Vet inte om jag orkar mer
Separation
  1. ledssen och uppgiven
    #1

    Vet inte om jag orkar mer

    Över 20 år har jag och min man varit ihop. Över hälften av dessa år har jag mått dåligt pga hans humör och hans sätt. Flera gånger har jag funderat på att lämna honom och mina känslor har nu tagit slut.
    Tyvärr har jag aldrig vågat ta steget fast jag vill det. Vi har 3 barn i olika åldrar att ta hänsyn till, en hus och mycket annat.

    Vi har sista året haft djupa kriser och vi har talat ut då och då. Förra gången i våras sa han att han kan tänka sej att vi bor ihop som kompisar bara om det är så jag vill ha det. För honom finns inget slut på äktenskapet. Jag orkar inte röra i honom och vi lever i ett kallt äktenskap av och till. men emellanåt har jag försökt vara en bra fru men det tar emot.
    Han vill inte vara ensam. Tidigare har han även hotat ta sitt liv då vi pratade om separation för 10 år sedan. Vi gjorde slut men han bad om en ny chans och fick det tyvärr. Inget blev bättre av det. Han höll inte ens löftena jag krävde om han skulle få en ny chans. Han lovar mycket men håller inget. Litar inte på honom längre.

    I höstas klagade han på att jag drog fram stolen i bilen då jag kör. Jag blev less på att han alltid klagar på det så jag sa ifrån och han blev sur. Brukar ju inte säga ifrån. Sen sov han över 5 veckor på en madrass i vardagsrummet.

    Samma nyligen efter att vi pratat ut började han gräva mej mellan benen. Jag sa ifrån att jag inte gillar pang på utan vill ha kel och mys innan sex. Då blev han sur igen, fast jag hur många gånger som helst under alla år berättat hur jag vill ha det. Han rörde mej inte på över en månad då igen.

    Får jämt höra negativa saker om mej. Min musik är usel, mina kompisar konstiga, osv. Less på att bli nertryckt. Blev det hemma också samt av min tidigare pojkvän. Börjar känna att jag fått nog och vill slå mej fri.
    Känner mej fången i en bubbla.
    Han pratar nedvärderande om folk som separerar/skiljer sej. Gräset är inte grönare på andra sidan, säger han föraktfullt. Alltid negativa saker om det. Han fattar inte att man kan växa ifrån varandra.
    Vi har pratat ut så många gånger att jag insett att det inte blir bättre.

    Så här är det jämt och jag orkar inte med hans sätt längre. Sur för det lilla minsta. Alltid dominant.

    Nu känns det som att det blir sista sommaren tillsammans för min del. Men det är jobbigt och jag har massor av tankar.
    Hur har ni beslutat separation och hur sa ni det till er fd partner?
  2. 1
    Vet inte om jag orkar mer Över 20 år har jag och min man varit ihop. Över hälften av dessa år har jag mått dåligt pga hans humör och hans sätt. Flera gånger har jag funderat på att lämna honom och mina känslor har nu tagit slut.
    Tyvärr har jag aldrig vågat ta steget fast jag vill det. Vi har 3 barn i olika åldrar att ta hänsyn till, en hus och mycket annat.

    Vi har sista året haft djupa kriser och vi har talat ut då och då. Förra gången i våras sa han att han kan tänka sej att vi bor ihop som kompisar bara om det är så jag vill ha det. För honom finns inget slut på äktenskapet. Jag orkar inte röra i honom och vi lever i ett kallt äktenskap av och till. men emellanåt har jag försökt vara en bra fru men det tar emot.
    Han vill inte vara ensam. Tidigare har han även hotat ta sitt liv då vi pratade om separation för 10 år sedan. Vi gjorde slut men han bad om en ny chans och fick det tyvärr. Inget blev bättre av det. Han höll inte ens löftena jag krävde om han skulle få en ny chans. Han lovar mycket men håller inget. Litar inte på honom längre.

    I höstas klagade han på att jag drog fram stolen i bilen då jag kör. Jag blev less på att han alltid klagar på det så jag sa ifrån och han blev sur. Brukar ju inte säga ifrån. Sen sov han över 5 veckor på en madrass i vardagsrummet.

    Samma nyligen efter att vi pratat ut började han gräva mej mellan benen. Jag sa ifrån att jag inte gillar pang på utan vill ha kel och mys innan sex. Då blev han sur igen, fast jag hur många gånger som helst under alla år berättat hur jag vill ha det. Han rörde mej inte på över en månad då igen.

    Får jämt höra negativa saker om mej. Min musik är usel, mina kompisar konstiga, osv. Less på att bli nertryckt. Blev det hemma också samt av min tidigare pojkvän. Börjar känna att jag fått nog och vill slå mej fri.
    Känner mej fången i en bubbla.
    Han pratar nedvärderande om folk som separerar/skiljer sej. Gräset är inte grönare på andra sidan, säger han föraktfullt. Alltid negativa saker om det. Han fattar inte att man kan växa ifrån varandra.
    Vi har pratat ut så många gånger att jag insett att det inte blir bättre.

    Så här är det jämt och jag orkar inte med hans sätt längre. Sur för det lilla minsta. Alltid dominant.

    Nu känns det som att det blir sista sommaren tillsammans för min del. Men det är jobbigt och jag har massor av tankar.
    Hur har ni beslutat separation och hur sa ni det till er fd partner?
  3. Medlem sedan
    Feb 2015
    #2
    Oj, det låter som en jobbig situation du har hamnat i. Känner verkligen med dig. Det är inte rätt och inte lätt att ha mått så dåligt så länge som du har gjort i en relation. Det låter som att din man själv är bitter och missnöjd, vilket olyckligt går ut över dig.

    Om du själv har svårt att hantera situationen och behöver råd, så kan det det hjälpa att prata med någon som jobbar med problem och lösningar dagligen. Denna sida kan jag rekommendera för att hitta en samtalsterapeut som kan hjälpa dig på vägen: http://samtalsformedlingen.se De kan hjälpa dig digitalt via chat eller via fysiska möten.

    Man ska inte vara rädd att söka hjälp, alla kan behöva det i olika situationer och skeden i livet.

    Önskar dig all lycka!
  4. 2
    Oj, det låter som en jobbig situation du har hamnat i. Känner verkligen med dig. Det är inte rätt och inte lätt att ha mått så dåligt så länge som du har gjort i en relation. Det låter som att din man själv är bitter och missnöjd, vilket olyckligt går ut över dig.

    Om du själv har svårt att hantera situationen och behöver råd, så kan det det hjälpa att prata med någon som jobbar med problem och lösningar dagligen. Denna sida kan jag rekommendera för att hitta en samtalsterapeut som kan hjälpa dig på vägen: http://samtalsformedlingen.se De kan hjälpa dig digitalt via chat eller via fysiska möten.

    Man ska inte vara rädd att söka hjälp, alla kan behöva det i olika situationer och skeden i livet.

    Önskar dig all lycka!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar