Skrivet: 2015-12-28, 09:55
#1
Fulla svärföräldrar
Jag är en tjej på 47 år och min sambo är lika gammal. Vi har hållt ihop i snart tre år och är mycket lyckliga i vårt förhållande. Han har två barn sen innan och jag tre killar. Bara min yngsta har vi hos oss varannan vecka, de andra är utflugna.
Julafton firade vi hos oss med min mamma, vår utbytesstudent från USA (som bor hos oss ett år),mina tre killar, jag och min sambo. Lugnt, skönt och mysigt.
På annandagen åkte vi till min sambos föräldrar ca 25 mil från oss. Det var egentligen meningen att min yngste son skulle följa med, men det blev inte så, då han istället åkte till sin pappa. Och tur var väl det...
När vi kommer dit börjar det med att båda hans föräldrar har druckit, det märktes direkt.
En halvtimme senare dyker hans bror upp, aspackad. Kan knappt stå på benen. Ingen säger något till honom utan ger honom mer vin till maten. Detta gör att han knappt kan äta, bara sluddrar (ska bl a försöka prata med vår student som aldrig träffat varken brorsan eller föräldrarna innan) , välter ut vinglas som far i golvet och slutligen somnar vid bordet. Min sambo och hans son får köra hem brodern efter stor motvilja från honom.
När han var ute från huset började det drickas ännu mer. Vinarna, whiskyn, konjaken mm kom fram.
Hans föräldrar och svåger var rejält packade. Pinsamma och otrevliga. Hans pappa började skälla ut min sambo för petitesser (precis som han ville ha bråk) och bråkade med sin fru (min svärmor). Hans svåger började dessutom bli lite för närgången mot mig (det har hänt flera ggr förr). Och mitt i detta finns två tjejer på 11 år(min sambos systerbarn).
När vi vid 23-tiden packat in föräldrarna i en taxi och fått iväg dem, var jag jättebesviken och ledsen. MIn sambo likadant. Men han sa till mig när jag berättade för honom hur JAG kände, att nästa gång får jag (han)väl åka själv. Det tyckte jag var så dumt sagt, vilket jag sa till honom. Det är ju inte det det handlar om. Han mår ju också dåligt av det och då måste han ju berätta det för sina föräldrar, tycker jag. Men han säger att han är van vid det. Det har alltid varit så i alla år, enligt honom.
I min familj har det aldrig gått till så, men å andra sidan har jag lämnat min före detta pga att han blev alkis och jag har sett på nära håll vad spriten gör med människor. Jag tog barnen och stack från mitt ex frö några år sedan, därför var jag så tacksam att de inte var med och såg detta. Det är väl också en av anledningarna att jag tar så himla illa vid mig.
Jag tycker att detta är så vansinnigt respektlöst. Jag trodde julen skulle vara mysig och trevlig, särskilt då vi inte setts på ganska länge., men istället blev det bråk och tjafs till höger och vänster. De enda som inte bråkade var jag och min sambo.
Igår pratade jag och sambon om det när vi körde hem och han grät. Han skämdes så vansinnigt över sin familj.
Jag förstår honom . Han är ju inte alls sån själv. Man tror inte han kommer från denna familjen, han är så långt ifrån i sättet. Han dricker väldigt måttligt och blir aldrig berusad.
Jag vet inte hur man ska göra i fortsättningen, för detta lär väl hända igen... MIn sambo lovade prata med föräldrarna om det, men han har gjort det förr, säger han, och det varar inte länge. Vad ska man göra?