Annons:
Bebissnack
  1. Medlem sedan
    nov 2016
    #1

    2 månaders tar timmar att natta, hjälp!

    Vår lilla tjej blir två månader nästa vecka. Hon är mestadels solsken och en härlig liten tjej. Ändå sen hon föddes har hon oftast sovit mestadels på natten, och sista månaden oftast mellan 23-00 till någon gång mellan 08-10 med tre amningar. Väldigt skönt. Problemet är dock att hon senaste två veckorna blivit allt svårare att natta trots att hon är jättetrött. På dagarna kan hon sova kortare stunder på 30-60 min inomhus, ska hon sova längre får vi gå med henne i vagnen och ibland fortsätter hon sova när vi kommer hem. Ibland sover hon typ hela dagen men ibland är det omöjligt att få henne att sova alls på dagen om vi inte använder sjal eller vagn.

    Kväll/natt: ibland blir hon otroligt orolig på kvällen strax innan eller vid nattning som påbörjas när hon visar att hon är trött. Hon viftar med armar och ben helt galet mkt och andas nästan hyperventilerande. Andra kvällar är hon lugn och somnar gott antingen när jag liggammar eller när vi vaggar henne till sömns. Men hela hela tiden vaknar hon upp med ett speciellt stressat ljud och så börjar cirkusen av oro, ibland men sällan skrik, somna och vakna om och om igen med små powernaps eller bara sekunder av sömn mellan varven. Ibland när hon somnat kan vi lägga henne I hennes nest och då kan sova 20 min, sen vaknar hon återigen och allt börjar om. Jag orkar inte med dessa kvällar, ibland börjar vi att försöka lägga henne runt kl 22 när hon är trött men hon somnar inte för natten på riktigt förrän 02.30.... nattningen avbryts ibland när vi tänker att hon vill inte sova och att hennes behov ska få styra...men eftersom hon är jättetrött blir det bara skrik och kink och hennes oro då...verkligen en ond cirkel.

    Känner någon igen sig? Ingen jag pratat med har varit med om dessa uppvaknanden kantade av stress och oro som pågår om och om och om igen, hon verkar nästan ge utryck för ångest när hon ska sova... kan tillägga att hon aldrig fått ligga och skrika eller fått känna sig övergiven då vi varit extremt nära henne och velat skapa trygghet för henne vid insomningen. Och nu somnar hon själv ibland på dagarna.

    Har provat bla:
    - Vagna men hon vaknar på en gång när vagnen slutar gunga eller somnar inte alls
    - Bär och vyssjar och håller henne 30 min extra efter hon somnat - hon vaknar antingen direkt nör vi lägger ner henne eller inom 20-30 min
    -Ligga hos henne i sängen och stoppa napp och snusa henne i håret och bara vara nära men hon stessar upp sig eller börjat skrika tillslut
    - Filt över huvudet för att stänga ute intryck
    - strunta i nattningen och gå upp men både hon och jag är trött så det blir kink stress och ledsen bebis
    - Liggamma henne tills hon somnar och ligga kvar hos henne tills hon sover djupt men hon vaknar oftast själv efter ett par till 10 min.
    - Gå ut på långa nattpromenader då hon brukar somna på ca 10 meter, men vaknar omgående när vi kommer hem och stannar...

    Nu är idéerna slut och och dessa nätter känns allt jobbigare. Har någon tips? Har någon varit med om liknande typ av "ångest"
    eller rädsla för att somna?

    Tacksam för svar!
  2. 1
    2 månaders tar timmar att natta, hjälp! Vår lilla tjej blir två månader nästa vecka. Hon är mestadels solsken och en härlig liten tjej. Ändå sen hon föddes har hon oftast sovit mestadels på natten, och sista månaden oftast mellan 23-00 till någon gång mellan 08-10 med tre amningar. Väldigt skönt. Problemet är dock att hon senaste två veckorna blivit allt svårare att natta trots att hon är jättetrött. På dagarna kan hon sova kortare stunder på 30-60 min inomhus, ska hon sova längre får vi gå med henne i vagnen och ibland fortsätter hon sova när vi kommer hem. Ibland sover hon typ hela dagen men ibland är det omöjligt att få henne att sova alls på dagen om vi inte använder sjal eller vagn.

    Kväll/natt: ibland blir hon otroligt orolig på kvällen strax innan eller vid nattning som påbörjas när hon visar att hon är trött. Hon viftar med armar och ben helt galet mkt och andas nästan hyperventilerande. Andra kvällar är hon lugn och somnar gott antingen när jag liggammar eller när vi vaggar henne till sömns. Men hela hela tiden vaknar hon upp med ett speciellt stressat ljud och så börjar cirkusen av oro, ibland men sällan skrik, somna och vakna om och om igen med små powernaps eller bara sekunder av sömn mellan varven. Ibland när hon somnat kan vi lägga henne I hennes nest och då kan sova 20 min, sen vaknar hon återigen och allt börjar om. Jag orkar inte med dessa kvällar, ibland börjar vi att försöka lägga henne runt kl 22 när hon är trött men hon somnar inte för natten på riktigt förrän 02.30.... nattningen avbryts ibland när vi tänker att hon vill inte sova och att hennes behov ska få styra...men eftersom hon är jättetrött blir det bara skrik och kink och hennes oro då...verkligen en ond cirkel.

    Känner någon igen sig? Ingen jag pratat med har varit med om dessa uppvaknanden kantade av stress och oro som pågår om och om och om igen, hon verkar nästan ge utryck för ångest när hon ska sova... kan tillägga att hon aldrig fått ligga och skrika eller fått känna sig övergiven då vi varit extremt nära henne och velat skapa trygghet för henne vid insomningen. Och nu somnar hon själv ibland på dagarna.

    Har provat bla:
    - Vagna men hon vaknar på en gång när vagnen slutar gunga eller somnar inte alls
    - Bär och vyssjar och håller henne 30 min extra efter hon somnat - hon vaknar antingen direkt nör vi lägger ner henne eller inom 20-30 min
    -Ligga hos henne i sängen och stoppa napp och snusa henne i håret och bara vara nära men hon stessar upp sig eller börjat skrika tillslut
    - Filt över huvudet för att stänga ute intryck
    - strunta i nattningen och gå upp men både hon och jag är trött så det blir kink stress och ledsen bebis
    - Liggamma henne tills hon somnar och ligga kvar hos henne tills hon sover djupt men hon vaknar oftast själv efter ett par till 10 min.
    - Gå ut på långa nattpromenader då hon brukar somna på ca 10 meter, men vaknar omgående när vi kommer hem och stannar...

    Nu är idéerna slut och och dessa nätter känns allt jobbigare. Har någon tips? Har någon varit med om liknande typ av "ångest"
    eller rädsla för att somna?

    Tacksam för svar!
  3. Anonym
    #2

    Likadant

    Vi har det precis likadant. Dock har han varit så ända sen han föddes. Vi fick tipset på bvc nu att ge honom magdroppar så det har vi börjat med så får vi se om det blir nån förändring. Inte sempers utan bifibaby plus. De ska tydligen va väldigt bra.

    Citat Ursprungligen postat av Saramaria1985 Visa inlägg
    Vår lilla tjej blir två månader nästa vecka. Hon är mestadels solsken och en härlig liten tjej. Ändå sen hon föddes har hon oftast sovit mestadels på natten, och sista månaden oftast mellan 23-00 till någon gång mellan 08-10 med tre amningar. Väldigt skönt. Problemet är dock att hon senaste två veckorna blivit allt svårare att natta trots att hon är jättetrött. På dagarna kan hon sova kortare stunder på 30-60 min inomhus, ska hon sova längre får vi gå med henne i vagnen och ibland fortsätter hon sova när vi kommer hem. Ibland sover hon typ hela dagen men ibland är det omöjligt att få henne att sova alls på dagen om vi inte använder sjal eller vagn.

    Kväll/natt: ibland blir hon otroligt orolig på kvällen strax innan eller vid nattning som påbörjas när hon visar att hon är trött. Hon viftar med armar och ben helt galet mkt och andas nästan hyperventilerande. Andra kvällar är hon lugn och somnar gott antingen när jag liggammar eller när vi vaggar henne till sömns. Men hela hela tiden vaknar hon upp med ett speciellt stressat ljud och så börjar cirkusen av oro, ibland men sällan skrik, somna och vakna om och om igen med små powernaps eller bara sekunder av sömn mellan varven. Ibland när hon somnat kan vi lägga henne I hennes nest och då kan sova 20 min, sen vaknar hon återigen och allt börjar om. Jag orkar inte med dessa kvällar, ibland börjar vi att försöka lägga henne runt kl 22 när hon är trött men hon somnar inte för natten på riktigt förrän 02.30.... nattningen avbryts ibland när vi tänker att hon vill inte sova och att hennes behov ska få styra...men eftersom hon är jättetrött blir det bara skrik och kink och hennes oro då...verkligen en ond cirkel.

    Känner någon igen sig? Ingen jag pratat med har varit med om dessa uppvaknanden kantade av stress och oro som pågår om och om och om igen, hon verkar nästan ge utryck för ångest när hon ska sova... kan tillägga att hon aldrig fått ligga och skrika eller fått känna sig övergiven då vi varit extremt nära henne och velat skapa trygghet för henne vid insomningen. Och nu somnar hon själv ibland på dagarna.

    Har provat bla:
    - Vagna men hon vaknar på en gång när vagnen slutar gunga eller somnar inte alls
    - Bär och vyssjar och håller henne 30 min extra efter hon somnat - hon vaknar antingen direkt nör vi lägger ner henne eller inom 20-30 min
    -Ligga hos henne i sängen och stoppa napp och snusa henne i håret och bara vara nära men hon stessar upp sig eller börjat skrika tillslut
    - Filt över huvudet för att stänga ute intryck
    - strunta i nattningen och gå upp men både hon och jag är trött så det blir kink stress och ledsen bebis
    - Liggamma henne tills hon somnar och ligga kvar hos henne tills hon sover djupt men hon vaknar oftast själv efter ett par till 10 min.
    - Gå ut på långa nattpromenader då hon brukar somna på ca 10 meter, men vaknar omgående när vi kommer hem och stannar...

    Nu är idéerna slut och och dessa nätter känns allt jobbigare. Har någon tips? Har någon varit med om liknande typ av "ångest"
    eller rädsla för att somna?

    Tacksam för svar!
  4. 2
    Likadant Vi har det precis likadant. Dock har han varit så ända sen han föddes. Vi fick tipset på bvc nu att ge honom magdroppar så det har vi börjat med så får vi se om det blir nån förändring. Inte sempers utan bifibaby plus. De ska tydligen va väldigt bra.

    Citat Ursprungligen postat av Saramaria1985 Visa inlägg
    Vår lilla tjej blir två månader nästa vecka. Hon är mestadels solsken och en härlig liten tjej. Ändå sen hon föddes har hon oftast sovit mestadels på natten, och sista månaden oftast mellan 23-00 till någon gång mellan 08-10 med tre amningar. Väldigt skönt. Problemet är dock att hon senaste två veckorna blivit allt svårare att natta trots att hon är jättetrött. På dagarna kan hon sova kortare stunder på 30-60 min inomhus, ska hon sova längre får vi gå med henne i vagnen och ibland fortsätter hon sova när vi kommer hem. Ibland sover hon typ hela dagen men ibland är det omöjligt att få henne att sova alls på dagen om vi inte använder sjal eller vagn.

    Kväll/natt: ibland blir hon otroligt orolig på kvällen strax innan eller vid nattning som påbörjas när hon visar att hon är trött. Hon viftar med armar och ben helt galet mkt och andas nästan hyperventilerande. Andra kvällar är hon lugn och somnar gott antingen när jag liggammar eller när vi vaggar henne till sömns. Men hela hela tiden vaknar hon upp med ett speciellt stressat ljud och så börjar cirkusen av oro, ibland men sällan skrik, somna och vakna om och om igen med små powernaps eller bara sekunder av sömn mellan varven. Ibland när hon somnat kan vi lägga henne I hennes nest och då kan sova 20 min, sen vaknar hon återigen och allt börjar om. Jag orkar inte med dessa kvällar, ibland börjar vi att försöka lägga henne runt kl 22 när hon är trött men hon somnar inte för natten på riktigt förrän 02.30.... nattningen avbryts ibland när vi tänker att hon vill inte sova och att hennes behov ska få styra...men eftersom hon är jättetrött blir det bara skrik och kink och hennes oro då...verkligen en ond cirkel.

    Känner någon igen sig? Ingen jag pratat med har varit med om dessa uppvaknanden kantade av stress och oro som pågår om och om och om igen, hon verkar nästan ge utryck för ångest när hon ska sova... kan tillägga att hon aldrig fått ligga och skrika eller fått känna sig övergiven då vi varit extremt nära henne och velat skapa trygghet för henne vid insomningen. Och nu somnar hon själv ibland på dagarna.

    Har provat bla:
    - Vagna men hon vaknar på en gång när vagnen slutar gunga eller somnar inte alls
    - Bär och vyssjar och håller henne 30 min extra efter hon somnat - hon vaknar antingen direkt nör vi lägger ner henne eller inom 20-30 min
    -Ligga hos henne i sängen och stoppa napp och snusa henne i håret och bara vara nära men hon stessar upp sig eller börjat skrika tillslut
    - Filt över huvudet för att stänga ute intryck
    - strunta i nattningen och gå upp men både hon och jag är trött så det blir kink stress och ledsen bebis
    - Liggamma henne tills hon somnar och ligga kvar hos henne tills hon sover djupt men hon vaknar oftast själv efter ett par till 10 min.
    - Gå ut på långa nattpromenader då hon brukar somna på ca 10 meter, men vaknar omgående när vi kommer hem och stannar...

    Nu är idéerna slut och och dessa nätter känns allt jobbigare. Har någon tips? Har någon varit med om liknande typ av "ångest"
    eller rädsla för att somna?

    Tacksam för svar!
  5. Anonym
    #3
    Har haft det likadant med några av mina barn. Första månaderna på kvällarna var värst. Oj va vi burit o vaggat. Jag blev helt isolerad o var hemma jämt för ville inte åka iväg på kvällarna med barnet som bara skrek o sov korta stunder.
    Bara ammat alla(minst 1 år på alla). Lugna övrig tid men kvällarna var hemska!!
  6. 3
    Har haft det likadant med några av mina barn. Första månaderna på kvällarna var värst. Oj va vi burit o vaggat. Jag blev helt isolerad o var hemma jämt för ville inte åka iväg på kvällarna med barnet som bara skrek o sov korta stunder.
    Bara ammat alla(minst 1 år på alla). Lugna övrig tid men kvällarna var hemska!!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Annons:
Annons: