Hur går man vidare??
Separation
  1. Anonym
    #1

    Hur går man vidare??

    Hej! Ni som har gått igenom en skilsmässa eller en separation, med eller utan barn, och varit den som blivit lämnad - hur överlevde ni? Hur gick ni vidare? Behöver handfasta råd då jag står inför detta just nu.

    Efter 13 år tillsammans varav 5 år som gifta vill min älskade man separera. Han säger att känslorna inte finns där längre och att han mår dåligt av att vara i närheten av mig. Jag är gravid i 8 månaden, ska ha barn i augusti, och vi har dessutom en dotter på 2,7 år. Vi har hus, bil, katt....ja, helt enkelt byggt upp ett helt liv tillsammans som jag trodde var ett bra och lyckligt sådant.

    Just nu ser jag bara en avgrund framför mig och känner att jag aldrig kommer kunna gå vidare eller komma över honom, mitt livs kärlek.

    Ni som varit i liknande situationer, hur gick ni vidare? Blev ni lyckliga till slut?

    /En otroligt ledsen mamma...
  2. 1
    Hur går man vidare?? Hej! Ni som har gått igenom en skilsmässa eller en separation, med eller utan barn, och varit den som blivit lämnad - hur överlevde ni? Hur gick ni vidare? Behöver handfasta råd då jag står inför detta just nu.

    Efter 13 år tillsammans varav 5 år som gifta vill min älskade man separera. Han säger att känslorna inte finns där längre och att han mår dåligt av att vara i närheten av mig. Jag är gravid i 8 månaden, ska ha barn i augusti, och vi har dessutom en dotter på 2,7 år. Vi har hus, bil, katt....ja, helt enkelt byggt upp ett helt liv tillsammans som jag trodde var ett bra och lyckligt sådant.

    Just nu ser jag bara en avgrund framför mig och känner att jag aldrig kommer kunna gå vidare eller komma över honom, mitt livs kärlek.

    Ni som varit i liknande situationer, hur gick ni vidare? Blev ni lyckliga till slut?

    /En otroligt ledsen mamma...
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    #2
    Hej!
    Nu är det nio år sedan jag var i din sits. Tiden går!
    Jag blev i alla fall lämnad av min man efter 23 år tillsammans, 3 barn, hus, bil...
    Kände precis som du en avgrund framför mig, hur skulle jag ta mig framåt?
    Mitt bästa tips är att ta en dag i sänder. När du vaknar på morgonen, koncentrera dig på den dag du har nu. Tänk inte på nästa dag, nästa vecka osv. Lev i nuet så mycket du kan!
    Efter ett år är det mycket bättre. Första gången man ska ha semester själv, fira jul själv, födelsedag , ja alla högtider är jättejobbiga första året efter separationen. Sen blir det bättre. Då har man gjort det en gång själv och jämför inte längre bara med när man var två.
    Nu, efter nio år, är jag lika lycklig ensam som jag var i äktenskapet. Vet inte när den känslan kom riktigt. Efter 5 år kanske? Jag bor fortfarande själv, men har en kärlek som jag träffar ofta (både vardagar och helger). Barnen har bott hos både pappan och mig omväxlande.
    Hör gärna av dig om du vill veta mer hur jag tog mig framåt!
    Kram
  4. 2
    Hej!
    Nu är det nio år sedan jag var i din sits. Tiden går!
    Jag blev i alla fall lämnad av min man efter 23 år tillsammans, 3 barn, hus, bil...
    Kände precis som du en avgrund framför mig, hur skulle jag ta mig framåt?
    Mitt bästa tips är att ta en dag i sänder. När du vaknar på morgonen, koncentrera dig på den dag du har nu. Tänk inte på nästa dag, nästa vecka osv. Lev i nuet så mycket du kan!
    Efter ett år är det mycket bättre. Första gången man ska ha semester själv, fira jul själv, födelsedag , ja alla högtider är jättejobbiga första året efter separationen. Sen blir det bättre. Då har man gjort det en gång själv och jämför inte längre bara med när man var två.
    Nu, efter nio år, är jag lika lycklig ensam som jag var i äktenskapet. Vet inte när den känslan kom riktigt. Efter 5 år kanske? Jag bor fortfarande själv, men har en kärlek som jag träffar ofta (både vardagar och helger). Barnen har bott hos både pappan och mig omväxlande.
    Hör gärna av dig om du vill veta mer hur jag tog mig framåt!
    Kram
  5. Anonym
    #3
    Är i samma sits. Vi ska separera efter 17 år som sambo. Min sambo har blivit helt personlighetsförändrad och arg/sur de senaste 5 åren. Jag har varit hemma med våra tre barn, jobbat 50-75% efter de blivit stora ( nu 9,14,16 år). När jag började studera för 5 år sedan och han fick ta mer ansvar hemma blev han annorlunda. Pratade inte med mig utan genom barnen, jag fick aldrig veta något. Var sur när han skulle ta hand om hushållet mm. När vi träffade andra pratade han om allt mellan himmel och jord. Med mig tyst som en mus. Han flyttade i april. Jag har bott ensam med barnen sedan dess. Nu ska vi dela upp hus och sommar stuga. Jag gråter bara jag tänker på det. Jag hoppas han vill att jag får sommarstugan och då får han ta bostadshuset. Jag har inte råd att lösa ut honom på båda två. Jag får flytta och hoppas att barnen vill bo med mig. Mardrömmen är att barnen inte vill flytta utan bor kvar med honom i huset. Förra veckan grät jag en hel dag.
  6. 3
    Är i samma sits. Vi ska separera efter 17 år som sambo. Min sambo har blivit helt personlighetsförändrad och arg/sur de senaste 5 åren. Jag har varit hemma med våra tre barn, jobbat 50-75% efter de blivit stora ( nu 9,14,16 år). När jag började studera för 5 år sedan och han fick ta mer ansvar hemma blev han annorlunda. Pratade inte med mig utan genom barnen, jag fick aldrig veta något. Var sur när han skulle ta hand om hushållet mm. När vi träffade andra pratade han om allt mellan himmel och jord. Med mig tyst som en mus. Han flyttade i april. Jag har bott ensam med barnen sedan dess. Nu ska vi dela upp hus och sommar stuga. Jag gråter bara jag tänker på det. Jag hoppas han vill att jag får sommarstugan och då får han ta bostadshuset. Jag har inte råd att lösa ut honom på båda två. Jag får flytta och hoppas att barnen vill bo med mig. Mardrömmen är att barnen inte vill flytta utan bor kvar med honom i huset. Förra veckan grät jag en hel dag.
  7. Medlem sedan
    Jun 2015
    #4
    Tack för era svar! Det har ju inte gått nån tid alls för mig. Knappt en vecka sedan han faktiskt berättade om sina tankar och känslor. Men denna vecka har varit en väldigt jobbig bergochdalbana med kraftiga svängar, höga toppar och djupa dalar. Ibland är det väldigt ansträngt och irriterat när vi diskuterar praktiska saker som boende och pengar. Jag är arbetslös för tillfället och kommer efter föräldraledigheten inte ha något jobb att falla tillbaka på om jag inte får napp det kommande året. Kommer söka som en dåre under mammaledigheten. Hur som helst kommer jag ha svårt att få lån och köpa lägenhet. Jag vill dock helst bo kvar i huset med dottern och katterna. Det blir en fast punkt och en trygghet för dottern. Han vill helst sälja och köpa lgh direkt men har gått med på att leta hyresrätt och flytta på prov med några månaders betänketid. Vi försöker umgås som vanligt och prata avslappnat med varandra och det går bra för det mesta. Vi pratar mycket om vad som gick fel och vad som har fattats den senaste tiden och är egentligen överens. Vi har tagit varandra för givet och försummat vår relation och bara kört på med barn och hus. Relationen har tagit stryk och enligt min man kan det vara för sent att rädda den. Jag tar på mig mitt ansvar i det hela och bedyrar att det ska bli ändringar. Jag vill verkligen tro att vi kommer lösa detta, trots att vi separerar. De senaste dagarna har vi trots allt pratat på djupet, visat mer ömhet och bekräftelse gentemot varandra än vad vi gjort på länge. Han sover dock fortfarande på soffan och vill hålla lite avstånd. Han vill fortfarande flytta och pratar fortfarande om skilsmässa. Dock känns allt ändå hoppfullt när vi är tillsammans och umgås, har sex mm. Kommer vi klara det här? Hoppas så innerligt....
  8. 4
    Tack för era svar! Det har ju inte gått nån tid alls för mig. Knappt en vecka sedan han faktiskt berättade om sina tankar och känslor. Men denna vecka har varit en väldigt jobbig bergochdalbana med kraftiga svängar, höga toppar och djupa dalar. Ibland är det väldigt ansträngt och irriterat när vi diskuterar praktiska saker som boende och pengar. Jag är arbetslös för tillfället och kommer efter föräldraledigheten inte ha något jobb att falla tillbaka på om jag inte får napp det kommande året. Kommer söka som en dåre under mammaledigheten. Hur som helst kommer jag ha svårt att få lån och köpa lägenhet. Jag vill dock helst bo kvar i huset med dottern och katterna. Det blir en fast punkt och en trygghet för dottern. Han vill helst sälja och köpa lgh direkt men har gått med på att leta hyresrätt och flytta på prov med några månaders betänketid. Vi försöker umgås som vanligt och prata avslappnat med varandra och det går bra för det mesta. Vi pratar mycket om vad som gick fel och vad som har fattats den senaste tiden och är egentligen överens. Vi har tagit varandra för givet och försummat vår relation och bara kört på med barn och hus. Relationen har tagit stryk och enligt min man kan det vara för sent att rädda den. Jag tar på mig mitt ansvar i det hela och bedyrar att det ska bli ändringar. Jag vill verkligen tro att vi kommer lösa detta, trots att vi separerar. De senaste dagarna har vi trots allt pratat på djupet, visat mer ömhet och bekräftelse gentemot varandra än vad vi gjort på länge. Han sover dock fortfarande på soffan och vill hålla lite avstånd. Han vill fortfarande flytta och pratar fortfarande om skilsmässa. Dock känns allt ändå hoppfullt när vi är tillsammans och umgås, har sex mm. Kommer vi klara det här? Hoppas så innerligt....
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar