han blir bara arg. Säger att han jobbat lika i alla år och ser inte problemet med städning mm. Jag svarar att förut har jag varit hemma heltid, halvtid med barnen. Nu senaste 4 åren haft 100% studier och extra jobb. Det är förändringen. Han säger också att jag har kotrollbehov. Men jag vill bara planera veckan med hans jobb, mitt jobb, barnens aktiviteter. Så att det inte blir stress när vi ska iväg och så att vi själva vet vem som ska skjutsa. Han blir bara sur. Nu för 2 veckor sedan sa jag att det verkar som han tröttnat på allt, att bo här, att hjälpa till, att prata med mig, vilket han svarade jag på. Jag sa att ska vi bo tillsammans måste vi prata och hjälpa s åt. Han fick då säga hur det skulle kunna ändras och vad jag/han skulle göra. Han kom inte på något. Då fick han flytta för att tänka över allt. I början på veckan hade han spärrat sitt konto för mig. Jag såg det igår och ringde och frågade varför. JO, han ville ha kontroll över sin lön. Vi har i 15 år haft gemensam ekonomi. Men nu vill han ha egen. Då ska vi dela alla räkningar lika och alla inköp om han flyttar tillbaka. ? Han har fortfarande inte kommit på åtgärder hur vi ska göra. Han har sagt några saker men det är samma som jag sagt om honom och sedan vänder han det till att jag också gör så, tex. Inte pratar och talar om vad som händer. Vilket jag gör men hans svar är : Jaha eller så är han tyst.
    Träffar vi andra så berättar han mycket. Han kan prata i timmar. Med mig tystnad. (Han säger själv att han inte förstår vad jag menar). Han har fått ta mer ansvar och då glömmer han allt och mycket, barnens ledighet, barnens aktiviteter (kommer försent), glömmer läkartider, glömmer de jag bett om och när jag påminner blir han sur. Jag får inte veta vart han ska när han åker iväg med jobbet. Tex. Ska ut och äta med jobbet. Min fråga: Va kul, vart ska ni och vilka är med? När han kommer hem: Hur var det? hade ni kul?
    Sådana frågor får jag inte fråga = kontrollbehov.

    Jag blir ledsen när jag tänker på hur han behandlar mig. Det känns som jag har 4 barn hemma och inte sambo och 3 barn. Nu nästa vecka ska han komma hit och prata har jag sagt. Det ska fram vad han vill förändra.

    OM han väljer att bo själv. Hur gör vi med underhåll? Ska han betala mig? Han tjänar 30000:- jag 22000:-
    Barnen bor just nu hos mig. Han har en 2:a. Han sa igår surt att jag har ju barnbidraget.( vilket jag har). Men det räcker inte långt. Ska han betala underhåll?
  3. Snäckan #1
    #2
    När jag läser ditt inlägg får jag en känsla av att ni definitivt inte kör på samma spår. Då är frågan - vad hände med honom och NÄR hände det?!

    Du vet mycket väl att man ska hjälpas åt i en relation och under alla år, verkar det som om du bara accepterat att han inte gjort sitt i hemmet, vilket han verkar protestera åt nu.

    Jag förstår hans sätt att tänka,angående ditt "kontrollbehov" av att planera men mina tankar går åt annat håll.... Vad är han rädd för? Varför vägrar han? "Stryper" du hans fria tid och vad gör han på den isåfall?
    Jag ska inte sätta griller i ditt huvud men han har ändrat beteende... Har han en annan relation på G eftersom han inte ens verkar vilja kämpa för ER skull? Han vägrar berätta om han går ut med kollegor, varför? Vad döljer han egentligen?

    Om han nu inte betalat något till dig under dessa veckor han bott borta, ska han redan nu betala underhåll. 1273:-/mån/barn.... för jag förmodar att du stått för alla matutgifter osv?

    OM han väljer att flytta hem igen, då undrar jag om du verkligen gå med på hans villkor?! Att ni ska bo ihop på endast hans villkor? Jag personligen hade krävt svar på ändrad attityd och beteende för något är det.

    Om ni separerar och du kommer har barnen mestadels av tiden, SJÄLVKLART ska han betala underhåll!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!
    Men om jag tolkat den karlen rätt lär du ju få kämpa för de kronorna så kontakta Försäkringskassan DIREKT när han stänger dörren bakom sig. Ju längre du väntar, desto längre dröjer det innan pengarna kommer in på kontot. Ni bör även komma överens om hur umgänget ska vara. (Du behåller barnbidraget eftersom du har barnen mest)

    Lycka till!
  4. 2
    När jag läser ditt inlägg får jag en känsla av att ni definitivt inte kör på samma spår. Då är frågan - vad hände med honom och NÄR hände det?!

    Du vet mycket väl att man ska hjälpas åt i en relation och under alla år, verkar det som om du bara accepterat att han inte gjort sitt i hemmet, vilket han verkar protestera åt nu.

    Jag förstår hans sätt att tänka,angående ditt "kontrollbehov" av att planera men mina tankar går åt annat håll.... Vad är han rädd för? Varför vägrar han? "Stryper" du hans fria tid och vad gör han på den isåfall?
    Jag ska inte sätta griller i ditt huvud men han har ändrat beteende... Har han en annan relation på G eftersom han inte ens verkar vilja kämpa för ER skull? Han vägrar berätta om han går ut med kollegor, varför? Vad döljer han egentligen?

    Om han nu inte betalat något till dig under dessa veckor han bott borta, ska han redan nu betala underhåll. 1273:-/mån/barn.... för jag förmodar att du stått för alla matutgifter osv?

    OM han väljer att flytta hem igen, då undrar jag om du verkligen gå med på hans villkor?! Att ni ska bo ihop på endast hans villkor? Jag personligen hade krävt svar på ändrad attityd och beteende för något är det.

    Om ni separerar och du kommer har barnen mestadels av tiden, SJÄLVKLART ska han betala underhåll!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!
    Men om jag tolkat den karlen rätt lär du ju få kämpa för de kronorna så kontakta Försäkringskassan DIREKT när han stänger dörren bakom sig. Ju längre du väntar, desto längre dröjer det innan pengarna kommer in på kontot. Ni bör även komma överens om hur umgänget ska vara. (Du behåller barnbidraget eftersom du har barnen mest)

    Lycka till!
  5. Anonym
    #3

    Vad hände ?

    Ja, när vi träffades och åren efter har sambon varit "normal" . Han hjälpte till hemma, städade, lagade mat mm När barnen kom var det jag som var hemma (jag ville det) vilket medförde att jag gjorde allt hemma. Fick hjälp av städning av sambon när jag sa till. Det var 1999. Sedan har jag jobbat 75%, 2005 arbetade jag 50% ett tag. Sedan 2010 pluggade jag 1,5 år. Sedan 2011 100% på högskolan. Allt detta började 2011 då jag gick högskolan. Nu han jag inte med allt hemma och ställde mer krav på ansvar. Han började bli mer otrevlig i sina samtal med mig. Svarade spydigt och började inte berätta något. Vi har även ett barn född 2001 som blev svårt sjuk 2009. (fick en livslång neurologisk sjukdom). Den dottern är nu också otrevlig och tar sin pappas parti i allt. Mycket är sjukdomens fel men även vanligt tonårstrots. Sambon har sagt att jag bara satt vid datorn när jag pluggade (distans). Jag lämnade barnen i skolan till 08.00, pluggade 9-12, tog lunch och diskade, lade i tvättmaskinen. Pluggade 13-15. Skjutsade barnen till kompisar, läkare, tandläkare, träning mm. Pluggade igen 19-22. Sambon jobbade 6,30-16,30. Han såg aldrig de jag gjorde hemma har han sagt. Ibland bad han mig göra mat kl 16,30. Men ibland hade jag föreläsning till kl 17 och kunde inte. Vilket han blev sur. Jag har sagt att vi kunde planera och göra iordning maten dagen innan. Men han har aldrig gjort det.
    Så allt detta började när jag startade min utbildning 2011. Nu är jag klar och har jobbat snart 1 år. Nu har jag ännu mindre tid hemma då jag inte arbetar hemifrån vilket ställer mer krav på planering. Har frågat igen vad jag ska göra för att han inte ska bli sur mm. Han har inte kommit på något. Fast jag står kvar vid mina krav. Båda vuxna i familjen ska planera och prata med varandra. Hjälpas åt med hushållet. Men jag känner inte att det kommer leda till något. Allt sambon sagt svider i mitt hjärta. Kränkande svar har jag fått ta emot.
  6. 3
    Vad hände ? Ja, när vi träffades och åren efter har sambon varit "normal" . Han hjälpte till hemma, städade, lagade mat mm När barnen kom var det jag som var hemma (jag ville det) vilket medförde att jag gjorde allt hemma. Fick hjälp av städning av sambon när jag sa till. Det var 1999. Sedan har jag jobbat 75%, 2005 arbetade jag 50% ett tag. Sedan 2010 pluggade jag 1,5 år. Sedan 2011 100% på högskolan. Allt detta började 2011 då jag gick högskolan. Nu han jag inte med allt hemma och ställde mer krav på ansvar. Han började bli mer otrevlig i sina samtal med mig. Svarade spydigt och började inte berätta något. Vi har även ett barn född 2001 som blev svårt sjuk 2009. (fick en livslång neurologisk sjukdom). Den dottern är nu också otrevlig och tar sin pappas parti i allt. Mycket är sjukdomens fel men även vanligt tonårstrots. Sambon har sagt att jag bara satt vid datorn när jag pluggade (distans). Jag lämnade barnen i skolan till 08.00, pluggade 9-12, tog lunch och diskade, lade i tvättmaskinen. Pluggade 13-15. Skjutsade barnen till kompisar, läkare, tandläkare, träning mm. Pluggade igen 19-22. Sambon jobbade 6,30-16,30. Han såg aldrig de jag gjorde hemma har han sagt. Ibland bad han mig göra mat kl 16,30. Men ibland hade jag föreläsning till kl 17 och kunde inte. Vilket han blev sur. Jag har sagt att vi kunde planera och göra iordning maten dagen innan. Men han har aldrig gjort det.
    Så allt detta började när jag startade min utbildning 2011. Nu är jag klar och har jobbat snart 1 år. Nu har jag ännu mindre tid hemma då jag inte arbetar hemifrån vilket ställer mer krav på planering. Har frågat igen vad jag ska göra för att han inte ska bli sur mm. Han har inte kommit på något. Fast jag står kvar vid mina krav. Båda vuxna i familjen ska planera och prata med varandra. Hjälpas åt med hushållet. Men jag känner inte att det kommer leda till något. Allt sambon sagt svider i mitt hjärta. Kränkande svar har jag fått ta emot.
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Efter att ha läst ditt andra inlägg så undrar jag om han känt sig hotad av att du studerat på högskolan? Kanske har du mer utbildning än vad han har nu? Eller i vilket fall som helst kan det vara så att han inte kunde och inte kan hantera det. För honom var det bättre när du var lite lägre än honom så att säga. Men att erkänna det, ens för sig själv, gör han nog inte i första taget.

    Du får ta ställning till verkligheten. Det han har att erbjuda är det du ser nu. Du kan inte ändra på honom. Det kan bara han själv göra, om han vill. Du kan inte ens få honom att vilja.

    Självklart ska ni dela på försörjningen av barnen. Barnbidraget är naturligtvis inte hela försörjningen.
  8. 4
    Efter att ha läst ditt andra inlägg så undrar jag om han känt sig hotad av att du studerat på högskolan? Kanske har du mer utbildning än vad han har nu? Eller i vilket fall som helst kan det vara så att han inte kunde och inte kan hantera det. För honom var det bättre när du var lite lägre än honom så att säga. Men att erkänna det, ens för sig själv, gör han nog inte i första taget.

    Du får ta ställning till verkligheten. Det han har att erbjuda är det du ser nu. Du kan inte ändra på honom. Det kan bara han själv göra, om han vill. Du kan inte ens få honom att vilja.

    Självklart ska ni dela på försörjningen av barnen. Barnbidraget är naturligtvis inte hela försörjningen.
  9. Anonym
    #5

    Ångest att flytta

    Tänk om barnen inte vill flytta med mig? Jag har sådan ångest.
    Värdering på måndag. Ett steg närmare flytt =(

    Har inte råd att lösa ut sambon från sommarstugan och bostadshuset.
    Men om jag måste välja tar jag sommarstugan.

    Jag har ev. ett hus pågång att hyra from augusti. Visserligen möblerat mend et ligger ca 4 km från nuvarande bostad. Kanske får jag köpa det sedan.
  10. 5
    Ångest att flytta Tänk om barnen inte vill flytta med mig? Jag har sådan ångest.
    Värdering på måndag. Ett steg närmare flytt =(

    Har inte råd att lösa ut sambon från sommarstugan och bostadshuset.
    Men om jag måste välja tar jag sommarstugan.

    Jag har ev. ett hus pågång att hyra from augusti. Visserligen möblerat mend et ligger ca 4 km från nuvarande bostad. Kanske får jag köpa det sedan.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar