Pengar - berätta för sin partner?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Aug 2006
    #1

    Pengar - berätta för sin partner?

    Hur öppen tycker du att man är "skyldig" (inte juridiskt då) att vara mot sin partner ang sin ekonomi? Låt säga att man har en stor summa pengar som man ärvt och inte vill använda för löpande kostnader utan spara till senare skeden i livet (inte nödvändigtvis ihop med partnern då)? Eller att man vinner en stor summa på lotto t ex? Eller för den delen att man innan man träffade partnern sparat ihop en stor summa genom bra fastighetsaffärer eller kombinationen hög inkomst och låga utgifter? Är det fel att undanhålla detta? Spelar det roll om man har gemensam vardagsekonomi eller ej?

    (Nej, det är inte taget ur mitt liv. Inga undangömda förmögenheter här, tyvärr )
  2. 1
    Pengar - berätta för sin partner? Hur öppen tycker du att man är "skyldig" (inte juridiskt då) att vara mot sin partner ang sin ekonomi? Låt säga att man har en stor summa pengar som man ärvt och inte vill använda för löpande kostnader utan spara till senare skeden i livet (inte nödvändigtvis ihop med partnern då)? Eller att man vinner en stor summa på lotto t ex? Eller för den delen att man innan man träffade partnern sparat ihop en stor summa genom bra fastighetsaffärer eller kombinationen hög inkomst och låga utgifter? Är det fel att undanhålla detta? Spelar det roll om man har gemensam vardagsekonomi eller ej?

    (Nej, det är inte taget ur mitt liv. Inga undangömda förmögenheter här, tyvärr )
  3. Medlem sedan
    Aug 2011
    #2
    Jag tycker inte att man har någon skyldighet alls egentligen, att berätta om det. Visst är det fritt fram att göra det, men vill man inte så...

    Jag har själv ingen aning om vad min sambo har för tillgångar. Han är inte utblottad, så mycket vet jag, och jag tror inte att han har några miljoner gömda heller , men mer vill jag inte veta heller. Det är hans pengar, inte mina. Han skulle säkert svara om jag frågade, men jag har inte frågat.
  4. 2
    Jag tycker inte att man har någon skyldighet alls egentligen, att berätta om det. Visst är det fritt fram att göra det, men vill man inte så...

    Jag har själv ingen aning om vad min sambo har för tillgångar. Han är inte utblottad, så mycket vet jag, och jag tror inte att han har några miljoner gömda heller , men mer vill jag inte veta heller. Det är hans pengar, inte mina. Han skulle säkert svara om jag frågade, men jag har inte frågat.
  5. Pyssling
    #3
    Jag tycker nog inte att man har skyldighet att berätta något alls egentligen, men jag har jättesvårt att se att jag inte skulle berätta en sån sak.

    Han är min bästa vän i världen och vi pratar om allt och jag kan inte komma på en endaste sak som jag inte skulle berätta för honom, pengar och ekonomi är inget undantag, det ingår i allt annat vi delar.

    Nu har vi fullständigt gemensam ekonomi med bådas löner in på samma konto, gemensamma sparkonton och tillgång till varandras bankdosor, så man skulle ju se den andres pengar i alla fall. Om de inte var undangömda på en annan bank eller så då.
    Men för min del skulle det inte spela roll om vi hade gemensam ekonomi eller inte, jag berättar allt ändå.
  6. 3
    Jag tycker nog inte att man har skyldighet att berätta något alls egentligen, men jag har jättesvårt att se att jag inte skulle berätta en sån sak.

    Han är min bästa vän i världen och vi pratar om allt och jag kan inte komma på en endaste sak som jag inte skulle berätta för honom, pengar och ekonomi är inget undantag, det ingår i allt annat vi delar.

    Nu har vi fullständigt gemensam ekonomi med bådas löner in på samma konto, gemensamma sparkonton och tillgång till varandras bankdosor, så man skulle ju se den andres pengar i alla fall. Om de inte var undangömda på en annan bank eller så då.
    Men för min del skulle det inte spela roll om vi hade gemensam ekonomi eller inte, jag berättar allt ändå.
  7. Medlem sedan
    Mar 2003
    #4
    Inte skyldig men nog är det naturligt att inte dölja sånt tänker jag. Rör det sig däremot om skulder så tycker jag faktiskt man har en skyldighet då det kan påverka partnern negativt. Jag har inte stenkoll på min mans konton (och han har inte koll på mina). Skulle vi ha intresse av att veta exakt vad den andre har så skulle det inte vara några problem för någon av oss. Vi har ett gemensamt konto för våra utgifter och bryr oss inte hur det övriga.
  8. 4
    Inte skyldig men nog är det naturligt att inte dölja sånt tänker jag. Rör det sig däremot om skulder så tycker jag faktiskt man har en skyldighet då det kan påverka partnern negativt. Jag har inte stenkoll på min mans konton (och han har inte koll på mina). Skulle vi ha intresse av att veta exakt vad den andre har så skulle det inte vara några problem för någon av oss. Vi har ett gemensamt konto för våra utgifter och bryr oss inte hur det övriga.
  9. Medlem sedan
    Dec 2005
    #5
    Så länge man har gemensam ekonomi eller har barn ihop (och lever tillsammans) så tycker jag man ska ha öppna kort (undantaget om den ene lider brist på ekonomiskt sinne totalt och då skulle jag kunna undanhålla pengar)
  10. 5
    Så länge man har gemensam ekonomi eller har barn ihop (och lever tillsammans) så tycker jag man ska ha öppna kort (undantaget om den ene lider brist på ekonomiskt sinne totalt och då skulle jag kunna undanhålla pengar)
  11. Medlem sedan
    Apr 2001
    #6
    Vi kommer från liknande bakgrunder, moderaten och jag, vilket innebar att vi växte upp i familjer där man hade gott om pengar. I hans familj spenderade de hej vilt så några enorma arv blev det då rakt inte. Mina gjorde ruskigt bra investeringar vilket så småningom kommer att göra himla skillnad när jag blir pensionär (min egen lön ligger ju mer åt det patetiska hållet).

    Klart moderaten vet det, vi lever ju tillsammans och Med tanke på att han står för det mesta nu känns det rätt bra att veta att jag kan göra det sen. Varför man inte skulle berätta vet jag inte om det inte handlade om att ens partner hade ett spelmissbruk eller liknande. Fast då hade man väl å andra sidan knappast inte haft gemensam ekonomi heller.
  12. 6
    Vi kommer från liknande bakgrunder, moderaten och jag, vilket innebar att vi växte upp i familjer där man hade gott om pengar. I hans familj spenderade de hej vilt så några enorma arv blev det då rakt inte. Mina gjorde ruskigt bra investeringar vilket så småningom kommer att göra himla skillnad när jag blir pensionär (min egen lön ligger ju mer åt det patetiska hållet).

    Klart moderaten vet det, vi lever ju tillsammans och Med tanke på att han står för det mesta nu känns det rätt bra att veta att jag kan göra det sen. Varför man inte skulle berätta vet jag inte om det inte handlade om att ens partner hade ett spelmissbruk eller liknande. Fast då hade man väl å andra sidan knappast inte haft gemensam ekonomi heller.
  13. Medlem sedan
    Aug 2013
    #7
    Är parterna gifta har de, såvitt jag vet, giftorätt till varandras tillgångar, om det inte finns särskilda avtal om enskild egendom.
  14. 7
    Är parterna gifta har de, såvitt jag vet, giftorätt till varandras tillgångar, om det inte finns särskilda avtal om enskild egendom.
  15. Medlem sedan
    Jan 2009
    #8
    Jag tänker att om man inte vet sådant på ett ungefär så är man inte särskilt nära varandra. Som ett par behöver man ju anpassa sig efter sin partners ekonomi. Jag kan ju inte föreslå en resa till Hawaii eller ens en spaweekend om min partner knappt har några pengar. Det vore högst oförskämt.

    Jag har ingen partner just nu, men om jag träffade någon skulle jag nog rätt fort förstå ungefär hur läget låg ekonomiskt. Om jag tog stor hänsyn till honom för att jag trodde att han var pank och han egentligen var jätterik så skulle jag känna mig lurad.
    Ha det gott!
  16. 8
    Jag tänker att om man inte vet sådant på ett ungefär så är man inte särskilt nära varandra. Som ett par behöver man ju anpassa sig efter sin partners ekonomi. Jag kan ju inte föreslå en resa till Hawaii eller ens en spaweekend om min partner knappt har några pengar. Det vore högst oförskämt.

    Jag har ingen partner just nu, men om jag träffade någon skulle jag nog rätt fort förstå ungefär hur läget låg ekonomiskt. Om jag tog stor hänsyn till honom för att jag trodde att han var pank och han egentligen var jätterik så skulle jag känna mig lurad.
  17. cahouligan
    #9
    Så tänker jag också, om det finns saker man undanhåller så är man inte särskilt nära varandra, ett sånt förhållande skulle inte jag vilja leva i.

    Pengar ingår ju liksom i helheten, det finns verkligen ingen "skyldighet" att berätta om sånt men varför skulle man inte? Här finns det typ inget vi inte delar med varandra, inklusive ekonomi och jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt.

    Sen tänker vi inte i termerna "mitt och ditt" utan vi lever tillsammans och det vi har är "vårt".

    Fattar inte hur man kan vilja leva tillsammans med någon och inte dela allt, men det är så klart valfritt
  18. 9
    Så tänker jag också, om det finns saker man undanhåller så är man inte särskilt nära varandra, ett sånt förhållande skulle inte jag vilja leva i.

    Pengar ingår ju liksom i helheten, det finns verkligen ingen "skyldighet" att berätta om sånt men varför skulle man inte? Här finns det typ inget vi inte delar med varandra, inklusive ekonomi och jag skulle verkligen inte vilja ha det på något annat sätt.

    Sen tänker vi inte i termerna "mitt och ditt" utan vi lever tillsammans och det vi har är "vårt".

    Fattar inte hur man kan vilja leva tillsammans med någon och inte dela allt, men det är så klart valfritt
  19. Medlem sedan
    Apr 2008
    #10
    Beror väl på i vilken fas i livet man är, och vad en partner innebär.
    Jag tänker att det är viktigt att vara öppen om man vill att relationen ska vara långsiktig och nära.
    Men jag skulle ha svårt att vara ihop med en man som inte tyckte det var självklart att det jag ärvt och det jag jobbat ihop, det är i första hand mina pengar o egendomar. Om jag gifte mig skulle jag ha äktenskapsförord om både sommarstugan o radhuset. Om vi sedan levde lyckliga så delar vi förståss på allt, men äktenskapsförordet skulle göra att jag hade lättare att lita på honom, och vi kunde lättare förbli lyckliga.

    Att dölja vore däremot något av ett svek, att man inte litar på den andre
  20. 10
    Beror väl på i vilken fas i livet man är, och vad en partner innebär.
    Jag tänker att det är viktigt att vara öppen om man vill att relationen ska vara långsiktig och nära.
    Men jag skulle ha svårt att vara ihop med en man som inte tyckte det var självklart att det jag ärvt och det jag jobbat ihop, det är i första hand mina pengar o egendomar. Om jag gifte mig skulle jag ha äktenskapsförord om både sommarstugan o radhuset. Om vi sedan levde lyckliga så delar vi förståss på allt, men äktenskapsförordet skulle göra att jag hade lättare att lita på honom, och vi kunde lättare förbli lyckliga.

    Att dölja vore däremot något av ett svek, att man inte litar på den andre
  21. Medlem sedan
    Aug 2006
    #11
    Tack till er som faktiskt svarade på det jag undrade 😉

    Jag tycker inte tvunget det är en skyldighet man har men för min del hade det kännts oerhört konstigt att ha en långvarig stabil relation med någon utan att ha en åtminstone ungefärlig insikt i även den ekonomiska situationen. Och jag kan tänka mig att en person som är som jag kan känna sig oerhört sårad av att få veta att den andre medvetet undanhållit sådant. Sen tycker jag absolut man ska respektera att t ex ett arv som enskild egendom är tänkt just så, eller att större tillgångar som fanns innan relationen skyddas vid ev. skilsmässa o s v. Men att undanhålla medvetet, nej det känns konstigt.

    Sen beror det också på hur pengarna hanteras t ex och vilken livssituation man har. Låt säg att huset X och Y bor i behöver renoveras, men de måste ändå avvakta för att båda ser att de inte har råd... Y jobbar extra pass och får nästan ingen fritid över och säljer sina jobbgrejer för att de ska skrapa ihop pengarna... och så sitter ändå X i smyg på ett konto med en mille på. M a o de har råd... men X vill använda pengarna annorlunda. Xs val, men h*n är inte ärlig om det.
  22. 11
    Tack till er som faktiskt svarade på det jag undrade 😉

    Jag tycker inte tvunget det är en skyldighet man har men för min del hade det kännts oerhört konstigt att ha en långvarig stabil relation med någon utan att ha en åtminstone ungefärlig insikt i även den ekonomiska situationen. Och jag kan tänka mig att en person som är som jag kan känna sig oerhört sårad av att få veta att den andre medvetet undanhållit sådant. Sen tycker jag absolut man ska respektera att t ex ett arv som enskild egendom är tänkt just så, eller att större tillgångar som fanns innan relationen skyddas vid ev. skilsmässa o s v. Men att undanhålla medvetet, nej det känns konstigt.

    Sen beror det också på hur pengarna hanteras t ex och vilken livssituation man har. Låt säg att huset X och Y bor i behöver renoveras, men de måste ändå avvakta för att båda ser att de inte har råd... Y jobbar extra pass och får nästan ingen fritid över och säljer sina jobbgrejer för att de ska skrapa ihop pengarna... och så sitter ändå X i smyg på ett konto med en mille på. M a o de har råd... men X vill använda pengarna annorlunda. Xs val, men h*n är inte ärlig om det.
  23. Pyssling
    #12
    Nästa sommar har vi varit gifta i 20 år och vi har inget äktenskapsförord, det har aldrig ens varit på tal.

    När vi gifte oss hade jag ett företag tillsammans med min far, som var värt en del pengar. Jag skulle aldrig komma på tanken att ha ett äktenskapsförord.

    Nu har min man ärvt en skogsgård efter sina föräldrar som kommer att innebära ett par miljoner efter skatt för hans del när den säljs. Han har heller inte föreslagit äktenskapsförord och jag skulle tagit ganska illa upp av ett sånt förslag, självklart hade jag skrivit på men ändå känt som att han inte trodde att han kunde lita på mig.

    Men han kan lita på mig ändå och jag tvivlar verkligen på att vi skulle varit lyckligare med äktenskapsförord.

    Om det behövdes ett äktenskapsförord för att lita på någon och förbli lycklig skulle jag nog hellre undvika att gifta mig med personen i fråga.

    Självklart är det annorlunda om man bara är typ sambo och inte tänker ha en särskilt långsiktig relation, men om man tänker sig en livslång relation så har jag svårt att se att man är så särskilt nära om man inte delar allt inklusive ekonomi.

    Varför skulle ekonomin vara undantaget från resten fattar inte jag?
  24. 12
    Nästa sommar har vi varit gifta i 20 år och vi har inget äktenskapsförord, det har aldrig ens varit på tal.

    När vi gifte oss hade jag ett företag tillsammans med min far, som var värt en del pengar. Jag skulle aldrig komma på tanken att ha ett äktenskapsförord.

    Nu har min man ärvt en skogsgård efter sina föräldrar som kommer att innebära ett par miljoner efter skatt för hans del när den säljs. Han har heller inte föreslagit äktenskapsförord och jag skulle tagit ganska illa upp av ett sånt förslag, självklart hade jag skrivit på men ändå känt som att han inte trodde att han kunde lita på mig.

    Men han kan lita på mig ändå och jag tvivlar verkligen på att vi skulle varit lyckligare med äktenskapsförord.

    Om det behövdes ett äktenskapsförord för att lita på någon och förbli lycklig skulle jag nog hellre undvika att gifta mig med personen i fråga.

    Självklart är det annorlunda om man bara är typ sambo och inte tänker ha en särskilt långsiktig relation, men om man tänker sig en livslång relation så har jag svårt att se att man är så särskilt nära om man inte delar allt inklusive ekonomi.

    Varför skulle ekonomin vara undantaget från resten fattar inte jag?
  25. Medlem sedan
    Aug 2006
    #13
    Jag ser ingen anledning att ta illa upp av ett förslag om äktenskapsförord i det läget. För mig handlar det inte alls om att inte lita på sin partner utan om att vara medveten om att inga garantier faktiskt finns och att man då vill skydda sådana där personliga saker som släkthus o s v är inte synonym med "jag litar inte på dig". De flesta som efter ett långt liv ihop delar på sig eller där den som "absolut inte vill ha del av din släktgård" ändå vill det när den andre går bort har nog också litat på sin partner...
  26. 13
    Jag ser ingen anledning att ta illa upp av ett förslag om äktenskapsförord i det läget. För mig handlar det inte alls om att inte lita på sin partner utan om att vara medveten om att inga garantier faktiskt finns och att man då vill skydda sådana där personliga saker som släkthus o s v är inte synonym med "jag litar inte på dig". De flesta som efter ett långt liv ihop delar på sig eller där den som "absolut inte vill ha del av din släktgård" ändå vill det när den andre går bort har nog också litat på sin partner...
  27. Pyssling
    #14
    Nej, det är ju så klart olika hur man tar det. För mig handlar det i allra högsta grad om tillit.

    Jag är helt klart medveten om att inga garantier finns och det är han också, men vi har ändå inte behovet att skaffa några garantier. Ser ingen som helst anledning att skydda något från honom.

    Rätt skönt att vi tänker lika där, jag och min man.

    Ja, jag tror säkert att de flesta som ändå råkar ut för något som du beskriver har litat på sin partner, men att andra råkar ut för sånt är ingen anledning för mig att ta till säkerhetsåtgärder. Alls.

    Har man däremot det behovet ska man så klart göra annorlunda. Alla tänker vi olika
  28. 14
    Nej, det är ju så klart olika hur man tar det. För mig handlar det i allra högsta grad om tillit.

    Jag är helt klart medveten om att inga garantier finns och det är han också, men vi har ändå inte behovet att skaffa några garantier. Ser ingen som helst anledning att skydda något från honom.

    Rätt skönt att vi tänker lika där, jag och min man.

    Ja, jag tror säkert att de flesta som ändå råkar ut för något som du beskriver har litat på sin partner, men att andra råkar ut för sånt är ingen anledning för mig att ta till säkerhetsåtgärder. Alls.

    Har man däremot det behovet ska man så klart göra annorlunda. Alla tänker vi olika
  29. Medlem sedan
    Aug 2006
    #15
    I synnerhet när det handlar om släktklenoder och familjegårdar och sånt handlar det ju inte bara om ens egna partnerrelation utan om resten av familjen/släkten. Om man inte bryr sig om att skydda sitt eget intresse kanske man bör bry sig om deras. Om jag t ex skulle skilja mig och mannen då tar halva min del i släktstugan (fast han sagt tidigare att han såklart aldrig skulle göra det) ställer det till det inte bara för mig utan även för övriga arvingar.

    Man kan vara olika, absolut. Men jag har svårt att se att man har "rätt" att bli sur och utöva känslomässig utpressning ("om du ber mig om det litar du inte på mig i vår relation") för att ens partner vill skydda t ex just släktgårdar genom äktenskapsförord eller att i testamente skriva det som enskild egendom (utan villkoret "gäller bara er om ni inte litar på er partner").
  30. 15
    I synnerhet när det handlar om släktklenoder och familjegårdar och sånt handlar det ju inte bara om ens egna partnerrelation utan om resten av familjen/släkten. Om man inte bryr sig om att skydda sitt eget intresse kanske man bör bry sig om deras. Om jag t ex skulle skilja mig och mannen då tar halva min del i släktstugan (fast han sagt tidigare att han såklart aldrig skulle göra det) ställer det till det inte bara för mig utan även för övriga arvingar.

    Man kan vara olika, absolut. Men jag har svårt att se att man har "rätt" att bli sur och utöva känslomässig utpressning ("om du ber mig om det litar du inte på mig i vår relation") för att ens partner vill skydda t ex just släktgårdar genom äktenskapsförord eller att i testamente skriva det som enskild egendom (utan villkoret "gäller bara er om ni inte litar på er partner").
  31. Pyssling
    #16
    Visst, utövar man känslomässig utpressning blir det så klart fel, förstår inte riktigt hur det kom in i bilden?

    Som sagt så är jag glad att vi tänker lika, han och jag, och jag lägger ingen som helst värdering i hur andra gör, vi lever vårt liv och bryr oss inte ett dugg om hur andra gör.
  32. 16
    Visst, utövar man känslomässig utpressning blir det så klart fel, förstår inte riktigt hur det kom in i bilden?

    Som sagt så är jag glad att vi tänker lika, han och jag, och jag lägger ingen som helst värdering i hur andra gör, vi lever vårt liv och bryr oss inte ett dugg om hur andra gör.
  33. Medlem sedan
    Oct 2006
    #17
    Tycker det vore konstigt att undanhålla det?
    Jag menar, även om han vet om ett arv jag fått eller en vinst, betyder det ju inte att han bestämmer över till vad jag skulle använda det?

    Vi har helt gemensam ekonomi, men mina arv (fyra) har jag förfogat över.
    Dock har ju han haft nytta/nöje av det men jag gav honom inte hälften och sa "köp gitarrer om du vill".
    Han vill dock ha det skrivet att jag använt mina egna medel till handpenningen på huset, lagfarter osv.
    Helt ok med mig. Jag kan förstå att han vill det.
  34. 17
    Tycker det vore konstigt att undanhålla det?
    Jag menar, även om han vet om ett arv jag fått eller en vinst, betyder det ju inte att han bestämmer över till vad jag skulle använda det?

    Vi har helt gemensam ekonomi, men mina arv (fyra) har jag förfogat över.
    Dock har ju han haft nytta/nöje av det men jag gav honom inte hälften och sa "köp gitarrer om du vill".
    Han vill dock ha det skrivet att jag använt mina egna medel till handpenningen på huset, lagfarter osv.
    Helt ok med mig. Jag kan förstå att han vill det.
  35. Medlem sedan
    Aug 2006
    #18
    Jag tycker det är att öva känslomässig utpressning att mena att vill den andre ha äktenskapsförord eller skriva släktgrejer som egen egendom t ex så kommer man inte att känna tillit i relationen framöver.
  36. 18
    Jag tycker det är att öva känslomässig utpressning att mena att vill den andre ha äktenskapsförord eller skriva släktgrejer som egen egendom t ex så kommer man inte att känna tillit i relationen framöver.
  37. Pyssling
    #19
    Ja det är ju olika hur man tar det som sagt. Tur är väl att man gift sig med någon som uppenbarligen tycker lika, här har aldrig frågan ens kommit upp. Jag hade inte ens tänkt tanken innan jag läste din ts faktiskt.
  38. 19
    Ja det är ju olika hur man tar det som sagt. Tur är väl att man gift sig med någon som uppenbarligen tycker lika, här har aldrig frågan ens kommit upp. Jag hade inte ens tänkt tanken innan jag läste din ts faktiskt.
  39. Medlem sedan
    Apr 2008
    #20
    Hade jag varit gift i 20 år så skulle jag antagligen resonerat som du, speciellt om vi under den tiden jobbat mot gemensamma mål.

    Nu har jag inte det, utan jag tänker mig på hur det vore om jag mötte någon nu som jag ville dela mitt liv med.

    Men jag tänker ochså på alla dessa familjer där kvinnan tar huvudansvar för barnen, men där det trots detta inte är en självklarhet att pensionsspara extra till henne för att kompensera att hon jobbat mindre, och oftare innom yrken med sämre löneutveckling. Om inte det är en självklarhet, hur kan man då påstå att man delar ekonomin lika? Självbedregeri kallar jag det
  40. 20
    Hade jag varit gift i 20 år så skulle jag antagligen resonerat som du, speciellt om vi under den tiden jobbat mot gemensamma mål.

    Nu har jag inte det, utan jag tänker mig på hur det vore om jag mötte någon nu som jag ville dela mitt liv med.

    Men jag tänker ochså på alla dessa familjer där kvinnan tar huvudansvar för barnen, men där det trots detta inte är en självklarhet att pensionsspara extra till henne för att kompensera att hon jobbat mindre, och oftare innom yrken med sämre löneutveckling. Om inte det är en självklarhet, hur kan man då påstå att man delar ekonomin lika? Självbedregeri kallar jag det
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar