19 årig Bonusdotter gör mig förtvivlad
Styvfamiljer
  1. Medlem sedan
    Oct 2016
    #1

    19 årig Bonusdotter gör mig förtvivlad

    Hej,
    Behöver bolla ett problem som bara växer dag för dag. Lever ihop med en man som har en dotter på 19 år hemmaboende. Hon pluggar på universitet, jobbar inte. Inget sällskap, är sällan ute med vänner.

    Jag flyttade in i deras hus för 2 år sedan efter 2 års förhållande.

    Under de senaste året bor dottern på heltid hos oss, tidigare bodde hon hos sin mamma var 3:e vecka. men av någon anledning så slutade hon med det. för det var jobbigt att flytta ( hon bodde 1 vecka hos mamma, 2 hos sin pappa)

    Har egna barn vuxna och tonåring som bor hos sin far.

    Jag och BD ( BonusDotter) har gått väldigt bra ihop redan från första stund. Jag har verkligen varit bortskämd med att vi knappt bråkat utan verkligen kunnat umgås och leva ihop utan större problem.

    Men - i våras hände det saker när BD började bo hemma hela tiden, jag och sambo fick helt plötsligt aldrig egen tid. Och till saken hör att vi är ganska påpassade av BD som är som en hök och vi kan knappt "pussas" försiktigt i köket... det gör att vårt vuxenliv försvann. Att kunna äta själva och prata om allt som 2 vuxna behöver.

    Sen blir det numera ofta irriterat så fort vi gör saker. BD undrar vart vi är och tycker att hennes pappa gör fel prioriteringar om vi är borta 1 helg. Min sambo behöver vara hemma för sin dotters skull - för hon umgås inte med några andra. Det är nu jag känner att jag hamnar på hal is
    - hon är 19 år
    - sambo känner att han måste vara hemma för hennes skull
    - hon hjälper aldrig till hemma med mat, plocka undan etc. och plockar hon ur diskmaskinen så tjatar hon om det i 1 år, trots att jag plockar ur den var & varannan dag, lagar all mat, handlar etc.
    Vi hade en stor & första urladdning i somras då BD tycker att han är borta för mycket med mig när vi var borta 1 helg. Vi tyckte hon skulle hjälpa till mer hemma. Sen dess har vi inte varit borta något och BD hjälper inte till hemma.

    Till saken hör att hon gärna kryper upp i pappas knä, vilket är säkert jättemysigt för bägge två. Mig gör det inget - men tror att det är grunden till problemet - ingen tar steget till bryta sig loss som de flesta barn gör i tonåren.

    Jag funderar allvarligt på att flytta till min lgh men sambo vill inte det. Klart jag inte vill flytta, men jag håller på att kvävas av att inte få egen vuxentid och ha en BD som inte hjälper till ett dugg och blir djävligt sur så fort man ber om något.

    Vad ska jag göra? Hjälp!
  2. 1
    19 årig Bonusdotter gör mig förtvivlad Hej,
    Behöver bolla ett problem som bara växer dag för dag. Lever ihop med en man som har en dotter på 19 år hemmaboende. Hon pluggar på universitet, jobbar inte. Inget sällskap, är sällan ute med vänner.

    Jag flyttade in i deras hus för 2 år sedan efter 2 års förhållande.

    Under de senaste året bor dottern på heltid hos oss, tidigare bodde hon hos sin mamma var 3:e vecka. men av någon anledning så slutade hon med det. för det var jobbigt att flytta ( hon bodde 1 vecka hos mamma, 2 hos sin pappa)

    Har egna barn vuxna och tonåring som bor hos sin far.

    Jag och BD ( BonusDotter) har gått väldigt bra ihop redan från första stund. Jag har verkligen varit bortskämd med att vi knappt bråkat utan verkligen kunnat umgås och leva ihop utan större problem.

    Men - i våras hände det saker när BD började bo hemma hela tiden, jag och sambo fick helt plötsligt aldrig egen tid. Och till saken hör att vi är ganska påpassade av BD som är som en hök och vi kan knappt "pussas" försiktigt i köket... det gör att vårt vuxenliv försvann. Att kunna äta själva och prata om allt som 2 vuxna behöver.

    Sen blir det numera ofta irriterat så fort vi gör saker. BD undrar vart vi är och tycker att hennes pappa gör fel prioriteringar om vi är borta 1 helg. Min sambo behöver vara hemma för sin dotters skull - för hon umgås inte med några andra. Det är nu jag känner att jag hamnar på hal is
    - hon är 19 år
    - sambo känner att han måste vara hemma för hennes skull
    - hon hjälper aldrig till hemma med mat, plocka undan etc. och plockar hon ur diskmaskinen så tjatar hon om det i 1 år, trots att jag plockar ur den var & varannan dag, lagar all mat, handlar etc.
    Vi hade en stor & första urladdning i somras då BD tycker att han är borta för mycket med mig när vi var borta 1 helg. Vi tyckte hon skulle hjälpa till mer hemma. Sen dess har vi inte varit borta något och BD hjälper inte till hemma.

    Till saken hör att hon gärna kryper upp i pappas knä, vilket är säkert jättemysigt för bägge två. Mig gör det inget - men tror att det är grunden till problemet - ingen tar steget till bryta sig loss som de flesta barn gör i tonåren.

    Jag funderar allvarligt på att flytta till min lgh men sambo vill inte det. Klart jag inte vill flytta, men jag håller på att kvävas av att inte få egen vuxentid och ha en BD som inte hjälper till ett dugg och blir djävligt sur så fort man ber om något.

    Vad ska jag göra? Hjälp!
  3. Medlem sedan
    Mar 2015
    #2
    Hej!
    Oj vad jag känner igen mig i allt detta!
    Bor också med en man som har en dotter på 19 år. Hon sitter i princip ALLTID på sitt rum. Läser, ritar, äter och sover därinne. Nästan aldrig några vänner eller är ute. Bara gnäller att hon har ont här och där, ständigt trött och asar sig fram vart än hon går. Gör ingenting hemma, bäddar inte ens sin egen säng. Hon bor hos oss på heltid och pluggar sista året på gymnasiet. Hon är inte speciellt bra uppfostrad, anser jag. Jag tycker att hon borde komma och hälsa och ta i hand då vi har gäster t ex. Hon har ALLT serverat hemma hos oss. Väldigt väldigt starka band till min sambo och nästan "beroende" av honom om du förstår. Nästan som om hon var kär i honom på nåt sätt. LÅter konstigt när man skriver det, men jag tror du förstår precis vad jag menar... Jag har tre killar själv (utflugna utom den yngste)och jag har också mycket bra kontakt med dem, men skillnaden är att jag krävt saker av dem . Ge och ta, har varit mitt motto med dem. Det har varit mycket tjat och tjat, men det lönar sig i slutändan. De är jättefina och ordningssamma grabbar idag.
    Jag sa till min sambo att BD åtminstone kunde städa EN av våra två toaletter (då det mest är hon som använder den) en gång i veckan. Jag har ställt städsakerna på toan när jag tagit min toa. Igår hade min sambo jättemycket på sin agenda. Jag höll på att smälla av då han stod och städade toaletten!! Jag sa till på skarpen att det är väl ändå inte HANS jobb! Då svarade han att nästa gång får hon vara med och "lära sig" städa den.... Herregud. Ändå har hon bott själv ett tag innan hon flyttade till oss (när hon pluggade på annan ort). Hon är så fruktansvärt bortskämd och det enda vi "kräver" av henne är att hon sta städa hennes toa en gång i veckan. Är det för mycket begärt?? Jag vet inte vad man ska göra. Blir bara så arg!
    (Inte blir det bättre av att hennes mamma "skiter" i henne och vägrar betala en enda krona till oss för att vi har henne på heltid...tyvärr kommer vi inte åt det eftersom BD är över 18...)
  4. 2
    Hej!
    Oj vad jag känner igen mig i allt detta!
    Bor också med en man som har en dotter på 19 år. Hon sitter i princip ALLTID på sitt rum. Läser, ritar, äter och sover därinne. Nästan aldrig några vänner eller är ute. Bara gnäller att hon har ont här och där, ständigt trött och asar sig fram vart än hon går. Gör ingenting hemma, bäddar inte ens sin egen säng. Hon bor hos oss på heltid och pluggar sista året på gymnasiet. Hon är inte speciellt bra uppfostrad, anser jag. Jag tycker att hon borde komma och hälsa och ta i hand då vi har gäster t ex. Hon har ALLT serverat hemma hos oss. Väldigt väldigt starka band till min sambo och nästan "beroende" av honom om du förstår. Nästan som om hon var kär i honom på nåt sätt. LÅter konstigt när man skriver det, men jag tror du förstår precis vad jag menar... Jag har tre killar själv (utflugna utom den yngste)och jag har också mycket bra kontakt med dem, men skillnaden är att jag krävt saker av dem . Ge och ta, har varit mitt motto med dem. Det har varit mycket tjat och tjat, men det lönar sig i slutändan. De är jättefina och ordningssamma grabbar idag.
    Jag sa till min sambo att BD åtminstone kunde städa EN av våra två toaletter (då det mest är hon som använder den) en gång i veckan. Jag har ställt städsakerna på toan när jag tagit min toa. Igår hade min sambo jättemycket på sin agenda. Jag höll på att smälla av då han stod och städade toaletten!! Jag sa till på skarpen att det är väl ändå inte HANS jobb! Då svarade han att nästa gång får hon vara med och "lära sig" städa den.... Herregud. Ändå har hon bott själv ett tag innan hon flyttade till oss (när hon pluggade på annan ort). Hon är så fruktansvärt bortskämd och det enda vi "kräver" av henne är att hon sta städa hennes toa en gång i veckan. Är det för mycket begärt?? Jag vet inte vad man ska göra. Blir bara så arg!
    (Inte blir det bättre av att hennes mamma "skiter" i henne och vägrar betala en enda krona till oss för att vi har henne på heltid...tyvärr kommer vi inte åt det eftersom BD är över 18...)
  5. Medlem sedan
    Jul 2015
    #3
    Jag fattar inte detta, det låter som bilder ur mitt liv fast min sambos ungdomar är 15&17. Där står min sambo och skurar toan uppe när det är bonussonens tur, för att sonen ska kunna titta och se hur det går till.... Sen blir det inte gjort på att halvår, för min sambo vill inte tjata.

    Låter som bortskämda barn till skilda pappor. Ganska frustrerande...
  6. 3
    Jag fattar inte detta, det låter som bilder ur mitt liv fast min sambos ungdomar är 15&17. Där står min sambo och skurar toan uppe när det är bonussonens tur, för att sonen ska kunna titta och se hur det går till.... Sen blir det inte gjort på att halvår, för min sambo vill inte tjata.

    Låter som bortskämda barn till skilda pappor. Ganska frustrerande...
  7. Medlem sedan
    Jan 2017
    #4
    Gud så jobbigt de låter för er båda som beskrivit situationen hemma med bonusbarnen, i mitt huvud kommer det bara upp "curlade barn"? Alltså de har aldrig fått tagit eget ansvar aldrig fått några krav på sig... De känns som att detta är ganska vanligt trots att ungdomarna är 19,20,21 år å även uppåt (som bor hemma då)... Är inte de curling perioden? Att inte våga säga ifrån ordentligt inte våga sätta gränser och krav? De visar väl sig såhär då? Bara funderingar....
  8. 4
    Gud så jobbigt de låter för er båda som beskrivit situationen hemma med bonusbarnen, i mitt huvud kommer det bara upp "curlade barn"? Alltså de har aldrig fått tagit eget ansvar aldrig fått några krav på sig... De känns som att detta är ganska vanligt trots att ungdomarna är 19,20,21 år å även uppåt (som bor hemma då)... Är inte de curling perioden? Att inte våga säga ifrån ordentligt inte våga sätta gränser och krav? De visar väl sig såhär då? Bara funderingar....
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar