Hej!
Nu behöver jag era reaktioner och reflektioner.
Sonen fyller snart 17 och umgås i kretsar där dyra, riktigt dyra kläder är ett sätt att visa att man hör till flocken. Jag förstår ju detta med att passa in, men kan inte bara gå med i det.
Nu senast önskar han sig ett Gucciskärp i födelsedagspresent som kostar 2600:-!!!
Köper vi det innebär det att det är det enda han får av oss och mina föräldrar.
Ska jag bara acceptera att han har det så här i sitt liv nu? Vi är inga fattiglappar, men min son är definitivt inte nån bratz, mer så isf att han umgås i kretsar där man måste bevisa att man har råd med det allra dyraste...
Jag är dessutom mycket tveksam om de kläder och prylar hans kompisar har är äkta, det finns ju så bra kopior numer.
jag har försökt hålla emot och resonera med honom, men förstår ju också att grupptrycket är stort. Jag kommer säga nej till ett skärp för 2600, men jag tror att hans pappa kommer ställa upp och köpa det trots att han egentligen håller med mig. Vi lever inte ihop men har en skapligt bra dialog.
Vad kan jag göra åt det här? Det finns ju en del annat som studiebidraget kan behöva gå till än 1 par jeans om året som kostar hur mycket som helst.
1
Skärp för 2600:-.... Hej!
Nu behöver jag era reaktioner och reflektioner.
Sonen fyller snart 17 och umgås i kretsar där dyra, riktigt dyra kläder är ett sätt att visa att man hör till flocken. Jag förstår ju detta med att passa in, men kan inte bara gå med i det.
Nu senast önskar han sig ett Gucciskärp i födelsedagspresent som kostar 2600:-!!!
Köper vi det innebär det att det är det enda han får av oss och mina föräldrar.
Ska jag bara acceptera att han har det så här i sitt liv nu? Vi är inga fattiglappar, men min son är definitivt inte nån bratz, mer så isf att han umgås i kretsar där man måste bevisa att man har råd med det allra dyraste...
Jag är dessutom mycket tveksam om de kläder och prylar hans kompisar har är äkta, det finns ju så bra kopior numer.
jag har försökt hålla emot och resonera med honom, men förstår ju också att grupptrycket är stort. Jag kommer säga nej till ett skärp för 2600, men jag tror att hans pappa kommer ställa upp och köpa det trots att han egentligen håller med mig. Vi lever inte ihop men har en skapligt bra dialog.
Vad kan jag göra åt det här? Det finns ju en del annat som studiebidraget kan behöva gå till än 1 par jeans om året som kostar hur mycket som helst.
Skämtar du?
Fråga honom hur och när han tänkt använda ett sådant skärp?
Alltså, ta ner grabben på jorden. Vill han ha ett sådant skärp, så får han väl spara till det.
2
Skämtar du?
Fråga honom hur och när han tänkt använda ett sådant skärp?
Alltså, ta ner grabben på jorden. Vill han ha ett sådant skärp, så får han väl spara till det.
Om ni nu kan hitta en för max 300 eller så. 2.600 för ett skärp är bara löjligt. Fråga honom om han siktar på att komma med i "Lyxfällan".
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
3
Köp en kopia då? Om ni nu kan hitta en för max 300 eller så. 2.600 för ett skärp är bara löjligt. Fråga honom om han siktar på att komma med i "Lyxfällan".
Min son umgås också i kretsar med ungdomar som har mer pengar än vi (och vi har iofs inte heller dåligt ställt). Han skulle aldrig komma på att önska sig något sådant. Jag tycker att det är ett absurt önskemål. Jag skulle ge honom 300 kr till skärp och säga vill ha ett dyrare får han spara ihop det... sedan skulle jag nog köpa något annat han behöver eller skulle bli glad av.
Jag skulle fort som skjutton se till att sonen fick en klädpeng och köpa sina kläder själv. Ge honom 500 kr i månaden (eller något sådant) till kläder så får han själv spara ihop till skärpet genom att inte köpa något/köpa billigt/begagnat i övrigt. Stick inte till honom extrapengar utan säg att han får jobba i så fall. Sedan spar du en slant till vinterjacka och vinterskor så killen inte fryser ihjäl.
Ha det gott!
4
Min son umgås också i kretsar med ungdomar som har mer pengar än vi (och vi har iofs inte heller dåligt ställt). Han skulle aldrig komma på att önska sig något sådant. Jag tycker att det är ett absurt önskemål. Jag skulle ge honom 300 kr till skärp och säga vill ha ett dyrare får han spara ihop det... sedan skulle jag nog köpa något annat han behöver eller skulle bli glad av.
Jag skulle fort som skjutton se till att sonen fick en klädpeng och köpa sina kläder själv. Ge honom 500 kr i månaden (eller något sådant) till kläder så får han själv spara ihop till skärpet genom att inte köpa något/köpa billigt/begagnat i övrigt. Stick inte till honom extrapengar utan säg att han får jobba i så fall. Sedan spar du en slant till vinterjacka och vinterskor så killen inte fryser ihjäl.
När mina barn var tonåringar och önskade sig så där orimligt dyra saker så kunde vi faktiskt hjälpa till vid jul och födelsedagar. Vi har haft någon slags prisnivå för presenter och har det varit dyrare föremål de önskat sig har de fått betala själva för vad som fattats.
Jag tror inte man "förstör " dem eller leder dem till lyxfällan ändå .
Mina barn har haft extrajobb rätt tidigt i livet också och var och är medvetna om att det kostar att leva.
6
När mina barn var tonåringar och önskade sig så där orimligt dyra saker så kunde vi faktiskt hjälpa till vid jul och födelsedagar. Vi har haft någon slags prisnivå för presenter och har det varit dyrare föremål de önskat sig har de fått betala själva för vad som fattats.
Jag tror inte man "förstör " dem eller leder dem till lyxfällan ändå .
Mina barn har haft extrajobb rätt tidigt i livet också och var och är medvetna om att det kostar att leva.
För det första skulle mina ungar aldrig ha kommit på tanken att önska sig det eller ens vilja ha det, de inser att ett bälte inte är värt de pengarna.
För det andra får inte våra ungar presenter för så mycket pengar ens om vi räknar ihop från oss och från mor/far-föräldrar och det vet de.
När mina barn har önskat sig nåt dyrt så har de önskat sig pengar eller presentkort och sen lagt resten av pengarna själva.
7
För det första skulle mina ungar aldrig ha kommit på tanken att önska sig det eller ens vilja ha det, de inser att ett bälte inte är värt de pengarna.
För det andra får inte våra ungar presenter för så mycket pengar ens om vi räknar ihop från oss och från mor/far-föräldrar och det vet de.
När mina barn har önskat sig nåt dyrt så har de önskat sig pengar eller presentkort och sen lagt resten av pengarna själva.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
