Lat tonårsson.
Vårdbidrag/försäkringar
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Lat tonårsson.

    Jag tror vi har skämt bort honom. Jag tror att han litar på att hans föräldrar ska hjälpa honom med allt. Vilket han ju ska kunna göra också, MEN....när det gäller skolarbete så får man bara sura kommentarer och skit när man försöker hjälpa honom.
    Jag har ambitioner för honom och hans skola. Jag ser att han har lätt för att lära men att det alltid finns roligare saker att göra än att plugga. Så varje gång jag inspirerar till pluggande så ser han det som en stöld. Stöld av tid från datorn eller paddan.

    Jag orkar inte mer nu tror jag. Samtidigt har jag verkligen försökt få honom att fatta sitt eget bästa, försökt få honom att vilja själv, hotat, gillat, pressat på och lirkat.

    Nu ska han ha diagnostiskt prov i franska imorgon. Han hävdar med bestämdhet att man inte kan plugga till det. När jag förklarar för honom att det kan och bör man visst, om inte annat med att ta hem boken och bara bläddra lite och träna på lite oregelbundna verb. Han är otrevlig mot mig och säger igen att han inte tänker/kan plugga...
    När han berättade om resultatet på förra franskaprovet var han så stolt! Den känslan måste han helt ha glömt för nu finns inga spår av några ambitioner alls.

    Jag vet att jag måste släppa honom att misslyckas för att sedan förstå att han måste ta eget ansvar, men det gör ont i mig att göra det.

    Nu tror jag ändå att det är helt nödvändigt. Och han kommer inte få spela en minut förrän han har levererat framöver. Jag gillar inte bestraffningar men i det här läget finns nog inget annat.

    Vad tänker ni?
  2. 1
    Lat tonårsson. Jag tror vi har skämt bort honom. Jag tror att han litar på att hans föräldrar ska hjälpa honom med allt. Vilket han ju ska kunna göra också, MEN....när det gäller skolarbete så får man bara sura kommentarer och skit när man försöker hjälpa honom.
    Jag har ambitioner för honom och hans skola. Jag ser att han har lätt för att lära men att det alltid finns roligare saker att göra än att plugga. Så varje gång jag inspirerar till pluggande så ser han det som en stöld. Stöld av tid från datorn eller paddan.

    Jag orkar inte mer nu tror jag. Samtidigt har jag verkligen försökt få honom att fatta sitt eget bästa, försökt få honom att vilja själv, hotat, gillat, pressat på och lirkat.

    Nu ska han ha diagnostiskt prov i franska imorgon. Han hävdar med bestämdhet att man inte kan plugga till det. När jag förklarar för honom att det kan och bör man visst, om inte annat med att ta hem boken och bara bläddra lite och träna på lite oregelbundna verb. Han är otrevlig mot mig och säger igen att han inte tänker/kan plugga...
    När han berättade om resultatet på förra franskaprovet var han så stolt! Den känslan måste han helt ha glömt för nu finns inga spår av några ambitioner alls.

    Jag vet att jag måste släppa honom att misslyckas för att sedan förstå att han måste ta eget ansvar, men det gör ont i mig att göra det.

    Nu tror jag ändå att det är helt nödvändigt. Och han kommer inte få spela en minut förrän han har levererat framöver. Jag gillar inte bestraffningar men i det här läget finns nog inget annat.

    Vad tänker ni?
  3. Medlem sedan
    Jun 2015
    #2
    Alla är i behov av struktur, det gäller både vuxna och unga. Att vela och tänja på reglerna leder oftast till att de till slut bryts.

    Du kanske kan prata mer om det positiva i en bra utbildning och att dåliga betyg kan begränsa hans möjligheter att kunna välja väg senare i livet. Utbildning är och kommer att vara den starkaste konkurrensfördelen framåt senare i livet och karriären.

    Du ska absolut inte vara rädd att säga ifrån när det behövs, men var noga med att vara konsekvent, tydlig, rättvis och bestämd. Han kommer att uppskatta detta och respektera dig mer som förälder.

    Vänligen,
  4. 2
    Alla är i behov av struktur, det gäller både vuxna och unga. Att vela och tänja på reglerna leder oftast till att de till slut bryts.

    Du kanske kan prata mer om det positiva i en bra utbildning och att dåliga betyg kan begränsa hans möjligheter att kunna välja väg senare i livet. Utbildning är och kommer att vara den starkaste konkurrensfördelen framåt senare i livet och karriären.

    Du ska absolut inte vara rädd att säga ifrån när det behövs, men var noga med att vara konsekvent, tydlig, rättvis och bestämd. Han kommer att uppskatta detta och respektera dig mer som förälder.

    Vänligen,
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar