Annons:
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    jul 2015
    #1

    Jag säger upp mig....

    Jag såg en gång en bok som heter En projektledare säger upp sig. Den handlade om en mamma som tröttnat på att hålla koll på allt och alla och få saker att hända. Där är jag.

    Jag vet att jag tidigare skrivit här om en omotiverad tonårig son i skolan. Till saken hör att han bor mer hos sin pappa nu och pappan har alltid sagt till mig att han stöttar sonen i skolarbetet, men nu i höst har han erkänt att han har påmint sonen ibland, men aldrig dubbelkollat eller suttit ner och förhört och så. Det förklarar varför sonen inte velat jobba när jag föreslagit det. Han slipper ju göra det hos sin pappa och det blir modellen. Nu orkar jag inte driva på mer. Det får bli på deras sätt, alltså inte alls. Sonen har dessutom valt att bo mer hos sin pappa i höst vilket gör att det blir ännu mindre gjort.

    I tillägg till det är vår familj 6 personer varannan vecka och 4 av dom tonåringar. Min sambo arbetar lite senare på dagarna än mig just nu så jag stressar hem varje dag för att laga middag. Sambon är av åsikten att de egentligen inte ska behöva hjälpa till hemma för det behövde han inte själv innan han flyttade hemifrån och det trivdes han med. Nu är det ju jag som gör det mesta av hushållsarbetet för att jag är hemma lite tidigare och när han kommer hem är han oftast väldigt trött. Dessutom har hans modell fått gälla eftersom det blir konstigt om jag ska be mina barn hjälpa till mycket hemma om hans slipper undan.

    Nu är jag helt slut och har tappat lusten till det mesta faktiskt.

    Jag vill säga upp mig från företaget Familjen och co. Jag orkar inte driva på allt längre.
    Gör din läxa!
    Ta upp dina rena kläder!
    Släng dina smutsiga kläder i tvättkorgen!
    Ställ in disken i diskmaskinen!
    Hång upp dina kassar i hallen!

    Jag är så trött på att försöka svälja och göra allt själv istället som jag försökt med en tid eftersom att ”man kan inte ändra på andra, bara på sig själv”.

    Min rygg och nacke har helt gått i lås och jag gråter mycket. Jag orkar bara inte. Nu får det falla, både här och var. :-(
  2. 1
    Jag säger upp mig.... Jag såg en gång en bok som heter En projektledare säger upp sig. Den handlade om en mamma som tröttnat på att hålla koll på allt och alla och få saker att hända. Där är jag.

    Jag vet att jag tidigare skrivit här om en omotiverad tonårig son i skolan. Till saken hör att han bor mer hos sin pappa nu och pappan har alltid sagt till mig att han stöttar sonen i skolarbetet, men nu i höst har han erkänt att han har påmint sonen ibland, men aldrig dubbelkollat eller suttit ner och förhört och så. Det förklarar varför sonen inte velat jobba när jag föreslagit det. Han slipper ju göra det hos sin pappa och det blir modellen. Nu orkar jag inte driva på mer. Det får bli på deras sätt, alltså inte alls. Sonen har dessutom valt att bo mer hos sin pappa i höst vilket gör att det blir ännu mindre gjort.

    I tillägg till det är vår familj 6 personer varannan vecka och 4 av dom tonåringar. Min sambo arbetar lite senare på dagarna än mig just nu så jag stressar hem varje dag för att laga middag. Sambon är av åsikten att de egentligen inte ska behöva hjälpa till hemma för det behövde han inte själv innan han flyttade hemifrån och det trivdes han med. Nu är det ju jag som gör det mesta av hushållsarbetet för att jag är hemma lite tidigare och när han kommer hem är han oftast väldigt trött. Dessutom har hans modell fått gälla eftersom det blir konstigt om jag ska be mina barn hjälpa till mycket hemma om hans slipper undan.

    Nu är jag helt slut och har tappat lusten till det mesta faktiskt.

    Jag vill säga upp mig från företaget Familjen och co. Jag orkar inte driva på allt längre.
    Gör din läxa!
    Ta upp dina rena kläder!
    Släng dina smutsiga kläder i tvättkorgen!
    Ställ in disken i diskmaskinen!
    Hång upp dina kassar i hallen!

    Jag är så trött på att försöka svälja och göra allt själv istället som jag försökt med en tid eftersom att ”man kan inte ändra på andra, bara på sig själv”.

    Min rygg och nacke har helt gått i lås och jag gråter mycket. Jag orkar bara inte. Nu får det falla, både här och var. :-(
  3. Medlem sedan
    okt 2014
    #2
    Vad tråkigt förstår att du är trött och självklart ska du inte acceptera det så här. Men jag vet, lättare sagt än gjort. Hur gamla är tonårsbarnen? Du behöver först ha ett samtal tycker jag med din utflugne sons pappa, kanske i hop med skolan för att stämma av vad somen behöver göra. Hur gammal är han föressten?
    Och sen måste din sambo och du komma överens om fördelningen hemma. Vilken nivå ni vill ha? Det kanske räcker med smörgåsar och soppa till middag i veckorna. Kanske mer färdigmat ? Duger det inte får de vara med och laga middagen.
    Släng in alla kassar och tvätt i detas rum så slipper du se det.
    Vanlig städning? Gör de något nu, gör din man något? Är det bara du hyr ut skiten och dela räkningen med mannen om han inte är beredd att dela det mer rättvist.

    Hoppas det ordnar sig sig och hoppas du orkar sluta reda upp allt.
  4. 2
    Vad tråkigt förstår att du är trött och självklart ska du inte acceptera det så här. Men jag vet, lättare sagt än gjort. Hur gamla är tonårsbarnen? Du behöver först ha ett samtal tycker jag med din utflugne sons pappa, kanske i hop med skolan för att stämma av vad somen behöver göra. Hur gammal är han föressten?
    Och sen måste din sambo och du komma överens om fördelningen hemma. Vilken nivå ni vill ha? Det kanske räcker med smörgåsar och soppa till middag i veckorna. Kanske mer färdigmat ? Duger det inte får de vara med och laga middagen.
    Släng in alla kassar och tvätt i detas rum så slipper du se det.
    Vanlig städning? Gör de något nu, gör din man något? Är det bara du hyr ut skiten och dela räkningen med mannen om han inte är beredd att dela det mer rättvist.

    Hoppas det ordnar sig sig och hoppas du orkar sluta reda upp allt.
  5. Mamma Erik är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    jan 2000
    Forumvärd
    #3
    Du behöver en riktig husmorssemester, du vet den där gamla sorten då man kunde åka till ett pensionat och vila upp sig, bli bortskämd och upp-passad.

    Kram och hoppas du orkar stå fast vid ditt beslut
  6. 3
    Du behöver en riktig husmorssemester, du vet den där gamla sorten då man kunde åka till ett pensionat och vila upp sig, bli bortskämd och upp-passad.

    Kram och hoppas du orkar stå fast vid ditt beslut
  7. Medlem sedan
    jul 2015
    #4
    Vi HAR varit på skolan både jag och mitt ex. Han lovar gång efter annan att han ska ta tag i sonen och hjälpa honom att prioritera klokt även under hans veckor men sen händer INGENTING. Jag är så trött på alla brutna löften, de tuggar ner mig på fälgarna för det är jag som får uppgiften att städa upp efter deras lata vecka och se till att sonen, som är 17 åtminstone blir godkänd.

    När det gäller middag så får det bli mer halvfabrikat och enklare mat framöver. Sambons son är elitidrottare och behöver MYCKET och nyttig mat så det styr ju en del....

    Ungdomarna städar bara sina egna rum när man tjatar. Sambon hjälper till lite på helgen. Jag är ingen pedant alls utan gör bara det nödvändigaste.

    Det jag behöver är att sonen och exet växlar upp på läxfronten och att ungdomarna hjälper mig med dukning, diskmaskinen och sin egen tvätt.
    Dom är 14,16,17 och 17 år. Herre Gud! Nästan vuxna.

    Min sambo växte upp med fullservice av sin mamma och tyckte det var toppen förstås. Han vill ge sina barn samma sak, men det är jag som får betala priset för det. 😔
  8. 4
    Vi HAR varit på skolan både jag och mitt ex. Han lovar gång efter annan att han ska ta tag i sonen och hjälpa honom att prioritera klokt även under hans veckor men sen händer INGENTING. Jag är så trött på alla brutna löften, de tuggar ner mig på fälgarna för det är jag som får uppgiften att städa upp efter deras lata vecka och se till att sonen, som är 17 åtminstone blir godkänd.

    När det gäller middag så får det bli mer halvfabrikat och enklare mat framöver. Sambons son är elitidrottare och behöver MYCKET och nyttig mat så det styr ju en del....

    Ungdomarna städar bara sina egna rum när man tjatar. Sambon hjälper till lite på helgen. Jag är ingen pedant alls utan gör bara det nödvändigaste.

    Det jag behöver är att sonen och exet växlar upp på läxfronten och att ungdomarna hjälper mig med dukning, diskmaskinen och sin egen tvätt.
    Dom är 14,16,17 och 17 år. Herre Gud! Nästan vuxna.

    Min sambo växte upp med fullservice av sin mamma och tyckte det var toppen förstås. Han vill ge sina barn samma sak, men det är jag som får betala priset för det. 😔
  9. Medlem sedan
    aug 1999
    #5
    Svårt det där, när det är olika regler för barnen, jag håller med dig om att det skulle bli konstigt om bara dina barn skulle behöva vara med i hushållsarbetet men inte hans barn. Men lite märklig inställning att tycka att barnen ska slippa när det är du och inte han som gör det mesta av jobbet?

    Usch, man ska verkligen inte behöva gråta, du behöver helt klart avlastning låter det som. Att driva runt ett sexpersonershushåll är ju inte plättlätt, även om det är varannan vecka.

    Har du försökt prata med honom? Jag tänker att han kanske inte ser hur du sliter, om han kommer hem senare och arbetet redan är gjort? (Man kan ju så klart tycka att en vuxen man borde inse det, men man vet ju inte, allt är ju inte uppenbart för alla)

    Angående att laga middag, när vi jobbade mer än vi gör nu så lagade jag ofta två-tre rätter på söndagseftemiddagen som vi kunde äta i veckan, för att frigöra tid på vardagskvällarna, eftersom jag gärna ville hinna med träning också. Om man dessutom gör dubbel sats, vilket ofta inte tar mer tid, så finns det ju dessutom till en annan vecka också.
  10. 5
    Svårt det där, när det är olika regler för barnen, jag håller med dig om att det skulle bli konstigt om bara dina barn skulle behöva vara med i hushållsarbetet men inte hans barn. Men lite märklig inställning att tycka att barnen ska slippa när det är du och inte han som gör det mesta av jobbet?

    Usch, man ska verkligen inte behöva gråta, du behöver helt klart avlastning låter det som. Att driva runt ett sexpersonershushåll är ju inte plättlätt, även om det är varannan vecka.

    Har du försökt prata med honom? Jag tänker att han kanske inte ser hur du sliter, om han kommer hem senare och arbetet redan är gjort? (Man kan ju så klart tycka att en vuxen man borde inse det, men man vet ju inte, allt är ju inte uppenbart för alla)

    Angående att laga middag, när vi jobbade mer än vi gör nu så lagade jag ofta två-tre rätter på söndagseftemiddagen som vi kunde äta i veckan, för att frigöra tid på vardagskvällarna, eftersom jag gärna ville hinna med träning också. Om man dessutom gör dubbel sats, vilket ofta inte tar mer tid, så finns det ju dessutom till en annan vecka också.
  11. Medlem sedan
    jul 2015
    #6
    Vi HAR pratat så ofta om detta P olika sätt, försökt hitta former som ska kunna avlasta mig men det har aldrig lett till nån varaktig förändring. Mycket tror jag pga att han innerst inne inte känner att han står för att ställa krav på sina ungdomar.
    Nej jag tror definitivt inte att han inser allt som jag gör. Han är skicklig på att släppa saker han inte orkar ta i oavsett om det gäller konflikter eller disk som står och väntar på hans uppmärksamhet. Så ibland hjälper det inte ens att jag bara struntar i saker för om han inte har ork eller lust att ta det så får det stå...

    Jag måste vila nu och få deras hjälp annars går jag sönder. Men man kan inte påstå att jag inte har försökt få till förändring tidigare. Det händer bara inte.
    Det som kostat så är väl att jag sista turen nu tänkt att jag ska försöka höja min acceptans när jag inte kan ändra på andra och försöka acceptera och stå ut att göra allt själv. Det fungerar jättebra. För alla utom mig.
  12. 6
    Vi HAR pratat så ofta om detta P olika sätt, försökt hitta former som ska kunna avlasta mig men det har aldrig lett till nån varaktig förändring. Mycket tror jag pga att han innerst inne inte känner att han står för att ställa krav på sina ungdomar.
    Nej jag tror definitivt inte att han inser allt som jag gör. Han är skicklig på att släppa saker han inte orkar ta i oavsett om det gäller konflikter eller disk som står och väntar på hans uppmärksamhet. Så ibland hjälper det inte ens att jag bara struntar i saker för om han inte har ork eller lust att ta det så får det stå...

    Jag måste vila nu och få deras hjälp annars går jag sönder. Men man kan inte påstå att jag inte har försökt få till förändring tidigare. Det händer bara inte.
    Det som kostat så är väl att jag sista turen nu tänkt att jag ska försöka höja min acceptans när jag inte kan ändra på andra och försöka acceptera och stå ut att göra allt själv. Det fungerar jättebra. För alla utom mig.
  13. Medlem sedan
    jan 2004
    #7
    Jobbig sits det där
    Har nog inte bra svar, men vill visa att jag läst och att jag förstår att du är less på skiten.
  14. 7
    Jobbig sits det där
    Har nog inte bra svar, men vill visa att jag läst och att jag förstår att du är less på skiten.
  15. Medlem sedan
    aug 1999
    #8
    Fy vad jobbigt det låter! För mig är omsorgen om den andre en av de viktigare delarna i relationen, jag har av olika anledningar blivit tvungen att lägga över en hel del jobb på honom det senaste året, har opererats tre gånger sen i våras, alla tre öppen buk-op ( gissa hur snygg min mage är nu för tiden ) och sen strålats efter det, så orken har inte varit den bästa precis. Men orken jag har lägger jag på att underlätta för honom, det är det som får mig att må bäst, alltså omsorgen om honom. Han tycker ju tvärtom så klart, att jag borde använda orken till återhämtning som gynnar mig själv på ett annat vis, men jag känner ändå att det här är det som får mig att må bäst även kroppsligt, jag tror på att mitt mind och kropp hänger ihop på det sättet.

    Nu skulle man ju iofs kunna invända att du visar omsorg om din sambo genom att låta honom slippa en stor del av bestyren, men man kan ju ändå tycka att det borde finnas någon slags jämvikt er emellan och helt uppenbart är det ju för tungt för dig.

    Vad tror du att du kan göra för att de ska förstå hur tungt det blir för dig att dra hela lasset?
    Kan du prata med dina egna barn först ändå, även om det blir konstigt att inte hans barn gör mer hemma utan bara dina? I den åldern borde de kunna sköta sin egen tvätt och även laga middag någon dag i veckan, om de inte har något allvarligt funktionshinder eller så.

    Finns det en möjlighet att försöka ändra din acceptans till att stå ut med lite mer stök istället för att göra allt själv? Svårt kanske med någon som bara låter disken stå i och för sig, men bara att sänka nivån en smula kanske skulle hjälpa lite grann i alla fall? Nu är jag i och för sig absolut för att inte lägga sin egen städnivå på någon annan, men här låter det som att du får göra hela biten oavsett.

    Att ändra på andra är nog som du säger jättesvårt, men när du säger att diskussionerna gäller att hitta avlastning för _dig_ så måste han ju ändå någonstans inse att det är för tungt för dig? Jag förstår absolut att man kan vara trött när man kommer hem från jobbet, men det är säkert du med och det finns ju vissa saker som ändå måste göras, även om man säkert kan skala bort en hel del om man måste.

    Hoppas verkligen att det löser sig något så när för dig, för så där kan du ju inte ha det!
  16. 8
    Fy vad jobbigt det låter! För mig är omsorgen om den andre en av de viktigare delarna i relationen, jag har av olika anledningar blivit tvungen att lägga över en hel del jobb på honom det senaste året, har opererats tre gånger sen i våras, alla tre öppen buk-op ( gissa hur snygg min mage är nu för tiden ) och sen strålats efter det, så orken har inte varit den bästa precis. Men orken jag har lägger jag på att underlätta för honom, det är det som får mig att må bäst, alltså omsorgen om honom. Han tycker ju tvärtom så klart, att jag borde använda orken till återhämtning som gynnar mig själv på ett annat vis, men jag känner ändå att det här är det som får mig att må bäst även kroppsligt, jag tror på att mitt mind och kropp hänger ihop på det sättet.

    Nu skulle man ju iofs kunna invända att du visar omsorg om din sambo genom att låta honom slippa en stor del av bestyren, men man kan ju ändå tycka att det borde finnas någon slags jämvikt er emellan och helt uppenbart är det ju för tungt för dig.

    Vad tror du att du kan göra för att de ska förstå hur tungt det blir för dig att dra hela lasset?
    Kan du prata med dina egna barn först ändå, även om det blir konstigt att inte hans barn gör mer hemma utan bara dina? I den åldern borde de kunna sköta sin egen tvätt och även laga middag någon dag i veckan, om de inte har något allvarligt funktionshinder eller så.

    Finns det en möjlighet att försöka ändra din acceptans till att stå ut med lite mer stök istället för att göra allt själv? Svårt kanske med någon som bara låter disken stå i och för sig, men bara att sänka nivån en smula kanske skulle hjälpa lite grann i alla fall? Nu är jag i och för sig absolut för att inte lägga sin egen städnivå på någon annan, men här låter det som att du får göra hela biten oavsett.

    Att ändra på andra är nog som du säger jättesvårt, men när du säger att diskussionerna gäller att hitta avlastning för _dig_ så måste han ju ändå någonstans inse att det är för tungt för dig? Jag förstår absolut att man kan vara trött när man kommer hem från jobbet, men det är säkert du med och det finns ju vissa saker som ändå måste göras, även om man säkert kan skala bort en hel del om man måste.

    Hoppas verkligen att det löser sig något så när för dig, för så där kan du ju inte ha det!
  17. Christopher är inte uppkopplad
    Medlem sedan
    aug 1998
    Forumvärd
    #9

    Inte en dag för tidigt

    Det låter utomordentligt att du inte skall hålla koll på allt och alla hela tiden. Släpp kontrollen och låt de övriga ta ett eget ansvar! Om du har ett antal tonåringar i huset kan de väl få var sitt litet ansvarsområde?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  18. 9
    Inte en dag för tidigt Det låter utomordentligt att du inte skall hålla koll på allt och alla hela tiden. Släpp kontrollen och låt de övriga ta ett eget ansvar! Om du har ett antal tonåringar i huset kan de väl få var sitt litet ansvarsområde?
  19. Medlem sedan
    apr 2001
    #10
    En vuxen man, två sjuttonåringar, en sextonåring och en fjortonåring. Vad gör de, ingenting? Vet du, ingen unge blir hjälpt av att man håller på och torkar dem i rumpan alldeles för länge. De här ungarna är stora och kan definitivt fixa grejer själva. Att en vuxen man kan det behöver man ju inte ens säga, inga vettiga män (eller kvinnor för den delen) skulle vilja framstå som handfallna muppar.

    Lägg ner, gör dina egna grejer. Min tolvåring har tvättat i åratal, laga mat är han inte jättebra på men enkla grejer funkar ju. Ser hans rum ut som ett bombnedslag är det hans problem, inte mitt. Han skulle nog ALDRIG komma på tanken att självmant dammsuga, plocka ur disken, vika tvätt eller vad det nu kan vara men säger man till honom så gör han ju det. Men här har han ju varit tvungen att lära sig att ta mer ansvar, dras man med en morsa som är rätt kass måste man helt sonika lära sig att göra mer hemma. Jag tänker att det egentligen är rätt bra för av honom lär det aldrig bli någon handfallen mupp.

    Ett av problemen om de är vana vid att du gör lite för mycket är ju att de bara kan vänta ut dig. Alltså, det är inte bra för någon. Släpp det. Låt de börja lära sig att ta ansvar själva.
  20. 10
    En vuxen man, två sjuttonåringar, en sextonåring och en fjortonåring. Vad gör de, ingenting? Vet du, ingen unge blir hjälpt av att man håller på och torkar dem i rumpan alldeles för länge. De här ungarna är stora och kan definitivt fixa grejer själva. Att en vuxen man kan det behöver man ju inte ens säga, inga vettiga män (eller kvinnor för den delen) skulle vilja framstå som handfallna muppar.

    Lägg ner, gör dina egna grejer. Min tolvåring har tvättat i åratal, laga mat är han inte jättebra på men enkla grejer funkar ju. Ser hans rum ut som ett bombnedslag är det hans problem, inte mitt. Han skulle nog ALDRIG komma på tanken att självmant dammsuga, plocka ur disken, vika tvätt eller vad det nu kan vara men säger man till honom så gör han ju det. Men här har han ju varit tvungen att lära sig att ta mer ansvar, dras man med en morsa som är rätt kass måste man helt sonika lära sig att göra mer hemma. Jag tänker att det egentligen är rätt bra för av honom lär det aldrig bli någon handfallen mupp.

    Ett av problemen om de är vana vid att du gör lite för mycket är ju att de bara kan vänta ut dig. Alltså, det är inte bra för någon. Släpp det. Låt de börja lära sig att ta ansvar själva.
  21. Medlem sedan
    jul 2015
    #11
    Tack för massa bra tankar!
    Jag har ju en känsla av att jag inte vill skuldbelägga genom att berätta hur illa det faktiskt är med mig, men mina egna barn har ju mörkt att det inte är bra med mig ändå, så dom har jag pratat med, helt öppet.
    Och jag insåg häromdagen att jag även måste prata med hans ungdomar eftersom jag kom hem och inte stressade med att laga mat utan tog en matlåda istället. Jag förmådde helt enkelt inte leverera middag och just den dagen hade sambon lovat fixa det. Jag försökte förklara då för bonusdottern som hade lågt blodsocker och mest var skeptisk. Hos deras mamma hjälper dom till en del och då tycker dottern att det är skönt att slippa göra nåt när hon är hos oss. Så tycker nog innerst inne hennes pappa också är jag rädd.

    Men någon betalar ett högt pris för det och det är jag.

    Att laga bra och nyttig mat är ett sätt för mig att visa kärlek. Om den kärleken tas helt för given och missbrukas då vill jag inte ge mer av den.

    Jag har kommit fram till att jag måste bli bättre på att göra saker jag gillar, annars blir mitt liv så lätt att handla bara om saker som måste göras.

    Jag har en tid hos närhälsan idag. Har varit 4 ggr hos kiropraktor och naprapat, men det blir bara värre i kroppen. Vi får se vad han säger. Jag vill ju inte gärna behöva medicinera bort något som är ett systemfel i familjen...
  22. 11
    Tack för massa bra tankar!
    Jag har ju en känsla av att jag inte vill skuldbelägga genom att berätta hur illa det faktiskt är med mig, men mina egna barn har ju mörkt att det inte är bra med mig ändå, så dom har jag pratat med, helt öppet.
    Och jag insåg häromdagen att jag även måste prata med hans ungdomar eftersom jag kom hem och inte stressade med att laga mat utan tog en matlåda istället. Jag förmådde helt enkelt inte leverera middag och just den dagen hade sambon lovat fixa det. Jag försökte förklara då för bonusdottern som hade lågt blodsocker och mest var skeptisk. Hos deras mamma hjälper dom till en del och då tycker dottern att det är skönt att slippa göra nåt när hon är hos oss. Så tycker nog innerst inne hennes pappa också är jag rädd.

    Men någon betalar ett högt pris för det och det är jag.

    Att laga bra och nyttig mat är ett sätt för mig att visa kärlek. Om den kärleken tas helt för given och missbrukas då vill jag inte ge mer av den.

    Jag har kommit fram till att jag måste bli bättre på att göra saker jag gillar, annars blir mitt liv så lätt att handla bara om saker som måste göras.

    Jag har en tid hos närhälsan idag. Har varit 4 ggr hos kiropraktor och naprapat, men det blir bara värre i kroppen. Vi får se vad han säger. Jag vill ju inte gärna behöva medicinera bort något som är ett systemfel i familjen...
  23. Medlem sedan
    nov 1999
    #12
    Ja, men GUD! Säg upp dig! Vilken typ av ungar tänker sig din sambo att han ska skicka ut i livet? Att hjälpa till hemma är ju inte bara en avlastning för alla i familjen utan också ett sätt att lära för livet. Vi har hemma en 14-åring och en 10-åring och de roddar själva sin mat typ två-tre kvällar i veckan, pga att maken och jag är upptagna med annat. Nu snackar vi carbonara, fläskpannkaka, pastagratänger och soppor, men gott och väl människovärdig föda och det brukar vara från grunden (pizza vid enstaka tillfällen).

    Vill man ha sin tvätt fixad så ska den vara i tvättkorgen - punkt. Sonen dammsuger och dottern städar toaletten.

    Skulle säga att du får samla på dig argument för att få din sambo att fatta att du inte är hemslavinna, utan en DEL i ett hushåll som snart består av bara halvvuxna och vuxna och då gör du ju både dem och dig själv en otjänst om de får med sig en så skev kvinnobild.

    Om du känner att du bara kan ändra dig själv och inte de övriga - se då till att du ändrar dig själv till att INTE göra deras jobb. Tids nog måste de ju märka att det gror igen?
  24. 12
    Ja, men GUD! Säg upp dig! Vilken typ av ungar tänker sig din sambo att han ska skicka ut i livet? Att hjälpa till hemma är ju inte bara en avlastning för alla i familjen utan också ett sätt att lära för livet. Vi har hemma en 14-åring och en 10-åring och de roddar själva sin mat typ två-tre kvällar i veckan, pga att maken och jag är upptagna med annat. Nu snackar vi carbonara, fläskpannkaka, pastagratänger och soppor, men gott och väl människovärdig föda och det brukar vara från grunden (pizza vid enstaka tillfällen).

    Vill man ha sin tvätt fixad så ska den vara i tvättkorgen - punkt. Sonen dammsuger och dottern städar toaletten.

    Skulle säga att du får samla på dig argument för att få din sambo att fatta att du inte är hemslavinna, utan en DEL i ett hushåll som snart består av bara halvvuxna och vuxna och då gör du ju både dem och dig själv en otjänst om de får med sig en så skev kvinnobild.

    Om du känner att du bara kan ändra dig själv och inte de övriga - se då till att du ändrar dig själv till att INTE göra deras jobb. Tids nog måste de ju märka att det gror igen?
  25. Medlem sedan
    nov 2015
    #13
    Jag tycker att du gör helt rätt i det.
  26. 13
    Jag tycker att du gör helt rätt i det.
  27. Medlem sedan
    nov 2015
    #14
    Fortsätter man att göra det man alltid gjort kommer man få det man alltid fått
  28. 14
    Fortsätter man att göra det man alltid gjort kommer man få det man alltid fått
  29. Medlem sedan
    jul 2015
    #15
    Precis så är det ju. Och där ser jag ju att jag måste lära mig att inte göra allt. Så dom får en chans att göra sitt.

    Samtidigt är det svårt för det är ett sätt för mig att visa min kärlek till dom att göra saker. Men när det inte ens är någon som märker att jag ger dom den kärleken så är det ju ingen idé att investera på det viset. Då blir det bara kostsamt för mig.

    Dags för dom att visa mig lite kärlek av den sorten också.
  30. 15
    Precis så är det ju. Och där ser jag ju att jag måste lära mig att inte göra allt. Så dom får en chans att göra sitt.

    Samtidigt är det svårt för det är ett sätt för mig att visa min kärlek till dom att göra saker. Men när det inte ens är någon som märker att jag ger dom den kärleken så är det ju ingen idé att investera på det viset. Då blir det bara kostsamt för mig.

    Dags för dom att visa mig lite kärlek av den sorten också.
  31. Medlem sedan
    maj 2004
    #16

    Absolut. Säg upp dig.

    Jag hade aldrig hållt på som du gör. Hade aldrig heller dragit på mig en så stor familj.
    Som man bäddar får man tyvärr ligga.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  32. 16
    Absolut. Säg upp dig. Jag hade aldrig hållt på som du gör. Hade aldrig heller dragit på mig en så stor familj.
    Som man bäddar får man tyvärr ligga.
  33. Medlem sedan
    aug 1999
    #17
    Hoppas att det funkade bra hos Närhälsan och att du kanske kunde få lite hjälp och tips med värken! Jag är också så restriktiv jag kan med medicinering, pga rädsla för biverkningar, men ibland är man ju så illa tvungen tyvärr. Hoppas att de kunde hjälpa dig lite i alla fall!
  34. 17
    Hoppas att det funkade bra hos Närhälsan och att du kanske kunde få lite hjälp och tips med värken! Jag är också så restriktiv jag kan med medicinering, pga rädsla för biverkningar, men ibland är man ju så illa tvungen tyvärr. Hoppas att de kunde hjälpa dig lite i alla fall!
  35. Medlem sedan
    okt 2015
    #18
    Som alla säger....det enda raka är att du säger upp dig!
  36. 18
    Som alla säger....det enda raka är att du säger upp dig!
  37. Medlem sedan
    jul 2015
    #19

    Jag har nog inget val

    Citat Ursprungligen postat av hatshepsut Visa inlägg
    Som alla säger....det enda raka är att du säger upp dig!
    Det är sant. Nu strejkar kroppen så till den milda grad så jag måste nog bara släppa taget om både hushållet och sonens pluggande och låta de andra ta över rodret.

    Jag är så stel, ont i ländryggen och nackspärrsliknande smärta på båda sidor. Lårmusklerna verkar bara bli kortare för var dag som går trots att jag stretchar och tar hand om kroppen. Totalstopp i systemet.😖
  38. 19
    Jag har nog inget val
    Citat Ursprungligen postat av hatshepsut Visa inlägg
    Som alla säger....det enda raka är att du säger upp dig!
    Det är sant. Nu strejkar kroppen så till den milda grad så jag måste nog bara släppa taget om både hushållet och sonens pluggande och låta de andra ta över rodret.

    Jag är så stel, ont i ländryggen och nackspärrsliknande smärta på båda sidor. Lårmusklerna verkar bara bli kortare för var dag som går trots att jag stretchar och tar hand om kroppen. Totalstopp i systemet.😖
  39. Medlem sedan
    okt 2015
    #20
  40. 20
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Annons:
Annons: