Hemma igen
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #1

    Hemma igen

    Och har hamnat i moment 22. Blev bestulen på min privata mobil med innehåll och nu när jag ska få den nya pinkod som måste jag ha pinkod eller e-legitimation och får att få igång min mobila legitimation så behöver jag en pinkod, nåja, banken ska lösa det för mig
  2. 1
    Hemma igen Och har hamnat i moment 22. Blev bestulen på min privata mobil med innehåll och nu när jag ska få den nya pinkod som måste jag ha pinkod eller e-legitimation och får att få igång min mobila legitimation så behöver jag en pinkod, nåja, banken ska lösa det för mig
  3. Medlem sedan
    Aug 2006
    #2
    Välkommen tillbaka till rätt del av landet

    Det där andra... jäkla skit!
  4. 2
    Välkommen tillbaka till rätt del av landet

    Det där andra... jäkla skit!
  5. Pyssling
    #3
    Låter klurigt, hoppas det löser sig! Kul att hälsa på sonen ändå, jobbigt att ha honom på så långt avstånd gissar jag, vi har dotter och barnbarn på andra sidan landet, svinjobbigt verkligen, saknar den där dagliga kontakten som tusan.

    Själv sitter jag och förvånar mig över folks beteende, pratade med en kompis idag som skulle "tvinga maken att städa". Jag bara: Ok? Du tror inte att han kan avgöra själv när det är dags att städa?

    Och kompisen bara: Haha, nej, vi har inte samma nivå och nu tycker JAG att det är dags.

    Så sjukt nedvärderande, jag skulle aldrig behandla min man på det viset. Jag har själv varit sjuk i snart ett år och min man har fått sköta mycket här hemma. Visst, vi har inte alls samma nivå på städning men jag skulle aldrig drömma om att säga till honom vad han ska göra.

    Kanske är det därför vi har ett så konfliktfritt förhållande, ingen av oss ens tänker tanken på att uppfostra en annan vuxen, fantastiskt skön tillvaro :-)
  6. 3
    Låter klurigt, hoppas det löser sig! Kul att hälsa på sonen ändå, jobbigt att ha honom på så långt avstånd gissar jag, vi har dotter och barnbarn på andra sidan landet, svinjobbigt verkligen, saknar den där dagliga kontakten som tusan.

    Själv sitter jag och förvånar mig över folks beteende, pratade med en kompis idag som skulle "tvinga maken att städa". Jag bara: Ok? Du tror inte att han kan avgöra själv när det är dags att städa?

    Och kompisen bara: Haha, nej, vi har inte samma nivå och nu tycker JAG att det är dags.

    Så sjukt nedvärderande, jag skulle aldrig behandla min man på det viset. Jag har själv varit sjuk i snart ett år och min man har fått sköta mycket här hemma. Visst, vi har inte alls samma nivå på städning men jag skulle aldrig drömma om att säga till honom vad han ska göra.

    Kanske är det därför vi har ett så konfliktfritt förhållande, ingen av oss ens tänker tanken på att uppfostra en annan vuxen, fantastiskt skön tillvaro :-)
  7. Medlem sedan
    Aug 2006
    #4
    Man skulle kunna tro att du läst min blogg

    Jag och maken har inte samma nivå som lägsta acceperbara så att säga, men vi har ändå gemensamt bestämt att "min" nivå liksom är rimlig och att vi ska hjälpas åt att hålla den hyfsat. Så när jag ine kan ta så stor aktiv del i det handlar de inte om att "tvinga" (hur skulle det gå till?) utan om en extra spark i ändan och en påminnelse.
  8. 4
    Man skulle kunna tro att du läst min blogg

    Jag och maken har inte samma nivå som lägsta acceperbara så att säga, men vi har ändå gemensamt bestämt att "min" nivå liksom är rimlig och att vi ska hjälpas åt att hålla den hyfsat. Så när jag ine kan ta så stor aktiv del i det handlar de inte om att "tvinga" (hur skulle det gå till?) utan om en extra spark i ändan och en påminnelse.
  9. Pyssling
    #5
    Se där ja, nej jag har ingen aning om din blogg alls. Som sagt så hade jag pratat med en kompis, kul om ni har samma problem, eller inte...

    Jag fattar inte riktigt hur man man bestämmer att någons nivå är rimlig för den andra att leva upp till. Jag skulle aldrig nånsin sparka min man i ändan, han är vuxen och klarar av sånt ändå
  10. 5
    Se där ja, nej jag har ingen aning om din blogg alls. Som sagt så hade jag pratat med en kompis, kul om ni har samma problem, eller inte...

    Jag fattar inte riktigt hur man man bestämmer att någons nivå är rimlig för den andra att leva upp till. Jag skulle aldrig nånsin sparka min man i ändan, han är vuxen och klarar av sånt ändå
  11. Medlem sedan
    Aug 2006
    #6
    Nej det är väl alltid svårt att sätta sig in i nån annans relation, för mig är det inte konstigt att man kommer överens om att tillsammans leva upp till något som är viktigare för den andra än för en själv.
  12. 6
    Nej det är väl alltid svårt att sätta sig in i nån annans relation, för mig är det inte konstigt att man kommer överens om att tillsammans leva upp till något som är viktigare för den andra än för en själv.
  13. Medlem sedan
    Aug 2006
    #7
    Sen behöver det inte bli ett _problem_ om man inte gör det till ett.
  14. 7
    Sen behöver det inte bli ett _problem_ om man inte gör det till ett.
  15. Medlem sedan
    Mar 2017
    #8
    Citat Ursprungligen postat av Pyssling Visa inlägg
    Se där ja, nej jag har ingen aning om din blogg alls. Som sagt så hade jag pratat med en kompis, kul om ni har samma problem, eller inte...

    Jag fattar inte riktigt hur man man bestämmer att någons nivå är rimlig för den andra att leva upp till. Jag skulle aldrig nånsin sparka min man i ändan, han är vuxen och klarar av sånt ändå
    Men båda ska ju bo i huset i en massa år, kanske livet ut? Ska hon då alltid vara tvungen att välja mellan att leva i något som hon betraktar som en soptipp, där hon inte mår bra och skäms för att släppa in sina släktingar och vänner - och att göra hela hushållsarbetet själv? Vid sidan av lika många timmars yrkesarbete som maken har (utgår jag från)? Det blir ju också tokigt.
    It's what you know that sets you apart
  16. 8
    Citat Ursprungligen postat av Pyssling Visa inlägg
    Se där ja, nej jag har ingen aning om din blogg alls. Som sagt så hade jag pratat med en kompis, kul om ni har samma problem, eller inte...

    Jag fattar inte riktigt hur man man bestämmer att någons nivå är rimlig för den andra att leva upp till. Jag skulle aldrig nånsin sparka min man i ändan, han är vuxen och klarar av sånt ändå
    Men båda ska ju bo i huset i en massa år, kanske livet ut? Ska hon då alltid vara tvungen att välja mellan att leva i något som hon betraktar som en soptipp, där hon inte mår bra och skäms för att släppa in sina släktingar och vänner - och att göra hela hushållsarbetet själv? Vid sidan av lika många timmars yrkesarbete som maken har (utgår jag från)? Det blir ju också tokigt.
  17. Pyssling
    #9
    Jo så är det ju, jag har jättesvårt att sätta mig in i hur det skulle vara att ha en man som man känner att man måste göra så med.

    Nu har jag lite tur kanske också, eftersom min man gör "lite mer" än vad som är hans nivå eftersom han vet att jag blir glad av det ,men det är ändå ingenting som jag nånsin skulle kräva. Han är ju en vuxen man, jag dikterar inte hur han ska sköta städning och annat, lika lite som han gör det åt mig.
    Vill han göra det för att jag blir glad så fine, men jag skulle aldrig kräva en sån sak. (Säger inte att du kräver nu, pratar fortfarande om min väninna som skulle "tvinga maken" , urk)

    Nu siktar jag på att bli friskare, så att jag kan bidraga en smula mer än jag kunnat sista året, känns verkligen skit att lämpa över så mycket på honom, han är inte riktigt ok i kroppen han heller.
  18. 9
    Jo så är det ju, jag har jättesvårt att sätta mig in i hur det skulle vara att ha en man som man känner att man måste göra så med.

    Nu har jag lite tur kanske också, eftersom min man gör "lite mer" än vad som är hans nivå eftersom han vet att jag blir glad av det ,men det är ändå ingenting som jag nånsin skulle kräva. Han är ju en vuxen man, jag dikterar inte hur han ska sköta städning och annat, lika lite som han gör det åt mig.
    Vill han göra det för att jag blir glad så fine, men jag skulle aldrig kräva en sån sak. (Säger inte att du kräver nu, pratar fortfarande om min väninna som skulle "tvinga maken" , urk)

    Nu siktar jag på att bli friskare, så att jag kan bidraga en smula mer än jag kunnat sista året, känns verkligen skit att lämpa över så mycket på honom, han är inte riktigt ok i kroppen han heller.
  19. Medlem sedan
    Aug 2006
    #10
    Ja för det handlar som sagt inte om att tvinga eller nåt måste för vår del utan att vi har kommit _överens_ om en (min) nivå fast den ena av oss (han) hade varit nöjd med en lägre.
  20. 10
    Ja för det handlar som sagt inte om att tvinga eller nåt måste för vår del utan att vi har kommit _överens_ om en (min) nivå fast den ena av oss (han) hade varit nöjd med en lägre.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar