Hej!

Jag och min partner träffades på arbetsplatsen och båda arbetar kvar på samma ställe.
Verksamheten är nu i en utvecklingsfas och detta kommer att innebära att min partner och en annan (kvinnlig) arbetskamrat kommer att vara bortresta under några dagar och troligtvis kommer detta att ske någotsånär regelbundet. Detta oroar mig inte. Hon är i ett lyckligt samboförhållande och min partner är absolut inte hennes typ.

Det har inte varit tal om att flera ska följa med eller att någon ska vara "stand-in" ifall någon blir sjuk. Förrän nu. Det har varit tal om detta i ca en månad och nu först kommer en sådan förfrågan. Jag blev tillfrågad först, men när jag inte gav ett svar på en gång (visste inte ens att det var meningen) så tog en annan (kvinnlig) arbetskamrat chansen på en gång. Inget fel med det och det är bra att någon erbjuder sig. Problemet med det är att min känsla över det hela är att det var egentligen inte menat att jag skulle följa med, utan att jag blev tillfrågad enbart för att min partner ska med och att det var mest "rätt" att fråga mig först.

Den andra arbetskamraten är singel och jag gillar henne, men ibland ger hon mig huvudbry utifrån hur hon beter sig gentemot min partner. Redan innan han och jag blev tillsammans funderade jag på om hon finner ett intresse i honom. Det är små, subtila händelser. T ex är han sjuk så frågar hon mig hur det är med honom. Inget fel med det, men är andra sjuka så tar hon inte reda på hur det är med dom. En arbetskamrat var sjukskriven i två-tre månader, men inte tog hon reda på hur denne mådde. Min partner får även ett "välkommen tillbaka" när han har varit borta i två dagar. Jag har inte hört henne säga det till någon annan.

Man har ju olika relationer till sina arbetskamrater, men jag upplever inte att de är lika nära, som både han och jag kan vara till andra och då blir hennes beteende "underligt" i mina ögon.

Eftersom jag känner att jag bara blev tillfrågad för sakens skull, så skulle det inte förvåna mig om det blir min partner och arbetskamrat nr 2, som får åka tillsammans och att arbetskamrat nr 1 hittar andra saker att göra. Min känsla är att det var "meningen" att arbetskamrat nr 2 skulle med egentligen. Bara en känsla, mest med tanke på att det gavs skäl till varför arbetskamrat nr 2 var ett bättre alternativ än mig. Skäl som dessutom inte stämmer. Arbetskamrat 1 och 2 är nära vänner och det kan ju vara så att arbetskamrat nr 1 vill hjälpa sin vän att komma min partner nära ifall hon nu verkligen har ett intresse.

Jag känner mig något paranoid och har tankar som att alla enkelrum kommer att vara jättedyra och de får ta ett dubbelrum för att det är billigare (litet företag) och att de kommer att umgås så pass mycket att han tycker att hon är ett bättre kap. Denna "rädsla" ligger ju hos mig och jag litar på honom, men kan inte låta bli att tänka att man behöver ju inte ge folk möjlighet att finna tycke för varandra. Hans intresse för mig växte tydligen fram, enligt honom själv 😊

Men låt säga att jag inte är smått paranoid och att min känsla är rätt utifrån ovan nämnda.
Verkar det t ex rimligt att anse att den enda som sover med min karl är jag eller är jag löjlig?😊 Jag känner mig nämligen jävligt löjlig, men den där känslan gnager liksom och jag känner att jag måste lyssna. Speciellt med tanke på att jag inte är den svartsjuka typen. Egentligen 😊 Hur skulle ni ha gjort?

Tack på förhand!