Hemsk situation
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    Hemsk situation

    Jag vet inte om vi ska fortsätta längre.

    För att göra en lång historia kort. Vi träffades för 3 år sedan när vi båda separerat från tidigare förhållande.
    Jag hade varit singel lite längre än honom. Dock hade jag lämnat mitt förhållande och han hade blivit lämnad av sitt livs kärlek.

    Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar om att det skulle bli något mellan oss utan lät det gå. Vi träffades och fikade mer än så var det inte. Vi var som vänner. Pratade mycket och länge.

    Han blev väl förälskad i mig medan jag inte visste vad jag ville.
    Det gick en tid och jag funderade om. Han var snäll och omtänksam så jag fick mer och mer känslor för honom. Jag hade haft ett stormigt förhållande innan och han bedyrade mig om att han var tvärtom och skulle behandla mig väl och kärleksfullt.
    Så bestämde vi oss ett tag senare för att se oss som ett par.
    Det gick 3 dagar och sedan sa han att jag inte var den han sökte.

    Det var en väldigt chockerande händelse och jag förstod ingenting.
    Men han höll sitt ord och avslutade allt.
    Dagen efter åkte han iväg med gemensamma vänner till honom och hans ex och hon var även med någon dag.
    Jag funderade inte så mycket på det utan tänkte mest att jag skulle gå vidare utan honom.

    Så plötsligt en vecka senare så ändrade han sig.
    Han förklarade egentligen inte så mycket om varför.
    Jag tyckte ju om honom så jag gav det en chans.

    Ända sedan den dagen han lämnade mig har jag inte vågat lita fullt ut på honom.
    Han har varit väldigt mån om att umgås med sitt ex och blivit arg när jag frågat om det.
    Han har i princip sagt att jag inte har med det att göra och sedan har vi avslutat diskussionen.

    Första resan utomlands vi hade så markerade han väl att han ville vara gör sig själv och att vi inte behövde hänga ihop hela dagarna. Detta var totalt obegripligt för mig. Reser man ihop första gången så vill man väl inget mer än att just vara tillsammans.

    Det kom lite konstiga ord då och då från honom men jag la det bakom mig.
    Det började gå lite bättre och sedan beslutade vi oss för att flytta ihop.
    Men jag vet inte om vi gjorde rätt för vi irriterar oss ofta på varandra. Han är ofta uttråkad och rastlös medan jag är lugn och känner mig hemmakär. Han vill ut och resa ofta, vill att det händer saker hela tiden och jag känner sådan press på mig gällande detta så jag vet inte längre om vi hör ihop.
    Jag känner heller inte att vad som än skulle ske så skulle han finnas bakom mig. Jag känner inte det.
    Jag känner inte full tillit till honom efter allt som hänt.

    Även om han är kärleksfull och bedyrar sin kärlek till mig så säger min magkänsla att han inte funnit den han söker. Jag är inte den kvinnan. En påhittig, spontan och karriärsdriven kvinna är tre ord som beskriver väl en kvinna han hade trivts med. Jag var påhittig tidigare men jag kan inte vara det längre, min lust till det är borta pga att jsg inte känner mig tillräcklig. Jag är inte tjejen som ställer mig på scen och pratar med alla, som tar över showen. Han gillar sådana tjejer och något stoppar mig då från att vara spontan och påhittig eftersom att jag vet att det hjälper inte hur jag än gör. För jag är inte den ubersociala tjejen.
    Detta är givetvis väldigt jobbigt och tärande. Mycket energi går åt till att försöka förstå varför allt känns så här. Och något inom mig känner att även han innerst inne tänker på det också.
    Vi båda är i behov av bekräftelse, vi känner oss bättre med någon att krama om, någon som väntar på en hemma.
    Men att leva med något som inte känns 100% kommer ju aldrig bli bra.

    Jag vet bara inte hur man ska göra i detta. Finns överhuvudtaget något hopp?
  2. 1
    Hemsk situation Jag vet inte om vi ska fortsätta längre.

    För att göra en lång historia kort. Vi träffades för 3 år sedan när vi båda separerat från tidigare förhållande.
    Jag hade varit singel lite längre än honom. Dock hade jag lämnat mitt förhållande och han hade blivit lämnad av sitt livs kärlek.

    Jag hade inga förväntningar eller förhoppningar om att det skulle bli något mellan oss utan lät det gå. Vi träffades och fikade mer än så var det inte. Vi var som vänner. Pratade mycket och länge.

    Han blev väl förälskad i mig medan jag inte visste vad jag ville.
    Det gick en tid och jag funderade om. Han var snäll och omtänksam så jag fick mer och mer känslor för honom. Jag hade haft ett stormigt förhållande innan och han bedyrade mig om att han var tvärtom och skulle behandla mig väl och kärleksfullt.
    Så bestämde vi oss ett tag senare för att se oss som ett par.
    Det gick 3 dagar och sedan sa han att jag inte var den han sökte.

    Det var en väldigt chockerande händelse och jag förstod ingenting.
    Men han höll sitt ord och avslutade allt.
    Dagen efter åkte han iväg med gemensamma vänner till honom och hans ex och hon var även med någon dag.
    Jag funderade inte så mycket på det utan tänkte mest att jag skulle gå vidare utan honom.

    Så plötsligt en vecka senare så ändrade han sig.
    Han förklarade egentligen inte så mycket om varför.
    Jag tyckte ju om honom så jag gav det en chans.

    Ända sedan den dagen han lämnade mig har jag inte vågat lita fullt ut på honom.
    Han har varit väldigt mån om att umgås med sitt ex och blivit arg när jag frågat om det.
    Han har i princip sagt att jag inte har med det att göra och sedan har vi avslutat diskussionen.

    Första resan utomlands vi hade så markerade han väl att han ville vara gör sig själv och att vi inte behövde hänga ihop hela dagarna. Detta var totalt obegripligt för mig. Reser man ihop första gången så vill man väl inget mer än att just vara tillsammans.

    Det kom lite konstiga ord då och då från honom men jag la det bakom mig.
    Det började gå lite bättre och sedan beslutade vi oss för att flytta ihop.
    Men jag vet inte om vi gjorde rätt för vi irriterar oss ofta på varandra. Han är ofta uttråkad och rastlös medan jag är lugn och känner mig hemmakär. Han vill ut och resa ofta, vill att det händer saker hela tiden och jag känner sådan press på mig gällande detta så jag vet inte längre om vi hör ihop.
    Jag känner heller inte att vad som än skulle ske så skulle han finnas bakom mig. Jag känner inte det.
    Jag känner inte full tillit till honom efter allt som hänt.

    Även om han är kärleksfull och bedyrar sin kärlek till mig så säger min magkänsla att han inte funnit den han söker. Jag är inte den kvinnan. En påhittig, spontan och karriärsdriven kvinna är tre ord som beskriver väl en kvinna han hade trivts med. Jag var påhittig tidigare men jag kan inte vara det längre, min lust till det är borta pga att jsg inte känner mig tillräcklig. Jag är inte tjejen som ställer mig på scen och pratar med alla, som tar över showen. Han gillar sådana tjejer och något stoppar mig då från att vara spontan och påhittig eftersom att jag vet att det hjälper inte hur jag än gör. För jag är inte den ubersociala tjejen.
    Detta är givetvis väldigt jobbigt och tärande. Mycket energi går åt till att försöka förstå varför allt känns så här. Och något inom mig känner att även han innerst inne tänker på det också.
    Vi båda är i behov av bekräftelse, vi känner oss bättre med någon att krama om, någon som väntar på en hemma.
    Men att leva med något som inte känns 100% kommer ju aldrig bli bra.

    Jag vet bara inte hur man ska göra i detta. Finns överhuvudtaget något hopp?
  3. Medlem sedan
    May 2004
    #2

    Öhh hur du ska göra????

    ja börja med att säja, tack och hej leverpastej och sen drar du så långt bort du kan.

    Du är inte den han söker och han verkar mest suga energin ur dig. Du behöver en stabil man, inte en labil som vänder tycke och smak efter det han smakade på sist.

    Helt ärligt, jag kan inte förstå att du ens överväger att gå vidare med en sådan mupp. Helt obegripligt.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  4. 2
    Öhh hur du ska göra???? ja börja med att säja, tack och hej leverpastej och sen drar du så långt bort du kan.

    Du är inte den han söker och han verkar mest suga energin ur dig. Du behöver en stabil man, inte en labil som vänder tycke och smak efter det han smakade på sist.

    Helt ärligt, jag kan inte förstå att du ens överväger att gå vidare med en sådan mupp. Helt obegripligt.
  5. Medlem sedan
    Jan 2009
    #3
    Jag förstår inte riktigt din kronologi men du får det att låta som ni var ihop i tre dagar, sedan gjorde han slut. Därefter tog det någon vecka och så blev ni ihop igen. Detta var tre år sedan. Under dessa tre år har du gått omkring och känt att han inte vill ha dig. Har jag förstått det rätt?

    Varför är du ihop med snubben? Vad kan han ge dig?
    Ha det gott!
  6. 3
    Jag förstår inte riktigt din kronologi men du får det att låta som ni var ihop i tre dagar, sedan gjorde han slut. Därefter tog det någon vecka och så blev ni ihop igen. Detta var tre år sedan. Under dessa tre år har du gått omkring och känt att han inte vill ha dig. Har jag förstått det rätt?

    Varför är du ihop med snubben? Vad kan han ge dig?
  7. Snäckan #1
    #4
    Du verkar vara hans andra-hands-val och jag fattar inte varför du gick tillbaka till honom?!!!

    Följ din magkänsla!
  8. 4
    Du verkar vara hans andra-hands-val och jag fattar inte varför du gick tillbaka till honom?!!!

    Följ din magkänsla!
  9. Medlem sedan
    Apr 2001
    #5
    Jag tänker att livet är för kort för att nöja sig med något halvdant.
  10. 5
    Jag tänker att livet är för kort för att nöja sig med något halvdant.
  11. Anonym
    #6
    Nej nej. 2 månader ungefär hade gått till det att vi gick skilda vägar. Men dock hade vi träffats sammanlagt innan det i 4 månader.

    Tilliten försvann från min sida och hur jag än försöker tro så kommer det ofta stunder då jag inte vågar ge hela mig. Jag står beredd att packa kan man säga.
  12. 6
    Nej nej. 2 månader ungefär hade gått till det att vi gick skilda vägar. Men dock hade vi träffats sammanlagt innan det i 4 månader.

    Tilliten försvann från min sida och hur jag än försöker tro så kommer det ofta stunder då jag inte vågar ge hela mig. Jag står beredd att packa kan man säga.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar