Jag och min pojkvän har varit ett par i över 2år.
Den mesta av tiden har vi egentligen bott ihop, då hemma hos honom.
Vi började diskutera kring att flytta ihop för ett halv år sedan men då vi båda har barn sedan tidigare så har det lagts lite på is.
Nu har vi åter tagit upp detta och vi vill flytta ihop och har pratat med barn och barnens andre föräldrar..
Men jag står ändå med dåligt samvete. Är detta rätt? Inte så att jag funderar på känslor utan jag funderar mer på barn och min pojkväns fd.
Det har varit väldigt spänt och känsligt.
Inte så att jag kom emellan utan mer att jag kanske kom in lite för fort i min pojkväns liv efter att han blivit lämnad och hans ex har väl inte varit så positivt inställd till detta, även om hon lämnade.
Men det gick inte mer än 5 månader efter att hon flyttade till att vi började träffas. Dock blev det inget förrän 4-5 månader efter det. Så totalt 9 månader efter deras separation som vi gick ut med att vi var ett par.
Hon har fått vara hos honom när hon än velat, hon har nyckel hem till honom och det har aldrig varit några konstigheter att hon kunnat gå till honom och hämta saker till barnen osv. De har en vänskapsrelation där de kan ringa varandra om vad som helst, gällande barn eller dem personligen.
Nu blir det jag som ställs inför att vara elak om jag inte tillåter detta mer om vi blir sammanboendes, syftar på att hon ska ha nyckel och kunna gå in när hon än behöver.
Dels vill jag inte förstöra deras samarbete och vänskap genom att flytta in och börja sätta regler.
Och vill heller inte vara den som sårar någon. För hur det än är, så är det väl aldrig roligt för den som lämnat att se sin fd flytta ihop med en annan i det hem som de bott i många år med deras barn.
Hon är ensam än och har inte funnit någon och det känns än värre och jag får än mer dåligt samvete.
Så lite skamsen och illa tillsmods känner jag mig.
Ska man bara köra på eller ska man backa lite och låta det gå lite mer tid?
Är det bara jag som känner så här eller finns det fler där ute som känt liknande?
1
Dumt eller? Ett dilemma...
Jag och min pojkvän har varit ett par i över 2år.
Den mesta av tiden har vi egentligen bott ihop, då hemma hos honom.
Vi började diskutera kring att flytta ihop för ett halv år sedan men då vi båda har barn sedan tidigare så har det lagts lite på is.
Nu har vi åter tagit upp detta och vi vill flytta ihop och har pratat med barn och barnens andre föräldrar..
Men jag står ändå med dåligt samvete. Är detta rätt? Inte så att jag funderar på känslor utan jag funderar mer på barn och min pojkväns fd.
Det har varit väldigt spänt och känsligt.
Inte så att jag kom emellan utan mer att jag kanske kom in lite för fort i min pojkväns liv efter att han blivit lämnad och hans ex har väl inte varit så positivt inställd till detta, även om hon lämnade.
Men det gick inte mer än 5 månader efter att hon flyttade till att vi började träffas. Dock blev det inget förrän 4-5 månader efter det. Så totalt 9 månader efter deras separation som vi gick ut med att vi var ett par.
Hon har fått vara hos honom när hon än velat, hon har nyckel hem till honom och det har aldrig varit några konstigheter att hon kunnat gå till honom och hämta saker till barnen osv. De har en vänskapsrelation där de kan ringa varandra om vad som helst, gällande barn eller dem personligen.
Nu blir det jag som ställs inför att vara elak om jag inte tillåter detta mer om vi blir sammanboendes, syftar på att hon ska ha nyckel och kunna gå in när hon än behöver.
Dels vill jag inte förstöra deras samarbete och vänskap genom att flytta in och börja sätta regler.
Och vill heller inte vara den som sårar någon. För hur det än är, så är det väl aldrig roligt för den som lämnat att se sin fd flytta ihop med en annan i det hem som de bott i många år med deras barn.
Hon är ensam än och har inte funnit någon och det känns än värre och jag får än mer dåligt samvete.
Så lite skamsen och illa tillsmods känner jag mig.
Ska man bara köra på eller ska man backa lite och låta det gå lite mer tid?
Är det bara jag som känner så här eller finns det fler där ute som känt liknande?
Hej!
Jag kan förstå din tvekan inför att flytta ihop. Men då skulle jag vara tveksam till att flytta ihop med någon annans barn, inte att jag skulle störa ett ex. Jag tycker det låter knepigt att hon har nyckel till hans hem. Det tycker jag ni kan prata om separat, det behöver inte ha nåt att göra med om ni ska flytta ihop.
Ni har inte funderat på att flytta till något eget istället för att du flyttar in i hans hem? Tror det vore en mycket bättre start för er.
2
Hej!
Jag kan förstå din tvekan inför att flytta ihop. Men då skulle jag vara tveksam till att flytta ihop med någon annans barn, inte att jag skulle störa ett ex. Jag tycker det låter knepigt att hon har nyckel till hans hem. Det tycker jag ni kan prata om separat, det behöver inte ha nåt att göra med om ni ska flytta ihop.
Ni har inte funderat på att flytta till något eget istället för att du flyttar in i hans hem? Tror det vore en mycket bättre start för er.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
