Barnet vägrar bo med mig
Vårdnad - gemensam/enskild
  1. Medlem sedan
    Sep 1999
    #1

    Barnet vägrar bo med mig

    Vi har nyss separerat. Allt bara rasade pga många saker. Jag gav 2 val till sambon. Kämpa för att vi ska vara en familj. Hjälp till hemma och prata mer med mig eller flytta och fundera på hur allt ska vara. Sambon valde att flytta.
    Efter 4 veckor började jag undra hur vi skulle ha det med barnen och om han tänkt klart hur han ska ha det med vårt förhållande och familj. Barnen är 9,14,16 år.

    Han säger nu efter 3 månader: Han kommer inte att bo tillsammans med mig mer. Han har mått dåligt i 5 år. (jag har aldrig hört detta från honom förut).

    Nu till min fråga: mellersta dottern vägrar bo med mig. Hon hatar allt jag gör och säger ( jag ställer krav hemma att hon ska städa sitt rum, plocka ihop köket efter att hon ätit mm).

    Hon har inte gjort detta på ca 5 år (städat rummet kanske 5 gånger). När sambon bodde hemma sa han aldrig till henne utan det var bara jag som "tjatade", därför är jag nu den elake föräldern. Dottern väljer nu att bo med sin pappa då han inte ställer några krav. Han frågar aldrig vart hon ska eller vad hon gjort när hon varit ute. Han har inga regler.

    De andra barnen har också varit lite elaka mot mig. Svarat och varit otrevliga. De har tagit efter sin pappa. Men jag har försökt förklara för alla att vi måste hjälpa till hemma, det gäller alla. Men även pappan hävdar att han jobbar heltid och hinner inte med hemmet. ( Jag jobbar heltid och ska hinna med hemmet?).

    Nu bor pappan i en möblerad lght med mellersta dottern hos sig. Jag frägade pappan när hon kommer till mig. Får ett svar: hon väljer själv var hon vill bo. Frågade dottern: Svar: Det finna en lag som säger att jag får välja. Minsta dottern har vi varannan vecka. Äldsta dottern flyttar i aug. på gymnasium 12 mil bort.

    Nu undrar jag: Är det rätt att en 14 åring för bestämma allt själv? ska inte båda föräldrarna ha något att säga till om? Jag får fortfarande inget veta. Frågar jag f.d. sambon något säger han som vanligt: Vet inte.

    Ska jag bara acceptera att hon inte bor hos mig och bara strunta att ringa/prata med honom och henne?
    Jag kommer nu snart att flytta till en lght. Sambon får ta huset och han kommer då att flytta tillbaka. Fast då får han ta hand om allt han inte gjort förut (städa hela huset, tvätta, diska mm).
  2. 1
    Barnet vägrar bo med mig Vi har nyss separerat. Allt bara rasade pga många saker. Jag gav 2 val till sambon. Kämpa för att vi ska vara en familj. Hjälp till hemma och prata mer med mig eller flytta och fundera på hur allt ska vara. Sambon valde att flytta.
    Efter 4 veckor började jag undra hur vi skulle ha det med barnen och om han tänkt klart hur han ska ha det med vårt förhållande och familj. Barnen är 9,14,16 år.

    Han säger nu efter 3 månader: Han kommer inte att bo tillsammans med mig mer. Han har mått dåligt i 5 år. (jag har aldrig hört detta från honom förut).

    Nu till min fråga: mellersta dottern vägrar bo med mig. Hon hatar allt jag gör och säger ( jag ställer krav hemma att hon ska städa sitt rum, plocka ihop köket efter att hon ätit mm).

    Hon har inte gjort detta på ca 5 år (städat rummet kanske 5 gånger). När sambon bodde hemma sa han aldrig till henne utan det var bara jag som "tjatade", därför är jag nu den elake föräldern. Dottern väljer nu att bo med sin pappa då han inte ställer några krav. Han frågar aldrig vart hon ska eller vad hon gjort när hon varit ute. Han har inga regler.

    De andra barnen har också varit lite elaka mot mig. Svarat och varit otrevliga. De har tagit efter sin pappa. Men jag har försökt förklara för alla att vi måste hjälpa till hemma, det gäller alla. Men även pappan hävdar att han jobbar heltid och hinner inte med hemmet. ( Jag jobbar heltid och ska hinna med hemmet?).

    Nu bor pappan i en möblerad lght med mellersta dottern hos sig. Jag frägade pappan när hon kommer till mig. Får ett svar: hon väljer själv var hon vill bo. Frågade dottern: Svar: Det finna en lag som säger att jag får välja. Minsta dottern har vi varannan vecka. Äldsta dottern flyttar i aug. på gymnasium 12 mil bort.

    Nu undrar jag: Är det rätt att en 14 åring för bestämma allt själv? ska inte båda föräldrarna ha något att säga till om? Jag får fortfarande inget veta. Frågar jag f.d. sambon något säger han som vanligt: Vet inte.

    Ska jag bara acceptera att hon inte bor hos mig och bara strunta att ringa/prata med honom och henne?
    Jag kommer nu snart att flytta till en lght. Sambon får ta huset och han kommer då att flytta tillbaka. Fast då får han ta hand om allt han inte gjort förut (städa hela huset, tvätta, diska mm).
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    En 14-åring får nog bestämma en hel del

    Inte nödvändigtvis _allt_ men om ni separerar är en 14-åring gammal nog att själv avgöra var hon vill bo.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    En 14-åring får nog bestämma en hel del Inte nödvändigtvis _allt_ men om ni separerar är en 14-åring gammal nog att själv avgöra var hon vill bo.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Man ska ta barnens önskemål i beaktande i förhållande till deras mognad. En fjortonåring bör definitivt vara gammal nog att få bestämma i stort sett själv. Lagen anger ingen åldersgräns, men i praktiken finns en då man inte verkställer domar om barn är över tolv år för att tvinga dem till annat boende eller umgänge än de vill. Man kan även tänkas lyssna på nioåringen om ni skulle dra det till en tvist, men där verkar ni överens om varannan vecka. Är det bäst för henne så är det ju inget att krångla med.

    Bortsett från detta skulle jag rekommendera dig att tänka igenom hur familjelivet har varit, varför relationen inte fungerade och se vad du kan ta med dig för lärdomar av det för framtiden. Kanske till och med läsa en bok eller rent av prata med någon som kan hjälpa dig med det. Sedan får man släppa det, för man kan inte ändra något som redan har skett.

    Du ska nog inte bara bestämma dig för att pappan är den som gjort allt fel och sedan även dra in barnen i den slutsatsen. Vill du ha en god relation med dem framöver så behöver du utgå även från deras bild av saken för att hitta rätt.
  6. 3
    Man ska ta barnens önskemål i beaktande i förhållande till deras mognad. En fjortonåring bör definitivt vara gammal nog att få bestämma i stort sett själv. Lagen anger ingen åldersgräns, men i praktiken finns en då man inte verkställer domar om barn är över tolv år för att tvinga dem till annat boende eller umgänge än de vill. Man kan även tänkas lyssna på nioåringen om ni skulle dra det till en tvist, men där verkar ni överens om varannan vecka. Är det bäst för henne så är det ju inget att krångla med.

    Bortsett från detta skulle jag rekommendera dig att tänka igenom hur familjelivet har varit, varför relationen inte fungerade och se vad du kan ta med dig för lärdomar av det för framtiden. Kanske till och med läsa en bok eller rent av prata med någon som kan hjälpa dig med det. Sedan får man släppa det, för man kan inte ändra något som redan har skett.

    Du ska nog inte bara bestämma dig för att pappan är den som gjort allt fel och sedan även dra in barnen i den slutsatsen. Vill du ha en god relation med dem framöver så behöver du utgå även från deras bild av saken för att hitta rätt.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar