Kommit till en ände
Styvfamiljer
  1. Anonym
    #1

    Kommit till en ände

    Jag är totalt utbränd, inte pga arbetet utan pga förhållandet.
    Har fått kroppsliga problem som sannolikt beror på långvarig inre stress och oro.

    Jag har kommit till den stunden då jag måste besluta hur jag ska gå vidare, så vida jag inte vill köra slut på mig själv totalt.
    Att jag än älskar min pojkvän, det gör jag, men om vi ska fortsätta mer vet jag inte.

    Vi har varit ett par i 3år. Vi har haft mycket tjorv och allt startade ett halv år efter att vi träffades, då han plötsligt ville avsluta allt, sa att jag inte var den han sökte.
    Detta har förföljt mig i tankarna och jag är orolig hela tiden att han kommer säga det igen.
    Han har än inte svarat på varför och om han hade någon annan.

    Han säger stundtals att han vill ha en självsäker tjej som är energisk och påhittig.
    Dock inte att jag inte är det, men av att läsa mellan raderna så inser jag ju vad han vill ha sagt.
    Det är ofta upp och ner och han säger då och då att vi ska fundera på förhållande.
    Jag i min tur blir ledsen och säger att han kan gå ut o leta den han söker.

    Känns bara som att jag inte kan ge honom det han vill ha och det tär. Jag har höga förväntningar på mig själv och ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte är för att få förhållandet att hålla.

    Han vill ha en framåt och positiv tjej som alltid ser positiva lösningar i allt hon tar sig an. En tjej med höga mål och framtidsutsikter, en tjej som vill nå högt och nå karriär.
    Jag inser mer och mer att jag inte är den tjejen och att vi kanske bara gör varandra illa av att fortsätta detta.

    Ibland funderar jag på om han är med mig tills han finner sina drömmars tjej.
    Vi har inga planer på att ta förhållandet längre eller till en ny nivå, inte flytta ihop eller på annat vis gå längre.

    Antingen passar vi bara inte eller så är det jag som fått en törn och ser kritiskt på hela förhållandet...
  2. 1
    Kommit till en ände Jag är totalt utbränd, inte pga arbetet utan pga förhållandet.
    Har fått kroppsliga problem som sannolikt beror på långvarig inre stress och oro.

    Jag har kommit till den stunden då jag måste besluta hur jag ska gå vidare, så vida jag inte vill köra slut på mig själv totalt.
    Att jag än älskar min pojkvän, det gör jag, men om vi ska fortsätta mer vet jag inte.

    Vi har varit ett par i 3år. Vi har haft mycket tjorv och allt startade ett halv år efter att vi träffades, då han plötsligt ville avsluta allt, sa att jag inte var den han sökte.
    Detta har förföljt mig i tankarna och jag är orolig hela tiden att han kommer säga det igen.
    Han har än inte svarat på varför och om han hade någon annan.

    Han säger stundtals att han vill ha en självsäker tjej som är energisk och påhittig.
    Dock inte att jag inte är det, men av att läsa mellan raderna så inser jag ju vad han vill ha sagt.
    Det är ofta upp och ner och han säger då och då att vi ska fundera på förhållande.
    Jag i min tur blir ledsen och säger att han kan gå ut o leta den han söker.

    Känns bara som att jag inte kan ge honom det han vill ha och det tär. Jag har höga förväntningar på mig själv och ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte är för att få förhållandet att hålla.

    Han vill ha en framåt och positiv tjej som alltid ser positiva lösningar i allt hon tar sig an. En tjej med höga mål och framtidsutsikter, en tjej som vill nå högt och nå karriär.
    Jag inser mer och mer att jag inte är den tjejen och att vi kanske bara gör varandra illa av att fortsätta detta.

    Ibland funderar jag på om han är med mig tills han finner sina drömmars tjej.
    Vi har inga planer på att ta förhållandet längre eller till en ny nivå, inte flytta ihop eller på annat vis gå längre.

    Antingen passar vi bara inte eller så är det jag som fått en törn och ser kritiskt på hela förhållandet...
  3. Medlem sedan
    May 2015
    #2
    Citat Ursprungligen postat av Anonym Visa inlägg
    Jag är totalt utbränd, inte pga arbetet utan pga förhållandet.
    Har fått kroppsliga problem som sannolikt beror på långvarig inre stress och oro.

    Jag har kommit till den stunden då jag måste besluta hur jag ska gå vidare, så vida jag inte vill köra slut på mig själv totalt.
    Att jag än älskar min pojkvän, det gör jag, men om vi ska fortsätta mer vet jag inte.

    Vi har varit ett par i 3år. Vi har haft mycket tjorv och allt startade ett halv år efter att vi träffades, då han plötsligt ville avsluta allt, sa att jag inte var den han sökte.
    Detta har förföljt mig i tankarna och jag är orolig hela tiden att han kommer säga det igen.
    Han har än inte svarat på varför och om han hade någon annan.

    Han säger stundtals att han vill ha en självsäker tjej som är energisk och påhittig.
    Dock inte att jag inte är det, men av att läsa mellan raderna så inser jag ju vad han vill ha sagt.
    Det är ofta upp och ner och han säger då och då att vi ska fundera på förhållande.
    Jag i min tur blir ledsen och säger att han kan gå ut o leta den han söker.

    Känns bara som att jag inte kan ge honom det han vill ha och det tär. Jag har höga förväntningar på mig själv och ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte är för att få förhållandet att hålla.

    Han vill ha en framåt och positiv tjej som alltid ser positiva lösningar i allt hon tar sig an. En tjej med höga mål och framtidsutsikter, en tjej som vill nå högt och nå karriär.
    Jag inser mer och mer att jag inte är den tjejen och att vi kanske bara gör varandra illa av att fortsätta detta.

    Ibland funderar jag på om han är med mig tills han finner sina drömmars tjej.
    Vi har inga planer på att ta förhållandet längre eller till en ny nivå, inte flytta ihop eller på annat vis gå längre.

    Antingen passar vi bara inte eller så är det jag som fått en törn och ser kritiskt på hela förhållandet...
    Jag har känt en sådan kille. Han ville gärna hålla sina tjejer kvar, samtidigt som han alltid lärde känna nya. Ingen av hans tjejer mådde bra, och alla hittills har lämnat honom till slut. Han fick diagnosen bipolär, och lite hängde nog oron i honom och beteendet ihop med det. Min gissning är att ingen någonsin kommer duga helt.
  4. 2
    Citat Ursprungligen postat av Anonym Visa inlägg
    Jag är totalt utbränd, inte pga arbetet utan pga förhållandet.
    Har fått kroppsliga problem som sannolikt beror på långvarig inre stress och oro.

    Jag har kommit till den stunden då jag måste besluta hur jag ska gå vidare, så vida jag inte vill köra slut på mig själv totalt.
    Att jag än älskar min pojkvän, det gör jag, men om vi ska fortsätta mer vet jag inte.

    Vi har varit ett par i 3år. Vi har haft mycket tjorv och allt startade ett halv år efter att vi träffades, då han plötsligt ville avsluta allt, sa att jag inte var den han sökte.
    Detta har förföljt mig i tankarna och jag är orolig hela tiden att han kommer säga det igen.
    Han har än inte svarat på varför och om han hade någon annan.

    Han säger stundtals att han vill ha en självsäker tjej som är energisk och påhittig.
    Dock inte att jag inte är det, men av att läsa mellan raderna så inser jag ju vad han vill ha sagt.
    Det är ofta upp och ner och han säger då och då att vi ska fundera på förhållande.
    Jag i min tur blir ledsen och säger att han kan gå ut o leta den han söker.

    Känns bara som att jag inte kan ge honom det han vill ha och det tär. Jag har höga förväntningar på mig själv och ibland känns det som att jag försöker vara någon jag inte är för att få förhållandet att hålla.

    Han vill ha en framåt och positiv tjej som alltid ser positiva lösningar i allt hon tar sig an. En tjej med höga mål och framtidsutsikter, en tjej som vill nå högt och nå karriär.
    Jag inser mer och mer att jag inte är den tjejen och att vi kanske bara gör varandra illa av att fortsätta detta.

    Ibland funderar jag på om han är med mig tills han finner sina drömmars tjej.
    Vi har inga planer på att ta förhållandet längre eller till en ny nivå, inte flytta ihop eller på annat vis gå längre.

    Antingen passar vi bara inte eller så är det jag som fått en törn och ser kritiskt på hela förhållandet...
    Jag har känt en sådan kille. Han ville gärna hålla sina tjejer kvar, samtidigt som han alltid lärde känna nya. Ingen av hans tjejer mådde bra, och alla hittills har lämnat honom till slut. Han fick diagnosen bipolär, och lite hängde nog oron i honom och beteendet ihop med det. Min gissning är att ingen någonsin kommer duga helt.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Ha lite mindre fokus på vad han kan tänkas tycka, känna och eventuellt ta sig för med. Varför går du runt och väntar på det? Bestäm hur du vill ha det i livet och fokusera på det istället.
  6. 3
    Ha lite mindre fokus på vad han kan tänkas tycka, känna och eventuellt ta sig för med. Varför går du runt och väntar på det? Bestäm hur du vill ha det i livet och fokusera på det istället.
  7. Vän
    #4
    Tack, då är vi två som säger det.
    Snälla du, lyssna på vad Malinau och jag säger, fokusera på dig, är den du trivs bäst med att vara, skapa ditt eget liv. Sedan får mannen ifråga hänga med om han vill.
    Ta kommando över ditt liv. Jag vet att det är svårt att vända skutan, men små steg varje dag.
    Du har så många kvaliteter, du har så mycket att ge
    Kram
  8. 4
    Tack, då är vi två som säger det.
    Snälla du, lyssna på vad Malinau och jag säger, fokusera på dig, är den du trivs bäst med att vara, skapa ditt eget liv. Sedan får mannen ifråga hänga med om han vill.
    Ta kommando över ditt liv. Jag vet att det är svårt att vända skutan, men små steg varje dag.
    Du har så många kvaliteter, du har så mycket att ge
    Kram
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar