Arbetslös dotter - flytta in permanent
Ensamförälder
  1. P
    #1

    Arbetslös dotter - flytta in permanent


    Jag är skild och singel sedan några år. Har haft ett förhållande efter skilsmässan som tyvärr tog slut då det inte funkade med hennes barn (8 och 10 år). De bodde hos henne mer eller mindre permanent p g a ansvarslös pappa vilket gjorde att vi i princip aldrig hade egen tid med varandra. Blev ganska besviken då.



    Våra tre barn bor omväxlande två veckor i taget hos mig och deras mamma. Nu vill äldsta dottern, 21 år, sluta med det och flytta hem till mig permanent. Jag förstår henne men bävar! Hon är arbetslös och pluggar inte heller. Hon går nästan aldrig ut utan sitter mest hemma i sitt rum framför datorn. Det är förstås tragiskt och trist för henne på alla vis, men jag känner ett motstånd mot att hon ska vara hemma i lägenheten hela tiden. Jag har eget företag och jobbar mestadels hemifrån. Även om hon inte kommer in och stör så får jag svårare att koncentrera mig på jobbet då familjelivet så att säga pockar på när jag är "på jobbet". Alla som jobbar hemifrån förstår nog hur jag menar.

    Sen befarar jag att kärlekslivet blir lidande också. Har dejtat en del och vill kunna bjuda hem någon då det är barnfritt hemma. Det skulle ju aldrig kunna ske utan att det kommer till "allmän kännedom". Dottern och jag har sovrum vägg i vägg, så om nu någon skulle stanna över natten så går det ju inte att idka älskog med dottern två meter ifrån oss. Ni förstår säkert.

    Har sagt till dottern att om hon ska flytta hit permanent så måste hon först skaffa sig ett jobb att gå till. Blir galen av att hon alltid är hemma. Vi bor i Stockholm och bostadssituationen här för ungdomar är ju allmänt känd. Är jag för hård mot henne?
  2. 1
    Arbetslös dotter - flytta in permanent
    Jag är skild och singel sedan några år. Har haft ett förhållande efter skilsmässan som tyvärr tog slut då det inte funkade med hennes barn (8 och 10 år). De bodde hos henne mer eller mindre permanent p g a ansvarslös pappa vilket gjorde att vi i princip aldrig hade egen tid med varandra. Blev ganska besviken då.



    Våra tre barn bor omväxlande två veckor i taget hos mig och deras mamma. Nu vill äldsta dottern, 21 år, sluta med det och flytta hem till mig permanent. Jag förstår henne men bävar! Hon är arbetslös och pluggar inte heller. Hon går nästan aldrig ut utan sitter mest hemma i sitt rum framför datorn. Det är förstås tragiskt och trist för henne på alla vis, men jag känner ett motstånd mot att hon ska vara hemma i lägenheten hela tiden. Jag har eget företag och jobbar mestadels hemifrån. Även om hon inte kommer in och stör så får jag svårare att koncentrera mig på jobbet då familjelivet så att säga pockar på när jag är "på jobbet". Alla som jobbar hemifrån förstår nog hur jag menar.

    Sen befarar jag att kärlekslivet blir lidande också. Har dejtat en del och vill kunna bjuda hem någon då det är barnfritt hemma. Det skulle ju aldrig kunna ske utan att det kommer till "allmän kännedom". Dottern och jag har sovrum vägg i vägg, så om nu någon skulle stanna över natten så går det ju inte att idka älskog med dottern två meter ifrån oss. Ni förstår säkert.

    Har sagt till dottern att om hon ska flytta hit permanent så måste hon först skaffa sig ett jobb att gå till. Blir galen av att hon alltid är hemma. Vi bor i Stockholm och bostadssituationen här för ungdomar är ju allmänt känd. Är jag för hård mot henne?
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2
    Jag förstår dig och tycker att det är rimliga funderingar och krav. Hon är vuxen och måste stå på egna fötter. Nu är ju bostadssituationen som du säger mycket svår i Stockholm, men den blir inte löst av att hon inte gör något åt den. Försörjning är ju första steget så att hon ens har råd med någon bostad. Kräv av henne att ha en plan för antingen studier eller att hitta ett jobb. Det finns jobb om man inte är kräsen och har man ingen utbildning så kan man inte vara kräsen. Fråga henne hur hon ska försörja sig och var tydlig med att du inte tänker göra det. Du hjälper henne bättre på det viset än genom att låta henne hållas som det är nu.

    Sedan får du väl sätta regler för vad som gäller om dagarna hemma. Om du arbetar så får hon inte störa dig utan respektera det.
  4. 2
    Jag förstår dig och tycker att det är rimliga funderingar och krav. Hon är vuxen och måste stå på egna fötter. Nu är ju bostadssituationen som du säger mycket svår i Stockholm, men den blir inte löst av att hon inte gör något åt den. Försörjning är ju första steget så att hon ens har råd med någon bostad. Kräv av henne att ha en plan för antingen studier eller att hitta ett jobb. Det finns jobb om man inte är kräsen och har man ingen utbildning så kan man inte vara kräsen. Fråga henne hur hon ska försörja sig och var tydlig med att du inte tänker göra det. Du hjälper henne bättre på det viset än genom att låta henne hållas som det är nu.

    Sedan får du väl sätta regler för vad som gäller om dagarna hemma. Om du arbetar så får hon inte störa dig utan respektera det.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar