Hej,
Ska se om jag kan få några råd här eller jag bara ska lägga ner allt och låt det blir som det blir. Sambon vill separera och vi har ett barn på 3 år. Själv vill jag inte separera utan vill att vi ska jobba oss igenom det. Så här ligger det till om vi ska dra det lite kort.

Har varit tillsammans ca 7 år och har inte haft några större gräl eller så. Har haft det bra med andra ord. Men sen sonen föddes så märkte jag att hon inte velat ge mig omtanke så som små grejer man bett om te x massage eller gjort några små saker som man bett om. Då har jag lixom tänk att det bara varit en period som går över. Hon fixar sig så och så varje dag o har slutar säga att hon ser fin/snygg ut i kläder eftersom man bara fått svaret sluta nu eller det måste du säga för du är min man. Och det har ju fått mig att tro att hon vill få bekräftelse från annat håll istället. Så ett år tillbaka så har ju intresset för samlag svalnat då jag tänkt att jag inte tänder henne om man säger så. Jag gick ner i en mindre depression. 1 år och nu vill hon separera. Problemet var ju att vi inte pratat med varandra rätt ut. Men nuu när det är så illa vaknar jag till och vi pratar ut. Men nu säger hon att hon älskar mig men det finns inga känslor kvar. Jag tycker att vi ska försöka jobba oss igenom det och få tid för varandra. Eftersom sonen har gått prio för oss båda. Men enligt henne så går det inte att fixa. Vad säger ni här inne som ofta säkert får läsa sånt här?