Sambon kan inte hjälpa till hemma, är tystlåten och pratar inte med mig. Pratar bara med barnen. Åt mig är han sur och grinig. Planerar jag mitt jobb, barnens aktiviteter och jag vill veta när han jobbar och kommer hem. Allt för att vardagen ska fungera. Då säger han att jag har kontrollbehov. Jag har bett honom ta ansvar för planering men han kan inget. Då glöms allt bort. Städa får jag också göra själv. Allt detta blev värre när jag började studera på högskolan. Innan det har jag tagit hand om allt här hemma. Jag kanske får skylla mig själv. Nu när jag jobbar heltid hinner jag inte med hemmet. Han säger att han hinner inte heller med för att han jobbar heltid. Men hjälpa till göra han inte. Nu bor han i en lght och har gjort det i snart en månad. Jag bor kvar i huset. Snart kommer räkningarna och det blir tufft. Han spärrade sitt konto. Nu ska han ha egen ekonomi sa han. Alla lån på huset står på mig men vi äger tillsammans. Flyttar jag får jag hyra lght. Största jag hittar är en 3:a på 6000 kr/månad. Det blir trångt och dyrt. Finns inget annat. Vi har sommarstuga tillsammans. Jag vill ha den (taxeringsvärde 300 000 kr). Han får ta huset ( tax. 670000kr). Ska jag ha pengar av honom?
1
nu flyttar jag Sambon kan inte hjälpa till hemma, är tystlåten och pratar inte med mig. Pratar bara med barnen. Åt mig är han sur och grinig. Planerar jag mitt jobb, barnens aktiviteter och jag vill veta när han jobbar och kommer hem. Allt för att vardagen ska fungera. Då säger han att jag har kontrollbehov. Jag har bett honom ta ansvar för planering men han kan inget. Då glöms allt bort. Städa får jag också göra själv. Allt detta blev värre när jag började studera på högskolan. Innan det har jag tagit hand om allt här hemma. Jag kanske får skylla mig själv. Nu när jag jobbar heltid hinner jag inte med hemmet. Han säger att han hinner inte heller med för att han jobbar heltid. Men hjälpa till göra han inte. Nu bor han i en lght och har gjort det i snart en månad. Jag bor kvar i huset. Snart kommer räkningarna och det blir tufft. Han spärrade sitt konto. Nu ska han ha egen ekonomi sa han. Alla lån på huset står på mig men vi äger tillsammans. Flyttar jag får jag hyra lght. Största jag hittar är en 3:a på 6000 kr/månad. Det blir trångt och dyrt. Finns inget annat. Vi har sommarstuga tillsammans. Jag vill ha den (taxeringsvärde 300 000 kr). Han får ta huset ( tax. 670000kr). Ska jag ha pengar av honom?
I och med att ni inte är gifta utan bara sammanboende har du inte självklart rätt till något alls. Ni äger i grund och botten era egna saker och har inte rätt till den andres, där dock ett undantag är just bostad som man har skaffat tillsammans.
Ta kontakt med en advokat. En snabbgenomgång av läget kan en sådan ge på kort tid utan att det behöver kosta dig något märkvärdigt alls och då vet du vad som gäller. Det är en billig försäkringspremie så att det inte senare, när det är för sent, visar sig att du skulle ha haft flera hundra tusen av honom men inte får det.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
2
Inte självklart I och med att ni inte är gifta utan bara sammanboende har du inte självklart rätt till något alls. Ni äger i grund och botten era egna saker och har inte rätt till den andres, där dock ett undantag är just bostad som man har skaffat tillsammans.
Ta kontakt med en advokat. En snabbgenomgång av läget kan en sådan ge på kort tid utan att det behöver kosta dig något märkvärdigt alls och då vet du vad som gäller. Det är en billig försäkringspremie så att det inte senare, när det är för sent, visar sig att du skulle ha haft flera hundra tusen av honom men inte får det.
Vi har sommarstuga och bostad tillsammans. Min släkt har sommarstuga bredvid vår. Därför tycker jag att jag ska ha den. Då får han ta bostadshuset. Då det är olika taxeringsvärde så kanske det ska "delas" lika. Nu då vi bott isär 1 månad (alla hans saker är kvar här hemma. Har inte hämtat något och har inte haft barnen alls) har jag frågat flera gånger om han tänkt klart om varför han flyttade och hur han ska göra. Han ska tänka har han sagt. Förra veckan sa han att jag måste klippa navelsträngen med min mor. Hon styr mig då jag ställer upp hela tiden. Mitt svar: visserligen ställer jag upp om hon ber om saker. Hon är snart 70 år. Men att jag säger nej också. Då jag ställer upp och hjälper min mor så är det inget sambon blir lidande av. Jag min fd sambo har gått på familjeterapi 5 ggr under hösten/vintern. Alla de gånger har han sagt att inte förstår varför det är problem hemma. Jag har sagt att han måste prata/kommunicera mer, vi vuxna ska hjälpas åt med hemmet och med barnen. Han säger då att han har haft samma jobb i 10 år och det har aldrig varit några problem hemma. Jag sa att nu är det annorlunda förr var jag hemma eller jobbade 50-75% NU senaste 5 åren har jag studerat heltid, jobbat extra. Nu jobbar jag 100%. Barnen är nu 9,14 & 16 år. De kräver mer och har fler aktiviteter. Därför hinner jag inte med allt själv. Under alla dessa samtal nämnde han inget om min mor. Men nu efter 6 månader kommer det fram. Fortfarande säger han inget. Mitten barnet är lika som honom. Säger inget till mig men pratar med honom. Han pratar mer med henne än med mig. Hon kräver bara att det ska finnas mat klart, jag får inget vet om skola, fritiden mm. Men hon vill åka på läger, tävlingar, träningar mm och då ska jag skjutsa. Säger jag att hon måste visa lite tacksamhet och hjälpa till hemma och även prata med mig så säger hon att jag hotar henne. Om inte hon städar sitt rum eller pratar med mig förbjuder jag henne att åka på roliga saker.
Just nu känner jag mig så nere. Brakar snart ihop.
Letar nytt boende till mig men känner att då kommer kontakten helt brytas med dottern. Pratar ingen med mig nu så kommer ingen prata med mig när jag flyttat. Har varit till BUP och de sa att jag skulle klippa navelsträngen med dottern. Alltså inte fråga var hon ska, tjata på städning eller annat. Men det har jag gjort förut, nu kräver jag bara att här hemma hjälper alla till. Ska alla bara gå på arbete/skola komma hem och inte göra något mer?
3
orkar inte mer.... Vi har sommarstuga och bostad tillsammans. Min släkt har sommarstuga bredvid vår. Därför tycker jag att jag ska ha den. Då får han ta bostadshuset. Då det är olika taxeringsvärde så kanske det ska "delas" lika. Nu då vi bott isär 1 månad (alla hans saker är kvar här hemma. Har inte hämtat något och har inte haft barnen alls) har jag frågat flera gånger om han tänkt klart om varför han flyttade och hur han ska göra. Han ska tänka har han sagt. Förra veckan sa han att jag måste klippa navelsträngen med min mor. Hon styr mig då jag ställer upp hela tiden. Mitt svar: visserligen ställer jag upp om hon ber om saker. Hon är snart 70 år. Men att jag säger nej också. Då jag ställer upp och hjälper min mor så är det inget sambon blir lidande av. Jag min fd sambo har gått på familjeterapi 5 ggr under hösten/vintern. Alla de gånger har han sagt att inte förstår varför det är problem hemma. Jag har sagt att han måste prata/kommunicera mer, vi vuxna ska hjälpas åt med hemmet och med barnen. Han säger då att han har haft samma jobb i 10 år och det har aldrig varit några problem hemma. Jag sa att nu är det annorlunda förr var jag hemma eller jobbade 50-75% NU senaste 5 åren har jag studerat heltid, jobbat extra. Nu jobbar jag 100%. Barnen är nu 9,14 & 16 år. De kräver mer och har fler aktiviteter. Därför hinner jag inte med allt själv. Under alla dessa samtal nämnde han inget om min mor. Men nu efter 6 månader kommer det fram. Fortfarande säger han inget. Mitten barnet är lika som honom. Säger inget till mig men pratar med honom. Han pratar mer med henne än med mig. Hon kräver bara att det ska finnas mat klart, jag får inget vet om skola, fritiden mm. Men hon vill åka på läger, tävlingar, träningar mm och då ska jag skjutsa. Säger jag att hon måste visa lite tacksamhet och hjälpa till hemma och även prata med mig så säger hon att jag hotar henne. Om inte hon städar sitt rum eller pratar med mig förbjuder jag henne att åka på roliga saker.
Just nu känner jag mig så nere. Brakar snart ihop.
Letar nytt boende till mig men känner att då kommer kontakten helt brytas med dottern. Pratar ingen med mig nu så kommer ingen prata med mig när jag flyttat. Har varit till BUP och de sa att jag skulle klippa navelsträngen med dottern. Alltså inte fråga var hon ska, tjata på städning eller annat. Men det har jag gjort förut, nu kräver jag bara att här hemma hjälper alla till. Ska alla bara gå på arbete/skola komma hem och inte göra något mer?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
