Akut! 5åring svartsjuk på oss!!

[Anonym]

Vår dotter fyller snart 5 och har alltid varit en liten tös fylld av tankar och känslor.
Men nu har vi uppriktiga problem! Hon är _jätte_svartsjuk på kärleken mellan mig och pappan. Och nu är syskon dessutom på väg så vi är lite oroliga hur detta ska gå.

Hon är till att börja med otroligt pappig. Det är jag som varit hemma mest med henne, då han jobbar heltid och jag deltid. Därmed är det också mest jag som får hantera bråk och trots och den som inte har samma energi till lek och bus som han har när han kommer hem och har saknat henne hela dagen. Det är mycket pappa, pappa, pappa och höjdpunkten är när han kommer hem från jobbet!
Hon har sagt att hon ska gifta sig med pappa när hon blir stor och är kär i pappa osv. Han har ju mest tagit detta på skoj och sagt detsamma till henne, vilket vi inser nu att det såklart måste gett henne helt fel bild av kärlek. Men vi tänkte ju att så säger väl dom flesta barn, no big deal..

BIG deal för henne! Vi kan inte ens ge varandra en kram utan att hon ska klämma sig emellan och ha minst samma uppmärksamhet hon också. Hon har en gossensor som känner av så fort vi närmar oss varandra, då är hon där i raketfart och klänger på pappa.

Idag rann det över!!

Pappan pussade mig och såg inte att hon också ville ha en puss. Plötsligt hörde vi bara att hon låg i sovrummet och grät något så FRUKTANSVÄRT, så hon hyperventilerade. Hon var verkligen heeeelt förstörd. Hon vägrade berätta vad det var så länge jag var i samma rum , bara pappa fick veta.
Men jag stod utanför och hörde.

Pappa hade bara pussat mig. Pappa var bara kär i mig nu och inte i henne.
Då insåg jag att vi var tvungna att förklara skillnaden på att vara kär och älska. Att mammor och pappor inte KAN vara kära i sina barn men att man älskar dom jättemycket ändå. Att mammor och pappor är bara kära i varandra och att det är ju tur för annars hade vi ju inte fått henne att älska.
Då bröt hon ihop ännu mer och skrek att vi inte vill att hon ska finnas, hon missuppfattade något i den meningen..

I nästan en timme grät hon helt otröstligt.

Förstår inte hur det blivit så fel. Vi har alltid gett henne så mycket kärlek och säger ofta att vi älskar henne. Kramas , pratar, lyssnar. Och bråkar med såklart, men alltid med ett avslutande förlåt från båda håll och ett "vi älskar dig ändå".

Hur förklarar vi detta? Hur får vi henne att förstå och glömma bort svartsjukan?

Vi har varit väldigt noga med att förbereda inför syskonet och även göra henne involverad i planering, utan att involvera FÖR mycket så det bara blir bebisprat hela tiden. Tycker vi haft en bra balans på det mesta, men nu känner vi bara hopplöshet i detta fallet. Hon blir så himla ledsen och verkar inte alls förstå

[Klunssmurfen]

Jag tror inte att en 5 åring har det begreppet eller förmågan att känna den sortens kärlek det är något som måste upplevas för att kunna förstås så hon KAN inte vara kär i pappa heller och kan inte känna den sortens svartsjuka.
Om 10 år kommer du kanske att tycka om en kille på annat sätt än pappa och vill klänga på honom istället kan vara en aning overkligt för en 5 åring eftersom den kärlek hon känner är det enda hon förstår.
Andra 5 åringar vill gifta sej med mamma, mamma är den enda tjej han vill klänga på.

Ettåringen, hunden och katten kan också bli svartsjuka när de vill ha någon för sej själv.
Svårt att acceptera att man får dela med sej.

Kan svartsjukan vara ett sätt att söka ännu mer uppmärksamhet av pappa/båda?
Dom är inte dumma.


Beror på varför svartsjukan är där.

[...]Därmed är det också mest jag som får hantera bråk och trots och den som inte har samma energi till lek och bus som han har när han kommer hem och har saknat henne hela dagen.[...]

Känner igen den där, mer bråk och trots på dagen.
Gissar vilt här
Du har svårt att kombinera hemmets sysslor med tid för barnet och hon söker negativ uppmärksamhet medan pappa har lite lättare för att hantera konflikter?

Kanske mer lek och bus med mamma på dagen?
Låt henne kladda vid diskbänken när du är upptagen i köket om hon kan torka upp det värsta själv.
Låt henne hjälpa till med maten.
Försök att kombinera sånt som hon värdesätter med regler.


Pappa ska inte ha tid för henne hela tiden varje dag mellan jobb och läggning: pappa är upptagen men mamma har tid.

Kortfattat istället för att fokusera på svartsjukan försök fokusera på hur du ska få henne att klänga lite på dej också och då kanske pappa får backa lite.