Är redan trött på att vara gravid. Det här var inget roligt. Är irriterad, trött och illamående. Har slutat träna och promenera, då lusten och orken tryter lika snabbt som humöret. Tröstäter godis, chips och kakor. Eller mycket mat. Vikten skenar nog. Vill inte väga mig. Känner mig ful och plufsig. Vill ta ett, två, tre glas vin och cider, men får och kan ju inte. Sitter inne om helgen och mitt sociala liv är borta då jag inte orkar nåt. Sex är jobbigt och jag vill inte ligga öht. numera. Hatar att shoppa, vilket var jättekul förut. Jag var glad, livfull och snygg. Nu är jag arg, irriterad och ful. Sambon är snäll och säger att han älskar mig ändå.
Vill absolut inte prata med BM om detta, då blir det väl raka vägen till psykolog eller nåt. Kan man inte sövas i typ 6-7 månader till och att de väcker mig efter förlossningen. Typ. Blä för att känna mig så här. Är kanske otacksam då det är "ett välsignat tillstånd" jag är i nu. Men detta tär på mig. Måste hålla ut. Om något år är det glömt. Suck. Är jag ensam om att känna detta?
1
Trött på det Är redan trött på att vara gravid. Det här var inget roligt. Är irriterad, trött och illamående. Har slutat träna och promenera, då lusten och orken tryter lika snabbt som humöret. Tröstäter godis, chips och kakor. Eller mycket mat. Vikten skenar nog. Vill inte väga mig. Känner mig ful och plufsig. Vill ta ett, två, tre glas vin och cider, men får och kan ju inte. Sitter inne om helgen och mitt sociala liv är borta då jag inte orkar nåt. Sex är jobbigt och jag vill inte ligga öht. numera. Hatar att shoppa, vilket var jättekul förut. Jag var glad, livfull och snygg. Nu är jag arg, irriterad och ful. Sambon är snäll och säger att han älskar mig ändå.
Vill absolut inte prata med BM om detta, då blir det väl raka vägen till psykolog eller nåt. Kan man inte sövas i typ 6-7 månader till och att de väcker mig efter förlossningen. Typ. Blä för att känna mig så här. Är kanske otacksam då det är "ett välsignat tillstånd" jag är i nu. Men detta tär på mig. Måste hålla ut. Om något år är det glömt. Suck. Är jag ensam om att känna detta?
Hej,
Såg att det är många som har läst ditt inlägg tror många känner så men vågar inte skriva något.
För att det är pinsamt att tänka så! Och jag skäms också att tänka så och har ingen att prata med!
Med mitt första barn hade jag njutit at hela graviditeten trotts allt. Det var ju först jag visste inte så mycket! Sen tog det nästan 8 år innan jag tog steget och nu är alla glada och jag också men jag mår som skit!
Är i ca vecka 7 mår psykiskt skit! Har ont i bröst vill gråta hela tiden och vill bara ligga i min säng, ingen förstår vad som har hänt med en glad och pigg tjej! Förstår exakt hur du mår.
Och det värsta är att ingen i omgivning förstår dig! Du är låst med dina känslor och dina skuld känslor. För att hela världen förväntar dig att se snygg och glad full av liv för att du ska ge liv. Alla tidningar och internet med sina gravida ideal med smal snygga pigga mammor.
Så är det inte, man är tjock, man har ont, man är inte ett dugg snygg. Det är verkligheten och tyvärr ingen vill prata om det för annars kommer ingen föda barn.
Jag ändå försöker gå ut och träna, svettas och tänka på något annat! Är inte, försökt för då kommer bara dåligt samvete och du kommer må ännu sämre.
Försök att ta hand om dig för det lilla livet ändå känner att du inte mår bra och mår inte du bra mår inte han/hon inte bra.
Lycka till!
Jag ska försöka vara här i den mån ja kan så kanske vi kan peppa varandra?
2
Hej,
Såg att det är många som har läst ditt inlägg tror många känner så men vågar inte skriva något.
För att det är pinsamt att tänka så! Och jag skäms också att tänka så och har ingen att prata med!
Med mitt första barn hade jag njutit at hela graviditeten trotts allt. Det var ju först jag visste inte så mycket! Sen tog det nästan 8 år innan jag tog steget och nu är alla glada och jag också men jag mår som skit!
Är i ca vecka 7 mår psykiskt skit! Har ont i bröst vill gråta hela tiden och vill bara ligga i min säng, ingen förstår vad som har hänt med en glad och pigg tjej! Förstår exakt hur du mår.
Och det värsta är att ingen i omgivning förstår dig! Du är låst med dina känslor och dina skuld känslor. För att hela världen förväntar dig att se snygg och glad full av liv för att du ska ge liv. Alla tidningar och internet med sina gravida ideal med smal snygga pigga mammor.
Så är det inte, man är tjock, man har ont, man är inte ett dugg snygg. Det är verkligheten och tyvärr ingen vill prata om det för annars kommer ingen föda barn.
Jag ändå försöker gå ut och träna, svettas och tänka på något annat! Är inte, försökt för då kommer bara dåligt samvete och du kommer må ännu sämre.
Försök att ta hand om dig för det lilla livet ändå känner att du inte mår bra och mår inte du bra mår inte han/hon inte bra.
Lycka till!
Jag ska försöka vara här i den mån ja kan så kanske vi kan peppa varandra?
Tack för ditt svar! Skall försöka komma igång med träningen så smått igen. Skall samla kraft! Försöker "tänka bort" magen som växer och tar plats. Hemska mig... tar dag för dag och jag vet att månaderna går fort fram. Ämnet är tabubelagt och många känner kanske inte igen sig alls.
Jag vet att man blir "återställd" efter något år igen, så jag får väl se den här biten som en liten del av mitt liv. Det går fort och snart glömmer man bort att det var jobbigt. Jag är en grymt bra mamma, men ogillar att vara gravid.
Det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid! Vi får bita ihop och räkna månader, veckor och dagar tills vi inte är två i en kropp om man säger så.
3
Tack för ditt svar! Skall försöka komma igång med träningen så smått igen. Skall samla kraft! Försöker "tänka bort" magen som växer och tar plats. Hemska mig... tar dag för dag och jag vet att månaderna går fort fram. Ämnet är tabubelagt och många känner kanske inte igen sig alls.
Jag vet att man blir "återställd" efter något år igen, så jag får väl se den här biten som en liten del av mitt liv. Det går fort och snart glömmer man bort att det var jobbigt. Jag är en grymt bra mamma, men ogillar att vara gravid.
Det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid! Vi får bita ihop och räkna månader, veckor och dagar tills vi inte är två i en kropp om man säger så.
Det är väl helt naturligt att må lite kasst som gravid, jag har fasen inte varit någon solstråle de senaste 4 månaderna. Pratade med min bm om det och ventilerade hur jobbigt jag tycker det är med den här implicita pressen på att stråla och vara lycklig när jag har mått sämre överlag. Dock i vecka 16 börjar jag må bättre men då börjar jag plötsligt reta mig som fasen på min sambo istället och får svårt för närhet. För en vecka sedan var jag så lycklig med vår relation. Hormoner suger ibland, så är det bara. Nu har det ju gått ganska lång tid, hur mår du nu?
Jag har fått bf till 31/5 så jag smyger in i den här gruppen istället för junigruppen men det verkar vara väldigt lite aktivitet här.
4
Det är väl helt naturligt att må lite kasst som gravid, jag har fasen inte varit någon solstråle de senaste 4 månaderna. Pratade med min bm om det och ventilerade hur jobbigt jag tycker det är med den här implicita pressen på att stråla och vara lycklig när jag har mått sämre överlag. Dock i vecka 16 börjar jag må bättre men då börjar jag plötsligt reta mig som fasen på min sambo istället och får svårt för närhet. För en vecka sedan var jag så lycklig med vår relation. Hormoner suger ibland, så är det bara. Nu har det ju gått ganska lång tid, hur mår du nu?
Jag har fått bf till 31/5 så jag smyger in i den här gruppen istället för junigruppen men det verkar vara väldigt lite aktivitet här.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
